Handbok för Fiskare/Om Kräftfångst/V
| ← IV. |
|
VI. → |
V.
Hwilka delar af Kräftan äro
dugliga til läkemedel.
Af Kräftan nyttjar man följande fyra stycken til lskemedel:
- 1. Hela Kräftan.
- 2. Stenarna eller de så kallade ögonen.
- 3. Skalen.
- 4. Soppan eller spadet.
1) Hela Kräftan brukas i stora uphetsningar i hufwudet och njurarna, i halsswullnad och ledswulst, äfwen mot häftig smärta som upkommer af hetta i blodet, emedan hon af naturen är kylande.
Askan af brända Kräftor är torkande. Om den blandas med honung läker den sprickor under fötterna och annorstädes på huden. Inwärtes tagen skall hon wara god mot ref. Kräftor nyttjade til mat bortföra grus och sten.
Om man stöter en lefwande Strömkräfta och pålägger den, så drar hon ut kulor, pilar, och andra skott.
Emot den frätande kräftan i ansigtet, eller på något annat ställe, då den rodnat, så binder man en lefwande Kräfta på skadan. Men man måste förut wäl tilbinda klorna, så at hon icke kan knipa til och göra skada; man låter henne sedan dö på stället; så skall sjukdomen insupas i Kräftköttet. Detta medel nyttjas då skadan icke är öpen.
Eller:
Man bränner en Kräfta til pulver uti et täppt kärl, och strör detta pulver på det lidande stället, och låter tillika patienten taga in något deraf med godt win.
Om stelnadt blod stadnat i kroppen efter slag, eller om man spottar blod; så stöter man några lefwande Kräftor i en mortel, fuktar massan med ättika och win, och prässar saften ut genom et rent kläde. Denna saft drickes ur, så fördelas blodet deraf, och den sjuke känner stor lättnad.
För swår hufwudwärk hielper äfwen saften som prässas ur lefwande och sönderkrossade Kräftor, om den strykes på tinningarne.
Kräftor ur strömwatten öpna förstoppade lungor.
För wattensot och twinsot kokar man Kräftor i mjölk, och äter dem.
2) Stenarna eller Kräftögonen.
Dessa äro torkande och abstergera fördela sten och stelnadt blod. Brukas i stenplåga, sidostyng, trångbröstighet och ref; man intager dem antingen som de äro eller ock pulveriserade.
Kräftstenar äro ock goda för flytande sår, ty de torka dem.
Likaså om någon blifwit biten af en rasande hund, så är det ganska godt at genast taga in stötta kräftstenar i watten.
Emot andra djurs farliga bett eller styng, tar man in stötta Kräftstenar i mjöl, och lägger det äfwen på utwärtes.
3) Kräftskal.
Dessa hafwa samma kraft som Kräftstenar. Om man stöter dem och blandar dem med rosenolja eller pomada, och nyttjar blandningen som smörja, så så äro de goda mot skarpa wätskor och utslag på huden. Om de stötta intages med win, preservera de för frossfeber.
Unga Kräftskal äro bättre än gamla och hårda.
Pulvret af brända Kräftskal torkar och läker alla öppna rötaktiga skador. Men Kräftorna måste kokas, förrän de brännas til aska.
4) Kräftspadet.
Kräftspadet, drucket, är godt för lungsot, ty det helar sårnader.
Kräftwatten distilleras af Kräftor, som fångas i fullmåne; de stötas först, läggas sedan i en kolf, och wattnet drifwes derpå öfwer, under sakta eld, i et sandbad eller wattenbad, likasom andra watten.
At morgon och afton gnida trånande lemmar med Kräftwatten botar twinsot.
Kräftwatten, intaget twå gånger om dagen och twå lod i sender, gagnar för slag.
Kräftwatten häfwer äfwen brand; man behöfwer blott doppa et kläde deruti, och lägga det på skadan tils den är botad.
Kräftor ur strömwatten äro nyttiga för alla twinsigtiga.