Olai Petri Svenska Krönika (Klemming 1860)/Författarens äldre redaktion
| ← Författarens tillägg och ändringar i den ursprungliga texten |
|
Skiljaktigheter i Scriptores R. S. → |
Den nu följande afdelningen, ända till k. Hans, sid. 295, är i codex S. så kort fattad, att afskrifvaren sannolikt misströstat om dess utfyllande genom tillägg eller ändringar, och derför alldeles utelemnat dem. Det låter sig också svårligen göra, att på vanligt sätt redovisa skiljaktigheterna mellan detta författarens äldre utkast och den senare omarbetningen, hvarför det här må följa i sin helhet. Handskriftens kommatering, inconsequenser och öfriga egendomligheter bibehållas oförändrade.
228Tho nw ryktet kom vth i landeth, ath Erchebiscopin fongen
war, forsamblade sich en stor hop medh böndher, och kommo
på norra Malm, och fförra en noghor i stadin ther aff wiste,
fingo the helgeandsholman indh, och strax thet oppenbarth bleff
i Stadin gingo alle til harnisk, Men soo warth thet tagit i dagh,
och förra en dagen vthe war, po en söndagh lääth konungh
Christiern kortta sin skep vp til sandbrona och skilde so bönderna
oth, soo ath en parth bleff vpo malmen, och tryhundrat po helge
ands holman, och the som po holman woro, bliffwo alle bodhe
slagne och gripne, och monghe aff them wordo steglade, leet
och konungh Christiern intaga Stäket, och thetta synes haffwa
skedt epther Christi byrdh fiorthan hundrat try och sextijo åår,
Tho biscop Kätil i Linköpungh alt thetta hörde, screff han konungen
til, ath han skulle giffwa Erchebiscopin löss, och lätha honom
iutha swergis lagh, Men konungen aktade hans scriffwilse inthet, vthan sendhe Erchebiscopin fongan til köpmanna haffn, När
biscop Kätil thet förnam, begynthe han hylla bönderna til sich
i östergötzlandh, Rekerne, och monga stedes i vplandh, och
giorde en vpresningh emoth konungen, och wore böndrene snarth
229vpweckte, epther thet the woro illa til frids medh konungen,
bodhe ffor the manga beskatningar skull, so och for the bönder
han leth gripa och i hääl sloog på helge andz holman, i en
feligh dagh, So giorde tho konungh Christiern en hop med skep
redo wel bemannath, och leth them löpa vp i Mälär, ath the
231skulle stilla Rekarne, När the kommo til Quickasundh, ther
kommo the til slagtingh medh biscop Kätil, worde ther aff slagne,
och miste nogor skep, och biscopin fich manga aff them til
fongar, Sedhan reste biscop Kätil landeth fför foth, och kom
ffor Stocholm, på norra malm ther skedde nogra smo slagtingar,
Dogh bleff konungens folch til backa slageth, kommo och en
hop medh bönder på södra malm, och alle böndrene ropade och
begierade theras Erchebiscop ighen, Ner konungh Christiern alt
thetta sogh, bemannade han Stocholm, giorde soo sin skep redo
och seglade til Danmarch, Tho han borth farin war, for biscop
Kätil kringh om alth landeth, och togh vp skattin, men Slotten
fich han icke, Wintren ther epther kom konungh Christiern vp
dragandes i ffro Danmarch medh stora makt, och alt thet
swenska ridderskapeth hölth medh honom, med biscop Kätil
war ingen vthan her Erich Nielson, och nogra ffoo andre, och
tho konungh Christiern kom, goffwo the sich vp i Dalarne, han
drogh epther them medh allo mackt och kom til helle skogh,
ther woro thre brothar hugne ffor honom, och ther kommo the
til Slagtingh konungen bleff aff slagen, miste myketh folk, och
230monge holster worde fongade Ther fore flydde han oth Stocholm
alt thet han fformotte, och biscop Kätil drog epther och bestallade
Stocholm på bodha malmana, Tho bemannade han Sloth och
Stadh och seglade soo til Danmark, men sith resigetygh leth
232 han draga öffwer landh, och thetta skedde om worena, So scriffwo
tho Dalarne och meniga landeth rikesins rodh til ath the skulle
giffwa sich i fro konungh Christiern, och sende them nogra
artickler som the besinna skulle, Jbland huilka war thet en
medh the merkieligheste, ath konungh Christiern icke war ret
kommen til riketh, thy then menighe man i landeth som ther
om borde til spord wara, wiste ther inthit aff fforra en han
war her inne i riket, och formanade the rikesens rodh ther til,
ath the skulle offwergiffwa konungh Christern, The sade sich
wilia haffwa konungh Karl i ghen, Jnghen forstondare eller
höffwidzman sade the sich wilia haffwa, epther thet Swerge var
ith konunga riike aff åldher, och inthet forstondare döme eller presta geldh Thåå nw konungh Christiern war til Danmarch
farin, och hela landeth föll honom emoth, sende biscop Kätil
medh nogra andra som medh honom woro, bodh til konungh
Karl, ath han skulle komma in i riket i ghen, Han kom och so
offortöffwath, fich Stocholm in, och landet gich honom til handa
i gen, och thetta synes wara skedt epter Christi byrdh Fiortan
hundrat fyra och sextio, och tho konungh Karl fich landet in
i gen, fich han och ganska monga och myndogha ffongar, som
biscop Kätil en stor deel, fongat hadhe, och en part riddare
och ridders mändz män som konung Christiern hade lätitt qwarra
epther sich i Stocholm och annorstedes, som alle worde fongar,
Samma fongar gaff konungh Karl löss, biscop Kätil och the
andra som medh honom omaket hafft hade at the fongade
bleffwo, oåtspordt, the ther wille, som nogh troandes är, wetha
sich better forwarat fförra en sodana fongar skulle löse giffwas,
Men konungh Karl gaff fongarna lössa och sporde inghen ther
om til Therföre kom oter en ny owilie emellan biscop Kätil
och honom, om ther haffwa warith nogra flere saker til then
owilian kan man icke weta, Men tho konungh Christiern sogh 236ath konungh Karl war kommen til Swerge i gen, fforlickte han
sich medh Erchebiscop Jöns, gaff honom löss, och leeth honom
fara til Swerge i gen, påå thet han nogot ondt stempla skulle
emoth konung Karl, forty han wiste wel, ath the icke skulle
bodhe forlicka sich i itt rike, Erchebiscop Jöns gaff sich til
Biscop Kätil, och fan honom wara illa til fridz medh konungh
Karl, Ther före rodslogo the ther om medh flere theras wenir,
ath the skulle setia konungh Karl vtoff konunga dömith i gen,
fforsamblade soo myket folch, och kommo vp ffor stocholm, ther
kommo the til slagtingh medh konungh Karl på isen offwan for
gromuncka holm, Ther tappade konungen slageth, myket aff
hans folch bleff fongath, och en Pålnesk herra man som honom 248
hade folgdt vtoff Prytzsen hetändes Junkar Nikles, wardt ther
slagen, och sedan bleff konungh Karl soo trengd, ath thet war
fögo bättre en han moste tiggia sich liff, och moste han på
bursproket i Stocholm fforsweria riket, dogh bleff thet på sidzstone 249
so dagtingath, ath han skulle haffwa raseborgh, Men tho han
kom til finlandh, wart honom Slottet förholleth, Thy Biscop 251
Koorth i Ååbo stod honom emoth, han hölt medh konungh
Christiern, och achtade ffögo hwadh Erchebiscopin och biscop
Kätil beslutatt hade, Ther hade thå konung Karl när wordett i
hääll slagen, och moste så liggia i ååbo hela somarin öffwer på
stoor koost och täringh, fförra än han fich raseborgh, Sedhan
han Slottett ffoott hade, bleff han ther i nogor åår, Men i hwrudana
ffortryckelse han på then tiidh warit haffwer, kan bemärckt warda, aff ett breff som han leett scriffwa i ffro Raseborgh til
borgomestare och rodh i Stocholm, ther han beklagar sich eij
fförmå bettala ffämtiio march som han skyllugh war, och ibland
annor ordh scriffuar ban soo, Wij haffue fförstondett att Hans
Helmbholtt, haffwer sagtt openbara på idhra rådzstugu, i monga
werdugha herris och goda manna närwaro och ååhöre, att wij
skulle haffua sagt honom i Sommars i ååbo, att wij skulle haffua
warit i Swerige ighen en ffulmegtug konung innan Sancti Michels
dag som nw fforliden är, Hoo oss thet öffwer sagth haffwer,
han eller en annan, han haffwer sagtt oss thet med årette
wtöffwer, som inghen godh man &c, Och nogott ther epther
ffölier i breffuett wij äre ty swar så farne wtoff Swerige, att
oss längtar aldrig epther, så att ffara triidie sinne,
252 Thå nw konung Karl aff seth war, hade Erchebiscopin landett inne, så att inghen war i Riikett then han ffruchtade fföre, Män medh Niels Sture som war konungh Karls gode wen,
253 war han icke til ffriidz medh, han kallade honom til sich, och her Niels driistade sich icke ffara til honom, Ther fföre sende thå Erchebiscopin Femtiio karla åstad som honom griipa skulle, Her Niels war fförwaratt, och gaff sich til ffinland til her Erich axelson, och Erchebiscopens ffolch skinnade hans gordh, och wiid then tiidhen bleff Biscop Kätil dödh, och nogott ther epter blef ett herramöte i Stocholm, ther kom her Niels Stwre med her Erich axelson och klagade öffwer thet wold och årett som honom skedt war, Men han fich inthet wtan spott och spee aff Erche- biscopen, ffor allan siin schada, Ther med ffor han sielff ottande til sin gordh Pinningaby, och så til geffla och gestringalandh, fforsamblade sich ther nogott ffolch, och greep så Erchebiscopans Fogda och tog manga hestar i ffrå honom, bar och tesligis vp allan skatten,
Thåå Erchebiscopin thet ffornam sende han trij hundrade ffolch emott honom, Men her Niels drog vp ott Dalarne, och hyllade Dalarne til sich, Nogon tiid til fförenne som war Mormesse tiid, Anno domini Mcdlxv, Bleff ett stortt anskrij i Westeråårs
252öffwer Erchebiscopin, att han skulle holla Stocholm konung Christiern til honda, Men han giorde sin vrsägt, med swåra eedher ffor Stocholms borgare med sit beseglade breff, att sådana riickte icke sant war, och sade han sich haffua anammatt Stocholms Slott aff Biscop Kätil samma åår nogot epther påscha, medh sådana skeel, att han hollat skulle, then herra til håndha, som aff riikesens meniga adell, och andra som ther bör när wara, lagliga koratt worde til riikesens-konung eller förståndare, Ther före bleff berammatt ett herramöthe i wadzstena winttren ther epther, om Sancti Pauli dagh, Ther bleff thå her Erich axelson keest och koratt til riikesins fförståndare, och honom antwardade Erchebiscopin Stocholm, :
Thåå nw her Niels Stwre hade hyllatt Dalarne sich til honda, och gaff ffore at han wille haffua konung Karll til riikett ighen, 256 kom han nid dragandes til Vesterårs, ther fföre moste her Erich Nielson som höltt medh Erchebiscopin, och hade Vesteråårs och örabro inne, draga wndan ffor honom, han reeste tha Närike och ååkerboo häratt, med nogra fflere härede, och drog så emott her Niels Stwra, och möttes boda häranar wiid Kolbadzbro, och kommo intitt til hopa, thi elffwen war emellan, och bygdes ther skantzer på boda sijdor, Så kom her Erich Axelsson ther till medh, och lagde them soo emellan, att her Erich Nielson moste vplata her Niels Stwra Vesteråårs Slått, än tho han giorde thet nöduger, Bleff och soo stor owilie emellän Erche- biscopin och her Erich axelsson, Huilket, vtan twiffuel, ther aff kom att her Erich höltt med her Niels Stwra, Dog feegdade iw altid her Erich Nielson med her Niels Stwra, och wore Erchebiscopin, her Trotte karlson, her Jwar green, och Erich karelson i fforbund med her Erich Nielson, Men her Erich axelson och her Niels Stwre höllo til hopa, Så begaff thet sich att her Erich Nielson och the med honom wore, kommo offorwarandis på her Niels Stwres hoffmen i arboga, och griipo them alla til ffongar, och drogho so stragx ffor Stocholm, och bestallade her Erich axelson, satte so i dag med honom, och sende lönlega theres swenner til Helsingalandh, och läthe griipa her Niels Stwres hoffmen som ther wore, och war thå her Niels Stwre på koparbärgitt, Thå han ffich weta hwru med hans hoffmen gongett war, fforsamblade han en hop bärgx dränghiär til sich, och hade han nogon tiid til fförenne ffott her Sten Stwra til sich, och så gaff han sich tiitt som her Erich Nielsons 255 och the andres hoffmen woro, kom offör warandes på them, och grep them alla til, ffonga och thetta synes haffua skedt Anno domini Mcecdlxvii, Nogott ther epther kom Erchebiscopin, och bestallade her Erich axelson inne i Stocholm, Men her Jwar axelson hans brodher kom i ffrå gotlandh med en hop folch, och kom med her Erich Nielson til slagtingh i Närike, Slogh honom åff, och drogh soo oth Stocholm, kom och her Niels Stwre dragandes med trettan hundratt koparberghs dränghiär, och kom til slagtiogh med her Erich karlson och flere aff Erche- biscopens partt, och slog them tesliges aff,
Thåå Erchebiscopin som än nw logh fför Stocholm alt thetta hörde, hwru hans vänir wore aff slagne, och hans ffiändher kommo dragandes, gaff han til fluctena med her Erich Karlsson, her Trotte Karelsson, och fflere, och kom på thet siidzsta til 261Borcholm, ther bleff han dödh, ffögo bättre än en landzfflyctigh man, han giorde sin retta herra och konungh landzfflyctig, Så wiidher ffåårs nw honom thet samma, Som han giorde so gick honom, Sedan Erchebiscopin död war, fförstärkte sich Erich Karlson, her Trotte, her Erich nielson, her Jwar green, och reeste mongha böndher med sich, och kommo so til slaghs på nissa skog med her Erich axelson, her steen Stwra, her Niels Stwra, her Götzstaff karlson, knutt Pose, och Stocholms borgare, och thå bliffuo Erich karelson och the andre medh honom wore, aff slagne, och epther thet såå mong inbyrdes örligh skedde, kan hwar och en wel tänckia huru her Stod til i Riikett, thå then ene landzenden stridde emott then andra, och thet enna härät emot thet andra Men thå nw så illa tilstodh begyntte then menige man i riikett begära konungh Karl ighen, och han bleff så åther inkallat i fro Finlandh, och her Erich axelson vpantwardade honom Stocholm, och landet gich åther honom til honda i ghen, Erich karlson sade honom och hwldskap och mandskap till, och fflere som honom hade warith emott, Dogh stådh thet icke lenge så, forthi Erich karlson, Her Erich Nielson, och fflere aff theras partij, satte sich åther vp emott konung Karl, Män aff hwadh orsack thet kan man icke weta, Dog goffuo the thet openbarlega fföre, ath han icke kunde wara retther konung til riikett, epther thet han en gongh hade openbarlega fförswårett riikett, att han aldrig meera wille beffatta sich ther medh, ther fföre war han en meenedare, och fförargadhe the på honom alt thett the bekomma kunne, och kommo Erich Carlson, her trotte karlson, och her Erich Nielson til Vadzstena, ther griipo the ffru Magdalena konung karls dotter, Her Iwar axelsons 263hwsffruge, och her Birgher Trolla, medh hans son Aruid Trolla, och fflere goda män medh theras tiänare, och thetta skedde, anno domini Mcdlxix otta daga epther Birgittemesso, och drog sedan Erich karlson ått Vplandh, och fforsamblade monga böndher emott konung Karll, Såå hade konung Karl och myket ffolck fforsamblatt, och her Boo dyre war höffuidzman ffor hans folch, och skulle the haffua kommit til slagx wiid Vpsala, Men Erich karlson satte i dagh medh her Boo i fiorttan daghar, och ther fföre leett her Boo mesta parten aff sitt ffolch i ffrå sigh, och medan thet stod i dag sloog Erich karlson på honom wiid fflötaswndh, thi moste her Boo giffua til fflyctena, Nogott ther epther kom her Steen Stwre medh rekerne Södhermanna landh och Stocholms lään emott Erich karlson, och hade Erich karlson Snäffwingen och ffiedringaland med sich, Thå nw boda härana 264samman kommo, begyntte nogra i her Stens Här ropa, att man skulle slåå vppo honom, När her Steen sådana fforräderij fformerkte, gaff han sich i ffrå böndrena och drogh vp i Dalarne, kom och tesligis en konung karls häär vtoff roden emott Erich karlson, Män then häärin slogh Erich karlsson wtoff wiid knwtaby kyrkio, och epther thet han sodana fframgongh hade, wille han icke wenda igen fförra än han hade hela riikett inne, och ther fföre fforsamblade han ganska myket folk, och Anno domini Mcdlxx wiid tijwgånde dag jwl drogh han vp i Dalerne, och kom til Henemora, Män vppe emott Falonne mötte honom her Sten Stwre, och her Niels Stwre médh gantzska liitit ffolch, dogh slogo the honum til baka, så ath [han] moste ryma medh en sodana skam, att qwinnor och piigor griipo monga aff hans hoffmän, godeka Wargh wartt aff ene leego piiko ffongen, Sedhan kwnde265 Erich karlson ingen stedis tryggeliga bliffua i Swerige, thi nödgades han att rymma til Danmarch,
Män liithen tiid ther epther, kom konung Christiern med stora macht in i vestergötzlandh, och belagde Öresteen, Såå kom ther thå her sten Stwre, och her Niels Stwre vestgötarne til vndsätningh, och slogo honom aff, så att han moste giffua ffluctena, och bleff sielff soor, her Erich Nipertt Erich karelsons Stiwffadher bleff ther slaghen, och kan man nogh merckia huru skröpeliiga her haffwer tilstådt i riiket på then tiid både aff wthländsk och indlendsk örlig, Samma åar i maij månadh bleff konung karl död på Stocholms Slott; och wardt ther begraffwin i Gromuncka Closter, Men thå han lågh påå sinne sotta sängh,266 wigdes han wiidh sina ffrillo, på thet han skulle äkta siin-son, och haffwer hela hans regementte ffögo annatt waritt än orolighett, och han haffwer eendels meer än nog fförsökt lijeckohyulett och werdennes ostadugheett,
Thåå nw konung karl lågh i siitt ytersta antwårdade han her Steen Stwra riiket i händer, Men epther thet en part aff riikesens rod war när konung Christiern i danmarch, som wore Erich karlson, her Trotte karelson, her Jwar green och monghe fflere, Ther fföre scriffuo thå the som her i riikett woro, them til, at the skulle komma her .in j Riikett i gen, att the så eendregteliga then ene med then andra, motte kora sich en höwids man, Men Erich karlson och the andre swarade, ath the wille liffwa och döö med konungh Christiern, och kommo her in i riketh och hade the forsamblad en stor hop medh bönder aff norlanden, vplandh, Södramanna landh och Närike, och kommo samma åår, nogot for magdalene til Eneköpungh, och woro ther267 medh Erich Karlson, her Erich Nielson, her Iwar green, her Trotte karlson, her Johan Slaweke och her Niels ffaderson, Thesse alle scriffwe medh böndernes samtyckia til Stocholm, ath man skulle kora en sodana herra som wore offwer all try riken, epther thet gambla forbundh som riken emellan giordt war, och sade Erich karl son i sitt breff ath konungh karl hade ingen mackt til ath antwarda her sten Stura riket i hender, epther thet han icke sielff war reth konungh, sedhan han hade fforsworet riketh, Men the aff dalarne Scriffwo Stocholms borgare til ath the wille sto faste medh her Sten Stura, So scriffwo och her Jwar Axelson som gotlandh inne hadhe, och her Erich Axelson, som mesta parten aff Finlandh inne hadhe, til Stoc- holms Borgare, ath the skulle sto ffaste medh her Sten, och 268widh then tiden kom Erchebiscop Jacop, ifroo rom, Såå Förlop thet wel eth åår egenom sedan konungh karl död war, ath rikesens rod war twedregtigth, ty en part wille haffwa her Sten för höuitzman, och en parth wille icke, Therför forsamblade tho bönderna sigh sielffua i Wpsala, aff vplandh, Södermanna landh, Dalarne, helsinga landh, och flere landzendar, Tolff bonder aff huardt härede, The beleffwade itt herramöte i Eneköpungb, ther alt riikesens rodh skulle til hopa komma och draga sich til eendregt, thi the sade sich inga lundha lengre kunna sådana twedregt liida i landena, Män i samma mothe bleff ffögo wträttatt, thi her steen Stwre, och her Niels Stwre kommo ther intit, Och thetta skedde wiid helge lekame tiid, anno domini Mecdlxxi, dog ffich på thet siidzsta her Steens partt öffwer handena, så att han bleff wiid höffuidzmandz domett,
Män tho konung Christiern sogh att hans wänir kunde ffögo vthrättha, i Swerige, giorde han sich redho med allo makt, och kom ffor Stocholm med Siwtiio skep, tijonde daghen i Jwlij Monatt, och ffältte han siin anckar wiidh Wangs öön, och på then tiid war mesta parthen aff riikesins rood i Stocholm, och bleff han liggiandes vidt wangs öön i siw wiikor, och dagtingade altiidh medh riikesens roodh, Men the kommo inthet öffwer eens, Thå han sogh sigh intitt kunna vthretta medh dagtingan, och ffetalien giordes fförtärdh fför honom, gaff han sich in poo Norramalm med sit folch, på Sancti Egidij dagh, och beffästade 269sich ther medh skermär och kupor, och tho han sich ther beffestadh hade, drog han til Vpsala,270 och begyntte hylla landett til sich, och mong härede och knapar gingo -honom til honda, och beklagade han riikesins rod högeliga ffor bönderna, Thå han hade warit i otta daghar i Vpsala, kom han på Malmen ighen, och wnno Vestgötarne Elffzborgh i ffro honom wiid samma tiidh, Män her Steen war wthe i landett, och fforsamblade folch vtoff östergötzland, Närcke och fflere landzendar, kom och her Niels Stwre ther til medh Dalarne, sendes och tesligis trettan hundrat ffolch wtoff Stocholm ther til, so kom thå her Steen dragandes med sin här til Erffwa som liggher en halff Milo i ffro Författarens äldre redaktion. 349
Stocholm, Ther screff han konung Christiern til att han skulle draga siin wäg til danmarch igen, Men konung Christiern swarade att han icke war i then ackt kommen, att han skulle Så hastigt thedan, Ther fföre kom tho her Steen daghen ther epther dragandes in wppo Malmen, och hade konung Christiern skifft sitt folch i tree parter, En partt aktadä påå skepen, en partt war wppo Brunckabergh, och en partt i Sancte klare Closter, Så kom thå her Steen til dragandes thå klockan war wiid Elloffwa på dagin, och Stocholms borgare fföllo så hartt til att the kommo eldhen på en konung Christierns skärm, och medhan han bran stod striidhen hordo, Så sendes och hop ffolch wtoff Stocholm med Skutor och bootar, och huggo broon söndher som war emellen kääplinghen och malmen, Thå striiden stod som hordast, bleff konung Christiern sielff skuten i munnen med en272 hakebysso, so att han miste nogra tändher, och strags gaff han sich aff markenne, Män hans ffolch striidde manneliga på bergit, so att her Steen moste tree eller ffyra gongor wiika aff med sitt ffolk, på thet siidzsta kom konung Christierns ffolk nid aff Bergitt, och thå worde the slaghne på ffluctena, och wiid konungh Christierns hoffuud baneer, Danabroka, lågo mera en ffäm hundrade döde, vndan tagandis them som annor stedis slagne wore wiid nijio hundrat wordo ffongade, och mang hundratt druncknade, och bleff her Trotte karlson slaghen vppo Brunka- bergh, och bliftwe thå ffångade, her Claes rönow marsken i Danmarch, her Twre Twreson, her biörn Johanson, Her ficke, Her Niels Christiern son, Her Niels gunnar son, Her Anders ffriis, Her Niels Tiogns, Her Erich åke son, Her ditterich ffriis, Her Niels Engilbrictzson, och monge andre ffriiborne men, och skedde thenne slagtingen, Epther Christi byrdh ffiorttan hwndratt ett och Siwtiio åår, Torssdaghen epther Birgitte messo,
Thåå Her Steen thenna slagting wnnet hade, ffor han kring om alt landett, och fich alla Slottzloffwår in bode aff Swenska och Danska, thi han hade thå intitt mott stondh, och so giordes thå ffred emellan konung Christiern och the Swenska wthan twiffwel, ffor the ffongar skuld som her Steen hade, och stod so i nogor åår, Men Anno domini Mecdlxxiiij wardt hollet ett herramöthe i Calmarne, Ther wordo tolff aff Danmarcx och Noriges riikes rodh, och tolff aff Sweriges riikes rood, til skickade til domare, att the ffyra och tiwgo, skulle döma om all klagho moll som noghor i tesso try riike hade emott then andra, skulle the och kenna om gotland och andra victiga saker som wore riiken emellan, ath friid motte bliffua, Män ther bleff ffögo beslutatt, och thet som beslutatt wartt bleff inthet hollet, aff fforffarenhetenne haffwer man tiitt och offta ffornummet, ath the danske icke leta gotlandh goo sich iffro medh sodana retgonger, 273och en tho thet stod soo i ffridh emellen her sten och konungh Cristiern, soo war thet dogh ingen rett fast fridh, Forty konungh Christiern vnsagde altid the swenska, och her Sten redde sich altidh ther vpå ath stoo honom emot, en tho thet icke kom til openbara feide Anno domini Mcdlxxvij bleff Wniwersitetet eller studium insat i Vpsala aff Erchebiscop Jacob Tw åår ther epther ffor Her Erich Axelson med thet folch her Sten honom tilskickat hade, in [i] Ryssalandh wäl tivgo eller trätio milor, och giorde ther stor skada, han slogh i hääl bode folch och ffää, bode men och quinor til mongh Twsandh, No[go]r åår ther epther, som war Anno domini Mcdlxxxi, bleff konungh Christiern dödh, och tho han död war, hade rikesens rod i Norge sin bodh til rikesins rodh i Swerge, och forbundo sich med them, ath the skulde alle wara vnder en herra, Samme åår doo och her erick axelson Men nogon tidh ther epther, gich bodh och breff öffwer 274al try riken, ath ith herramöte skulle hollas i halmstada, och tho tidh war ath thet hollas skulle, giorde her Sten sich redho, och skulle medh rikesens rodh fara tiitt, och tho han kom til Wadzstena, bleff han siugh i sin ögon soo ath han ingastedes fara kunde, om han retzlega war siuck, eller leth han soo goo rycktet ffor vmslagh skuldh, kan man icke wetha Dogh war han begierandis, ath rikesins rodh skulle fara til motith, och 275han bödh them sith Jnsegel medh, men epther thet han icke ffor medh, ther fore kom och ingen aff rikesins rodh tiidt, Så vtwalde tho the Danske och Norske Junckar hans konungh Christierns son til konungh, Epther Christi byrdh Fiortan hundrath try och ottotio åår, Tijwgonde dagh Jwl, och soo warth thet forbundeth om inthet som the Swenske och the Noriske giordt hade, och hösten ther epther skulle åther stoo itt herramöte i Calmarne, huilket och so skedde, widh Mormesso tijdh, och tho giordes Calmarne recesz, och screff her Sten Borgamestare och rodh i Stocholm til ith breff soo lydandes om samma möte,
Thenna dagtingan är soo forlopen, thet högboren förste konungh hans skal forweta sich her konungh warda i Swerige, medh soo skäl, thet han til fforenne skal betala, all the geldh hans fadher konungh kristiern skyllogh är i thenne try rike, och widerleggia all skada gieldh fatigom och riickom, och skal nw i Såmmar om warfru dagh Assumtionis nest komandes stonda her i Calmare ith möte, och skal til then tidh gotland, Skäärdal, och Swärttöö stonda til rette, och her medh rette aff seijas på thet möthe emellan tesse try rikes rodh, huad ricke fornempda gotlandh, Swarttöö, och Skäär dall skal til höra,
aff thetta breff är nogh merckiandes, ath her Sten aff rikesins rodh hadhe sagt konungh Hans Swerge til, en tho ath thet lenge ffördrögdes fförra en han kom til riketh, som man her epther ffornimmandes warder,
J thenna tidhen och nogbhor til föranne stodh her Steu hart ther epther, ath finlandh motte Friitt komma vnder Swerge i gen, Thet hade soo begieffwith sich i konungh Karls och konungh Christierns tijdh, ath her hade en dansk släckt inkommith i276 Swerge, som war försth, her Olaff Axelson han fich gotlandh aff konungh Cristiern, och epther hans dödh fich thet Her Jwar Axelson hans brodher, och her Erich Axelson hade foth finlandh aff konungh Christiern, soo ath han hade Wiborgh och han leth forsth mura kringh om stadin Nyasloth leth han och forbätra, Raseborgh, Aåbo, Tawasta hws hade han och en tidh longh, och hade konungh Karl i thet fforhop giffweth her Jwar Axelson sina dotter, ath gotlandh skulle koma til Swerigis krone i gen, Men tho konungh Christiern vtdriffwen war bleff her Erich Axelson qwar i Swerge, war och entidh longh rikesins forstondare, som forberorth är, Tho nw konungh karl dödh war, och her sten bleff rikesins fforstondare, tho fich han och alla slotzloffwor277 öffwer hela riketh, loffwade tesliges her Erich Axelson, ath han skulle holla the sloth såm han inne hade honom och riket til honda, Men tho han logh på sinne sota sengh, fforwandlade han slodz loffwener in vpo sina brödher, her Jwar axelson och her Laurens Axelson, och fich soo her Laurens Axelson Slotten in i ffinlandh, och hölt them emoth her Stens och Rikesens rodz wilia, och hotade .medh Ryssanar, ath han wille låtha them foo slotten huar han icke finge sin wilia, Soo bleff och på thet sidzsta han dödh, och fich so her Jwar all slotten in, och hade her Sten stort platz til ath foo them i gen, han hölt offta herramöte ther om, och war dogh lika när, På thet sidzsta moste han sielff til Gotlandh til her Jwar, Ther bleff tho soo forlickt, ath, her Sten skulle fåå Finland ighen, och her Jwar fich i gen Ölandh, Stäkaborgh, Åkerboherede, gestringaland, Ongermannaland, och ååsvndahäräde, haga, Eneköpungs Stadh och Swarta siöö, och ther til skulle han beholla raseborg, på alt thetta fich han rikesins breff,
Widh then tidhen her Sten war til gotlandh skedde ett278 vplop i Stocholm, huilkith soo til kom, her Sten Christierns son slogh en borgare oredeligha i hääl ther ith hemeelhuss, ther öffwer begynte borgarene forsambla sich til hopa, och gingo soo i grå muncka Closter, och togo honom ther vth medh woldh, Tho fru Jngeborgh Her Sten Stures thet fornam ath sodana vpror war i Staden lop hon hastelegha ther til medh och wille vndsetia her Sten Christerns son, ath han icke skulle i hel slagen warda, Men bulret warth såå storth, ath hon inthet warth aktath, vtan i trongeth bleff hon omkul skuthen, aff huilkith her sten Storliga förtörnat warth, recknade thet högth, och wille haffwa ther stora booth före, Dogh lade nogre aff rikesins rodh sich ther emellan, soo ath borgarene fingo wenskap, och moste tho Stocholms Stadh giffwa honom ffor samma sack skul, ett sodana forpligtelse breff ath the altidh skulle stoo faste med honum, ää huad på komma kunde, huilketh the och soo giorde,
Anno domini Mcdlxxxiiij widh Sancti Martini tidh warth hollith ett herramöte i Stocholm, och ther war her Jwar Axelson medh, J samma mote war stor tuist emellan her Sten och Rikesins rodh, och wille the tho setia honom aff höuvidzmans dömith, och her Jwar Axelson wille haffwa Aruidh Trolla ther til i gen, Dogh bliffwo the soo foreenthe, ath her Sten Skulle 279bliffwa ther widh, ååret ther epther om hösten sendes her Niels Erichson til Riiga medh ett tal folch, Erchebiscopenom ther samma stadz til vndsetningh emoth Mestaren i Lifflandh, och tho han thet vtrettat hadhe, som honom befalath war, kom han medh folket hem i ghen, och stodh soo i nogor oor, ath owilie war emellan mestaren och the Swenska, Dog bleff thet other forlickt, Anno domini Mcdlxxxvi, begynte böndrene i Kindh och Mark i Westergötzlandh, warda her Sten Genstreffwoge, Therfore for han tith medh mackt, och twingade them til lydachtughet, och ther bleffwo en parth aff them steglade, sedan fich han godh fridh i then landzendan
Epther thet nw ath her iwar Axelson hade gotlandh inne, och ther til soo mongh Sloth och lään her inne i landeth och war her storlegha befryndat medh gifftermol, han hade konungh karls dotter Her sten hade hans brodhers Ake Axelsons dotter, och Arwed Trolle hade hans dotther, Thér fföre begynte han bliffwa fast stor sinnad, så ath han aktade ingen, vthan giorde huadh honom synthes sielff, han leth tagha mongh skep vp i östra Siöön bodhe i ffro hollenderne och städerne, och hade han so twingath hollenderne, ath the moste orlegha medh tw skep komma til wisby och lossa ther, och tho han i noghor åår hade soo regerath i Siöön, begynte storth rop komma offver 280the Swenska, och the worde alla stedes kallade siöröffware, Thy meningen war, ath Her Jwar giorde thet icke allena, vthan nogre aff thet Swenska ridderskapeth, woro ther i Rodh medh, och wardt han offta fformanat ther til, ath han skulle holla fridh i Siöön, dogh aktade han thet inthet, The Swenska hotade han medh the Danska, och the Danska hotade han med the Swenska, och ther medh giorde han, alt thet han sielff wille, Ther af begynte tho en stor owilie vpkomma emellan her sten oc honom, Dogh wille icke her Sten gierna slo til feide med honom, vthan togh nogra aff rikesins rodh medh sich och for til Calmarne, widh Kyndermesso tidh Anno domini medlxxxvij och begierade ath her Jwar som tho war på Borcholm skulle komma til honom, Men han sadhe sich wara siwck och wille inthett komma, Soo faar her Sten til Skeggenäs och kallade honom titt, thitt fich han ingen Swar i ffro honom, Ther medh for tho her sten in vpå Ölandh, och sende Hans ååkeson och Aruidh Trolla til honom ath the skulle vnderwisa honom til thet betzsta, Men han aktade thet inthet, vthan begynte befesta sich, läät och soo gripa noghra aff her stens hoffimen, Ther fföre letth tho her sten strax bestalla honom på Borcholmen, Dogh vndkom her Jwar hemeligha om ena nath, och kom til gotlandh, Så leth och her Sten bestalla Stäkaborgh och Raseborgh och fich the Slotten in,
Tho konungh Hans i Danmarch ffornam huru the Swenske gingo her Jwar harth epther, befruchtade han, ath the skulle ffoo gotlandh in, giorde sich soo redho medh Fyrotijo skep til ath segla til gotlandh, När her Jwar thet fich weta ffor han strax emoth honom, och kom til honom i draköör, Ther leth han tho konungenom landeth vp, en tho han hade thet i pant ffor ena stora Summo päningar, och wille han gierna haffwa vpueckt konungh Hans emoth the Swenska, dogh kunne han thet icke bekomma, Tho konungh Hans hade warith til gotlandh och taget thet in medh Sloth och stadh, seglade han til ölandh,281 felte sin ankar muidh norra vdden, Screff soo her sten til, och begierade honom til tals, och tho han hade foth giszlan ffor sich ffor han vth til konungen, the forlicktes wel och giorde fridh sich emellan, och mena en parth ath her sten loffwade och konungenom tho ath han skulle lotha honom riket vp, huilkit nogh troandis är, epther thet han til fforenne hade giffwet konungenom beseglath breff ther vpo, och bleff i samma reso so öffwertalath, at her Jwar Axelson skulle vplota her Sten öland och Borcholm, huilkit han och soo vtloffwade, än tho han aktade thet inthit holla, vthan seglade oth köpmanna haffn, Men tho konungh Hans thet fornam, bödh han honom strengeligha, ath han skulle fara til ölandh; och vplotha slottith som Sagt war, huilket och soo skedde, Her Sten anammade Slottith frith och qwith, och Fru magdalena medh her Jwars swenner gich aff medh beholdna hoffwor, epther som konung Hans emellan boda parterne dagtingat hade, och seglade soo her Jffwar ått danmarch, och fforuiste sich dog hwarken om Slott eller lään, och bleff på thet sidzsta död en ringa Man, så löktades hans öffuerdådugheett,
Viid then tiidhen, war other Påwans legatt her i landett medh romare afflatt, och han heett Anthonius mast, begynte och ryssarne thå göra inffall i Finlandh, Ther fföre drogh her Sten tiid med macht til at beskydda then Jandzendan, Mädan han ther war, kom Påwans bansbreff påå honom, och bööd Pawen vppo, att Erchebiscopin med the andra biscoperne skulle lysa honom i bandh, ffor thet han hade Örabro borta som war drotningh Dorothees morghon goffwa, och thetta skedde anno domini Mcdlxxxviij, och samma åår stodh itt herramöthe i Telghe, Ther stadgades, att all toll skulle geffuas i silff, Arett ther epther läätt her Steen vpsettia then stora Jörianen i Stocholms byia kyrkio, Thå kom och driffwandes en stoor hwalffisk her i Stocholms skäär anno domini Mcdxc giordes ett forbundh emellan Swerige Lybeck och andra städher och epther thet her Steen ffast ffordrögde, och icke ville läta konung Hans komma til riikett som vthloffuatt och bebreffwatt war, Ther 282fföre begyntte thå konung Hans sielff scriffua her in i landett, både til en och til annan, och fformannade alla, at the skulle holla her Steen ther till, att ffultgöras motte thet som honom loffuat och til sagt war, Men her Steen giorde ther likanvel inthet til, och ää huru mykett thet vthloffuatt war, såå är dog klartt på taga aff hans anslagh, at han icke war thes til sinnes, at konung Hans skulle komma til riikett, Man gåår icke gerna wtoff högsätet, och setther ther en annan in ighen, Thåå konung Hans fformerchte her Steens sinne, tenkte och han ther til huru han sin wilia och vpsått främija skulle, och hade altiid sin breff och bodh her in i landett til riikesens rodh och fformanade them ther til, att the skulle thå tenckia på thet som the honom bebreffuatt hade, och wille soo, (wtan twiffwel) vpweckia them emott her Steen, Så giorde han och ett fforbundh med ryssanar, som ryktet gich, emott the Swenscha, huilket nog trooligitt är, 283och kommo manghe Baijorer til honom, them han leett, en partt til Siöös, och en partt genom Norige heem ffara, Så bleff thå ett herramöte berammatt i Calmare, och bleff tho konung Hans siuck och krenchlig i siitt hoffwdh, så att han then tijdh som bestemder war, icke komma kunde, Män året ther epther, som 284war anno domini Mcdxcv, kom han til Calmarne, och all riikesins roodh, och log han ther i en Monadh och bidade epther her Steen, huilken wädrett fforhindrade, att han icke ffram komma kunde, J then tiidhen fich konungh Hans stoor skada, han hade en stoor Kraffuel som kallades Griphwnd, ther han hade sin ffatabwr vppo, och all sin breff som i mötitt skulle brukat wordett, Ther war en walsk doctor vppo, och myket ffolck aff woda kom ther eelden i krutett, och skipitt bran vp, med try annor skep, och tw skep kommo på grundhen, och thetta skedde i Calmare sundh, Män ffor sodana skada skull nödgades konung Hans att giöra en Nyan ffriid medh her Steen, then han ellis icke gerna giordt hade, och so sende han sin myndåga sendebod til her Steen, som wore, Biscop Gloop, her Niels höök, och Steen Bille, och talar Erchebiscop Jacop i ett siitt breff om thenna ffriid, som nw giordes, att konung Hanses Sendebodh wille haffua giortt friid riiken emellan i trettijo åår, Män her Steen wille icke göra ffriid meer än i ett åår, Ther han storlega fförsogh wti, och ther ffolgde mykett ondt epther, fförthi thå konungh hans sogh att her Steen soo stiiff war,285 bestemplade han soo, att ryssanar skulle ffå honom noog til bestella,
Samma åår om hösten kommo ryssanar in i ffinlandh, och giorde ther stoor skada, och bleff knutt Karlson, som hönitzman war ffor her Steens ffolch, slagen, och monge med honom, Thå fforsamblade her Steen ganska mykett ffolch, som han skulle draga åth ffinlandh medh, Män thet gick soo long- sammeliga til, och drögde länge in vppå hösten, och mykett folch ffrööss fforderffwatt, och wädrett war honom soo emott, att han icke kunde komma snartt öffwer til ffinlandh som thet behöffdes, Ther fföre hade thå ryssanar teste better fframgongh, The kommo til Wijborgh wiid Sancti andree tijdh, stormade ther till och ffingo itt Torn in, och wore med stegar monga städes komne på Muranar, Thåå Knwt Pose som Staden inne hade, thet sogh, stickade han strax eelden i Tornett wnder ryssanar, och brende them vp, och ther aff worde the andre som på muranar wore fforskreckte, och goffuo ffluctena, och hadhe knutt Pose ganska liithet ffolch med sich i Staden, dog giorde han ryssanar stoor skada, Sedan drogo the ffor Sancti Olaffs borgh, ther ffingo the och stoor schada, och drogo soo heem ighen, och hade i then reson mist Nijo Twsandh ffolch, Så kom thoo her Steen til ffinlandh sedhan ryssanar woro borttdragne, och epther thet ffolkett war mykett och kunde icke wel hollas länge til hopa, poo en stadh, Ther ffore fforskingrade han thet och lagde thet widt om kringh i vinther lege, Män wiid kyndermesso tiid ther epther, kommo ryssanar ighen, brende aff Carelen och Sawlax, och en stoor deell aff Tawastalandh, och kommo in til kronoborg, som nw kallas Tawastahus, Såå att the wel hade dragett ottatijo Mijlor, och ther the ffram fforo brende the alt åff, och slogho alt i hääll som the öffwer komma kunde, skonandis ingen, och thet the i häl slaget hade, warth forslageth ffor siwtusandh, och fförra än her Sten, som tho war i ffinlandh, kunde komma sith folch286 til hopa igen, som han fforskingrath hade, hade Ryssanar giorth sodana skada, och wore vth dragne igen, Ther medh ffor han tho other til Swerige ighen, til ath fforsambla mera folch achtandes sedhan dragha in i ryssalandh, och skickade her Swanta Nielson til höuitzman ffor folchet som han leth bliffwa qwarth epther sich, med her Erich trolla, och her Sten Twre son, Men tho han kom til Swerge fforsamblade han mera folch, dogh gich thet soo longhsammeligha til, ath han icke kom så snarth ighen, som vth loffwath war, her Sten hade tw bekymber, han wille gierna haffwa straffath ryssanar, So fruchtade han och, ath konung Hanses wenir skulle nogoth obestondh begynna her inne i landeth emoth honom medhan han borto wore, ffor thy the woro monge som wille haffwa konungh hans her in i riket, som the honom loffwat och bebreffwath hadhe,
287Tho nw her Swante sogh ath tidhen fforleedh, och her Sten kom icke ffram, som vth loffwath war, giorde han och knvth pose, medh the andra redho, och drogo medh tw tvsandh folch, widh dyra warffru tidh in til nya Narwen, och bestallade et Sloth, som heth Jwaun groth, thet bestormade the i Sex timar wnno the thet, och fingo ther stora ägodelar, och tryhundrade Fongar, och drogo soo til baka til Finlandh i gen, och fforlop sich såå tidhen til Michelsmesso, Thetta skedde Anno dominoi Mecdxcvi, och medhan her Sten war her inne i landeth och forsamblade folch, woro Ryssanar inne i Norrabotn och giorde ther stor skada, So epther thet Her Swantte hade nv soo lenge biith och fför töffwath ther i finlandh, och fich ingen vndzsetningh, giorde han redho, och drogh hem til Swerge ighen, och i samma tidhen kom tho her Sten til Finlandh, och begierade han ath Her Swante skulle bliffwa qwar, och soo wille han tho haffwa dragith in i ryssalandh i gen, Men her Swante wille ingalunde lengre töffwa, vthan drogh sin wegh, Ther aff kom tho en stor owilie emellan honom och her Sten, Så ath ber Sten skylte honom sedhan ther fföre, ath ther inthit vthrettat bleff, som aktat war, och begynte her sten kalla Her Swanta Fältflygtich, och sade honom haffwa rymdth vndan rikesens baneer, Sade och tesligis segh wilia thet weder göra, och epther thet han inthet mera i Finlandh vthretta kunde, drogh han til Swerge igen, och owilien war stor emellan honom och her Swanta,
Om mid Fasto tidh ther nest epther bleff holleth ith herramöte i Stocholm, och tho gaff her Swante sich i retten ffor rikesins rodh om thet ärande her Sten hade kastat honom fore, ath han skulle wara Feltflygtich och hawa rymdth vndans 290rikesins baneer, Men ther dömdes her Swante frij fföre, J samma möthe eskade rikesins rodh på riket aff her Sten, och wille han skulle letha them thet vp igen, på thet ath konungh hans motte komma til riketh, som bode han, och the, med breff och Jnsegel vthloffwat hade, Men her Sten wille thet icke giöra, vthan hade skotzmol til then menigha man, i landeth, ath thet icke war theras wilie, ath nogor vthlendzsk herre skulle dragas her in i landeth, epther nogh witterlegith war, huadh skada och forderff riketh til fförenne offta ffor främande herskap skull liidhet hade, Tho rikesins rodh sogh ath han icke wille vplotha them riiketh, vpsade the honom huldzskap och mandskap, och tho hade han icke sith folch widh hondena, Dogh kom han Eendels listelega po slottith i sith beholdh, sedhan han aff rodeth gongen war, och han war sagt i ffro riketh, Men dagen ther epther kom hans folch i ffro finland, och so fich han ett störra modh, och holt sich sedan widh riketh medh makt, och hyllade landeth til sich, grep han och biscopin i Linköpungh, och begynte goo epther erchebiscopens argästa, fforty rikesins rodh hölth sich vnder honom, sedan the hade sagt her Sten i ffro Riketh, och bleff openbara Feide emellen honom och rikesins rod, soo ath then ene fforargade på then andra, och begierade the offta somarin ther nest epther, ath komma til Stocholm, Män portanar slogos til ffor them, och tho rikesins rodh straffade Stocholms borgare, for thet the höllo soo fast medh här sten, Swarade the, ath the höllo medh then herra som rikesins rod hade beffalat them wara lydugh och hörugh, och begierade sedan rikesins rodh offta wara til tals medh her Sten, doch wille han inthet wara i handel medh them, med mindre the wille hylla291 honom ffor höuvitzman ighen, och kastade rikesens rodh honom före, ath han tredde i ffro them, och thet lyffte som giort war, Men han swarade ath han icke tredde i ffro them, vthan the tredde i ffro honom, Thy han wille fforswara, beskydda och beskerma riketh, och the .wille införa frömande herskap, landeth til skada och fforderff, emot then trohet the theras ffädernes rike, pligtwge wore, Påå sijdzstonne kom thet ther til, ath her Sten begynte förarga på Erchebiscopin som hoffwodet war ffor 293 Rikesins rodh, och han lääth with Sancti Johannis tidh forderffwa och vpbrenna biscops gorden i VWVpsala, och hade forsamblath myketh folch, och kom ffor Stäkith ther medh, och bestallade thet, Samma åreth giorde konungh Hanses folch stor skada på ölandh och vid Calmarne, therföre stodh rikesins rodh ther so horth epther, at her sten skulle vplata them riketh, ath the sedan motte lata konungh Hans komma ther til, ath sodana skade som tho skedde motte tilbaka bliffwa, Men her Sten Stodh fast i sith sinne, och dagtingade altidh medh landeth, och epther thet han hade bestallath Erchebiscopin på stäketh,294 ther och flere aff rikesins rodh medh vppe wore, Ther före worde Her Niels Booson och Her Ture Jonson forskickade til konungh Hans om vndsetningh, på rikesins rodhs wegna, emoth her Sten, The kommo til konungen och fingo vndzsetningh, och i then resonne kom konungh Hans och fich Calmarne in, och Borcholmen, Her Niels Booson, och Aruith Trolle, hyllade honom på menigha rikesins rodz wegna, och thetta skedde widh Sancti Jacobi tidh, men lithet ther epther widh Sancti Laurenti tiidh kommo Her Niels Booson och Her Ture Jönson medh konungh Hanses folch in i Stocholms skär, och nogot ther epther kom han sielff, och widh Sancti Bartolomei tiidh bestallade han stocholm, Men her Sten handlade medh böndernä, och hade Forsamblath mychet folch widh Rotabroo, Ther kom konung Hanses folch, och the medh honom höllo, och slogo hans folch på Fluchtena, och ther worde monge bönder i hel slagne, Thenna slagtingen skedde på Sancti Michels Affton, och på Sancti Michaelis dagh bleff her Sten aff slagen på norra Malm, aff konungh Hans och rikesins rodh och tho hade her Sten Stocholms borgare medh sich,
Och epther thet Her Sten nw ingen mera trösth hade, och war two resor aff slagen, ffor then skul begynte han tho dagtinga medh konungh Hans, och tho han hade foth sodana forwaringh som han begierade, ath thet som giorth war skulle wara en aff talath sack, Soo leth han honom tho vp Stocholms sloth och stadh, Nogra dagar epther Birgitte messo bleff han intagin 295i Stocholm, och soo fich tho konungh Hans hela riket in, och vppo Sancte Katerine dagh ther nest epther, bleff han i Stocholm Crönther til Swerges konungh, Epther christi byrd Fiortan hundrath siu och Niotio åår, Tho han hade foth riketh in, och bestelt ther om epther sin wilia, Drogh han strax epther Jwlen oth Danmarch i gen, Men Erchebiscopin och flere som wore her Stene ansinnoge the trachterade ther epther, huru the kunne koma ther til, ath han skulle vpretta them theras skada i gen som the aff honom och hans wenir liideth hade, Dogh epther thet konungh Hans hade giffwet ther sith opna breff vppå, ath alth skulle wara en afftalath sack, thet som giordt war, Ther före sende Erchebiscopen sith bodh til rom, ath Påuen skulle dispensera ther vtinnan, ath saken motte komma i rettgongh, än tho ath alth war tilgiffweth, Thet kom och ther til, Thy Erchebiscopin och flere klagade epther skada geldh, och gingo en parth her Sten såå harth epther, ath the wille haffwa halsen aff honom, Så ath somblige aff the danske vndrade ther vppå och straffade the Swenskes hatskheth, Dogh moste her Sten wederleggia erchebiscopen nogor iordagods for then skada han honom giorth hadhe, Men then wederlegningen warade icke lenge.