Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 092

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  §91. Om vatnet flyttat åt Æquatoren?
Betänkande om vattuminskningen, hvaruti denna läran efter den heliga skrift, naturens lagar och förfarenheten pröfvas, samt oriktig befinnes.
av Johan Browallius

§92. Dagtingningar med dem, som hålla före, at alt det försvundna Vatnet blifvit til Jord och Sten.
§93. Påfölgderna af hypothesen om Vatnets förvandling til jord-klotets allmänna form och Skepelse.  →


[ 208 ]

§. 92. Dagtingningar med dem, som hålla före, at alt det försvundna Vatnet blifvit til Jord och Sten.

De fläste åter, som utan tvifvel sjelfve sett, huru liten hjelp för Vattuminsknings satsen varit at vänta uti dessa föreslagna utvägar, hafva medgifvit, at det saknade vatnet verkeligen på jordklotet stannat; men ombydt ifrån flytande til torra och solida ämnen. At igenom vegetationer en hop vatten skal gå bårt, och omsider stanna i svartmylla: at det, hvarigenom Hafvets oräkneliga skaldjur näras, skal blifva til Kalk: at vatnet dessutan skal sätta ständigt sediment af lera och crystalliseras til sand: at det i Bärgsspryngor skal förvandlas til åtskilliga sten-arter: och med et ord, at alt det torra och snart alt det Mineralogien har at göra med, skal vara kommit af vatten; hvarmed man således synes hafva tilräckeligen svarat på den framstälta frågan, hvart det saknade vatnet tagit vägen: och tillika gjordt orsaken til Vattuminskningen aldeles ögonskenlig och handgripelig.

[ 209 ]Oaktadt alt hvad häremot tilförene kan vara påmint, så må det i förevarande afseende vara aldeles medgifvit, ja ock såsom en å båda sidor erkänd grundsats antagit, at vatnet förvandlas i jord och sten, och altsammans, som genom den prætenderade minskningen gått bårt, uti Mineral-Riket igenfinnes.

Jag vil ock dessutan inrymma Vattuminskningens försvarare alt hvad de någonsin pretendera. Jag vil komma öfverens med dem derom, at Hafvet ifrån början öfvertäckt alla fjäll-toppar. Den afmätte bärgshögden lärer ock å båda sidor vara erkänd. I anledning deraf skulle väl fordna vattuhögden med skäl kunna tagas, åtminstone til 12000 alnar, eller ⅔ svensk mil; men om man tycker det är för mycket, så vil jag slå af i det nogaste, och icke sätta, at vatnet til datum fallit mera än 10.000 alnar i lodrätt linie, under sin förra högd. Vi få derigenom en Concav vattu-sphære eller sphæroid af något mera, än ⅓ svensk mils tjocklek, som stått rundt utom kring nu varande vattubryne; hvilken column vi äre ense om nu vara förvandlad til jord och sten.

Hvad Hafsbotnen vidkommer, så finner jag väl, at en del af Vattuminskningens försvarare, til at så mycket mera finna utväg til ämnen för uplandningarna, medgifav, at den blifver ständigt djupare; men jag vil i detta [ 210 ]fallet icke påstå det högsta, utan supponera, at den nu äger samma djuplek, som från början, och räkna alt det torra på det nya af vatten tilkomna jord- och sten-ämnet; och på detta vilkor vele vi äfven komma öfverens om, at Hafvet kunnat förmera alla jordbrynets ojämnheter. Vi läre ock förmodeligen provisionaliter kunna åsämjas derom, at Hafvets superficies rundt omkring jordklotet nu för tiden ungefär är lika stort med det torras; och således gör hälften af hela brynets rymd.

Dernäst vele vi förlikas derom, at gravitas specifica af de ämnen, hvaruti vatnet blifvit förvandladt, när man sökt et ungefärligt medium emellan dem, blir vid pass til 2, eller högst 2½ gång så stor, som vatnets. För vigheten skul, utbeder jag mig lof, at antaga specifique tyngden rotunde til dubbel emot vatten, och vattu-columnen til 9000 alnar, eller en half svensk mil; då ungefärligen det ena kan rescontrera det andra. I alt detta tror jag ingen ting vara antagit Vattuminskningen til förfång, och om jag kunde gissa, at dess försvarare äskade någon ting mera; så ville jag ock foga mig deruti.