Gotland och Wisby i taflor/Kapitel 13
| ← XII. S:t Hans-Kyrkan |
|
Kors-betningen och Östra muren → |
.jpg)
(Wisby.)
.jpg)
(Wisby.)
.jpg)
(Wisby.)
.jpg)
(Wisby.)
Stadens Ringmur.
Åt denna lika märkliga som betydliga och vackra del af den fordna Hansestadens Medeltids-minnen har Säve egnat sex taflor, nemligen:
| "Norra och Östra muren" (inåt staden), |
| "Norder-port och Norra muren" (utåt vallgrafvarna), |
| "Norder-port" (inåt), |
| "Nord östra muren" (utsidan, der man äfven ser gotländska Jägaregillets skjutbana och paviljong, |
| "Korsbetningen och Östra muren" (utåt), med minneskorset öfver de år 1361 fallna Gotlänningarne, samt |
| "Södra muren och Söder-port" (äfvenledes utåt). |
Dessa åldriga murar med sina ursprungligen mer än 48 torn och 3:ne skansar förtjena också all uppmärksamhet: de äro lärorika lemningar af forntidens befästningskonst och i ögonen fallande bevis på det hanseatiska borgerskapets både byggnadskraft och omsorg att värna sin sjelfständighet och sin rikedom. Såväl inifrån staden som från sjö- och land-sidan gör den tornprydda ringmuren ett mäktigt intryck, och i första anblickens öfverraskning hafva utrop om likhet med Rom's och Jerusalem's murar undfallit mången vidtbefaren konstnär. Denna likhet torde dock vara mycket både af- och underlägsen; men säkert är, att endast ganska få städer i Norden hafva sin murbefästning så väl bibehållen. Och det är ingen öfverdrift, om man yttrar, att dessa höga fästningsverk åt tallan af Wisby förläna historisk egendomlighet, äkta Medeltids-tycke, ordning, väldighet och skönhet. De ligga nu som en hög kyrkogårds-mur kring de gamle Hanseaternas tempel och grafvar, och de ståtliga tornen resa sig i höjden kring den i många bardalekar pröfvade staden liksom prydnads-tinnar på en romersk »Murkrona».
Att det uppblomstrande stolta och rika köpmans-samfundet i Wisby tidigt varit angeläget om sin stads befästning, kan antagas såsom säkert. Dock finnes ingen urkund som visar, att en sådan befästning förekommit förr än på 1200-talet. De gamla uppgifterna om förloppet med ringmurens och tornens byggnad äro orediga och hvarandra, motsägande. Så mycket är emellertid säkert, att på 1280-talet hade stadens Borgerskap, stolt öfver sina försvars-verk (— hvilkas byggnad företagits svenska Kungen ovetande, enär staden betraktade sig såsom ett sjeffitändigt och oberoende samhälle, utan erkändt undergifvenhets-förhållande under någon stat —) mot landsboarna antagit en pockande och hotande hållning, pålagt dem nya tullumgälder, hindrat dem att med klagomål fara öfver till Konungen, samt dessutom inkräktat mer än de åtta famnar från stranden af bondens egor, ehvad stranden vore plöjd eller oplöjd, hvilka borgerskapet af gammalt hade sig upplåtna för varors uppläggning och bergning. Allt detta retade landsboarna, som öfver de nya pålagorna och tilltagen förgäfves klagade hos Borgerskapet; men som staden hade att vänta bistånd af Lübeck och de andra wendiska städerna, brydde man sig icke om Allmogens klagomål. Bönderna skickade då bud till Härmästaren i Liffland om understöd, och såväl han sjelf som åtskilliga af tyska Riddarne inställde sig till deras hjelp. Nu grepo Bönderna till vapen till försvar för sina rättigheter, och det blef — såsom det heter på Franciskaner-Diariets munk-latin — »magna guerra inter Cives Wisby et Bondones terræ, ett stort krig mellan stads- och lands-boarna. De sednare ryckte mot staden; Borgarne drogo i stridsordning dem till mötes, och efter 2:ne hårda träffningar i April 1288, den ena vid Högbro i Roma' socken, violpass 2 mil öster från Wisby, den andra vid Roma' kloster, af hvilka den förra utföll till stadsboernas fördel[1], och i den sednare blef segern oafgjord, uppträdde några af stadens presterskap såsom fredsmäklare, och underhandlingar mellan båda partiernas fullmäktige öppnades i S:t Drotten's kyrka, dervid dock landsboarna gång på gång begärde uppskof med de uppsatta, och afhandlade fredspunkternas beseglande. Under tiden hade Konung Magnus Ladulås fått kunskap om den på Gotland brutna landsfreden, och han var allvarligt betänkt på, att, androm till varnagel, i tid dämpa den stolta Hansestadens högmod. Han instämde genast båda parterna till sig i Nyköping. Hans stränghet i utöfvandet af sitt konungakall var dem icke obekant, och hans bud hörsammades. Stadens Borgmästare och Råd ditskickades, och Lars-masso-afton (d. 9 Aug.) 1288 utfärdades i nämnda stad af »Advocati et Consules tam gotensium quam thewtonicorum et communitas civium de Wisby» (Borgmästare och Rådsherrar såväl för det gotländska som tyska Borgerskapet samt hela Wisby' samhälle) en skriftlig förklaring, i hvilken de erkände: att de förbrutit sig emot Konungen i det de fördristat sig att på eget bevåg, Konungen oåtspord, omgifva sin stad med murar, och föra vapen mot Bönderna, för hvilken begångna oförrätt de till straff och försoning underkastade sig att till Konungen erlägga 2000 mark silfver och 500 mark penningar; att aldrig sjelfve taga hämnd på Allmogen, utan hänskjuta till Konungen hvarje tvist, derest dock icke en hastig öfverrumpling tvunge staden till sjelfförsvar; att icke hindra Böndernas bud till Konungen; att hålla stadens portar öppna för Konungen, ifall det skulle täckas honom att besöka staden, äfvensom för hans män; att icke erkänna någon annan herre än Konungen af Sverige; att anskaffa borgens-försäkringar af städerne Lübeck, Wismar, Rostock, Greifswald, Stralsund och Riga, att dessa af alla sina krafter skulle tvinga Wisby' stad till underdånighet, ifall staden i någon mån visade sig ohörsam emot Konung Magnus; samt att Wisby' styresmän och borgare sjelfve och på egen bekostnad skulle utverka bannlysningsbref öfver staden, ifall de vidare förtörnade Konungen[2].
På dessa för staden hårda och förödmjukande vilkor blef Magnus Ladulås försonad, landsfreden på Gotland återställd, och, såsom det skrifves i Franciskaner-Diariet: för Wisby' Borgerskap tillåtet att hafva murar kring staden (»permissum est murare civitatem»). Emedlertid bör nämnas att det endast är i nämnda Diarium som det heter, att Kon. Magnus sjelf tillåtit Borgerskapet att hafva staden befästad: någon annan gammal urkund derför är (åtminstone för författaren) icke bekant. Icke heller finnes för den uppgiften, att Konungen skulle hafva ålagt bönderna att för den skada, de gjort i Wisby, för hvarje Ting (— dessa äro 20—) uppbygga »ett torn eller rundel å stadsmuren», något annat stöd än Strelow's berättelse. Denna sednare uppgift upprepas dock af både äldre och yngre skriftställare (t. ex. Dalin, Lagerbring, D. Söderberg i »Vägledare i Wisby Ruiner, Wisby 1845, 20 sidd. 0., m. fl.); men uppgiften tyckes vara föga trovärdig, såsom redan Strinnholm (IV: 645) anmärkt. Ty Wisby' Borgerskap hade Konungen ovetande och således utan hans tillstånd omgärdat sin stad med murar, och denna stadens tillslutenhet i förening med derjemte vidtagna, för Allmogen tryckande pålagor hade vållat striden mellan staden och landet, och för allt detta blef Borgerskapet dömdt till stränga böter, och måste i offentlig skrift tillstå, att de »förbrutit sig mot Konungen genom murarnas byggande utan hans tillstånd»; och att under sådana förhållanden den för konunga-maktens förstärkande ifrige Magnus Ladulås skulle gifva befallning till Bönderna att just utvidga och förbättra den befästning, han ogillat, och derigenom göra den stad mäktigare, hvars sjelfständiga och stolta lynne var väl bekant — detta synes icke ega mycken sannolikhet.
D. Söderberg i sin nyssnämnda, beklagligen mycket korta »Vägledare», har, såsom det tyckes, med historiskt säker blick uppfattat grunddragen af murarnas byggnads-historia, ehuru vi i flera detaljer icke öfverensstämma, med hans åsigter och uppgifter. Nämnde författare har först uttalat den lika vigtiga som riktiga anmärkningen, att stadens befästnings-arbeten icke äro på samma tid i oafbrutet sammanhang utförda, och han fördelar dessa arbeten på 3:ne olika perioder.
Till första perioden — före år 1288 — hörer uppförandet af en lägre mur, i medeltal 10 alnar hög, invändigt försedd, nästan öfverallt, med krenelerad parapet (med breda skottgluggar upptill försedt bröstvärn, skyttebank eller väktaregång) och med få och små torn, eller kanske troligare utan sådana. Denna lägre mur finnes nästan oskadad och oförändrad qvar mellan s. k. »Krut-tornet» och tornet »Cames» eller nordvestra hörntornet, långs vestra sidan af staden, ehuru der utan krenåer (skottgluggar i murkanten), samt synas med sina sedan tillmurade krenåer tydligt i den derefter förhöjda muren å norra och östra sidorna. I nyssnämnda, vestra mursträcka finnas 3:ne tillmurade rundbågiga mindre portar.
Andra perioden — efter 1288, enligt Strelow och Wallin 1289—1299 — omfattar den äldre och lägre murens invändiga förtjockning med en uppåt smalnande, på hvalfbågar hvilande förstärkningsmur, samt på samma gång den äldre murens påbyggnad med omkring 3 å 5 alnar, dervid de gamla krenåerna blefvo tillmurade, såsom utvändigt kan synas; den nya muren fick öfverst kantstående, sammanlutade och hopmurade Toppstenar (några, t. ex. på södra mursträckan, omkring 3 alnar i höjd och nedtill upptagande en bredd af vidpass 1½aln), hvilka tjenat till murens ytterligare förhöjning och försvar; på några få vigtigare ställen, såsom t. ex. vid Söderports-tornet och vid det utåt halfrunda, närmast söder om Österport stående tornet, anbragtes i murkanten krenåer, och upptill hade den nya muren invändigt en Väktaregång, hvilande på stockar, efter hvilka hålen synas; vidare byggdes troligen nu de jordfasta Högtornen, 30 à 35 alnar höga, och till antalet vidpass 28, samt de mellan dessa på muren anbragta Häng- eller Sadel-tornen, till antalet vidpass 20. Tornens, liksom portarnas, ursprungliga antal kan numera icke bestämdt angifvas, emedan dels å vestra sidan en stor del af mursträckan är nedbruten eller i sednare tillkomna hus inbyggd, dels är muren å flera ställen upptill afstympad eller till större och mindre del fallen eller nedrifven: huruvida torn och portar funnits å nämnda förstörda murstycken kan naturligtvis icke afgöras. Endast 38 torn äro qvar, och några af dem äro skadade. Alla äro de krenelerade, och hafva smala, inåt vidgade gluggar för pilskott. Högtornen hafva varit afdelade i 4 à 5 våningar, af hvilka den öfversta troligen innehöll kastmaskiner eller blidor. I muren gjordes (minst) 6 spetsbågiga portar (oberäknadt de förut nämnda å vestra sidan), af hvilka de 3:ne Stadsports-tornen äro synnerligen befästade: utom dubbla portar, krenåer och pil-hål, hafva de utvändigt fallrännor för gallerverk som nedsläpptes till portens ytterligare skydd. Äfven några af de öfriga tornportarna halva utåt fallrännor.
Att de höga tornen icke tillhört den i 1:a perioden uppförda lägre muren, tyckes bevisas deraf, att dessa torn visa sig till sin nedre och större del vara byggda emot ringmurens långsida, liksom emot något förut befintligt, och utan någon förbindning dermed; vidare äro några torn, t. ex. det 1:a, 2:a och 3:e från Norderport vester-ut, Och det 1:a från Österport norr-ut, byggda så, att (på hvartdera stället) hälften af en i den äldre, ursprungligen lägre muren befintlig, vid murens påbyggnad tillmurad krenå af ena tornsidomuren bortskymmes. Några af de små Hängtornens, på norra och östra sidan, krag- eller bär-stenar äro också, såsom utifrån tydligen synes, infällda uti gamla krenåer.
Till en tredje period hörer säkerligen anläggandet af Skansar åt landsidan, af hvilka numera endast 3:ne återstå, såframt man icke vill anse såsom skans äfven den å östra sidan varande rektangulära, i sednare tid förändrade och takbetäckta utbyggnad, som vanligen kallas »Tjärhofvet»; men denna byggnad, som har mot söder en (tillmurad) rundbågig port, kan möjligen hafva varit ett torn. Nyssnämnda skansar hafva breda styckegluggar såsom för eldvapen (kärrabyssor).
Till en fjerde period (1411 —1460-talet) kan uppbyggandet af Wisborgs Slott räknas.
Till hvilken af dessa perioder anläggandet hörer af de tredubbla fästningsgrafvarna långs norra mursträckan, och vallarna (ännu i dag »Palisaderna» kallade) söder om sydvestra muren och slottet, långs stranden, är svårt att bestämma. — Af de förra (som vanligen kallas »Nordergrafvarna») visar ännu den yttersta temligen tydligt den af kalksten murade grafkanten, hvilken i de andra rasat och nu ligger dold under de rundade, gräsbevuxna vall-ryggarna. På sidorna af den innersta grafven synes rnidt framför ett par tornportar murstycken, liksom hvalffötter eller stöd för broar eller vindbryggor.
Murens längd åt landsidan uppgifves till 3,600, och åt sjösidan omkring 2000 alnar. De höga jordfasta tornen åt landsidan stå på ungefärligen 130 alnars afstånd från hvarandra. Stadens hela, af murar fordom omslutna areal är vidpass 135 tunnland.
Att här med omständlig beskrifning följa den långa muren och redogöra för alla dess karakteristiska delar, alla dess portar, hvalfbågar, skyttebankar, skottgluggar och toppstenar, för alla dess Hög- och Häng-torn, skansar och grafvar, skulle erfordra större utrymme än här kan bestås, och skulle för flertalet af läsare blifva alltför enformigt och tröttande. Derföre må endast i allmänhet nämnas:
Högtornen stå med hela sin plan i och utanför ringmuren, på det att man från dem bättre skulle kunna bestryka fältet; de flesta äro blott till deras grundplan fyrkantiga, men blifva sedan (öfver nedra fjerdetlelen af tornets hela höjd) utåt femsidiga, eller tydligare: visa i planritning hälften af en åttkant. Några äro alltigenom fyrkantiga; ett enda torn är utåt rundadt. De äro inåt staden öppna, med undantag af några få, hvilkas bottenvåning är stängd af en låg mur eller hvälfd port; några få äro slutna på alla fyra sidor; andra halva i sednare tider fått den fjerde sidan tillmurad och blifvit till Kronans eller enskiltes bruk inredda. På mursprång fordom hyllande golfbjelkar hafva afdelat de flesta tornen i 4 à 5 våningar.
Såsom representant för de jordfasta, höga tornen välja vi å norra mursträckan det intill Norderports-tornet närmaste: det är fyrkantigt i bottenvåningen och får sedermera formen af en half åttkant; har varit deladt i 5 våningar, af hvilkas mellanbottnar några multnade; golfbjelkar qvarsitta. Bottenvåningen, som varit stängd inåt staden, är invändigt 6½ aln bred och 8 alnar djup: sidomurarna äro 3½ aln tjocka. I kvar je våning finnas fem smala skottgluggar eller pil-hål: dessa äro utåt 1⁄4 aln, inåt 4 aln 14. t. vida, och 1 aln 22 t. höga. Öfverst har tornet 5 breda, rektangulära krenåer. Stadsmuren på sidorna om tornet har upptill oskadade qvar sina kantstående, sammanlutade toppstenar, och murens insida visar en rad af hål efter de bottenstockar som, från torn till torn, burit Väktaregången. Tornets höjd är omkring 35 alnar.
Såsom representant åter af Hängtornen må det numera enda, som af detta slag finnes qvar på norra mursträckans ursprungligen 4 kängtorn närmare beskådas. Det lutar redan betydligt utåt, men har ännu icke mäktat kullväga muren. Det är 81⁄4 aln bredt, med 1 alns tjocka sidomurar, hvilka med endast 21⁄4 aln öfverstiga sjelfva ringmuren, som här är inåt staden 113⁄4, men utåt vallgrafven 133⁄4 aln hög. Tornet har öfverst 4 breda rektangulära krenåer, och derunder i muren en mycket smal skottglugg. Uti det inåt öppna tornet har varit golfbotten, som troligen stått i förbindelse med Väktaregången. — I allmänhet hafva dessa Hängtorn utåt antingen 3:ne vinkelräta mursidor eller, såsom det ofvannämnda, endast nedtill 3:ne, men upptill 5 inur-sidor. Alla hänga de dristigt och prydligt tvärsöfver murens öfversta del, och framskjuta från den både in- och ut-åt. På yttre sidan hvilar tornet på en rund- eller spets-båge, som stödjes af 2, stundom 4 halfrunda, på hvarandra lagda, nedåt allt kortare kragstenar.
Angående tornens takbetäckning, om sådan funnits på alla, och hurudan den varit beskaffad, har man ingen säker uppgift. Strelow berättar om eldsvådan d. 19 April 1610, som ödelade Hospitalsbyggnaderna och nära 140 hus, att »Öster-Port, som i de dagarna var uppbygd med en skön spira, afbrändes; de andra tornen, intill Norderport och tornen der nedanför, intill Silfverhättan, blefvo alldeles uppbrända, men Borgarne hafva dock berömligt börjat att bygga (dem) igen.» — Här nämnes om Österport en tornspira; men af Strelow's otydliga berättelse är det ovisst, om det var de för öfrigt antydda tornens innanrede och golfbottnar eller något mera, t. ex. tak och spiror, som då nedbrunno.
Den rad af små Hvalfbågar, som inåt staden utmärker norra, östra och södra mursträckornas nedersta del, och som åt ringmurens yta ger omvexling och prydnad, är helt visst intet annat än stöd för den efter år 1288 gjorda, uppåt smalnande förstärkningen af den äldre, lodräta, i medeltal endast 1 aln och 3 tum tjocka muren. Den tillbyggda förstärkningsmuren är nederst, der den är nästan lodrät, vidpass 2 alnar 3 tum tjock, med inre fyllnad af vårdslöst kastad sten och murbruk, hvilket (äfven i kyrkornas murar begagnade) murnings-sätt vållat att den äldre och den yngre muren fierestades remnat från hvarandra, stundom till 1⁄2 alns mellanrum. I allmänhet är hela stadsmuren, sådan den nu befinnes, vidpass 31⁄4- aln grof. — Dessa hvalfbågar hafva emedlertid föranledt hvarjehanda gissningar: några förmoda, att de tjenat till logementer (till sådana fanns dock inuti tornen utrymme tillräckligt, och deras obetydliga djup gjorde dem dertill föga tjenliga); andra deremot antaga, att de tjenat försvararne till kryphål när en belägrande fiende inkastade stockar och stenar, m. m. Dock tyckas de, såsom ofvan antydt är, helt enkelt vara stöd åt den tillsatta förstärknings-muren på samma gång som de sparat sten-materialet. I några gamla källare ser man i sidomurarna samma på besparing ställda byggnads-satt. Dessa spets-hvalfbågar äro i mått och afstånd mycket olika: i allmänhet 5 alnar breda i bottnen, 3 à 41⁄2 aln höga, 11⁄2 à 2 alnar djupa. Mellan dem är i allmänhet omkring 2 alnars afstånd.
För att gifva den för forntida byggnads-minnen interesserade läsaren ett begrepp om de 3:ne förnämsta, väldigt befästade Stadsportarne, må här några ord nämnas om »Norderport» och dess tornbyggnad.
Norderports-tornet är inåt staden 16 alnar 17 tum i bredd (utåt landet omkring 1 aln mindre bredt, och således snedvinkligt i plan); det består af ett större och ett mindre tunn-hvalf, med spetsbågar, och har en yttre, fordom äfven en inre port. Det större hvalfvet är tvärs på 91⁄4 aln, och 71⁄2 aln långt; det mindre hvalfvet, inåt staden, vidpass 101⁄2 aln bredt och omkring 51⁄2 alnar i sidomurarna. Htmuren åt landet är 3 alnar 14 tum, och den inre portbågen 13⁄4 aln tjock. Den yttre portöppningen är 6 alnar, den inre 61⁄4 aln bred, båda spetsbågiga. På sidorna om och öfver den förra, å sidan utåt landet, är en 7 alnar bred, 20 tum djup och mycket hög rundbågig försänkning, i hvilkens sidor, invid sjelfva portöppningen, är en fallränna, 91⁄2 tum bred, 61⁄2, tum djup, och med 101⁄2 tums ytterkant, i hvilken ränna ett galler till portens ytterligare försvar kunnat nedfällas. — Ofvanpå porthvalfven, dit en rundbågig dörr-öppning från en nedrasad trapp-gång vid östra stadsmuren leder, äro sidomurarna 13 alnar långa, muren utåt landsvägen 93⁄4, muren inåt staden 111⁄6 aln. Det inre af tornet har, såsom synes dels af språng å muren, dels af utstående kragstenar, och dels af hål efter fordna stocklager, varit deladt i 5 våningar. I den första, eller bottenvåningen på porthvalfven, är i sidomuren åt hafvet en Spisel med i muren gående skorsten: jemte spiseln är en rundbågig nisch; utåt landsvägen är en smal skottglugg; andra våningen har större, troligen för eldvapens bruk utvidgade skottgluggar åt söder, öster och norr; den tredje våningen har åt öster en stor glugg, som blifvit genom tillmurning mycket förminskad; den fjerde har fem skottgluggar; den femte, vidpass 2 alnar nedanom tornets öfverkant, har åt öster 2:ne förstörda krenåer.
På Säve's teckning af Norderport synes till höger ruinen af en byggnad, hvars nedra våning haft 2:ne hvalfrum, och som vanligen kallas »Mynthuset»; troligen har dock denna byggnad varit ett försvars-torn för Norderport. Enligt plankartan öfver Wisby i Dalberg's » Suecia Antigua et Hodierna» var Mynthuset en nära nämnde port fristående byggnad. Läget af den byggnad, der under Medeltiden och in på 1560-talet Wisby-mynten präglades[3] torde numera vara svårt att bestämma.
Öster- och Söder-port hafva samma starka och vördnadsbjudande dimensioner, med tunn-hvalf i den första och kors-hvalf i den sednare, och båda med spetsbågiga portöppningar (en yttre och inre, den yttre med fallränna). Båda dessa torn äro upptill afstympade; de hafva haft flera våningar, med flera både mindre och större skottgluggar; de sednare tydligen utslagna i en sednare tid. Ofvanpå Österport är i sydvestra hörnet ett spishvalf med tydliga lemningar af en bakugn och skorsten i muren. Öster om och intill Söderport är stadsmuren, som här är 161⁄3 aln hög, försedd med murad skyttebank och 14 krenåer; längre fram och nära Österport, norr om det utåt halfrunda, tornet, finnes å muren en rad af dylika skjutgluggar, till antalet 17.
Om de förstnämnda 14 krenåerna invid Söderport må, i korthet den Strelow'ska sagan anföras: Sedan Kung Waldemar d. 3:e år 1361 d. 27 Juli på »Östra Byrummet» besegrat Gotlänningarna, ville han icke intåga genom stadsportarna, ty han fruktade för försåt och bakhåll uti dem, utan han fann det mer eröfrare-mässigt att nedbryta en del af stadsmuren vid Söderport, och genom denna brèche drog han in med hela sin slagordning. Samma mur blef sedan åter uppförd, och han lät sätta (neml. tinnar å muren) till en ihågkommelse af antalet män i hvarje led, och hade så 11 man i hvarje led intågat. — Redan nyss anförda siffra, som icke passar in med tinnarnas eller krenåernas verkliga antal (14), tyckes något minska den Strelow'ska uppgiftens tillförlitlighet; men anmärkningsvärdt är, att straxt öster om Söderport, just der krenåerna finnas, synes i muren skiljolinier uppifrån och ned, liksom utvisande gjord inmurning i dess höga och präktiga muren. Längre fram mot öster, framför den fordna valplatsen, finnas 3:ne synbarligen igenfyllda murstycken, som äro lägre än den öfriga muren: 2:ne af dessa murfall hafva troligen uppkommit i sammanhang med Hängtorns fall; det 3:dje kan möjligen vara en af fiender gjord brèche. Hilfeling i sin »Rese-journal för år 1797» har antecknat, att de skadade och nedbrutna ställena i ringmuren blifvit upplagade för att hindra insmuggling till staden[4]. —
Att fordom hvarje del af dessa vidsträckta och vigtiga befästnings-verk haft särskilt namn, är temligen säkert. Af dessa namn hafva dock till våra dagar endast några få bibehållit sig: de antecknas här:
Tornet »Cæsar», det i ordningen från Söderport mot öster 3:e högtornet, alltifrån foten och ända upp fyrkantigt, å alla sidor slutet, numera upptill afstympadt. Detta torn har blifvit inredt till fängelse och utgör en del af Läns-häktet. Namnet »Cæsar» uttalas här (med det urgamla Guta-målets diftong-böjelse) »Kajsaren», och: »sitta i Kajsaren» betyder detsamma som: vara häktad. —
Tornet » Cames», Ringmurens nordvestra hörntorn, har å plankartan i Dalberg's »S. A. & H.» detta namn, och i en almanachs-anteckning för år 1703 har P. A. Save anträffat den uppgift, att bönder från södra häradet, som icke levererat utskrifna klädespersedlar åt krigsfolket, blifvit nämnda år uti fängsligt förvar inkastade i tornet »Cames». I hvardags-tal kallas tornet eljest än »Silfverhättan», än »Mynt-tornet». — Det är nästan fyrkantigt (dock med ett mot söder utåt afrundadt hörn) och har 8 alnar i hvarje sida; det har varit afdeladt i 3:ne våningar, och har 6 större skjutgluggar (utvidgade för kärrabyssors bruk?). Dörröppningen inåt staden och åt den väg, som af gammalt heter »Silfverhättan», sitter 3 alnar från marken. I vestra muren går en stentrappa, som fört upp till en balkong, eller väktaregång, af hvars underlags-bjelkar lemningar qvarsitta. Utvändigt stå 2:ne sträfpelare invid tornet, och en låg, förstörd sträckmur, omkring 80 steg lång, går derifrån ned till hafvets strand.
»Jungfru-tornet», så kalladt i anledning af en gammal saga om en ung qvinna, som omkring år 1361 i detta torn blifvit lefvande inmurad till straff för förrädisk förbindelse med Gotlands fiende K. Waldemar d. 3:e. Se härom vidare i nästföljande kapitel: »Korsbetningen och Nordöstra muren». — Tornet är det minsta af alla de jordfasta tornen: är fyrkantigt, invändigt i norra och södra murarna 31⁄2, utvändigt 51⁄2 aln; i vestra muren 2 alnar 16 t., utv. 5 alnar 10 t.; i östra muren inv. 2 alnar 21 t. bredt. Dörr-öppningen inåt den väg, som numera kallas »Student-allén», sitter 31⁄2 aln högt. Tornmuren är omkring 11⁄2 aln tjock. Norr om detta torn finnes delar qvar af en Väktaregång, bygd af stora framspringande kalkstens-flisar. Stadsmuren är här, utåt 93⁄4, och inåt staden 51⁄2 aln hög, samt upptill 11⁄4 aln tjock.
Tornet »Silfverhättan», så kalladt å plankartan i Dalberg's »S. A. & H.», i sednare tid för der förvarade förråd af krut och kulor benämndt »Krut-tornet», är beläget på ungefär midten af vestra mursträckan, bredvid den spetsbågiga norra »Strandporten», som leder ut till Fiskarehamnen. Namnet »Silfverhätta» betyder »Silfver-mössa», och anses hafva härkommit deraf, att tornet haft ett glänsande plåt-tak, hvilket tak dock sedan ersatts af ett med s. k. munk-tegel, och slutligen af ett med vanliga taktegel. Detta stora, fyrkantiga, åt alla sidor slutna torn, med hörnena rätt i de fyra väderstrecken, mäter i hvarje sida vidpass 17 alnar, har, i 4 våningar, 9 mindre gluggar här och der, och öfverst på hvarje sida, under det i sednare tid tillkomna, spetsiga tegeltaket, 3:ne skottgluggar, 2 alnar höga, 11⁄6, aln breda. I nedersta våningen är ett hvalfrum, som i nordost har en (tillmurad) dörr, genom hvilken folket ännu i mannaminne gick in och hemtade vatten ur en derinne befintlig brunn. Till 2:dra våningen är ingången från taket af en på sydvestra sidan stående gammal vidbyggnad. I 4:de våningen är bygdt ett (fängelse-?) rum med särkilta stenmurar, under ett mycket platt stenhvalf, och med (väktare-?) gång kring rummet på alla fyra sidor. Utmuren är öfverst blott 11⁄6 aln, inmuren 15⁄8, aln tjock, mellangången 21⁄4 aln bred, På nordvestra sidan är en (latrin- ?) öppning. Nära östra hörnet å tornets nordöstra yttersida är, likasom midt på sydvestra sidan, en omkring 3 alnar hög, 1 aln bred, tillmurad dörr, sittande omkring 10 alnar från marken. — Om detta egendomligt inredda och märkliga torn är en folksägen, att det fordom varit stadens hårdaste fängelse, och att de värsta fångarna i botten-hålan lågo bundna på jernhalster öfver rinnande vatten. (Från tornets vestra hörn framsipprar ännu stundom en källåder).
Till Wisborgs Slott hörde följande torn, hvilkas läge uppgifvas enligt slottets plankarta i Dalberg's »S. A. & H»:
Tornet »Slok-upp», i slottets östra hörn. Hade en uthängd Brandkorg att fyra med.
Större tornet »Kik-ut», inne i slottet på nordvestra sidan, emot nordost, och
Mindre tornet »Kik-ut», mot sydvest.
»Mynt-tornet», i slottets vestra hörn, med Brandkorg.
Tornet »Blacken», midt inne i slottet, och sammanbygdt med Slottskyrkan och klockstapeln. Enligt anteckning i Upsala Akad.-Bibliotheks Palmsköldska samlingar, fanns på detta torn följande inskrift:
"Mitt nampn är Blacken grå
"Tå rör mig eij, men läth mig stå"
Tornet »Stoltz Hindrik» (»Smale Hindrik»?), i slottets sydvestra hörn.
»Segel-tornet» på nordvestra långsidan af slottet.
Nyare torn-namn äro: »Artilleri tornet» (synligt längst till venster å Säve's teckning af »Södra muren och Söder-Port») invid Artilleri-vakthuset. Från detta torn flaggas å högtidsdagar; och när för svår storm lots icke kan gå ut, hissas här en röd flagga såsom varning för seglaren att icke söka hamnen. — »Dalman'ska tornet» (på teckningen af »Nordösta muren» det 3:dje från venster, och på sitt kroppås-tak igenkänligt), fyrkantigt, å alla sidor slutet, har utåt en tillmurad port med fallränna. Anledningen till tornets inredning till magazin och benämning upplyses af följande inskrift å en på tornets vestra sida anbragt stentafla: » Detta förråds hus skall åt efterverlden förvara tacksamt minne af K. M:ts Troman, v. Landshöfdingen Majoren och Ridd. Hr L. R. Dalmans prisvärda omvårdnad för Gotlands nödställde invånare år 1784, då svår spamnålsbrist tryckte landet». — »Förste Lång-Henrik» eller »Långa-Lisa» eller »Öde Porten» (synligt längst till höger å teckningen af »Norderport och Norra muren») med inre och yttre spetsbågig port och fallränna, och märken efter stenbro öfver närmaste vallgrafven; tornet är fyrkantigt och öppet inåt staden; har fyra våningar, deraf 3:ne med pilgluggar samt öfverst krenåer. Tornet är för Norderstrandens fiskare ett sjömärke och har af dem fått sina båda förstnämnda namn. — »Andre Lång-Henrik» (synligt å nyssnämnda teckning och det andra tornet från höger) är inåt öppet, nedtill i plan fyrkantigt, men öfver 1:sta våningen har det 5 mursidor (eller i plan hälften af en åttkant); har 5 våningar, deraf 4 med pil-gluggar samt öfverst krenåer. Norr om detta torn är ett Murfall som, enligt sägen, härrör från Lübeckarnes här gjorda infall 1525. — Slutligen: »Gubb-tornet» eller »Sprundflaskan», fyrkantigt, afstympadt och lågt, med rundbågig portöppning inåt »Student-alléen», af hvilken port dock endast öfre delen synes öfver den utaf grus och sten från förstörda hus i närheten upphöjda marken. —
Flerestädes har ringmuren rasat, dels i följd af fiendtligt våld, dels har muren fallit i följd af grundvalens sjurakning och på muren hängande Sadeltorns kullvägning (de sednaste murfallen inträffade 1846 å norra, och 1849 å östra muren). — År 1711 hade Landshöfdingen Sparrfeldt (enligt Ups. Ak:s Palmschöldska Samlag »låtit någorledes uppbyggia» de nedfallna murarna och »deras 42 torn inn uthi med lafvar förbättra». Hilfelings anteckning år 1797 om murfallens nyligen skedda iståndsättande till förekommande af smuggling, är på annat ställe omnämnd.
På Säve's teckning af »Nordöstra muren» synes långs stadsmuren upp till tornet med den vidbygda halfrunda Skansen (straxt framför» »Dalman'ska tornet») Gotlands Skarpskytte- och Jägare-Gilles Skjutbana och närmare förgrunden dess lilla paviljong, der på högtidsdagen d. 4 Juli Gillets klenoder och de för segervinnarne vid målskjutningen bestämda belöningarna äro framställda. Detta Gille stiftades år 1836 af den »redlige och ridderlige, i krig och fred pröfvade» Landshöfdingen M. S. v. Hohenhausen[5], för att bilda säkra skyttar för kriget och upprätthålla en ändamålsenlig jagt. Vid Gillets täflings-skjutningar är det merändels medlemmar af Bondeståndet som skjuta bäst och eröfra belöningarna. — Gillets klenoder äro: en sexkantig Jagt-flaska af förgyllt silfver, med under locket insatt bägare af samma metall, af tillsammans 123 lods vigt. Både flaskan, locket och bägaren prydas af fint ingraverade blomster-sirater, och utvändigt å flaskans botten det Wasa-Pfalz-Zweibrückiska vapnet, omgifvet af sednare inskrifter. Denna jagtflaska har tillhört Arffursten, sedermera Konungen Carl d. 10:de Gustaf, och har vid ett hans jagtbesök på ön, år 1652, blifvit af honom förärad till en hans jagtkamrat, Gotlänningen Sven Orre. Den ståtliga jagtflaskan blef genom subskription inköpt 1836 och förärad till Gillet. — Den andra klenoden är ett Dryckeshorn, med beslag och lock af silfver, hvilande på en liggande hjort; beslagen smyckas af Länets vapen och jagtens sinnebilder. Dryckeshornet är en gåfva år 1836 af d. v. H. K. H. Kronprinsen Oscar, Gillets beskyddare. Båda klenoderna begagnas å högtidsdagarna.
På samma tafla längst bort åt höger synas 3:ne pelare: det är den på så kallade Galgberget, norr om staden, belägna, från Medeltiden qvarstående Afrättsplatsen, med 3:ne välbygda fyrkantiga pelare inom ringmur. Vid foten af nämnda berg, mot vester, är en djup håla in i berget, kallad »Röfvarkulan» och der nedanför på slätten en plan labyrintisk stenläggning, benämnd Tröborg (Trojaborg), hvarom en folksägen ännu är gängse.
Teckningen af »Korsbetningen och Östra muren» framställer Minneskorset öfver de utanför Wisby år 1361 slagna Gotlänningarna. Detta monument kräfver sitt eget kapitel.
- ↑ Denna seger firades i Visby med en stor procession, dervid Jungfru Maria's bild högtidligen kringbars. (Francisk.-Diariet.)
- ↑ Se den märkliga skriften i dess helhet uti Sv. Diplom. II:1., sid. 54.
- ↑ Här, och i sammanhang med berättelsen om Mynt och Murar må antecknas några ord ur Strelow'ska krönikan: »Wisby' stadsmärke var först ett (enkelt) V., såsom dess mynt bevittna; men sedan staden blef omgifven med murar, förvandlades stadsmärket till ett (dubbelt) W.» — Brakteater, med prägeln af ett W., inom en cirklad omprickning, hittas stundom i Wisby.
- ↑ Utanför hvardera af de trenne Stadsportarna fanns en aflångt fyrkantig förgård eller »Zwinger», hvaraf nu intet spår finnes qvar. Enligt plankartor af år 1646 och 1651 voro dessa förgårdar utbyggda i lika bredd med tornen och omkring 10 (»rhenländische») Roder (à 6 alnar?) långa, samt hade utåt en portöppning. Om deras utseende och beskaffenhet för öfrigt har man ingen underrättelse.
- ↑ Död 1849 och begrafven å Wisby' Nya Begrafningsplats, der för subskriberadc medel en minnesvård i enkel götisk stil är rest på hans graf. De ofvan citerade orden läsas å grafvården.