Handbok för Fiskare/Om Kräftfångst/IV
| ← III. |
|
V. → |
IV.
Åtskilliga konster med Kräftor
och sättet at fodra dem.
A. Hwad Kräftkonsterna angår, så meddelas följande til nytta och nöje.
1) At wid en måltid sätta fram lefwande Kräftor, som se sköna och röda ut, liksom de woro kokta.
Man tar Kräftor, så många man wil, lägger dem uti et någorlunda djupt fat, gjuter godt bränwin deröfwer och antänder detsamma, samt låter det brinna, tils alla Kräftorna erhålla en skön röd färg, men likwäl så, at de förblifwa lefwande. Derpå stjelper man et täckfat deröfwer och frambär det på bordet. Derpå tar man warsamt bort täckfatet; och så snart någon af sällskapet wil ta sig en Kräfta ur fatet, så wakna alla de öfriga up, krypa ut öfwer bräddarne, marchera på bordet, och ge sällskapet et lustigt skådespel.
2) At medelst en Kräfta töma et glas win eller watten, så, at det ser ut likasom Kräftan skulle dricka ur det.
Detta är äfwen en liten lustig konst at påse. Man tar et glas fylldt med win eller watten, sätter det på bordet, tar så en kokt Kräfta, hänger den i glaset, så at ena hälften är i glaset men den andra hälften utom detsamma, så blir glaset tomt så långt som Kräftan räcker.
Men härwid måste man iakttaga at stjerten ställes inuti glaset, och hufwudet blir utom detsamma.
3) At underhålla kräftor uti en damm eller sump, så at de yngla af sig och förökas.
Ehuru man icke gerna har Kräftor i dammar, emedan de borra sig in deri och skada dem, i synnerhet om de äro nyss anlagda, och Kräftorna dessutom icke gerna trifwas deri; så kan man dock, til förnöjelse, och äfwen med nytta upföda Kräftor uti ett dertil inrättad fiskhållare, såsom ock uti et flytande watten i en trägård eller annorstädes; och på följande sätt:
Då man har en damm, som icke är gjord genom fördämning, utan blott urgräfd, så upsöker man några moderkräftor som hafwa sköna, stora och fullkomliga ägg. Dessa lägger man i en fiskmjärde i wattnet, och låter dem wara der så länge tils äggen blifwa lefwande, och de små Kräftungarna skilja sig från mödrarne. Dessa ungar trifwas sedan gerna uti dammar och öka sig otroligen.
Men om man har et flytande watten som rinner genom en trägård, eller annars; så tilstänger man wattnets in- och utlopp med et inpassadt jerngaller, hwilket bör wara så tätt at inga Kräftor kunna slippa igenom. Sedan lägger man äfwen här moderkräftor i en mjärde, och förfar på samma sätt som förut blifwit nämndt, så kan man när som helst hafwa Kräftor til hands.
4) At med liten möda framlocka Kräftorna ur sina gömställen, och derpå fånga dem med händerna.
Man tänder om natten et bloss af torrwed, som man förer i ena handen, och går af och an wid stranden af et watten der man wet at Kräftor finnas; så skall man få se huru Kräftorna närma sig up til landet, då de kunna gripas med händerna och tagas up. Det samma kan man ock förrätta med en klart lysande lyckta.
5) At bibehålla Krsftor länge friska och wid lif.
Man sköljer en så ganska ren med watten, lägger Kräftorna deri, och betäcker dem med några händer fulla af frisk och skarp brännnässla, alt som de kunna wara flera eller färre til. Derefter tilser man flitigt hwar dag om någon dödt, ty de döda måste tagas bort; men åt de öfriga ger man friska nässlor et par gånger om dagen, så hålla de sig länge friska.
På detta sätt kan man ock försända Kräftor flera mils wäg. Men då måste man hafwa dem tillika med nässlorna uti en flätad korg, eller annars et luftigt kärl.
6) At koka Kräftor utan eller någon annan wätska.
Man tar Kräftor, så mycket man wil, sköljer dem wäl rena i watten, lägger dem i en kopparpanna som står på 3 eller 4 fötter; kastar en göpen salt öfwer dem, och betäcker dem wäl med et låck, så at de ej kunna tränga sig ut. Derpå uptänder man under pannan en ganska lindrig eld, som underhålles tils Kräftorna börja gifwa et watten ifrån sig, då man okar elden, och låter dem sjuda riktigt såsom annars. Til slut kastar man en bit smör deröfwer och bär dem på bordet.
Kräftor kokta på detta sätt äro kraftigare och hälsosammare, än då de kokas på wanligt sätt med watten. Ty Kräftan hyser sjelf watten inom sin kropp.
B. At fodra och göda Kräftor.
1) Man tar stora sköna Kräftor, som äro friska och icke matta, eller annars hafwa något fel, twättar dem med watten wäl rena från gyttja, mossa och annan orenlighet; lägger dem i en wattenså, som förut stått full med rent watten, hwilket nu uthälles; sätter dem derpå uti en kylig källare, öfwergjuter dem med något litet söt grädda, så at de jämt täckas deraf och kunna något röra sig deri. Dagen derpå tagas de up och beredas til mat.
Men om man ej genast skulle wilja anwända dem til mat,så måste man bortskölja den öfwergjutna gräddan, emedan den snart surnar, och kräftorna dö af syran. Man tar bort de döda ifrån de lefwande och gjuter åter frisk grädda deröfwer liksom förut. Derwid måste man icke heller förgäta at, för hwar gång grädda ymsas, wäl skölja och rengöra wattensån med friskt och rent watten.
På detta sätt kan man nu fortfara tre eller fyra weckor efter hwarandra, eller så länge man will; så bekomma Kräftorna deraf et skönt, hwitt och wälsmakande kött.
2) Man kan ock på följande sätt göda Kräftorna och göra dem goda, nämligen:
Man tar friskt rent watten, och sköljer dermed et ämbar eller en så wäl ren, lägger så Kräftorna warsamt deruti, den ena efter den andra, och öfwergjuter med litet dricka i stället för mjölk; men drickat måste wara färskt och ingalunda surt. De hålla sig tämeligen länge om man härwid beter sig som förut med mjölkgräddan, nämligen: dagligen ymsar drickat, och gjuter til nytt för det gamla, och håller dem i kylig källare.
Men wil man ha dem feta, så slår man sönder et, twå eller flera ägg uti drickat, alt efter som Kräftorna äro många, rörer det wäl tilsammans och gjuter det sedan öfwer Kräftorna. De döda måste man äfwen flitigt borttaga och skilja från de lefwande.