Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Fredrik Deland

←  Rosa Alfonsina Clementina Swartz

Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 : personalhistoriska anteckningar av Johannes Svanberg Fredrik Deland

Georg Norrby  →

Fredrik Deland. K. T. 2 dec. 1853—11 maj 1854. K. Dr. T. gästspel 18 sept. 1869—15 juni 1870 (17 gånger), 12 jan.—2 maj "1871 (11 gånger), 11 sept. 1871—8 mars 1872 (11 gånger). K. T:ne gästspel 3 dec. 1884—7 febr. 1885 (12 gånger). K. St. T. 17 och 20 april 1886 (2 gånger).

Född i Stockholm den 1 jan. 1812. Son af violinisten i Hofkapellet Jean Pierre Deland och Eva Magdalena Eklund samt yngre broder till den berömde karaktärsskådespelaren Pierre Deland. Fredrik Deland var blott sex år när fadern dog, och han upptogs då som fosterson af en vän till fadern, hofmästaren Edlund, hvilken sedan skaffade honom plats på konung Carl XIV Johans ekonomikontor. Fadern hade nämligen uttryckt den önskan, att sönerna skulle ägna sig åt det praktiska lifvet och icke blifva några »artistslarfvar». Pierre var dock snart inne på teaterbanan, och Fredrik höll icke länge ut i kungl. ekonomikontoret. Redan vid 18 års ålder debuterade han år 1830 vid Christoffer Svanbergs landsortssällskap, hvilket han tillhörde under några år som ung älskare och glad lefnadsbroder, och där Pierre redan förut var anställd, otvifvelaktigt som en god föresyn för den yngre brodern. Spelåren 1834—37 tillhörde han O. U. Torsslows och P. Delands nybildade sällskap, hvilket om somrarna spelade på Djurgårdsteatern, och här fäste han uppmärksamheten vid sig som bodbetjänten Lorenzo i »Stroizi och Martino», i hvilken roll han gjorde mycken lycka. Sedan Torsslow och Pierre Deland år 1837 skilts åt, stannade Fredrik Deland vid Torss» lows sällskap, där han under åren 1837—43 utförde många roller, mer och mer omtyckt som komisk skådespelare. Hans egentliga glanstid som skådespelare började dock först sedan han år 1843 som egen teaterföreståndare öfvertagit Torsslows väl samspelta sällskap, med hvilket han fortsatte till och med 1848, om somrarna på Djurgårdsteatern, den öfriga delen af året i landsorten. Under dessa fem år utvecklade han sitt originella konstnärsskap inom det komiska området till ett af alla erkändt mästerskap, och dessutom eröfrade han sig som teaterföreståndare en oberoende ställning, hvilken sedan tillät honom att som gäst uppträda vid olika scener, utan att behöfva låta binda sig af en stadigvarande anställning. Det var August Blanche, som genom sitt författarskap gaf honom tillfälle till denna utveckling genom flere för Deland särskildt skrifna roller. Sålunda skapade han under dessa år de genomlustiga figurerna Magister Bläckstadius, Job Kurk i »Rika morbror», Bautastenius i »1846 och 1946», Filman i »Järnbäraren» och framförallt Konjander i »Hittebarnet», det stycke i hvilket hans konstnärsskap kulminerade. Alla dessa stycken gåfvos först på Djurgårdsteatern, »Hittebarnet» första gången den 24 maj 1847. Emellertid hade han redan vid 36 års ålder blifvit mätt af bifall och applåder och beslöt sig för att lämna scenen efter afslutad säsong sommaren 1848 å Djurgårdsteatern, hvilken scen nu åter togs i besittning af brodern Pierre, medan Fredrik slog sig på landtbruk och bosatte sig på gården Aludden vid Sigtuna — hvilket ej hindrade att han redan i december samma år uppträdde som gäst hos sin svåger, teaterföreståndaren Carl Gustaf Hessler, som då med sitt sällskap spelade i Uppsala.

Men redan under julhelgen samma år inträffade en sorglig händelse i den populäre skådespelarens lif: han blef nämligen utsatt för ett förgiftningsförsök hvilket ledde till rättegång, hvari såväl hans egen hustru (född Widerberg) som hans inspektor och hans hushållerska voro inblandade. Huru härmed förhöll sig blef dock aldrig utredt. Efter några år blef honom emellertid landtlifvet för enformigt och han återvände till scenen.

Han uppträdde då först på Kungl. Teatern under spelåret 1853—1854, därefter hos Stjernström på Mindre Teatern, var spelåret 1862—1863 engagerad vid Nya Teatern i Helsingfors, gaf gästroller omväxlande på Dramatiska Teatern och hos Wilhelm Åhman på Nya Teatern i Göteborg och Klingenbergs Teater i Kristiania under vårmånaderna åren 1872, 1873 och 1874 samt åter hos Stjernström, sedan denne i januari 1875 börjat sitt nya teaterföretag på Blasieholmen. Vid 73 års ålder uppträdde han som Per Klockare i »Erasmus Montanus» vid Holbergsjubileet på Kungl. Stora Teatern den 3 dec. 1884. Vid ett par soaréer på Kungl. Stora Teatern den 17 och 20 april 1886 till förmån för den af hans broder Pierre stiftade »Dramatiska och Musikaliska artisternas pensionsförening» samt »De sceniska artisternas understödsfond» tog han som Konjander sitt sista afskcd från publiken. Då han året därpå vid nära 76 års ålder ingick nytt äktenskap — efter att ha varit änkling i trettiotre år — flyttade han till Östhammar, där han sedan bodde till sin död den 11 jan. 1894.

»Fredrik Delands konst var typisk för den gamla tidens breda, naiva, trohjärtade och tvärsäkra humor, som numera knappast träffas hos någon komiker bland de våra, men den var på samma gång uttryck för ett helt och hållet personligt temperament. Han kunde vara uppsluppet buffakomisk i sådana roller, där burlesken var på sin plats, men i allmänhet voro öfverdrifter ej hans sak, han var tvärtom så lugn och stillsam på scenen, som om han varit hemma i sin egen kammare, och af ansträngning märktes i hans spelsätt ej ett spår. Hans spelsätt fick sin karaktär just därigenom, att han aldrig tycktes veta eller tänka på att vara rolig. Hans ansigte hade oftast ett allvarligt, nästan buttert uttryck, men när de pigga, bruna ögonen lifvades af en lustig tanke eller ett kvickt ord, lyste de upp hela ansigtet och gåfvo det ett nästan barnsligt förtjust uttryck. Han kunde säga de lustigaste saker med den mest oberörda och buttra min och nådde då afsedd verkan just genom kontrasten mellan det sagda och sättet, på hvilket han sade det. Och när han strök under en replik, då visste han hvarför det skedde och var då säker på dess verkan. För brackaktig, tvärsäker själfbelåtenhet och bondslughet fick Deland lika slående uttryck som för oförargligt godmod och naiv enfald.» (Georg Nordensvan, »I rampljus».)

Å de kungliga teatrarne utförde Fredrik Deland följande roller: Konjander i »Hittebarnet», Job Kurk i »Rika morbror», Hauptman i »En trappa högre upp», Baraduc i »En herre som vaktar sin måg», Hänselmeier i »Fåfänga», Markis de Morand i »Plato», Ratinois i »Så pudrar man folk» och Per Klockare i »Erasmus Montanus». Bland de roller han utförde på andra teatrar kunna nämnas Jourdain i »Borgaren adelsman», Evje i Björnsons »Redaktören», Markis Montefiore i »Don Cesar de Bazano» och Pipping i »Sodom och Gomorra».

Vid sitt femtioårsjubileum å Nya Teatern den 15 okt. 1880, då han uppträdde som Jourdain i »Borgaren adelsman» och därefter som Konjander i »Hittebarnet», erhöll han medaljen »Litteris et artibus» och efter Holbergsjubileet på Kungl. Stora Teatern fick han Vasaorden.

Fredrik Deland var två gånger gift, första gången i Helsingfors den 2 okt. 1837 med skådespelerskan Emilia Rosalie Theodora Widerberg (född i Helsingfors den 29 okt. 1819 — dotter af teaterföreståndaren Fredrik Julius Widerberg och sondotter af den berömde skådespelaren vid Kungl. Teatern Andreas Widerberg — död å Aludden vid Sigtuna den 25 juni 1854, endast 35 år gammal); andra gången i Solna kyrka den 16 sept. 1887 med bankkamreraren i Östhammar Hildegard Emilia Fredrika Hwass (född i Mo prästgård i Älfsborgs län den 10 sept. 1857, död i Östhammar den 17 sept. 1916).