Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 050
§. 50. Proportionen af tilökningen i Nil-vatnets stigande.
Här fins altså ingen prutmon utan på landets tilväxt af Gyttjan. Men den lärer ej eller blifva så stor, at den kan til det ringaste rubba min slutsats. Det finner jag väl, at Egyptiske Prästerne skurit i växten, som berättat för Herodotus, at vatnets stigande från Myris tid på 900 år tarfvat tilökning af 7 πήχεας eller Grekiska alnar; emedan tilökningen, efter Herodoti tid, utan tvifvel är i proportion långt mindre. Vi vele allenast hålla oss vid det, som säkrast är, nämligen hvad Herodotus med egna ögon sett, och hvad en trovärdig förfarenhet i vår tid försäkrar om. Och synes jämväl Shaw försummat, at afräkna gyttjans packnings mon; ty, om det Turkiska Draa, som brukas at mäta Nilvatnet, innehåller 2 Pariser fot[1] och den Grekiska alnen eller πήχεα innehåller, efter Hostis tafla, 24 Svenska verktum; men, det är ostridigt, at nu Landet inunderas genom 20 à 22 Draas tilväxt, der dock redan i Herodoti tid behöfdes 15 à 16 Grekiska alnar, eller 12 Svenska fot, och noga räknadt ej stort öfver hälften mot Shaws tilöknings mått. Fördenskull, som tilökningen af Nil-flodens stigande, när man sätter, at puncten hvarifrån den räknas, är jämnhög med Hafsbrynet, nödvändigt måste svara emot både den högning, som Nil-stränderne och Terrainen fått, och Hafsbrynets sjunknings mon tillika; men landets högning af gyttjan icke kan tagas til mindre, än 6 alnar på 2200 år, som svarar just emot den högd, det nu hafver, och emot tilökningen i vatnets stigande; så måste hafsbrynet nu äga samma högd, som när Herodotus lefde, och altså på 2200 år icke hafva det ringaste sjunkit. Men at Puncten hvarifrån Nilens stigande mätes, nu måste vara den samma, som i Herodoti tid, det måste man vidgå, om man icke vil tilvita Egyptens invånare en onaturlig vårdslöshet. Men vi behöfve icke eller bygga på deras trovärdighet; ty om puncten supponeras rubbad, så hade han antingen bordt blifva högre eller lägre, än i Herodoti tid; men lägre har han icke på något imaginabelt sätt kunnat blifva, hvilket af sig sjelft är klart och man af mig icke lärer åstunda bevis uppå, efter ej annan slutsats derpå kunde följa, än at ökningen uti Nil-vatnets stigande blefve i samma proportion mindre, och altså än mindre vån at rymma någon Vattuminskning deri. Skulle den åter genom Gyttjans försummade bårtrensning, eller andra tilfälligheter blifvit högre; så skulle deraf, så vida den nu är i ungefärlig jämnhögd med Hafsbrynet, nödvändigt följa, at ock den i samma mon bordt höja sig. Ty lärer ingen annan utväg blifva, än at taga samma punct för orubbad. Men, om en punct, som nu är jämnhög med Hafsbrynet, likaledes så var för 2200 år sedan; så har samma Hafsbryne på samma tid icke sjunkit: och til följe deraf är Vattuminsknings hypothesen genom en gammal och nog säker förfarenhet fulleligen vederlagd. Imedlertid och fastän til hufvudfrågans afgörande sådant icke tarfvas, skulle jag dock önska, at flere påliteliga observationer öfver uplandningar och jordmonens tilväxt blefve gjorde, efter sådant torde ändock kunna gifva uplysning i andra mörka mål, som til jordklotets närmare kännedom höra.
- ↑ Maillet Eg. I. 74,