Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  §103. Lågt-belägne samt jord-täkte insjöar, och djup svartmylla på låga uplandningar i Finska skärgården.
Betänkande om vattuminskningen, hvaruti denna läran efter den heliga skrift, naturens lagar och förfarenheten pröfvas, samt oriktig befinnes.
av Johan Browallius

§104. Stenlagda gator fundne vid gräfning i gamla Städer jämnhöga med Vattubrynet.
§105. Rön i Norrige emot Vattuminskningen.  →


[ 228 ]

§. 104. Stenlagda gator fundne vid gräfning i gamla Städer jämnhöga med Vattubrynet.

Jag har tilförene nämt om Terrainens tilökning på bebodda orter, at den oskäligen anföres som bevis af Vattuminskningen, och varnat för, at misstaga sig derpå. Nu vil jag lägga den erhindran dertil, at när man kan få mått på en sådan tilökning, så kommer ock [ 229 ]den mångastädes at å daga lägga falskheten af samma Hypothes. En gata t. ex. funnen 8 à 12 alnar under jorden, visar, at Terrainen i det närmaste varit så låg, då gatan lades: är nu vattubrynet jämnhögt, eller icke mycket lägre, än en sådan gatan, så är man säker om, at den icke sunkit, sedan den tiden gatan blef lagd. Vil man efter denna grund ransaka Stockholms Terrain, lärer man snart finna, at de skäl, som tagas af dess nu varande högd öfver vatten-brynet, snart lära blifva til intet; och tvärtom genom dess underjordiska lynde bevisas, at vattubrynet vid dess anläggning ägt samma högd som nu: så lära jämväl många andra Städer blifva, som på det sättet komma at bevisa vederspelet mot Vattuminskningen. Jag kan citera i den delen Åbo, Vesterås, Arboga, Köping, Uddevala och flere.

Om London har Herr Prof. Kalm berättat följande: “Det är bekant, at Ängelsmännerne hålla London för en af de älsta städer i Europa, som skal gå med sin ålder långt för CHRISTI tid tilbaka. Det måste derföre redan varit torrt land där London nu står, den tiden det anlades. Altså torde följande böra anses för märkvärdigt: När uti Martii månad 1748 åtskilliga hus litet från Börsen i London upbrunno, och man sedan lät gräfva up jorden där nya skulle byggas, råkade man efter 16 fots djupleks gräfvan[ 230 ]de på en gammal ordenteligen stenlagd gata. Denne stenlagde gata troddes efter vattupass måst svara emot vatnets högd uti Themsen: Om vatnet nu skulle aftagit här i den proportion, som hos oss tros, så borde ju denna gata vid CHRISTI tid tilbaka hafva stått under Themsen.” Ville man härvid göra det inkast; at gatan småningom sunkit djupare och djupare genom de påbygde husens tyngd, så svaras, at dertil är föga liknelse, efter gatan befunnits jämn och ordentelig; och är ingen tvifvel, at ju alt det jordämne, som fyller de 16 fot öfver den underjordiska gatan, är nyligare än den samma ditkommit, och bör räknas på Terrainens tilökning. Det faller af sig sjelft hvar och en i ögonen, at om Terrainen ingen ting hade blifvit högd, så hade ändock på detta ställe, så vida Themsens bryn icke är mera än 16 fot lägre, för 400 år sedan, icke kunnat vara bygt, utan i vatten. Men efter Terrainen är 16 fot tilökt, och har förut icke varit långt från jämnhög med vattubrynet i Hafvet sedan den tid denna underjordiska gatan blef lagd, icke måste hafva tagit af, eller blifvit lägre.