Forn-Swenskans och Forn-Norskans Språkbyggnad/De wigtigaste reglor ur Syntaxen
| ← Ordbildning |
|
Verslära → |
Sytuar. 95 IV. De wigtigaste reglar ur Iyntaren. h, M Altman ofwersigt. Ordfogningen i ws ra forfaders munart ar wanligtwis enkel och ledig. Langa meningar, såsom i Latinet eller Tyskan, finnas ej; atminstone gripa periodens satser icke in i hwarandra pa ett inweckladt satt, utan sts esomoftast bredwid hwarandra, hopbundna med con junctioner, s. ok, en o. s. w. Talsattet ar kraftigt och uttrycksfullt, ty de manga, och ytterst regelmDiga/ fiexionsfotmerna tillata den storsta frihet i ordstalwingen, sa att alltid hufwudordet kan fa den plats, der det gbr basta werkan; hartill kommer^ att den lcitta ordbildnim gen gor det Mojligt att undwika en Mangd omskrifningar i ny« are sprsken. Erempel ps dylika perioder aro: I F.- Sw. t^ikr m»br 6^ve^»!nß or^» lnanui: er e»F mann» m»l«l ok eiA m»^>r i livssti; ell er Ml^»r BuM Bl<ulu moel»^ brlFF^l» vsF» wstulu. — U»uu korßl6^ varrar fM llz^h 01l liwvesllU, t»t iiou lskk lianum lieDr me^> «ing BUu» en^lUlu »t l»»n 6vl»l<ll8 i lienuar okkor i «am» klostr oil F»l 8»ll h»r i Fuhs h^uulst. — I F.-N. Diiir Fer^u sva nll runnu »t i «inn «llei^i i llttlnkrinF. inn o^ v»r lenFi nsetr, heiln v»rV b»eFt lrH j ltrott, h»r Bya mikil hron^ ol« lyst, 01l v»rV uMBKir, »t tlomrinu var settr i gnnat sinn. — LZeol e»u slikir lllutir ak msrzslr »Vrir, er i eru «nlellir, er un6»rleFir ull liita uiarFir menn tortrifFFlleFa ok B)nisk mer ei^l nauVs^u 2t^»ln»heiul lllut »m gaman er eru i rit»^ir, ok heim er lier eru meß 088, er munu h^kl^a, sem 083 D^kkj» nlutir er nu roe66um ver nm. — Till undwikande af enformighet, der alltfor msnga eller langa ord i samma forhsllande eljest skulle komma tillsammans, W Syutar. plagar man, om mojligt, att stskilja dem med andra kortare, eller annorlunda slutande, t. er. Uaralcl» 8»F» l,iug l,arl»F> ra,ist.f. uiuß llarkaFr» 82F»; hli t6l« H6r»rinn til miilg IXefjullssuur, i st. f. ha t6k NekjMssuur til måls. §. 89. Friheten i periodbyggnaden ar afwen ss stor, att i meningar, der en annans ord anforas i o»atio obii. «un, ofta plotsligt o^ailv intrader, t. ex. l^inarr Hamuar3l.6llir BtoV uu^, 01l »n»;lti att u«;n6r Bll^l6u s»r« lieiin, «oli liaka monn ill erenlli llin^at u:«Vi nu 01l l^rr til sun«l»r /Vllilu» . — AfwensH ombytes person och numerus i en och samma period, enar man an forestaller sig hufwud« mannen, an andra deltagande personer, t. er. Bverrir rei^ viV 2mm l,un6ruV manna till uu3 Bimun»r; t6l<u h»r u^n l)Aiit on uren6u uwiuu, en i^6ra ti^i naut» let n»un relt» » Vermalau^. — Wm Werberna. h. W. I verbernas stallning fore eller ester subjectet rci der den storsta frihet, mycket mer an i de nyare munarterna; afwen kan i 'en och samma berattande sats hwarje ogonblick werlas mellan prsesens och preteritum, t. er. l^err nn, 6lkr til snn6»r v! 3Itrauil. — BeFir vann Nul62rBn» ssu. — H6r6llr «ll ll^vin6r l«v»mu lieim ok kaustit; l6r till lciVur sinB, tall» heir lsV^ar ha tsl sin i mil» li; Bp)srr ontir 0. s. W. Der pronomen ek foljer ester kortare verbalformer, sam mandragas bada i F..- N . till ett ord, genom utelemnande af pronominets e, t. er. v»rk, f. v»r el«. I dylika tillfallen finnes ofta ett ek destutom fore verbet, t. er. ek v»rll. 91. Ett till ett verb horande adverb eller pr«position stalles ej, såsom ofta i nyare Swenskan, ester objectet (t. er. han skot steppet fram), utan alltid fore, t. er. «ratt uauu ha kram Bkininn. I relativa satser stallcs partikeln omedelbart fore verbet, t. er. 8l:in hat er nann KalVi lram llruullit. Verder. 97 H. V2. Det obestamda pronominet man finnes ej i Forn- Uordiskan; i detz stalle sattes verbet impersonelt, afwen der wi Uti nyare skrifspraken begagna impersoilelt patziv; t. er om aftvH nen stall man rosa dagen: at KveliU ska! 62^ losa; sa sages i kung Olofs saga: syll se^ir i so^u (^laks l»onilnz>8; har borjar kung Eriks saga: lier liolr sa^u Nriks kanunFg. §. 93 . Futurum, perfectum och plusquamperfecmm uttryci kas genom hjelpverber: futurum genom 8l:»l eller mun (man) med infinitiv; perfettum och plusquamperfectum genom prZes. och pratt. af verbet ll»fg med prNt. pßNic., t. er. ek mul» (man) f»r» til l^n^lan^s, jag skall resa till England; ljraLVr munu lier^aslt, broder skola komma att slåst; ek l,«ki verit 1 l)anmur!>U) jag har warit i Danmark; l»ann liakvi elL^at: han hade alskat. Participiet rattar sig understulldom ester objectet i genus och numerus, t. er. holr li6lV« k«ll!an llijsQ iu^2n, de hade fallt hofdingen. — Nagra intransitiva ver ber bilda perf. och plusquamperf. genom ver», ej l. er. er uokliur Btun6 var llDin, da nagon stund war forliden< §. 94. Prws. particip. har utom den wanliga activa aft wen pastiv betydelse, t. er. »!t er 8«Fz3nll» Linum vin, allt kan sagas till en wan; Aelt» «r hlF^anill,, detta kan emott tagas; » <I«>z3u6» 68^!, pa dodsdagen» §. W. Pastivum fkall egentligen alltid utlryckas gem om ver» (vårs) och ver^a svarh») med prLLt. participi, ps det satt att verT och v»r^ bildar prsLs. och prZet., em (er) och var perfektum och plusquamperfectum, t. er. !>»«« verssr elslla^r, han alskas; han» vsl^s llrepinn, han dreptes; knn er suedllr i 8ll»rum, han ar fodd i Skara; lzaun v»r bor^ inn i BM»u6i, han war fdod i Seeland. Dock begaguas oft ta ver» afwen till att bilda prsss. och prNteritum; i synnerhet nyttjas var till att uttrycka preteritum rna hHnva oftare an varN^ I Forn. -Swenskan finnes redan mycket tidigt ben i W beskrifna refieriva och keciproca formen p^ -s s-M) 'Vt)^ Mune h, Forn-Sw. och Forn-N. Graniniaiik, 7, Syntar. Verber. 98 anwand sssom rent patzivum, t. ex. i Feruß»lem var v»ln B»m»n2ut!t, i llulku sarin hva6tluß Bnm ollr»8 B^ullln. I^»nll «llulu ineh l»Fum l)v^»8; detta ordspråk, hwilket afwcn svi rekommer i Norska lagar, umyckes der med impersonel. acti vum, naml. ineV loFUiu «li»! lnnll (accusativ) lIVFF^a. Deremot anwandes i FormNorskan formen «k s-8t) al. drig utan såsom refiexiv eller reciproc. Men den uttrycker ej en dast det accusativiska resteriv.' eller reciprocal-objettet, utan afwen det dativiska; t. ex. broeVr munu !)6l^»»l^ (inte»' «e <iinl,'oa> ol« »t lionum ver^»Bli («ibi in^l'ee»n nio^tent «^e^^e)j su errunll (): er mer) lil«u, det ar mig en lindring; lre^t erumll tunFu »t l,rwr2, det ar mig swZrt att rora tuugan. 96. Accusativ us cum infinitivo ester verba sentiendi och declarandi ar mycket allmant; t. ex. ask veit ell stauka, lraxinum «cio 8l»re. , §. 97. Conjunctivet begagnas i Fornnordiskan pa wan ligt wis, der uttrycket ar obestamdt, synnerligast i afhangiga satser och ester wista coniunctioner, såsom »t, oaktadt, et, «f, om, och der man uttrycker en on ska n eller befallning; t. er. H6»t Bya vserl, oaktadt s^ wore; vll6» ell »t^ jag wille gerna, att o. s. w. Ofta, i synnerhet i F..-Sw., finnes prsss. eller prZet. conj. Utan conjunction, der det kan ofwersattas med om> i fall, o. a. d., t. ex. vltrin allir rettvisir, ha e^ l»^a vib, wore alla rattwisa, ds behofoes icke lagar. §. 98 . De rena tranfmva verberna styra accusativen. Dock finnas i Fornnordiskan manga verber, uttryckande att satta nsgot i fart, bringa nagonting i rorelse, hwilka nu mer aro transitiva, men i Fornsprsket woro intransitiva och endast tillkannagsfwo den handlande personens subjectiva werksamhet; alla dylika verber hafwa derfore det i rorelse satta tinget i dativus instrumentalis, t. ex. Kast», i Fornnordiskan endast: gora en kastande rorelse med armen, derfore kasta en sten — kast» Bteini (kasta med stenen). Aswensa le^», sliuF») t. Syntax. Verber. 99 tl. li»nn ln^Vi Bfl^ti l,»nn, l»»nn Bt»kk B^6ti ): han stack spjutet genom honom; l,»nn drli BverVi, han drog swardet ur skioan. Flere af detza verber aro ej rent intransitiva, utan kunna afwen hafwa ett accusativiskt object, och motswara derfore egentligen de nya ur Tyskan upptagna sammansatta verber, som borja med be-, t. ex. »t kast» in»nn. inn Bteinu»N) att kasta stenar pa mannen (eg. att ofwerkasta, bekasta v. v.^ mannen med stenar): »t le^» msnninn Bp^6ti, att genomstinga mannen med ett spjut. Andra dylika locomotionsverber, dels med, dels utan accus. object, aro t. er. 8» (ss), lillis», gnu», ven6», ski^t»s alla med dativ. Dativ styra destutom alla verber, hwilka uttrycka en be? fallning, ett rådande, hjelpande, skonande, nyttjande, eller det motsatta, t. ex. <i^lli konnnFr reZ lon6um, kung Gylfe rådde ofwer landen; »t lili, att radda lifwet; 2t t^n» likuu, att mista lifwet. H. W. Genitiv styra alla verber, hwilka uttrycka ett wantande, uppwaktande, saknande, begarande, erfordrailde, er hallande, njutande; tinget, hwilket saknas, begares o. s. w., star i genitiv, men personen, af hwilken nagonting begares, eller som anmodas, stsr i accusativ, t. ex. »t l,iVa ltz^sr, att wanta p^ god wind; »t F<sm2 l»F»un», att hiilla la^ gen; — »t ki^H l,»nn llttnunnar, att bedja honom om qwiNl nan; liauu lekk Konu, han fick en hustru; ofta med persons? object i dativ: l,ann li»V ser kunu, han anholl for sig om en hustru; lllluu lekk ser ljår, han skaffade sig gods. §. IW. Det ar sjelfskrifwet, att alla activa satser, der ett accusativiskt object forekommer, kunna omskrifwas till pasti. vum, med acc. objectet såsom subject. i nominotiv, och alla andra casusforhallanden i satsen orubbade. Nm Vtomina vch Pronomina. 101. Att adjectivum, fogadt till ett substantivum, rattar sig ester detta i genus, numerus och casus, galler i Fornnordi. skan, likasom i alla andra språk. tW Sylttax. Nomina. Eget for Forn-Germa»iska spraken ar dock, att, ds elt adjectivum eller pronomen skall swara till twa slchstantiver af skiljaktigt genus, sattes det alltid i neutrum, t. er. u>r m»hr k^rr» »n tinn», taki herr» eptir annat. — Vru viss ltr»hurBlt»rn ellr B^Btur liarn til, VIK ha k»hurB> F»hir ellr kghurs rn6hir ellr u^6hurt»hlr ellr iu6hur in6» liKr no/tllt tll!.i »rs u^^; hf>n «ru «ll^AMu» Ark». — l«ve!6 Aekll l»ann »t lHrrkVlaupi mcV Lr^n» l»'»l6i; en er han kvttinu i sseiuz» . ... vit (I^oki ol« sllolum »l«a ivall. — en ok u»nu Far elFl ueillr en non, ha eru han bee^i sek 3 mijrkun». 102. Da substantiver, hwilka beteckna en kropps del, i nyare spraken hafwa personens namn i genitiv, men handlingen, hwilken i satsen beskrifwes, mer angar per sonen an den enffildaj delen, fordrar fornspraket personen i dativ, t. er. l»»nn tell fram a koetr littnu»,Hfl; ty kna fallet galler kungen s)elf, ej fetterna; deremot: hveer llann Kaß- » loetr konullAH, han twZr kungens bada sotter, ty har ar fr3gan endast om fotterna. Pa samma satt begagnas ock da tiv af det personela pronomen, der i nyare spr. finnes potzesiv, t» er. l^sti ll»nu lzanli ak sotnm ser, han loste banden af sina fotter; eg. loste sig banden af fonema» H. 1l)3. Der fiera nomina propria aro forbundna genom conjunctionen ol?, tillfogas esomoftast personela prono minet, i synnerhet der de forbundna namnen bilda subject l satsen, t. er. I^ulir h»t k6,u he<> BiFurßr ok tie^luu » ksuitaliel^i; — h»u L^orFvllr «k Uil^iri^r att» 2 Buuu. — Hes3lr Bvein»r eru B^n!r heirr» 13r68t18 ok OeiulB. — Nfwen lagges icke heUer saltan li»nn eller von till ett enda no men propr., t. er. n»nu Olalr, l»on BiFriVr Hie. §. lU4. Forbindelser, sZsom: jag och N. N ., du och Knut, han och Sigrid, wi och Olof o. f. w., uttryckas r forn spraken endast genom tillfogande af det personela pronomen i dualis eller pluralis till namnet i samma casus som detta, t. Sylttax. Nomina. Pronomina. 101 ex. vit IWioN) jag och HZkan; har nyttjas dualis, emedan frs, gan ar endast om twa; hit ll»ntl>, du och Kinn; h«u B,Fr^ ißr, han och Sigrid (neutr. enligt lill); ver ttlss,-, wi och Olof; heir (Munnarr, de och Gunnar, eller han och Gun nar. Wid tillfallen som de sist anforda exemplen ar talsattet cj alltid nog tydligt, ty Bi^riVr (hstu kan li ka wal oswersattas «de andra karlar, qwinnor och Sigrid», «de andra karlar och Sigrid», som «han och Sigrid». Skall norn. propr. sta i gen., sa sattes i stallel for gen. af I:sta och 2:dra personerna pronomen possesivum, naturlignvis såsom adjectiv till det styrande substantivet, ej till namnet, t. er. B»ln niseli o^lzgrt hranllar, samtalet mellan mig och ThrZnd; lllnllr vlirr tlsgla, motet mellan mig (ost) och Baglarna. Wid oqwadinsord sattes icke pronomen i appositiott till ordet, utan pronomen postessivum, t. ex. llunllriun hinn, din (.1: du) hund! FlL)?it hitt^ din (du) tafwa! §. IUS. S^som bestammande artikel nyttjas i fornsprii, ken antingen llinn, l,in, l,it, hwilket afwen med bortkastadt l» fogas bakom orden, se H. W, eller pronomen demonstrativum hann eller «a. I F.M . begagllas endast l,n,n, i F.^Sw. der emot hllnu, utom såsom postpositiv artikel, der afwen -in» hanges bakom substantiverna. Stundom utelemnas artikeln, i synnerhet wid oknamil, t. ex. N6l:on tiuuunFr (f. liiun zvu^i); I^muullr slemmi (f. siemmi). §. 106. Pron. post. siun refererar sig oftast till subje ctet i samma sats, kka mycket om detta ar sing. eller pl.; har begagnas aldrig, likasom i nyare spraken, genitivet deras, h«r - r» ell. hklrr». Men «inn kan afwen nyttjas, der orden: hans, deras 0. s. w. i nyare spraken referera sig till en casus obli auus i satsen, t. ex. Nl,l»rr l»«Ltti e?i<?n»l mauni siuH krNNlir^ d. a. mannens frander, icke I^!u»r8. « 107. Genitivus partitivus wid Adjectiva numeralia och pronomina nyttjas i fornspraken mycket oftare an i wara nyare munarter; i synnerhet forekommer det i wista ofwerdrif 102 Syntar. Nomina. Pronomina. na wandningar, hwilka, nar de skola omsattas i nyare språk, maste undergå en omstrifning, t. er. l,»nn var »llr» sliallla N»081,,', icke bokstafiigen «han war dell storsta af alla skalder», utan «han war en mycket utmarkt skald»; — l,«u v»r »llr» Kven,,» friVl,3t) hon war en ofantligt wacker qwinna (ej den aldrawackraste). Nar pron. pers. wi, ni (vit, ver, skola sta i genit. partitivus, sattes afwen har pron. postessivum, t. er. li vorr vlirr hriF^a, hwar och en af ost tre. §. 108. Uttrycket «egen», t. er. «mitt eget hus», «min egen hustru», kan wal ofwersattas med ei^inu; men mycket oftare nyttjas dock i genitiv, och det postessiva pronom. i casus, numerus och genus som B^»lfr, ej som det styrande or det, t. er. i «Ml» HinB l,iiB>, i ditt eget hus (icke BMlfg Ainu ll»i8l); Il»n I^ar^l l«ouu sms, han slog sin egen hustru (icke sHMs sin»). H. IW. Pronomen interrogativum l»v»t har oftast dativ efter sig, sallan genitiv, t. er. l»vnt manni or liaun, livat cl^ri «r h»t, hwad for en man, hwad for ett djur ar det? §. 110. Dativus begagnas, ulom i egentliga dativicon structioner, wid alla tillfallen, der Latinet har ablativ; den ar 1) dativus instrumentalis och qualitativus, t. er. l»on v»r lro^in lieslakotuln till llan», hon bles ihjaltrampad af hastfot ter; l»»nn var friVr s^num, han war wacker till Utseendet; — 2) dativus proportionalis wid comparativer, t. er. hon var u,l!<lu sl-iVari en mycket wackrare an Thora; tvem «run, luiuil» en mark; 3) i stallel for utelemnadt en (czu»m) efter comparativus! linnu v»r liver^um inanni Bterli»ii, i st. f. Bterk»ri en liverr m»Vr; detta uttryckssatt begagnas afwen oegentligen, likasom superlativ wid »llr» enligt §. 107: l,»nn var llveiHuln m»nni l>:«rri olt lriVar!, ): utmarkt reslig och wacker. 4) Med prsep. »t och participium, likasom det Latin ska ablativ absolut, t. er. »t hvi Lu^^u — lwe laoto; »t uppvesandi sólu, medan sol är uppe. — Partikeln at finnes dock ej alltid tillsatt.
§. 111. Längd i tiden och rummet betecknaS genom accusativus: þeir fóru átta rastar, de foro åtta mil; hann dvaldisk þar marga vetr, han uppehöll sig der många wintrar. Acc. uttrycker äfwen wagen, dit man far, sättet, huru någonting sker, t. ex. hann fór landveg, han for landwägen; marga lund, på många sätt; at fara harðan (sc. gang?), att fara hårdt fram. Dock säges: hann fór leiðar (lèþar) sinnar, han drog sin kosa.
§. 112. I stället för att låta ett substant. eller pron. styras af en præposition eller ett verbum, sättes det såsom subject i en ny bisats, som börjar med þar sem, þar er, t. et. llalßi erliilz^Bl<u^lnn mililt »t Bt^V^»Bt viV har sen» var, i st. f. mikit at st^V^ast v»H ?: hade ett godt stod i Jon; muntu h^kl^ask lillu til ve,^a, har sen» ek em, du tycker wal, att du uppoffrar litet i min person. H. 113. Betraffande ordningstalen far anmarkas, att be greppet «sjelf andra, tredje, fjerde» o. s. w. uttryckes «v»I guuan, hrlV^a, fzorVa maun» , Uttrycket «viV 12:t» mann» far derfore icke ofwersattas «med tolf man», utan «sjelf tolfte», eller «med 11 man». Dm Vartiklarna. h. 114 . N eg ation en uttryckes i de aldsta och basta spraklemnmgar med 3:ne partiklar, ne, F» (ss»«) vch »t (a), af hwilka ne alltid stalles fore, de twa sednare sattas efter or det. He och at kunna endast begagnas wid verba, wid nomina och adverbia. Erempel: s6l hat «s viss», byar von «ali atti, ui»n» hat ne vissi, nvat bann meFln» atti. —^ 1)15^! hat veit, o: wargen icke det wet; verVrat igs ck a, der warder icke is ps an. Suffiret -Fl lagges alltid lill sjelfwa rotstafwelsen, ss att i masculiner nominativ-market r utelemnas. Ar slutconsonan 104 Syntar. Negatiott. tcil en cenuis (h, t, K), sa forandras j»i till l«i, t. er. l^opt' ).' Loptr Fi. I F.lSw. maste >^i hafwa ljudet -Fin, och i sammansattningar, der det qwarblifwit, finnes alltid -Fin, t. ex. llvar^n,, utom i det fyrkonade hi^, se nedanfore. Der suffi^ei »t kommer i beroring med en vocalandelse, Utelemnas oftast a-, t. er. lilVut, f. llsVn »t, Btgn6!t, f. «tannat. I I.sta Personen, der k (pron. el< ell. H»l«, se h. W) pleonastiskt bifogas verbet, stallcs »t wid dylika tillfallen ester detta, t. ex. el: varkat ):«kvarat jag war ej der. I stallel for '»t sattes afwen >g, t. er, ol: vilkg, jag will ej. Der -a nyttjas ester det pleonastisk» K, forandras dett ta ej sallan till -i^, t. er. stci^vi^a, inuu<i!z;a, i st. f. stoV* va^i'2, lnunlja-K -a; ofta finnes afwen ett nytt -li wid slutet, j, er. ZloVvlFlz!^) fnun6iga^« §. 115 . De har namda fprmerna tillhbra dock endast po< efien och den aldraaldsta prosan. I F.-Sw. finnas de icke, Utom pa rullsienar. Wanliga negationsformen ar en samman? sattnmg as adverbet v>, F.-Sw, o med 'F,; alltsa e^i, e^l; i F.lSw. sylicoperas oftast formen till e,F, iss; det forra ar ej egentl, diphthong, utan ett mouilleradt uttal as F, hwilket har, såsom ursprungligen atfoljot af en lykt vocal, qwarhaller ljudet af^. Andra, afwen med -Fl sammansatta, negations partiklar aro «l^ll^i (eg. «l^lri in vit» non), afwen i F.- Gw. syncoperadt alllriF,- llvergl, IlvarFi(n)) ingenstades; pch neutr. af en^i^ naml, elch», eitchi, Flerdelade negationen «hwarken — eller» ut tlyckes i F.Sw. llv^rli — ellr; i F.M . livlirtlii — ne, Uttrycket likawal, likasulit, icke dest mindre, atergifwes med el^i (?>F) at siVr; det motsatta, eller: likawal icke, icke mera for hen sakens skull, med ei^i (o»F) »t l,ell!r (K»!«U' F.:Sw.). I!7. Wid verber, som uttrycka locala forhallanden, naml, en resa, ett uppehall, ett fallande o. s. w., tillfogas wallligtwis localpartitlar, hwilka narmare beteckoa rigtningen eller belageichclcn, t. ex. !»»»«?» llvalllisk i Vik «usls, han Syntar. Prwpositioner. 1W . uppeholl sig oster i Wiken; vann l6r suVr «!i lT6mauorss»r, han drog soderut st Norn. Wid dylika tillfallen nyttjas heldre de partiklar, hwilka angifwa begreppet hwarifran, an de, som angifwa hwar than; t. er. l,»nn lor norVsn mcV l»nui, han drog nordanifrsn langs kusten; har wore battre att ofwersatta: han drog soderut langs kusten. <lfwen ofwersattes okau bast med: nedst; ueVau med: uppst; sunuan med: norr^ uto.s.w. H. 118. PrNpositioner. Endast accusatio styra: ,IM (gamm. Ol) med alla sina sammansattningar; s. umkiam ell. kram um, «wdvyrlls, omkring; ut um, ut ofwer; islir um o. d. igegnum, F.^Sw. iFlinum, igenom; tram )ilir, framfor, kr»,n nn6ir, inemot; och alla sammanstallningar af l^rir med ett localadverb p 82N, t. e^. t^rir norVan, f. sunnan , 2Ust»n, ve» Btan, f. ll»ll6au, pa andra sidan, f. innan. Anm, I Ulycket gamla qwaden finnes um ell. «s stundom med datlv. I vers star um ell. «f ofta oftverflodigt, utan styrelse, endast till u,ppfyllning af takterua. > Endast genitiv styra: til, an, utan, Tyskt ohne; auk, forutan. och de sammansatta eller astedda »ln!lli, limeV»!, ». millum, mllluni, luillilu, imellan; galllr, 8»k»r, k^rir .. . 8»l«»r, 8«l:um, Lat. ontlFs«i ve^u». Tysk. wegen, utan; innan, uliVulnme^in, liliVumme^um, pa bada sis dor o. d. Anm- I tnycket g»mla filister sinnes a» stundom u:ed dativ och accu satiu. Endast dativ styra: sk) kra, F.- Sw. lrau, ur ell. or; u^ll, hos; alla med composita, och de astedda «nllau, llndan; F»3"^"^ midtemot; ige^n, F.iSw. igen, emot. 106 Syntar. PrZepositioner. nanlla, til — l»»n<i», lill basta for; li lleullr, » l,ii«6, emot; 6 m6t, a m6li, i m6ti, moti, emot; llsamt, lill? sammans. Accusatw och dativ styra: il, upps, i, mcV, viV, at, eptir (eltir)) tvrlr, un6ir, Har galler den wanliga hufwudregeln, att de, nar de be. tyda en ofwergangtill forhallandet, hafwa accusativ, men, nar de uttrycka ett q w arb l ifwa nd e i forhallandet, dativ. Ofta ar dock det charakteristiska mindre framtradande, och der.' fore fsr anmarkas foljande: a styrer ocksa accus., nar det bemarker: ps det eller det fattet, t. er. 6 hann l»»tt, pa det wiset; a »Yr» sl^una, pa andra sidan; l,aun l» li l,»K,t, han lag pa ryggen, ): pa sin egen rygg; »t mNI» » h)2l^» tun^u, tala Ty< ska; hrjar rastar li len^B, tre mil lang; »t 8n»r» li norruenu, ofwersatta p 3Norska. li styrer dativ wid tidsbestammelser, t. er. 6 l»ve^u liri, hwarje ar; annars ar bruket osakert och wacklande; man a l»2UBtin, a Bun,urin, och k ligustum, sulnruln. i styrer esomoftast accus. wid tidsbestammelser, t . er. i A»nn lim», pa den tiden; » 2nn»t siun^ andra gan gen. Dock sages i heirri svipan, i hvi liili. uieß styrer accus., der det egentligen icke kan ofwersattas: tillita med, i foljd med; utan mer såsom: medhafwande, medbringande, om en sak eller person, som owillkorligt medfoljer, t. er »t s»r» mcV lier, att draga med en krigs har; l»»nn liom mcV liollin», han medhade boken; lorul menn uioti lmnuin ineV mann fzutraßan, da drogo nagl ra man emot honom med en fjettrad man. — Dativus sty rer med, der det betecknar en foljd, ett medel, werktyg zc. viV styrer dativ i betydelsen emot, t . er. »t taka viV dliuum, att tåga emot honom; eljest accusativ. Anm. Stundom ombytas iueV och v>V i handstrifterna, dock utan for- andring i' styrelsen, ty mcV i bctydelstn vIV har samma casus ester sig som sjelfwa viV, cch omluandt v»V i betydelsen me^Z samma ca- sus som detta. Syntax. Prsepositioner. 107 eptir, estl,', elt, styrer acc., nar det swarar mot det Lat. /lost, bade rorande tiden och ordningen; dativ, nar det swa rar mot seennllttnl, enligt, langsmed, eller der det bemarker ett forfoljande, mhemtande, t. ex. eptir miV^au inorFun — ?f. 8»ttl Kum! V^lt liroVur BINN — — optlr orr«Btun», efter slagtningen; es»tir auui, utesler an; 6s»tir er liaun er kurvum lil, enligt hans bord; — »t rlc^a eptir k6I»F» siuum, rida efter sin foljeslaga re; »t »6n6» eptir pr«Bti, skicka bud efter presten. l^^rir styrer accus. i betydelsen: forut for, i stallel for; dativ i betydelsen framfor, i aseende eller ahorande af, medelst. Lat. /i^o/ite,', t. er. litlu l^rir vetr, litet fbr wintern; »t kaup» s^rlr «liilliuF», kopa for skillingar; »t t»l» lanFt ereutll l^rir IlVinn, halla ett langt tal for folket; hrir hvi, af den orsak; ek F»t eliki verit i srioi l^rir li^num, jag fick ej wara i fred for honom. lln6ir har accus. efter sig i betydelsen inunder, ine mot; dativ i betydelsen inunder, hos, i ens wald; t. er. sl ssanFH uullir h»li',t, att ga under tak fran fria luft ten, men Fl>nz>» unllir att ga nagra steg un der sjelfwa taket, icke komma utanfore; Karm »tti le na less» unllir l»ver^ulu lnanni, han hade gods pa renta nastan hos hwarje man; er ciss! uullir hvi l«om!t, det kommer ej an derps. Islir styrer accus., utom wid wanliga tillfallen, der det bcmarker en rorelse till stallel, afwensom i betydelsen: me ra an; »t saf» )/lir sex stunllir. styrer accus. i betydelsen: efter, t. er. nt taka «rt «t e'in!,l,vi'l'n, tåga arf efter nagon; re»» Kumkl at frNn,l» B',,»n, resa grafhog st en sin frailde. Eljest sty rer det dativ; l»»l,n l^o »t V»2BtLnuln; li»nu v»,V »t «lein,, blef till sten; »t Bumri, till sommaren. Ofra, nar »t sattes till ord som lins, livimr, liiill o. d., med egarens namn i genitiv, utelemnas dativet, och det ser salunda ut som styrde »t genitiv, t. ex. »t Vi»rn»r, de togo in hos Bjorn; har ar «liv»!» utelem nadt. Afwen sattes pa lika satt i nyare spraket genitiv 108 Syntax. Partiklar. Ellipser. med hos, t. er. «att wara gast hos prestens» (naml. familj o. d .). Bruket ar dock sa gammalt, att man aft wen i de aldsta fornskrifter finner gen. af pers. pronomen i stallel for dativ af det postestiva wio st, t. er. »t miv, »t hin, hos mig, hos dig, i mitt, ditt hus. H. 119. Som de fiesta ortsnamn oftast begagnas i da,' tiv med prsep. i, li eller st, finner man dem oftast sa benam da efter beit» och dylika ord; t. er. b»nu H6har sein beitir a han bodde pa den gard, som heter Thopter; i llO^8t»h h^n» er betir a Hkaruin, i den stad, som heter Ska ra; sa buer bet a Bteini, den gard het Sten. H. 120. De relativa partiklarna er (i aldre handskrifter «F, pZ runstenar is och ias) och «em, F.-Sw. 8,l»n, aro redan omtalade, §^. 72, 78. De begagnas afwen såsom tids? och or sa k s-conjunctioner, t. er. er Nrei^mar Bli otrinn, kalla^i li»n a Bun« sin», nar H. sag uttern, kallade han pa sina soner. I F.-Sw. nyttjas afwen ofta ha (i st. f. hli er, ell. ha Bern) i denna betydelse, t. er. hli l,6nuin varh enkti Nn6Bv»r», t»uh lllinoln litta «l»^a lrest, nar han icke kunde swara, gaf :c. I F. -N . traffas wal hli pa lika satt, men mycket mer sallsynt. Bm Ellipser. h. 121. De fiesta ellipser i Forn-Nordiskan aro latta att utfylla, i synnerhet da de afwen bibehallit sig i de nyare mum arterna, t. er. !»»» gnoiV lliikuV »l jarli ot: l»l^o^ i braut weß, han skar hufwudet af jarlen och lopp bort med, naml. hufwudet. Ett substantivum, hwilket mycket ofta utelemnas, ar ordet I:o8tr, willkor, alternativ, t. er. t»r »ptr, Nale^inFr, 8» ,nu» her llinn bexti (naml. kostr ver») — Bamr kvaxk lltz'l<lr H6BH »t III», eu kv»2l« H6l,^^«, »t l»v»rrlvez;^» (naml. Ko5ll>) in^n^i bar^r (se. ver:,). Bland verber uttlemnas i syllnerhet ver» och versa efter mun och »l«Hi) likasom i of.' wall anforda exempel. — 50L,Vu har lungiu (vsr«). en þá fráelta (vera), er áttu, en bruðgumann (vera) á hafi.