Hoppa till innehållet

Forn-Swenskans och Forn-Norskans Språkbyggnad/Ordbildning

Lägg till länkar
Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Flexion
Forn-Swenskans (Svænsku ok Gøzku) och Forn-Norskans (Norrænu) Språkbyggnad
jemte ett bihang om den äldsta runskriften
av P. A. Munch
Ordbildning
 De wigtigaste reglor ur Syntaxen  →


[ 83 ]

III. Ordbildning.

§. 80. Ordbildning är antingen primär eller secundär.

Den primära ordbildningen försiggår genom inre förändring eller ljud och afljud af qwarblifna eller förlorade starka verber; dess framalstring äro oafledda nomina.

Den secundära ordbildningen ar antingen a) afledning, genom tillfogande af wissa bokstäfwer, eller b) sammansättning af fiera ord.


§. 81. Exempel på primär ordbildning:

  1. Conj. ljud e (i, ja) med position; afljud a, u, o med position:
    1. Af qwarblifna verber:
      • svella, swälla; svellr, swullen; svell, is, swall; sullr, swulst.
        • [ 84 ]
      • gjalda, betala; gjald, betalning.
      • verpa, kasta; varp, kast.
      • hverfa, wända om; hvarf, wändpunkt.
    2. Af förswunna verber:
      • (fella, trötta ut) fell, skinn; fjall, fjäll; full, full.
      • (stella, hwila) stallr, postament.
      • (blinda, fela) blindr, blind; bland, blandning; blundr, blund (Eng. blunder, fel).
  2. Conj. ljud e (i, ja), utan position; afljud a, utan position, á, e, o (u).
    1. Af qwarblifna verber:
      • nema, taga; nám, den handling att taga.
      • gefa, gifwa; gjöf (eg. gif), gåfwa.
      • kveða, säga, qwäda; kviðr, utsaga.
      • liggja, ligga; leg, läge; lag, ordning.
    2. Af förswunna verber:
      • (frema, främja) framr, modig; frum, primitiæ.
  3. Conj. ljud i eller jó (jú); aflj. ëi eller au (ø), i eller u (e eller o).
    1. Af qwarblifna verber:
      • skína, skina; skin, sken.
      • líða; gå; leið, wäg.
      • víkja, wika; vík, wik; vëikr, swag.
      • kljúfa, klyfwa; klauf, klöfwe; klyf, packsadel.
      • rjúfa bryta; rauf, rift; rof, brytning.
    2. Af förswunna verber:
      • (híta, wara warm) hëitr, het; hiti, hetta.
      • (ísa, wara blank) ëir (gl. ëis), F.-Sw. ér koppar; ísarn, járn (eg. íarn), jern.
      • (ljúfa, skydda) ljúfr, ljuf; lauf, löf; lof tillåtelse.
  4. Conj. ljud a; aflj. ó.
    1. Af qwarblifna verber:
      • fara, fara; far, gång; för, resa.
      • hefja, häfwa; haf, haf; hófr, hästhof.
      • vaða, fara fram; óðr, rasande.
    2. Af förswunna verber:
      • (dala, tryckas ned) dalr, dal; dœl, liten dal.
    5. [ 85 ]
  5. Conj. utan afljud.
    • ráða, råda; ráð, råd; lëika, leka; lëikr, lek (F.-Sw. lèka, lèkr).


§. 82. Secundär ordbildning. Afledning. Afledning sker genom inskjutande af wissa bokstäfwer eller stafwelser imellan roten och flexionen:

Afledningen är a) ren, då de inskjutna bokstäfwerna endast äro vocaler; eller b) oren, då den består både af vocaler och consonanter.

Rena afledningen sker 1) genom en af de trenne primár vocalerna a, i, u, eller 2) genom twånne af deßa, antingen ia, na eller ui. Till följe af det i §. 27 anmärkta, förändras bock i och ui alla deßa combinationer till deras halfvocaler j och v, hwarwid dfwen reglorna i §. 21 åro att anmårfa: Vocalista afledningsbokstäfwer ȧro sålunda: a --- v- ja va

Afledningsvocal a. Mycket sällsynt. Förekommer endast i swaga verber af VII Conjugationen, kl. ß; och år áfwen der syncoperadt, utom i wissa former, såsom præs. ind. singular; imperativ och præteritum; t. ex. kalla; roten är kall-, afledningen a; infinitiv skall egentligen heta kall-a-a, men aflednings-a är syncoperadt; det kommer deremot fram uti imperativ kalla: i præs. ind. ek kalla, þú, hann kalla-r, o. s. w. Detta inses bäst genom jemförelse med ett starkt verbum, der ingen afledningsvocal finnes, t. ex. geta: infinitiv slutas med a, likasom kalla, men præs. ind. har endast get - getr, och imperativ get. I Gotiskan finnes båda a’en, dock hopsmälta till ett långt ô. Endast i verber af denna klass är det, som aflednings-combinationerna ja, va förekomma, t. ex. i herja, urspr. har-ia-a; stöova, urspr. stao-ua-a; i præs. ind. ek herja, stöova, imperativ härja, stöðva. J orden synja, byrja, egentl. sun-ia-a, bur-ia-a, utelemnar F.Sw. ofta af ledn. a; formen blifwer sålunda endast t. ex. sun-i-a, 3: synja, men efter conj. VI, 8, præt. sunda, burda, icke synjaða, hwilket år F.N.

Afledningsbokst.: j, v, vj. J forekommer mycket ofta, [ 86 ]86 Ordbildning. dock med de elisioner och modificationer, hwilka aro specificera dei 31. De nyttjas i syimerhet till samwerkande med prleteritumsiafijudet af qwarbliflla eller obsoleta starka verber, att bilda swaga transitiva verber och verbal-no mina. V.rculpcl. Verber: dienn», brinna, pr?et. drann, aft. drenn» (eg. drann^,) cllisi», ftridas, 6riiik — 6i'i!il» (— lireisjl,). sprida. faN^ falla lell leila (— sell^l), falla. (tela) (^1) tei^, talja. (clani») (cium) liwlNll (eg. Hom^u), subst. clumr cloina. Substantiva: alla mase. pa -u', fem. pa -isr), neutr. pa - i efter I:sta declinationen: liii-^il-, ln?e^ir, sli»!,!', veiVr, o.s.W. och kortstaswiga: ll«rr, eg. lmrHr; kl^k, eg. tilulj; ll^u, eg. liUnj; UOB, eg. ll»8H. Adjectiva. »lv 61 (upftfoda). adj. «eU, som kan uppfodas. tg^,a tolz, (tåga) tnkr, ftm kan tagas. nem» naniulll (tåga) ncemr, det samma. forekommer afwen fogadt till starka verber, man att nwdlfiera begreppel, ganska ofwerfiodigt och endast i prsesens, t. ex. «'«Hg, pr«t. 8»t, urspr. gil»; <Io^», F..Sw. li^g, pr»et. «io, urspr. 6av»; Bvi^«, prZet. sveil^, urspr. svik»; sei ock i swaga verber af VII conjug., «, t. ex. h^», urspr. Afl. v forekommer i verber endast p 3detta satt, t. ex. slilikv», eg. gillkv», urspr. sink»; men har kommer ock v i preteritum: prwt. Bonl<, eg. B»nkv; B^nFv«, urspr: Biuga; prNt. Bouj>, eg. B»ujxv. I nomina deremot oftare, t. er. tlijlilil) eg. icillllr, eg. rilil«v»i viilvu, eg. valg o. st w. Afi> forekommer endast, der v redan kommit in i de (dat») kut koeta ( — K6t)3), flvaraf coni- par. diitri — Kot I>st2. [ 87 ]Ordbildning. 87 starta verbalformerna; t. er. Bi»Kl<va, F.^Sw. af siukv») pr»Lt. B»nkv (deraf urfpr. sauKvH»). Att i dylika fall endera af halfvocalerna maste wika for den andra, i F.- N. oftast i F. -Sw. oftast v, se U. 26, 35. Om va ar redan forut taladt. Afwen denna comb. fore kommer, endast der v redan inkommit i de starka verbalfor merna. Anm. l . Det later sig battre ana an demsnstrera, att astedningsbol- stafwerna j «H v i starka verber, såsom niizZv», soll,Kvl>, zidj^, och i swaga, stsom niilju; afwen i nomina, fasom Km r (^ai-ir), ki>n (banj), nNiur (nam^r) o. s. w., i iro mycket mer fastwu^na wid ro ten an i fw. verber, såsom brenna (Krgnnj»), 6«m» (<i6lnj^), ti^!«, ych i noniina, såsom m-k-kil- , lnr^ir, enclir, o. f. w. Man kunde be qwamligen giira den distinction, att kalla de mer fastwurna j^ och v b ildningsbokstafwer och endast behNa benamningen asteds niugHokstaf om det sednare j. Anm. Z. Manga salunda bildade nomina forekomma endast i sam< mansattningar, t. ex . r^l af r«V, lieil>w^l; l)?nc!r af suullr, »uL l^ulir, latt att sinna; nNmr af nam, toruwmr, swar att fatta. H. 83. Orena afiedningen. Endelser for verber: »I» (egentl. -ala, -ila, -ula): ru^l», bringa i oordning, klVlll, fria till; miBl», meddela. -y 2 (egentl. - au», »in») betecknar ett blifwande till nBgot, t. er. batn?^ forbattras; l»ltua> hetna; vakna, wakna; h»Fn») forstumma. .F» (eg. - iF») -«F»), bringa till nZgot, t. er. l»lu,nFg, fa till att blomma; likF», bringa lif i; k168F2, att gora blodig. - ta, afwen transitivt, Ma, att jaka; Fipta, bortgifta; slll^ta, dela. -ka, merandels af adjektiva, gora ss eller ss: au»»l<», F.,Sw. omka; hurll», torka; m^ullli», att gora tunn (af mj6r). -sa, med begrepp af tatt upprepandc eller plotslighet, t. er. liiksa, skaka: F^psa, hastigt gapa efter; krams», gripa plotsligt; llreius») gora ren. [ 88 ]88 Orobildning. wa Alla dcha verber, utom de pa -t») gs sssom l,»ll», ,: haft desiutom aftedn. » . §. 84. Andelser for Substantiva a) Masculina. Slarka: -iuFr, alltid med omljud; spMnFr, en klok man, af Bp»kr, 2u6lwtinFr, af t6tr, antipod; i synnerhet lands wannanamn, såsom IsleullinFr, l^^inFr o. s. w. >unFr, med och utan omljud, i synnerhet patronymi«  ca, sssom VulsunFr, LuVlunFr, afwen slagtskapsord, såsom BFBtruuFr, systersen, och brsktal, såsom limtunFr. -l inFr, afw. patronymica, t. ex. tiuMinFr, af lluutr, af destutom diminutiva, t. er. prest» linFr, en liten prest; en liten orm. >»11, »Ul, . ull, dels med, dels utan omljud, t. er. b»F2ll, biskopsstaf; v»V»ll, veVUI, wadstalle; l)',V!ll, fria re; ferlll) route; ketill, band; lriVill, alskare; l^kill, nyckel; «llutill, harpun; kung; vnFlll ell. vir> zxull, spo; tlrasill, llrugull, poet. hast; jakull, istapp; suVull; LaVull, sadel. .»rr, l»2w»rr, hammare; naksrr, nafware, ofta synco, peradt, t. er. »l6r (f. alllarr), utr (f. otarr), lt»ll8tr (f. l>gl^8t»l). nrr, ljiiturr, F.«Sw. l^aturr, Lat. eom/ies; F.lSw. tjader. »nn, »inn, . un n; «ptaun, afton; H^Vaun, poet. konung; jatte, oftast syncoperadt, s. uratn (f. l,r2l»nn), V»FN (f. V2F2NN). -»Yr, .na^r ( nuVr); »un»Vl') bonad; beruaVr^ faltt tag; ka^nHVr, foFnuVr, lustighet; jfr. H . 49. Swaga: . »r!; d»l:»rl) bagare; 66mari, ll6l8»rl. »n6l, eg. particip., eptir^oman^i, les»n6! inFi; erLnF,, arfwinge; uul^iu^l. allli, pcjorativt; Flupallli, en dum karl; nimMi, en dasig karl; ribbZlcli, Fr. » -il,a«li. [ 89 ]Ordbildnmg. 89 . gj^ liergl, bjorn; gaskarl (eg. Fllssi); (eg. F"»»,, af obsoleta drang, hwaraf Got. Farg z» och Fr. Fa» eon), goste; oxi, uxi (af ol«, . 6»ssi; liarlla^i, saltslag; rnunllaF», beprofwande; ein u^l, eulll,F', termin. d) Feminina. Slarka: >mF, uuF; ssluninF af ssinn», bedraga; reksiu^, rafst; villiu^, siorofwaretsg; dlißunF, bespottelse» >niuF, t. er. llrottnin^, sallsynt. -»n, -un, eller syne. - u; swarande till mase. «Vr^ uVr, t. er. !i^»N) borjan; iVrau, Zngrande; «nllvorziuu, suck; HuVr, ocken; laugu, lc>Bn, losen. >11, -V, -t; t>rei66; lire^ll, bredd; d^°s, lerV, vi66, h^kt o. s. w. '«n6, »un6; vitgul!) v!tun6, wetande; AuBun6. - sl, oftast swagt -sla; znuBl, z»i8l, pinsel. Swaga: >»u6i, endast llveVan6l, poesi; li^F^an^i, forstZnd. 'luHa, sallsynt: nB^n^'») gudinna; vai^n^a, ulfwinna. »ni af adj. p^ >!nn; ul^Vui, llostFNlni. >M», l,»ralta, slagsmål; voßratt»., waderlek; villatta. wildmark. >UBt», »08ta; h^ouosta, tjenst. »<:8ll^2) -isll^a, -sk»; liarueB^3) barndom; larneBl«^l>, urtiden; ln2uueB^2, menuiB^», menniska; btz'i'NB^», barndomen; il»k2, elakhet. »8l2; alltid af swaga trans, verber; fw2l2, fodsel; loer gla, transport; F«imBl2, bewakning. Femininer af mase. pa -all, .ill, -ull, -2nu, >inu, -unn. -a rr, - u rr bildas wid -la, -va, -ra, de sammandragna med H omljud, t. ex. ll«till - 112t12, liralu » kresna, lj^oru- liirua; »kr . elira; lrißill > sriVla. e) Neutra. Slarka: - »l, .»», »in, -gr, oftast syncoperadt, t. er. »V»l, 6. 5»l, mLZsal (medel); aN, styrka; ta^l, tagel; an^au) b^ [ 90 ]90 Ordbildning. hag; gaman, gladje; vatn, watte»; moj;in eller mnFNz kraft. «lll; lolal^ en ung fsle. - sl; lteizil, betsel; gpensl, spHttde» 2V, nB; nerab, buluV, Swaga; - li, afi. af al, s. oVli af »Val. «ni, ast. an, »in; afwen af andra, fZsom «nenni af m»un. Hit hor ock erui, t. e^ Vtterni, likerni, left werne. il6i, ol<ii, afi. af M, t. er. h^llll!!»!:, tjoeklek; Oks il«li, fjaril. »n6i, >en6i, iulli, eran^iz bren6i, erin6i, arende; «annens», 82nn^n6i, sanning. - iVi, afi. af -»V, -uV; erLVi, arbete^ §. 84. Adjectivandelser: . »11, -M, -ull och »»rr, dock alltid conlraheradt -r; F»m»ll, vesall, DaFull ell. hnFull, tigande; svillull, swekfull; vi^korull, widfaren; 6»nr, mork; la^r, fager; Buotr, snall, -inn; benagen for, t. ex. Kl^tzinn; betechnar afwen Lat. e«K, t. ex. ss^llinn, aurens. »Bllr, Tyska isch; enskr, engelsk; irskr, irsll, swensk. .6ttr, betecknar utseendet: sprLllluttr, spracklig; lrekn» 6ttr, fraknig. «Fr, >lFr, »uFr, beilZFr, helig; winniFr, som wal erinrar sig; vituFr, wettig; blu^uFri ul^Bi^r, blodjg. rwun, kommande fr3n; norrveun, norsk; austrwun, frsn oster. .»Vr, - br, »6r, »tr; egentl. partic. prset.; uuFaVrz modig; u^rullr, med horn; orvuenllr. .» (-i), se §. W, in fine; H»k,3iF«, einslliu», med ett enda skepp; som sjelf uppfostrar sig. - gi, (af Mta), bejakande; ueitsi (af uoita), loft wande; L»nFsi, gangse. [ 91 ]91 Ordbildning. ri (.jri, ii>i) och ari; Btr (-^str) och astr, compa rativ- och superlativ^andelser, se ofwan M. 83. Adv er b- and else r. »; L^arn», ill») viV», ueini»; i synnerhet wid adj» pa le^r, s. uullarleF», braTleF», i hast; leF» syne. ofta till l», t. ex. snarla, f. 8u»rleF»; braVl», liMla, f. braßleF»; t»»rVla, f. l,»rVleF». -i, localt, pZ fragan: hwar? uppi, niVri, inn!, uti, lrammi (uppe, nere, inne, ute, framme) af upp, niVr, inn, nt. - an, localt, ps fragan: hwarifran? nkan, ofwanfrZn; « ne^»u, nedifran; innan, utan. Afwm utan denna / betydelse, t. ex. sallan; hattan, standigt. . »t, localt, pa fragan: hwar than? lliuFat, contr. lut, hit; h»nF»t (h»3»t) ell. AinF»t, contr. dithan. F, '^3' p^ fragan: i hwilken direction, eller pa hwad satt? hauniF, salunda; uvernizx, hurulunda (eg. veF, nvern vezx) (aftven h2uuuF, hauuiu, uveruu^, livoruiu). - meFlu (eg. ve^in, vs^um), uVrumeFiu, p 5andra sidan; tveimuie^in, pa bagge sidorna. -is, t. ex. aullswlis, emot solgZngen; lorviu^is, med winden; samllwFrig, samma dygn. §. 86 . Sammansattning. a) Nominalsamman sattning. Den ar egentlig, da forra ordet bortkastar fiexio nen och endast med roten sluter sig till det foljande; oe«  gentlig, da forstå ordet star i genitiv, s. konunFBln»Vr, Bun3rc!ottir. Det ar icke likgilltigt, hwilkendera formen man begagnar; l«anunFm»Vr t. er. ar en kunglig man, konung; llouunFslna^r, en konungens underscite° Ann», De swaga feminina pa -i fa, da de utgora forra delen af sam mausattningen, ett 5, hwilket ej ar genitivlnarke, t. ex. ti^uclzemista lu, u«leV>3^ll«Vi; ester Tyska Liedesbrief. Wista substantiva och adjectiva begagnas oftare an alldra

wid dylika sammanfattningar. De aro: [ 92 ]
  1. såsom förra leden af sammanfatta ordet:
    al- (af allr), totalt, alvitr, allwetande; alëiga, alèga, all egendom; alvæpni, full rustning.
    all-, särdeles mycket, allgóðr, mycket god; allmikill, mycket stor.
    ëinka-, ênka-, exclusivt; ëinkamál, ènkamál, hemlig öfwerenskommelse; ëinkalëyfi, privilegium.
    ëinga-, ênga-, enda; ëingasonr, enda son.
    frum-, ursprunglig; frumrit, original; frummóðir, stammoder.
    fá- (af fárr-), fámënnr, med litet folk; fákunnige, fåkunnig.
    fjöl- (af fjölr), det motsatta; fjölmënnr, folkrik; fjölordr, ordrik.
    góð-, ill-; góðmënni, en bra man; illmënni, en elak man.
    ný-; nývaknaðr, just nu uppvaknad; nýmæli, nytt tal; nýkominn, nyss kommen.
    of-; för mycket; ofgamall, alltför gammal; ofát, för mycket ätande.
    smá-; smákonungr, småkonung.
    stór, det motsatta; stóranðigr, mycket rik.
    höfuð-, det förnämsta; höfuðstaðr, kathedralkyrka; höfuðgrein, hufwud.
    þjóð-, allmänt; þjóðkonungr, allmän konung; þjóðgata, landswäg.
  2. såsom sednare leden nyttjas:
    -dómr: konungdómr, konungdom; sjúkdómr, deraf
    -dæmi, neutr. concret. konungdæmi, konungadöme;
    -efni, som skall blifwa det eller det: konungsefni, kronprins; munksefni, novice.
    -gjarn, girig; fégjarn, penninggirig, deraf
    -girni, swagt fem.; fégirni, penninggirighet.
    -korn, diminutuvit; ritkorn, en liten skrift.
    -látr, -låten; bliðlátr, blidlåten; mikillátr, storlåten; deraf
    -læti, starkt netru. mikillæti, storlåtenhet. [ 93 ]Ordbildning. 93 - leikr, lel<r, .lek; KZerloikr, li^rlollr, karlek. Afwen ock swagt -lellii) t. er. lilerleiki, g. kwrleika. le^r ( liss), -lig; veikleFr, vel>l«Fr, weklig; llonunF le^r, kunglig. Deraf adverbia pa -le^», -I», se H. 83. I F.lSw. ar denna andelse forblandad med -likr, likin, t. er. rskhilillr) r»ehilil«lN) F.-N . llrseTlleFr. Adv. ar lill». - I»U88) »l^88) los; v2^ul»UBB, Vl»pulf>Bs; deraf subst. >le^8» neutr. abstr., t. er. vitle^Bi) oforstsnd; -l^s», fem. concr», t. er. villens, nagot dumt ting. -leitr, >!etr (af lita, att se); Friinmleitr, grym att se p8; FrcNuleitr, gronaktig. - me n ni, af m»Vr, menniska; F6Vmiinui) god man; illmenni, elak menniska; deraf -weuslll,, charakter; F6KmenBk3) god charakter. >8»mr; kr!VBamr, fredsam; deraf '86lnl, fem. sri^semi, fredsamhet. .verßrZ Tyska n?artig; utanverVr^ auswartig; »nll» ouclverVr, motsatt. - vsenn, som tecknar till, kan wantas; danvseuu, som kan bringa doden. H. 87. Verbalsammansattning. Har ar icke frsgan om sammansattning med^ prNpositioner och adverbier, t. er. »ltaka, Upz,t3k») lr»8llll^3) ty de kunna jemwal skrif was i twa ord, och sa finnas de afwen i handskrifterna; man kan ock satta partikeln ester, t. er. t»l«a »s, npp, BkiHa lra. I sammansattning med nomina, der verbet qwarblifwer såsom verb, derigenom att det intager sista rummel, nyttjas en dast rotformen af n o m i n e t, och verbets fierion lider ingen for andring, t. er. l6tl»rj6t», bryta fotterna af; kunuFora, kungora. Ar sammansattningen ett substantiv, der verbet intager forstå rummel, ss forbindes det alltid genom compositionsvocalen i, t. er. Beu6ikret, sandebref; Keuuimaßr, prest; llerilaVir, larare. [ 94 ]94 Ordbildning. §.88. Partiklar, hwilka endast forekomma somprw fixer, aro: »ull., emot; anllviVri) mot winden, au^soLliS) emot solen. »uH-, <zh., latt; »uVf^u6r, latt att sinna; audmHiiKr, <z^m^ullr, odmjuk. for-, antingen «forut», t. ex. korspar, forutspsende; lttrvin6lB, fore winden, — eller med begrepp af forderf, t. er. lorllwml», fordoma; karsenllinF, farlig sandning. ulig-, olikhet, mihforhalltmde; lni^jalu, olika; nus^r m», mitzhandla; mislitr, af olika farg; niisllau^i, da en dor for den andra. tor-, wansklighet, swsrighet: tornZLmr, swar att fatta; Wrl^n6r, swsr att sinna; tortr^FFv», misttanka; torti in», misthandla, odelagga. B»m>, tillsammans; samkeVra, samfader; Zamkg^na, gladja sig tillsammans; sam^KKl, enighet. 81-, oafbrutet, oupphorligt; sih^rstr, alltid torstig; sl lnaU, oupphorligt talande; sibe^'», ett standigt rytande djur. B^»l6', sallan; g^al^geuu, sallsynt. Bun6r-, emotsatt 8»m>; Buu6r^l«lli, oenigheti sun6r» liorlnn, af skiljaktiga atter. van», att nagot fattast vauvirV», akta ringa; van luorr, wanfor. var-, nappeligen; varFeLuN) illa gift. 6-, privativt; Muunr, 6kuunr, okunnig; nn^ta, gora onytta» or^, er-, en frsnskiljning, antingen genom forlust/bor tawarande eller utmarkande, t. er. orvit») ursinnig; ur7 l«n6»8, orleullis, utomlands; orlitiU, utmarkt liten; ur n^or, utomordentligt trang; or^amaU) urgammal.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Forn-Swenskans_och_Forn-Norskans_Språkbyggnad/Ordbildning&oldid=562918”