Drömmens uppfyllelse/Kapitel 30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Dianas bröllop
Drömmens uppfyllelse
av Lucy Maud Montgomery
Översättare: Karin Jensen

Anne till Philippa
På tebjudning  →


[ 195 ]

XXX.
Anne till Philippa.

Skogshyddan i juli.

»Det är verkligen på högsta tiden, kära du, att jag skriver till dig och låter dig höra, hur jag har det. Här befinner jag mig nu åter som välbeställd skolfröken i Valley Road och vad det materiella angår hänvisad till fröken Janet Sweets rätt välfyllda köttgrytor. Janet är en rar människa och ser mycket trevlig ut, lång, men inte skranglig, tvärtom med en liten benägenhet för att lägga på hullet, som jag tror motverkas av hennes livaktiga och energiska själ. Hennes omsorgsfullt krusade bruna hår är strimmat med grått, hon har ett solskensansikte med rödblommiga kinder, och hennes goda blå ögon blir ibland stora och runda av naiv förvåning. Hon lagar fasligt rar mat efter gamla kokboksrecept, och hon frågar aldrig ett dugg efter om man äter sig till ont i magen, bara hon ser att det 'smakar'.

Jag tycker om henne, och hon har fattat tycke för mig — mest tror jag därför, att hon har haft en syster, som dog ung och som hette Anne. “Nu får jag önska fröken välkommen”, sade hon, när skjutsen med mig körde in på hennes gård. “Fast inte ser ni ett dugg ut, som jag hade föreställt mig. Jag var säker på ni skulle vara mörk — min salig syster var mörk. Och så kommer ni och lyser rödhårig långa vägar”.

Ett par minuter var jag rädd för att mina sympatier för Janet skulle gå all världens väg. Sedan förehöll jag mig själv, att jag verkligen måste hålla mig för god att fatta fördom mot en människa, bara därför, att hon har kallat mitt hår rött. Troligen fanns inte ordet 'kastanjebrunt' i Janets lexikon.

Mitt tillfälliga hem, Skogshyddan, är ett mycket trevligt [ 196 ]litet ställe. Stugan är liten och vit, belägen i en förtjusande dalgång, som sluttar ned från stora landsvägen. Mellan vägen och stugan ligga grönsaksland och blomsterrabatter i behaglig omväxling under fruktträden. Sandgången fram till förstudörren är kantad med stora snäckor, skära invändigt och med piggar utanpå, vildvin klättrar kring den lilla verandan, och på taket växer mossa. Mitt rum är en nätt liten kammare med ingång från förmaket, nätt och jämt rymmande sängen och mig. Över min säng hänger ett stålstick av skalden Burns, lutad över Highland Marys grav, som överskyggas av en väldig tårpil. Skaldens ansikte är till den grad svårmodigt, att det inte är underligt, att jag har så hemska drömmar. Kan du tänka dig, första natten jag låg här, drömde jag, att jag inte kunde skratta.

Förmaket är prydligt och nätt. Dess ena fönster skymmes till den grad av en stor alm, att rummet ligger i en dunkelgrön dager liksom en grotta. Det ligger underbara överkast på stolarna och granna mattstumpar på golvet, och på det runda divanbordet ses böcker och vykort prydligt ordnade. På kaminhyllan stå vaser med torkade grässtrån. Mellan vaserna står en liten utställning av styva, sorgkantade kort, idel inbjudningar 'att med sin närvaro hedra' de begravningar, varvid Janets fader och moder, en broder, den förutnämnda systern Anne samt en drängpojke utgjort huvudpersonerna. Blir jag en vacker dag tungsint och grubblande och måste avföras till en anstalt, så är det de korten, som bära skulden.

Men annars är allting riktigt hemtrevligt, och det har jag också sagt min värdinna. Därmed vann jag Janets hjärta, men jag förstod snart, att stackars Esther kunde hon inte med, för Esther hade sagt, att så mycket skugga i ett boningsrum kunde aldrig vara hälsosamt, och så hade hon bett att få en tagelmadrass i sin säng i stället för dunbolster. Men se jag, jag älskar dunbolster, och ju mer man sjunker ner i dess ohygieniska djup, desto skönare tycker jag det är. Janet säger det är ett sådant nöje att se mig äta, hon hade varit så rädd jag skulle vara lik fröken Hawthorne, som till frukost bara åt litet inkokt frukt och ett glas varmt vatten och ville förmå Janet [ 197 ]att aldrig steka någonting, för hon säger sådan mat är inte bra för matsmältningen. Esther är nog en snäll och rar flicka, men hon är lite benägen för fixa idéer. Felet med henne är, att hon har alldeles för lite fantasi och i dess ställe en klen mage.

Janet underrättade mig om, att jag fick använda förmaket, när det kom några unga herrar på besök. Jag tror deras antal snart ska vara räknat. Ännu har jag inte sett någon ungherre här på trakten utom hjälpredan här i gården näst intill, en lång och gänglig ung karl med grågula testar ner i pannan. Han kom hit en kväll nu nyligen, jag vet verkligen inte av vad anledning, och satt och hängde i en timme på staketet invid förstukvisten, där Janet och jag sutto med våra handarbeten. Han bjöd på pepparmyntkarameller ur en strut och gav oss några råd angående grönsakslanden. Mycken uppmuntran att komma tillbaka fick han inte.

Ändå, må du tro, finns det en kärlekshistoria, som pågår här. Det tycks var mitt öde att dväljas på utkanten av äldre människors erotiska förhållanden. Herr och fru Irving brukade alltid säga, att det var jag, som åstadkom deras giftermål. I det, som för närvarande pågår här, är jag tills vidare bara en passiv åskådare. Men jag torde väl få anledning att åter någon gång beröra ämnet. Jag ämnar dock inte placera två strån i kors för att påskynda händelsernas utveckling. Man har för det mesta bara otack, om man lägger sin näsa i blöt, även om det sker i den bästa avsikt.»