Nerikes gamla minnen/Kapitel 02
| ← Forngrafvar |
|
Borglemningar → |
II.
DOMARERINGAR.
Man förstår med benämningarna domareringar, domaresäten, thingskretsar, thingsbanor m. m. ett slags stensättningar, bestående af flera, vanligen 6, 9 eller 12, i en rundel resta stenar, understundom med en sten i midten, hvilka stensättningar gemenligen anses utmärka de ställen, der våra förfäder brukade samlas för att hålla sina thing. Som bekant är hölls rättskipningen i äldsta tider under bar himmel; ofta på eller i närheten af fädernas grafhögar, eller inom serskildt helgade, med s. k. Veband (heliga band) omhägnade kretsar, ja äfven på vissa af flera resta stenar utmärkta thingsplatser. Det är det sistnämnda bruket, jemte ett i lagarna begagnadt uttryck att komma till things och rings, som förmodligen gifvit upphof till den föreställningen, att alla sådana runda stenkretsar skulle vara forna thingsställen, hvilket, efter hvad vi i det följande skola visa, svårligen kan ha varit förhållandet; ehuru vi icke mer än någon annan tilltro oss kunna uppgifva hvad de egentligen äro, eller hvad de varit ämnade att utmärka.
Det är temligen säkert, att häradsthinget alltid hölls på ett och samma ställe, eller med andra ord, att hvarje härad hade sin bestämda thingsstad. Exempel finnas visserligen på motsatsen, men dessa äro så enstaka, att de icke torde bevisa så serdeles mycket. Då man nu känner Nerikes äldsta indelning i elfva härader, så skulle, i fall det antagandet vore grundadt, att dessa stenkretsar utvisa häradernas forna thingsplatser, elfva sådana stensättningar vara det högsta antal, som kunde finnas i Nerike, förutsatt att ingen enda gått förlorad, alltsedan den tid de voro i bruk. Men nu är deras antal nära dubbelt så stort, eller icke mindre än tjugu, hvarförutan man med visshet kan förutsätta, att några eller flera äro förstörda genom landets utvidgade uppodling. De tjugu stensättningarna äro dertill fördelade så, att under det två härader alldeles sakna dem, hafva andra en eller två, och tvenne härader, Kumla och Grimstens, hvardera icke mindre än fem domareringar, af hvilka flera ligga alldeles tillsammans på ett ställe. För att nu påstå, att hvar och en sådan stenkrets utmärker en thingsplats, måste man också medge, att våra förfäder väl mycket slösat med att uppresa domareringar. Niotalet, som är det vanligaste i Nerike, då alla stenarna i ringen äro i behåll, stämmer icke heller öfverens med det urgamla bruket af en tolfmannanämnd, med mindre man icke vill inlåta sig på de äfventyrligaste gissningar och med en äldre fornforskare[1] påstå, att i Nerike skulle varit brukligt att hafva en nämnd af endast sex personer, och att de tre stenar, som icke upptogos af nämnden, voro ämnade för domaren och två åldermän (!). Stenarnas storlek och form är vanligen ock sådan, att de icke gerna kunnat begagnas som sittplatser. Och det förtjenar slutligen anmärkas, att knappast något enda af dessa domaresäten ligger i närheten af de ställen, der häraderna nu hafva sina thingsplatser, fastän man vet, att somliga af dessa i århundraden varit der de nu äro.
De angifna förhållandena synas oss tala temligen bestämdt emot den gängse föreställningen, att “domareringarna” utmärka ställen, der våra förfäder samlades för att slita sina tvister och öfverlägga om sina gemensamma angelägenheter. Vi ega dock ett minnesmärke, som, fastän det icke upphäfver som regel, hvad vi sagt, likväl besannar satsen, att ingen regel är utan undantag. Vid Mellösa, endast några famnar från södra kyrkogårdsmuren, stå nemligen på en grusbacke tvenne rasta stenar, qvarlefvor efter en gammal stenkrets, som genom grushemtning blifvit raserad. Platsen är öfver hela nejden känd under namnet thingsstaden, och en allmän sägen förmäler, att det forna Mellösa härad här haft sin thingsplats. Vi ega dertill ett skriftligt vittnesbörd, som i sin mån talar för samma traditions sanning, nemligen ett fastebref[2] af år 1381, deri Nisse Knutsson, “häradshöfding uti Mædhellösa härad” i Nerike, lemnar fasta på ett öresland jord i Köpberga i Mellösa socken, hvilken jord biskop Thord i Strengnäs hade köpt af en Johan Petersson i Lennäs för 12 mark svenskapenningar. Brefvet är utfärdadt die 5:tæ Agathæ virginis (d. 5 Febr.) apud ecclesiam Mædhellösa (vid Mellösa kyrka), och visar, att häradet åtminstone då hade sin thingsstad vid kyrkan.
Vida antagligare är den mening, som blifvit yttrad af senare forskare, att domareringarna helt enkelt äro grafminnen,
liksom de flesta af våra stensättningar. Ofta träffas de tillsammans med andra forngrifter, och vid gräfningar inom en sådan stenkrets träffar man icke sällan spår efter begrafningar. Åtminstone hafva vi funnit så i Nerike. Men dertill hafva vi iakttagit en annan omständighet, som oföränderligen utmärker de nerkiska domareringarna, nemligen, att alltid i närheten, och aldrig öfver 200 alnar från dem, finnes en naturlig källa, eller hvad Nerikes-bon kallar “oppränning”, så vida stenkretsen icke ligger invid sjö eller rinnande vatten, då källan enligt regeln saknas. En sådan källa nära invid en domarering, straxt söder om Brändåsen i Hardemo socken, har jag hört gamla personer gifva det betecknande namnet “skärkällan” (skirkällan), och två andra källor, som ligga inom det angifna afståndet ifrån ett par andra domareringar, hafva i forna tider varit brukade som offerkällor. Man skulle af dessa omständigheter kunna ledas till den gissningen, att våra domareringar möjligen varit gamla blotsplatser, ehuru vi medge, att åtskilligt äfven talar emot en sådan uppfattning af deras forna bestämmelse. Emellertid synes det anmärkta förhållandet med källorna och dessas förmodade sammanhang med stensättningarna förtjena att närmare undersökas äfven i andra landskaper. Måhända skola fortsatta forskningar i denna riktning lemna någon ledtråd till utredningen af dessa fornlemningars verkliga art och väsende.
Det vackraste minnesmärke af detta slag och i visst hänseende den vackraste fornlemning i hela Nerike, äro domareringarna vid Norrby i Kumla härad och Halsbergs socken. De ligga på en låg sandås några hundrade alnar sydvest från Norrby by och sydost om och invid landsvägen, som går från Kumla kyrka till Halsbergs jervägsstation. Vidstående planritning
stenkretsar samt några enstaka bautastenar. Stenkretsarne förekomma parvis och tyckas ursprungligen haft nio stenar hvardera, ehuru endast den största, eller den, som ligger längst i nordost, för närvarande har detta antal. Stensättningarnas storlek är föröfrigt mycket olika. Så t. ex. då den nu nämnda stenkretsen är 150 fot i omfång, är den, som ligger honom närmast, icke mer än 75 fot; och då den förra har några stenar af ända till 7,5 fots höjd, finnas stenar i de andra ringarna, som äro föga mer än 2 fot höga. De här och der spridda bautastenarna äro jemförelsevis obetydliga. Hela antalet af stående stenhällar äro 42 stycken. För några år sedan lågo 18 af dem omkullfallna, men blefvo år 1863 igenom någre, för våra fornminnen nitälskande, mäns föranstaltande ånyo uppresta. De svårigheter, med hvilka detta arbete var förenadt, lemmar på sätt och vis en häntydning om den fysiska styrkan hos våra förfäder. Enär dessa voro i saknad af de mekaniska hjelpmedel, som i så väsendtlig mån underlätta nutidens storartade arbeten, måste dessa ansenliga stenblock ursprungligen blifvit resta genom handkrafter. Men huru dessa också tagits i anspråk synes af det, att, då minnesmärket restaurerades, 40 man föga förmådde emot de oerhörda stenblockens tyngd, och att de största stenarna kunde resas först sedan pålitliga domkrafter blifvit hemtade till stället. — Förutom de nu nämnda fyra domareringarna, finnes ännu en femte inom samma härad, vid Hjortsberga i Kumla socken, i en hage, några hundra alnar nordvest om gamla byn, tillsammans med ättehögar och ett större stenkummel.
Af fem domarevingar, som tillhöra Grimstens härad, återfinnas fyra i Wiby socken och en i Hackvad. Af de fyra, som ligga i Wiby, träffas tre tillsammans på Ånbrunns skog i nordöstra delen af socknen, och en på Prestgårdens mark, i en hage, nära Wibysjön. Domareringen i Hackvad ligger öster om Helgesta by, på den s. k. Botåsen, helt nära “Kung Botes källa”, som förr begagnades som offerkälla. Hardemo härad har tvenne domareringar, den ena i vägskilnaden straxt söder om Brändåsen, och den andra näragården Stor-Ählberg, båda i Hardemo socken. Askers härad har två, begge på Segersjö mark i Lennäs, den ena norr och den andra söder om Telgeåns utlopp i Hjelmaren, den förra bestående af 6 och den senare af 12 stenar med en midtsten. Det vidsträckta Örebro härad eger likaledes två, den ena liggande på Marks jord i Almby socken och den andra i Hofsta socken på Korsta egor, nära östra stranden af sjön Lången. Glanshammars härad har två, en på Glanshammars bys egor, några hundra alnar vester om kyrkan, och en på Kärrsta mark i Lillkyrka. Sköllersta samt de forna Knista och Mellösa härader hafva hvardera en sådan. Den, som tillhör Sköllersta, härad, ligger i Svennevad, straxt norr om Svennevadsåns utlopp i Sottern. Det gamla Knista härad har sin på Fjugesta mark nära landsvägen vester om byn, och Mellösa de förut omnämnda båda stenarna söder om kyrkan. Inom Sundbo och det område, som fordomdags utgjorde Edsbergs härad, saknas domareringarna alldeles.