Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne/Uddrim

←  Rimmet

Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne av Erik Henrik Lind Uddrim

Inrim  →

Uddrim.

Vid utarbetandet af den följande förteckningen öfver dessa har det stundom visat sig svårt att afgöra, hvad som verkligen är rim och hvad som blott skenbart är det. Naturligtvis kan det mången gång vara en ren tillfällighet att ord med samma begynnelsebokstäfver kommit att stå i närheten af hvarandra. Det har varit mitt bemödande att söka undvika sådana skenbara rim, eller åt minstone ej bygga några slutsatser på andra än fult säkra och pålitliga exempel.

1. Vokaliska uddrim.

• affraþæ och awite. U. i. 10; Vm. II i. 15 pr. ^[1].
• agha och ærua. Ö. g. 16 pr.
• aign och oyra, G. 20,6, 53.
• aker och æng. allm.
• aldæ oþæl. U. i. 1 m. fl. st.
• alin örtugh. H. þ. 2.
• allt at enu. U. æ. 9, kk. 22 m. fl. st.
• alzman ok ymuman. V. II d. 15.
• ar ok akoma. Ö. vm. 6,5.
• arf ok orf. U. æ. 10,1 m. fl. st. i svealagarne.
• arf æller ærfwir. Bi. 1.^[2]
• arva ok aptirmælændæ. V. I m. 1,3 m. fl. st.
• arvæböt ættærbot. V. I m. 1,4, 2; V. II dr. 5, 7, 9.
• at arvi ok at v iltu. V. I i. 2 m. fl. st.
• asikkiæ eldær. V. I fb. 6; V. II u. 13.
• ask ok ændæ ok öxæ skapti. U. m. 12,4.
• aske ok odde. Vm. II m. 11,1.
• atær iuir axl. Ö. b. 28,3.
• awogh vtt u ætt sinne. Vm. II æ. 14; U. æ. 19.
• meþ awnd ok illum viliæ. V. II r. 9.
• ax ok akra. S. b. 5,2.
• axsul — ællær andurstang. V. I fs. 2,3; V. II fb. 14.

• egh til annöþugx doms. Ö. æ. 17.
• egn ællær a[l]ðræ costæ. V. IV, 14,11.
• eghn ok omynd. Ö. g. 23.
• eghu til angs. Vm. I b. 41.
• æit — annat. V. I m. 13,1; V. II d. 27.
• ek ælla apald. Ö. b. 31.
• ek ok aldu. U. v. 14; Vm. II b. 14,6.
• þa eldar afgum brandum. Vm. I g. 11,1; Vm. II æ. 11,1.
• mæþ elde ok ærne. Ö. es. 4, b. 3.
• ellder ællær ofpse. Vm. II i. 15,3.
• enom — allom. V. II i. 4; Ö. es. 3 pr. m. fl. st.
• ensak — eþzsöre. Ö. d. 9 o. ind. t. d:o 9.
• eðom ok orðom. S. add. 1,7.

• iaflik — ymislik. V. II add. 9,1, 11,9.
• iak a ok þu ikki. V. I i. 2,1 m. fl. st. i V.
• iak tok iorþ þessa. V. I i. 2,1 m. fl. st. i V.
• iamuæl — atær. Ö. b. 26 pr.
• ilz öki. Vm. I b. 46 pr.^[3]
• jllt ær wiþ eghandæn delæ. U. i. 5 pr., 13,3.
• inno æller vtgærdh. V. V,2.
• iorþ æller lööz öræ. H. kk. 14, a. 1,1 m. fl. st.

Af de här anförda exemplen: iaflik — ymislik, iak — ikki, iamuæl — atær, iorþ — öræ, till hvilka kunna läggas ett par nedanför upptagna: öxe — iærnhat, öl — iammykit, framgår, att de genom s. k. brytning uppkomna ljudförbindelserna ia, iæ, io i fornsvenskan liksom i isländskan rimma mot vokal, eller med andra ord behandlas såsom börjande med vokal. Att således dessa ljudförbindelsers begynnande i på den tid, då dessa rim bildades, varit vokaliskt, är uppenbart. Om förhållandet i detta afseende på lagarnes nedskrifningstid kan man visserligen icke häraf draga någon säker slutsats, efter som de i fråga varande rimmen kunna kvarstå såsom utdöda rim, i likhet med t. ex. det ofvan omtalade korn och kärna. Men då i fornsvenska handskrifter aldrig skönjes ett tecken till en åtskilnad mellan en vokal i och en konsonant j, ehuru det senare tecknet ej var okändt, och då ej häller för öfrigt, så vidt jag vet, några omständigheter tala för motsatsen, torde den öfvervägande sannolikheten vara för, att konsonantljudet j äfven på deras tid var okändt. I alla händelser synes det något vågadt att, såsom Schlyter i sin stora lagordbok (men ej specialglossarerna) gjort, beteckna detta begynnande i med j, men däremot låta i kvarstå inuti ord t. ex. biorn, biærgh. Någon motivering för denna åtgärd har jag ej lyckats finna.

Alldeles samma som med detta begynnande i har förhållandet varit med det begynnande v. Äfven det behandlas både i isländskan och i fornsvenskan såsom ekvivalent med en vokal, hvaraf man kan sluta, att det ej varit vårt konsonantiska labiodentala v utan det bilabiala, närmare vokalerna stående engelska w. Någon närmare tidsbestämmelse får man visserligen icke häller här. Man kan blott säga, att så varit på den tid, då rimmen bildades. De hit hörande exemplen upptagas här i ett sammanhang.

• war æller an. U. þ. 5,5 o. flerest.
• annor — warþe. Vm. I m. 11; Vm. II m. 22 pr.
• anfriþ — uartima. Ö. æ. 21.
• anwærk ok warwærk. U. kk. 14,9.
• uæþia fæst — aþal fæst. Ö. es. 16,2.
• sua sum atte ok lagh uaru. Ö. flerest.
• vanð lyti — ænliti. Bi. 14,2.
• eld watn. U. m. 19,2; H. æ. 13 pr.
• til wiz oc aldærs comen. Vm. II æ. 8,1.
• i ogildum akri oc a wærkum sinum. Vm. i þi. 3.
• firi wildæ saker oc awnð. S. þg. 4,2.
• er eþa litvan. G. 19,6.
• vitnum ok mæt orþum. Bi. 37,1.
• ia ok viliæ. V. II add. 11,12, 8.
• ia — goþuilia. Ö. æ. 20.
• uilia ok iakuæþi. Ö. b. 1,4.
• witwillingær — owormaghi. U. i. 4,5, 8,1,3 o. flerest.

• od ok æg. V. I m. 1,2, 3 pr.; V. II dr. 3; Ö. vm. 6.
• oddær wiþ und. U. m. 12,6; Vm. II m. 11,3.
• omne eller ærni. S. kk. 2 pr., b. 18 pr.
• omynd — urgæf. Ö. æ. 10 pr.
• omynd — öra. Ö. g. 29,2.
• op ok akallan. Ö. eþ. 3 pr. o. flerest.
• opta ær ilz dömi.^[4] Vm. I kr. 9 pr; Vm. II kr. 24,12.
• orkar egh annar tylftar eþum. Ö. d. 3,2, vm. 8,2.
• orth oc amen. Sm. 18,1.
• orþ eþa ymil. G. 20,15.
• orþlös oc eþlös. Vm. II m. 30,10.
• orðum — athawm. V. IV, 14,14.
• otær — or a. V. I fb. 7,1; V. II u. 15.
• ovormagha — avita. Bi. 14.

• ughurmaghi ælla annöþughær. Ö. vm. 15,4.
• i vgildum akri. Hednalagen; Vm. I þi. 3.
• vndiruiþ — aldinuiþ. V. I fs. 2,1; V. II fb. 3.
• vngan oformaga. G. 14,2 m. fl. st.
• wp ælla attir. Vm. I b. 22.
• ut at akre ok up at andrum. Ö. kr. 9.
• utæn — innæn. U. kp. 2 m. fl. st.
• utgærdhom oc abudhom. V. V,2.
• utskyller oc ingæl. V. V,1.

• ykia^[5] ok ater taka. Sm. 15.

• þæt skal e vgilt uaræ. V. I lr.
• äghum äller almänningium. H. m. 5 pr.
• engh æller almenninge. V. II u. 10, 14.
• eng til anx sætiæ. S. b. 8.
• engium eþa aign. G. 27.
• i ängi akerfastu. H. m. 6,2.
• ænkiur ella owrmagha. Vm. I þg. 1.
• ænskær at ædllum. V. IV, 16,8.
• ærfþ æller ærft goz. Bi. 1.
• ærræt ok undæt. U. m. 8 pr., 12,6; S. m. 22 m. fl. st.
• æruan — æt lede. Ö. æ. 20.

• öya skiuli ællr utnæsæ. U. m. 11 pr.; Vm. II m. 10 pr.
• öyær æller almannæ leeþ. H. m. 37 pr.
• öknum ællr almæningium. U. m. 8, v. 20; Vm. II m. 8 pr.
• öre firi ekiu. V. I fs. 3.
• öx oc æmber. Bi. 41.
• öxse ællær öknöte. V. I fs. 2; V. II fb. 5.

Den för det vokaliska uddrimmet i isländskan gällande regeln, att rimorden hälst skola börja med olika vokaler, finna vi iakttagen äfven i fornsvenskan. Undantag därifrån förekomma i båda språken.

2. Konsonantiska uddrim.

• Bain heilom oc Brust heilom. G. add. 5 pr.
• i bali brinna el. brænna. U. m. 19 pr. o. flerest.
• band — bonaþr. G. 65.
• bana bundnan. G. 16,2.
• bani — bot. Ö. vm. 2.
• bann ok bot. G. 7 pr.
• bann — biscup sac. G. 9.
• bann helgis bruti. G. 8,1.
• banni — byltughir. V. II add. 13,1.
• barðaghi æller bani. V. II add. 5.
• barföttir bundit brökær. V. I þi. 5.
• barclöpo ællær scoghabrænno. Vm. II 14,7.
• barkæs ællr brænnis. U. v. 14,11; Vm. II b. 14,7.
• barkær ok blikær. U. v. 20,1.
• barn ok bonde. flerest.
• barn a bætre alf. Ö. g. 29,1 m. fl. st.
• barn — bæstum hællum. Vm. I kr. 6 pr.
• aflar barn i bruti ok bange. Ö. æ. 8,1.
• barni ok byrþi bondæ. U. æ 10,1 m. fl. st.
• barnum — bundin. Ö. g. 14,3 m. fl. st.
• barþer blok hoggum. S. m. 10,2.
• barz eþa brunar. G. 19,6.
• basta ok binda. V. II þ. 4 o. flerest.
• bast æller börk (bork). V. II fb. 49, ind. 49, add. 4.
• baþi brinni by ok bonde. U. m. 2,1 m. fl. st.
• baþ æller böþ. S. m. 20,2, 24,1.
• baugum bundit. Gs. 1.
• benbæriæ man til banæ. V. II o. 2,13.
• bet — ben. Ö. b. 24,2.
• byargh ok bro. V. I fb. 6; V. II u. 13.
• bild oc biogskæppo. Vm. II i. 15,3.
• bilz oc byrþæ (hs. B. byrghða). S. b. 11,1, 14,2.
• biltugha eller banzatte. Sm. 1.
• bindi — a bak. V. I m. 8 o. flerest.
• bindær folk ok bort före. Ö. eþ. 30.
• bindær sær byrþe ok bær i læþiu. Ö. eþ. 32.
• Þæn a biorn ær betir. V. I fb. 7,1.
• þen biorn er binder. V. II u. 15.
• biscupær — boclærðir men. V. I kk. 1.
• bitæ — bol bondæ. U. i. 4,7 o. flerest.
• biti ælla bæni. Vm. I m. 3,1.
• biþin af bæggia alwm. Ö. es. 8.
• bithla — bondæns. Sm. 3,2.
• dræpær biur ok brytær hiþi. Ö. b. 36 pr. Nu a biur sæ böle sum bonde. Ö. b. 36 pr., jfr ind. t. d:0 36.

biuþi sic til byrð sinne. S. i. 2 pr. o. fl. st. biuþær sik til bætring. Bi. 4. biupær præstær ok brytær bonde. Ö. kr. 20. blama til blamæ æller til bloz. V. II add. 7,31. mæp blande ok bikare. Ö. b. 35,1; S. b. 30,2. mæþ blasændæ munni. ok brinnændæ brandi. U. v. 25 m. fl. st. blat ællær bloþukt. blat bleko blandæt. U. kp. 2 pr.; Vm. II kp. 2 pr. bloð ok bænd, V. I m. 14,2. blop blop a bulster æller blea. H. æ, 6. blopir a blöiu. Vm. I kr. 9,4. blöio oc bolstir. Vm. I g. 2. bo oc boscap. Vm. II m. 25,9. bo skiffta oc bötær taca. Vm. II kg. 2,1. boæ ok byggiæ. U. confirm. m. fl. st. boæ ællær bætræ. U. kk. 2,2. boin ok vpbyghð. S. kk. 2 pr. færþa boin bort at sighla. Vm. II þg. 12,2. bol oc bygning. Vm. II i. 25,13. bool benbrot. Vm. II. m. 24,2. V. I b. 5 o. flerest. brutit. U. m. 24 pr. bæn. V. II d. 22. -by. V. II fb. 31, add. 4,3. bolaxs man ok egh bryti. Ö. d. 14,5. bolax man sum bonde. Ö. d. 14,5. bondæ ') a byrþ bæræ. U. m. 47,1 m. fl. st. borghæn til fuldræ botæ. U. m. 31,1, 32,1 m. fl. st. fore borþe ok bryggiu sporþe. U. m. 11,3 m. f. st. innan borþzs ok bita. Ö. ep. 33,1. afla þön bos ok barna ok boa saman. O. g. 29,1,2. boskipti bot æptir brutom. allm. bot byriap. Vm. I m. 22. æn braþlikæ kumæ buþ bondæ at huslæ. V. I fb. 4,1; V. II u. 11. bro ælla reþ bröt. 0. b. 5 pr. brok æller brokabelti. Bi. 3. brom ok bækkium. Ö. b. 6. böter. V. II add. 7,8 m. fl. st. 1) Bonde rimmar för öfrigt med en mängd ord: bo, by, bol, barn, brup, landbo, bryti m. fl. Jag har icke ansett nödigt att särskildt uppföra dessa, Google bocarlær. V. I kk. 1. böter byuþa ok bætring fore brut. Bi. 14,8. böndær a sama dagh ok sama döghni. Ö. ep. 26, d. 3 pr. þa daghrin ær döuastær. Ö. b. 28,2. dela dult. Ö. æ. 5, 6, ind. 5. disk ok duk. U. kk. 7,2 m. fl. st. doblare eller drinkare. Sm. 4 pr. drak ok diþi. V. I þ. 8,1; V. II þ. 39, 52. til draps ok til döbæ. V. IÞ. 3 pr. drukkin ok drafuælsfuldær. Ö. b. 6,1. dræpa ok af daghum taka. Ö. d. 11; V. I m. 1; V. II d. 1. e scolo dul fore döbom standa. Vm. II m. 25,2. standi þa dul fore döz sac. dulgha drap danaarff. V. V; S. kg. 3. m. fl. st. i dyæ döt. V. I fb. 10; V. II u. 23. i dæk ællær y dy. V. I i. 12. dööz drap. H. kg. 10 m. f. st. i dögreno första ok daghinum næsta. V. II k. 3. dömir ællr delir. U. þg. 10. döpæn ok dræpnæn. U. m. 46; Ö. r. 11 m. fl. st. döpæn döpræ daghæ. U. i. 21 o. flerest. döpum dræpin. S. kg. 11 pr., g. 2 m. fl. st. Vm. II þg. 9,1, jfr H. þg. 4. dorom. U. kg. 12, m. 45,1, i. 20; S. kg. 12 m. fl. st. faigastan fallastan. Gs. 2. Nw kan fal a farlip coma. falle at fæbotum. Vm. II þg. 12,4. Nu kan þæn fallæ sum fangit biupær. U. kg. 5 o. flerest. i svealagarne. þa ær þæn fallin sic fællir sialfwær. Vm. II þg. 15. þa falzs fætillös byrþe. Ó. d. 3,2, vm. 8,2. fang ok fear gang. O. b. 28,5; V. II i. 31. fanga fæþrini ok forna fæþrini. Ö. es. 19,1, ind. 19. fanga - fangin a færski giærning. U. kg. 6 pr., kp. 9,3. far a fiskia. Ó. b. 29. far ok flöghir. 6. b. 35. faræ ællr fikie. U. v. 20,3 m. fl. st. fast oc fult. U. kk. 14 pr. m. fl. st. i svealagarne. fasta oc fasta ella förma. Vm. I kr. 13. Vm. I b. 40. föra. S. kp. 11 pr. fæbota. S. kk. 16,2; Vm. I kr. 9,6 m. fl. st. D Google firihuggit friþi sinum. Ö. d. 3 pr. fiskia ælla forsa. Ö: b. 1,1. fiscum Oc fughlum. G. 6,2. mæþ fiplu far. V. I Ir. ær a fiæti fear sins. Ö. r. 1,1, 9 pr., 23 pr.; U. kg. 12,2 m. fl. st. fiætzs ok fiughurra munda. Ö. b. 6,1. flere - færre. flerest. flok ok farunöte. Ö. ep. 1 pr., d. 2,1,2 m. fl. st. i flok oc i fölghi. S. kk. 20 pr. m. fl. st. flytia ok föra. S. add. 1,5. a flæt fara. V. I i. 3,1; V. II i. 5. folk færma. Ö. kr. 13,1. folk ælla fæ. Ö. b. 4,1 m. fl. st. af fornu fari. V. I myln. 7; V. II mb. 7; 6. b. 1. þa skal fostra mæp fæstum köpa. Ö. es. 23. ær a foot fearsins. Vm. I þg. 13 pr. stighær fotum af fostær landi. frir Oc frelsir. Gs. 2. frip flyiæ. V. I m. 1,3; V. II d. 4 m. fl. st. þæn a i friþ dömæs sum fullt biuþær. U. v. 24,3; S. b. 18,5. friða ok frælsa. S. add. 1,3. friplös fara. Ö. d. 10 pr., ep. 1,8; V. II add. 7,8 m. fl. st. froste – flughum. V. II o. 2,12. fræls ok friþætta '). Ö. æ. 24. mæp frælsum mannum oc friþwitum. S. þg. 9,4; U. þ. 9,4; Vm. II þ. 18,3; G. 23,5. frælsom ok fiuþætighom '). Vm. II kr. 24,13. V. I a. 12; V. II a. 16. ') I sammanhang med detta ord vill jag påpeka uttrycket fræls ættæpæ kono V. II add. 12. 2. Detta fræls ættæpæ uppfattas af Schlyter såsom två skilda ord men bör förstås såsom ett sammansatt adjektiv frælsættæpær till betydelsen = fripætta. det naturligtvis vara böjdt lika väl 8om ættæpæ. ) Detta fupaætighom förklarar Schlyter vara skriffel för fripætighom af ett adj. fripatigher. mellertid hvarken i isl. eller fornsv., och redan detta gör Schlyters för- klaring betänklig. Att skriffel är för handen, synes uppenbart. ler således att rätta detta. Den ur hs. E. af Schlyter i noten 3 meddelade läsarten fiopertioghom är enligt min mening den riktiga. Texthandskrif- tens fiupætighom bör rättas till fiupærtiughom af ett adj. fiupærtiugher, är alldeles det samma Schlyter öfversättes: « för hvilken bötes fyratio mark, » det är full mansbot. Vore fræls här ett själfständigt ord, skulle Någon afledning på -igr af subst. ætt finnes e- Det gäl- som som östgötalagens fiæpærtiugher, hvilket af Fiupærtiugher är således den man, hvars dråp bötes med full Google fæþærnis – fangamans. H. i. 14 pr. ær æi för full folkwapn bæræ. U. m. 11,2. förningum ok fæstningæ fæ. U. æ. 1,3; Vm. II a. 1; H. a. 1. æn þær komæ æptru fötær sum fyrræ waru fræmbru. U. kp. 5,4 m. f. st. oc bondin föthe oc fram draghi. Sm. 6,1. gaf - gærnneng görþe. V. III, 69. a galghe ællr gren latæ. U. m. 38; Vm. II m. 26,3. gambli gas gæslinge ælla grisi. Ö. b. ind. 25. gang oc gatu. G. 27. in ganga - ut giorp. 0. g. 16,1. gangas oc æi giffwas. V. II kr. 25. Gangær a grip oc göræ sæt. gangær oc giældær. U. kp. 9,2; S. kp. 10; Vm. II kp. 12,2. þar sum gangs į garþi. G. 19,38, 20,4. Nu liggær gap a garþe. Ó. b. 14,1. garrum gersemum. G. 53. i garþ ganga. och flerest. V. I o.2 och flerest. V. I þi. 5 pr.; V. II þi. 30, add. 7,7; U. m. 47 i garþ nr 6 pr.; Vm. II b. 7,1. le fornhæfp. S. b. 14,2. um a gatu. 0. b. 1,1; U. v. 14,8; S. b. 16 pr. Ő. b. 28,5. yardi garpr ir granna setr. G. 26 pr. til garsz gæræ gripær at bepæs. V. I g. 9,1; V. II g. 16. til gaarsz ok grinþær. V. I þ. 4; V. II þ. 51 m. f. st. at garþum gömæ. S. b. 8,4. garþum eller vt giærþum. S. b. 8,4. a gatu ella a genlötum. Vm. I m. 20 pr.; Bi. 12 pr.; S. b. 14 not 53. skyld at gialdæ ællær gæf at löne. V. I r. 7 pr.; V. II r. 16. mæp gighu yangar. V. I lr. gipt ok af garþe gör. V. II add. 12,2. gift gifta falnaþ giptær af garþi. V. I a. 21,1; G. 20,7 o. flerest. giptu gitær han ep gangit. Ö. kr. 18,2 m. fl. st. gitær ep giört ok gangit. U. v. 14 pr. m. fl. st. giwer ællr giældær. U. kp. 5,5; Vm. II kp. 7,2. giffwin gripær. V. I þ. 13; V. II þ. 47. giuin. Ó. ep. 19, g. 9,1; U. . 5 m. fl. st. i garþ föra. Ő. b. 9,1. rapa gærþ. 6. 19. g. gangin. U. þg. 5,4 m. fl. st. E, H. Lind: Om rim o. veralemningar i de sv. landskapsl. Google

• þæn goþa grip. V. I lr.
• æmgoþan ok æmgenan. Ö. b. 5,2.
• griis — gaas. V. II u. 8.
• griþ giuæ i garþ ok ur. V. II g. 16.
• griþcunu Oc grancunu. G. 2,1.
• g[r]undwal growu. Vm. I kr. 1.
• gruþ ok giöræ sæt. U. kg. 4,1; S. kg. 4,1 m. fl. st.
• mæþ gruþum til garzs riþa. Ö. g. 8,2.
• mæþ gruþum ok gislum. U. kg. 2; S. kg. 2; Sm. 1.
• guð giöre han goðan ok gamblan. S. add. 1,7.
• giældi þæt þæn giængis biþær. U. m. 6,2; Vm. I m. 26,1; Vm. II m. 6,2; H. m. 4,2.
• gærþi op garþ swa goþan. Vm. II b. 5,4.
• giærtha oc gryndæ. Sm. 3. pr.
• gæstær til garzs. Ö. g. 22.
• giættit at goðþo. V. IV, 15,16.
• giöddær ok goþær giör. U. kp. 3 pr.
• giömin ok goþæn. U. æ. 11,2; Vm. II æ. 10,3.
• gör by ok gamall. Ö. b. 28,2,4.
• giör — ok gangin. U. kg. 4, þ. 6 pr.
• göræ giwa oc giællæ giælð. S. æ. 7.
• göræ æller giælde. H. þg. 9 pr.
• giort ok giuit. Ö. g. 11,1.
• giorðe ok gaff til goðra eptir döma. S. add. 1,8.
• götæ — grænnæ. V. I myln. 2.
• götum ok gotum. S. kg. 2; U. kg. 2.
• göþa þan oc goþan giora. Vm. II m. 25,9.

Bland de här antecknade g-rimmen må särskild uppmärksamhet fästas vid de många och delvis ganska ofta förekommande, i hvilka g före s. k. len vokal rimmar mot g framför hård vokal eller konsonant. Uddljudande g framför len vokal uttalas numera icke som g utan som j, eller rättare sagdt, g har bortfallit, och blott det emellan gutturalen och den lena vokalen senare uppkomna j-ljudet kvarstår, men framför hård vokal eller konsonant har det bibehållit sig såsom g-ljud.

Att emellertid, såsom Rydqvist (Sv. spr. lagar IV s. 263 ff.) på grund af åtskilliga omständigheter tror sig kunna antaga, det begynnande g en gång haft väsentligen samma uttal i alla lägen, framgår med all säkerhet af sådana rim som gruþum ok gislum, gömin ok goþan, givin — gangin m. fl.^[6], ty under annan förutsättning, eller med vårt nuvarande uttal vore dessa otänkbara. Någon närmare tidsbestämmelse, än att så varit förhållandet, då de ifrågavarande rimmen uppkommo, gifva de oss visserligen icke, men ett par andra omständigheter synas berättiga oss att gå ännu ett steg vidare och påstå, att uddljudande g före len vokal ännu på laghandskrifternas nedskrifningstid sannolikt bibehållit sitt ursprungliga uttal väsentligen oförändradt.

Den ljudöfvergång, hvarigenom g framför len vokal slutligen kommit att lemna rum för ett j-ljud, torde rimligast kunna förklaras såsom åvägabragt genom en småningom fortskridande palatalisering af g i förening med affrikation. Det första tecknet till en inträdande affrikation är sannolikt att finna i det i, som en del fornsvenska handskrifter inskjuta mellan g och en följande len vokal. Men nu visar det sig, att denna affrikationsbeteckning är mycket vacklande, i det den i somliga handskrifter är nästan fullständigt genomförd, i andra uppträder ojämt och i andra åter alldeles saknas. Denna vacklande beteckning synes antyda, att affrikationen just på handskrifternas tid höll på att göra sig gällande, eller att den ifrågavarande ljudöfvergången då befann sig i sin början^[7]. Men det är sannolikt, att g ännu länge efter affrikationens inträde bibehållit sig såsom g-ljud. Ljudöfvergångar bruka i allmänhet kräfva rundlig tid.

En annan omständighet, som också synes tyda på, att dessa g-rim ej gärna kunna vara utdöda, blott genom traditionens makt bevarade, är deras talrikhet och täta förekomst öfver alt i lagarne. Om en rimmad ordsammanställning genom någon ljudöfvergång förlorar sin egenskap af rim, så ligger det i sakens natur, att hon så småningom kommer mer och mer ur bruk och slutligen försvinner. Men någon underlägsenhet i fråga om användbarhet hos de här omhandlade rimmen i jämförelse med de öfriga kan alls icke märkas.

Jag vågar emellertid icke något bestämdt påstående i en så fäga utredd sak, ehuru jag finner det mycket sannolikt, att gången varit den här angifna. I alla händelser förtjäna dessa g-rim att uppmärksammas, emedan de gifva en fast utgångspunkt för vidare undersökningar i frågan.

• ha ok hamnu. Ö. g. 16 pr., b. 28,5.
• hafs — hirþgarþ. Ö. d. 5 pr.
• haft ok hæfþat. Ö. æ. 2 pr.; V. II add. 11,1.
• haghi haffwær um hwærfft. U. v. 20,2.
• hakæ ok hambri. U. m. 12,5.
• haldær ok hæftir. Ö. g. 8 pr.; Vm. II m. 25,12, 26,18.
• halft — hælt. Bi. 30 pr. m. fl. st.
• standær a halsi ok a höfþi ok hæriær man. V. I o.10.
• hand ok huwþ. Ö. vm. 1 pr.
• mæþ fastræ hand oc harms wilia. S. b. 33 pr.
• i handum hava. flerest.
• i handum takit — or husum dræhit. V. II þ. 1, 2 m. f. st.
• hani ok — hönur. Vm. I þi. 17 pr.; Vm. II m. 30,7.
• takær fore hanom baþe höwat oc clöwat. Vm. II m. 25,19.
• har ok handuirki. Ö. b. 15,1.
• mæþ harms hændi. U. m. 12 pr., v. 29,1; Vm. II m. 11 pr. m. fl. st.
• hat — hovoþ. V. I fb. 10.
• hattær — huua. Ö. æ. 3,1 m. fl. st.
• hawa oc halda. S. þg. 10 pr., add. 1,5.
• þa skal þæn (hs. B han) haua sum hemuld fylghir. Ö. vn. 7,5.
• þar scal hafa helg oc heli. G. 13 pr.
• haua sik i hande haka skapt. Ö. b. 26,3.
• hawir baþi horn oc haar. Vm. I kr. 6 pr.
• hel — huþ. S. m. 4 pr.; Vm. I m. 11; Vm. II m. 22.
• held oc helbryþæ. S. kk. 12,1.
• ær helt baþe hun oc hell. Vm. II kr. 5 pr.; G. add. 5 pr.
• hem til hans som haua scal. Vm. II æ. 2,1.
• far heem at andrum meþ hær oc hæmpning. Vm. I þi. 16,4.
• riþær hem at manne mæþ her oc hælmning. Vm. II m. 25,10.
• hema i haghum. H. v. 13,3.
• hemæ i husum ok hæskep. V. I þ. 17; V. II þ. 52.
• hemæ — a hyrnustokke. V. II d. 20.
• hemföþu — uita ok hemult gæra. Ö. vn. 6,1.
• hemsokn ok husbrut. Ö. eþ. ind. 1.
• þæt hetir hamar siangh. Ö. g. 29,2.
• til heþær ok til husfru ok til siæng halfræ. U. æ. 3 m. fl. st.
• a hindradagh heþeræ. S. g. 3,2.
• Nu hittas þe sum hæmnas aghu. Ö. d. 11,1.

Att det uddljudande h, som ännu i nysvenskan skrifves i åtskilliga ord men icke uttalas, varit hörbart i fornsvenskan, visas tydligt genom ett antal rim, som här sammanföras på ett ställe:

• haffðþis oc hiolz. V. IV, 16,13.
• hornum ælla hiæltum. Ö. vm. 19, ind. 19.
• hund ok hiorþ. Ö. vm. 31,3.
• horn gata ok hiorþ gata. Ö. b. 4 pr.
• hiorþ löt mot hægnaþe. Ö. b. 13,2.
• hiorþ ok hirþæ. U. v. 7,6.
• hirþingia oc hiorþ. Vm. I b. 39,5; Vm. II b. 6,6.
• hiorþ — howoþ. U. v. 7,6.
• hör ok hiærne. S. m. 27 pr.
• hegnan oc hielp. Gs. 2.

Då sannolikt i uti brytningarna ia, iæ o. s. v. varit vokaliskt i fornsvenskan (och kanske äfven haft tonvigten?) är det också ganska naturligt, att h i hiorþ hördes lika väl som i hirþe. Förstummandet af h i detta läge har väl stått i samband med i:s öfvergång till halfvokal och slutligen spirant, som i sin ordning framkallats af tonvigtens öfverflyttning från den förra delen af ljudförbindelsen till den senare.

Det uddljudande h framför l, n, r, som enligt isländskans och runristningarnas vittnesbörd en gång funnits i alla nordiska språk, eller åt minstone på samnordisk ståndpunkt, är såsom kändt redan i fornsvenskans och forndanskans älsta skrifna urkunder alldeles försvunnet. Detta bortfall af h framför l, n, r är således en punkt, hvari den östnordiska språkgruppen skiljer sig från den västnordiska, som bevarat detta h vida längre. Ja, isländarne hafva det som bekant kvar ännu i dag. Att det likväl funnits en tid, då äfven svenskar och danskar uttalade h i detta läge, är lika uppenbart, som att det icke vidare var händelsen vid slutet af 1200-talet. Runstenarne afgifva här vid lag ett ojäfvigt vittnesbörd. Bland inskrifterna med äldre runor finner man på det danska Gallehushornet hlewagastiʀ på den svenska Varnumstenen harabanaʀ. Äfven på fere stenar med yngre runor träffas h framför r. Bland de af Wimmer Runeskr. opr. sid. 224 ff.) behandlade älsta danska runstenarne har den från Snoldelev ruhalts, den från Helnæs rhuulfʀ, men den i det närmaste samtidiga och till och med af samme man ristade Flemlösestenen ruulf utan h. Af de till Jællingegruppen räknade, en del yngre runstenarne har den vid Læborg rhafnuka, men på den ungefär samtidiga större Bækkestenen skrifves samma ord rafnuka. Den mindre Bækkestenen ändtligen har hribna. Här röjer sig således en stor vacklan i skrifsättet, och Wimmer sluter däraf, att man redan på dessa stenars tid, d. v. s. 800- och 900-talet har »fundet vanskelighed ved at udtrykke lydforbindelsen hr, eller h har maske allerede veret på veje til at svinde i Danmark» (jfr Runeskr. opr. sid. 228). Man kan under sådana förhållanden icke undra på, att detta h saknas i forndanskans älsta skriftliga urkunder från början af 1300-talet. Att det åt minstone i Danmark icke öfverlefvat uppkomsten af ett särskildt danskt språk, hvars gränspunkt plägar sättas till omkr. år 1000, synes man således hafva rätt att antaga.

Vända vi oss nu till de svenska runstenarne, så finna vi äfven där exempel på bibehållandet af h framför r. Rökstenen har hraiþkutum, hraiþmaraʀ, hraiþulfaʀ, den ungefär samtidiga Kärnbostenen hraur; således h öfver alt riktigt användt och innehafvande sin rätta plats, hvaraf synes framgå, att detta h ännu vid slutet af 900-talet haft fastare rotfäste i svenskan, än hvad fallet var i danskan redan på 800-talet. Att svenska stenar äfven hafva att uppvisa exempel på bortfall af h, behöfver knapt anmärkas, då såsom bekant flertalet af dem äro ganska unga. Lilla Lundbystenen, som väl ändå icke hör till de yngre, har ruari för hruari.^{[WS 1]}

Om h framför l och n lära däremot icke ens runstenarne hafva några upplysningar att meddela. Huru vida detta beror därpå, att ord med begynnande hl, hn saknas på de äldre runstenarne, eller därpå att h här fallit bort tidigare än framför r, är en fråga, som jag icke kan besvara. Framför n synes h i några få ord, t. ex. knyck, knapp (jfr Rydqv. IV sid. 270), hafva öfvergått till k och såsom sådant kvarstått. Af h framför l har åter, så vidt mig bekant, om man frånser inskrifterna med äldre runor, icke kunnat uppvisas minsta spår i något svenskt eller danskt språkminnesmärke. Ett bevis för dess tillvaro kan man dock, synes mig, hämta från isländskan. När t. ex. det danska konungasätet Leidre och den svenska staden Lödöse i isländskan skrifvas Hleiðr, Hljóðhús med begynnande h, kan detta h visserligen icke vara någon godtycklig tillsats af isländarne. De hafva hört namnen uttalas med h af danskar och svenskar, och de hafva behållit detta h, äfven sedan desse kastat bort det.

Detta torde ungefär vara, hvad man hittills vetat^[8] om h framför likvida och nasal i de östnordiska språken, och det är, som man ser, icke särdeles mycket.

Men oaktadt nu, som sagdt, äfven våra älsta genom skrifkonstens hjälp bevarade språkminnesmärken, landskapslagarne, icke bevarat ett enda exempel på bibehållandet af h före likvida, oaktadt man äfven i dem förgäfves spanar efter ett hl, hn eller hr, hafva de dock verkligen att uppvisa alldeles otvetydiga spår af detta h:s tillvaro i svenskan. Genom uddrimmet har man, såsom bekant, fått visshet om, att det v framför r, som de västnordiska språken bortkastat på en tid, som ligger flere århundraden före alla skriftliga minnesmärken, en gång funnits äfven där. På samma sätt kunde man nästan på förhand misstänka, att uddrimmet i lagarne skulle vittna om något dylikt med hänsyn till h framför likvida och nasal i de östnordiska språken, så vida nämligen lagarne i något slags fast och stadgad form funnits till på den tid, då detta h ännu hördes i uttalet. En närmare granskning visar ock, att så verkligen är förhållandet. Efterföljande exempelsamling torde, i sin helhet sedd, vara fult tillräcklig att ställa det utom alt tvifvel, äfven om icke hvarje särskildt exempel skulle befinnas alldeles ojäfvigt.

• [h]lopær maþær a harskip. V. I o.10; V. II o. 1,10.
• vændir han hæl ok [h]nakkæ at hemkynnum^[9]. V. I a. 12,1; V. II a. 16.
• fran boos [h]lut sinum i huar ðax klæþum. V. II g. 6.
• huarium swa svm [h]loter falder. V. II i. 33; V. I i. 14.
• liti huar at [h]lut sinum. Ö. æ. 10,2.
• Nu hygge huar at [h]lut sinum. Ö. b. 51.
• stuwa oc hæberghi [h]latha oc nöthus. Sm. 3,1.
• [h]laþæ ok korn hærbærghi. U. kk. 2,1; S. kk. 2 pr.; Vm. I kr. 2; Vm. II kr. 2.
• af hwarium [h]lef oc [h]lefs sufl. S. kk. 4,3.
• husfru — [h]leff oc [h]leef sufl. Vm. I kr. 3,6. Jfr Vm. II kr. 9.
• hwar bonde [h]leef oc [h]leefsufl. Vm. I kr. 5,1.
• [h]leff ok [h]leefs swl af hwærium þæm. H. kk. 6,1. Jfr Vm. II kr. 5,5.
• hwart swa got sum [h]lewr bröz. H. kk. 10.
• [h]leef och [h]leefs sughl af husfru huarre. Sm. 10,1.^[10]
• bær hem i [h]laþu. S. b. 5,1.
• anhærwe eller hæfla [h]læssi stang eller crok rep. S. b. 8,5.
• [h]ryþer man eller [h]renser. S. b. 13 pr.
• [h]ryzl ok [h]ruþu. U. v. 24,2, 6 pr. not. 87; S. b. 18,3; Vm. II b. 24,2.
• [h]ryþær gen [h]ruddu. U. v. 21,1; Vm. I b. 10; Vm. II b. 21; S. b. 13,1.
• warþir man firi [h]lunnum ella [h]lynnar börði. Vm. I m. 6,1.
• [h]nycchir þu mannj eþa [h]rindr eþa i har tacr eþa miþ [h]nefha^[11] slar. G. 8 pr.
• har — [h]nefa. G. 11 pr., jfr 8,2.
• hels eþa [h]nacca. G. 19,12.
• Jer [h]lyþi lustit mannj yr hafþi. G. 19,23.
• at [h]lyþi lestr so et hann ecki hoyrir. G. 19,53.
• [h]nych eþa [h]ryst eþa [h]rind. G. 19,37.
• [h]liautin njpiar hafuþ [h]lut. G. 19,38.
• cuna [h]liautr hogsl oc iþ. G. 20,8.
• hug wakn ok [h]liifwakn. H. æ. 14,2.
• i [h]ländästadh^[12] ok i humblagarþi. H. m. 6,2.
• aff[h]rapæ [h]laz. H. kp. 7.

Som vi se, äro en del af dessa h-rim, t. ex. hæl ok [h]nakkæ, af den beskaffenhet, att de, sedan h fallit bort framför likvidan, upphört att vara rim. De äro döda rim alldeles som t. ex. at virði [v]rekask i Háv. 31. Andra åter, t. ex. [h]ryþer — [h]renser, hafva väl upphört att vara h-rim, men lefvat upp på nytt såsom l-, (n-), r-rim. Hvad nu dessa senare vidkommer, så kan man naturligtvis icke bestämdt påstå, att de en gång funnits till såsom h-rim, så vida icke ett tredje rimord med h i uddljudet (jfr [h]lef ok [h]lefsufl ofvan) talar därför. Det är ju nämligen redan på förhand ganska antagligt, att man i en senare tid, då hvarje minne af det gamla uddljudet försvunnit, kunnat bilda ett rim ryþer — renser utan att något hryþer — hrenser gått förut, eller att ett ord på ursprungligt hl, hn eller hr kunnat rimmas mot ett med ursprungligt l, n, r i uddljudet. Att detta senare verkligen skett, kan lätt styrkas med exempel ur lagarne:

• lotæ ok laghskiptæ. V. II add. 11 pr.
• lot ok lagha skipti. V. II add. 11; Ö. æ. 10,1, b. 32 m. fl. st.
• ræt göræ ok rædþes ingin. V. IV, 12.
• lutskipt ok laghskipt. Ö. es. 15,5.
• rishofþe ok rans garþær. Ö. b. 28,5.
• ryþia undir rughi ok rowm. Ö. b. 28,5.
• ryþær ok rymir. U. v. 20,1.
• swa at lyzn læstis. Bi. 14 pr.
• lott ok laghum. U. v. 29,2.
• i lutum oc i lagum. G. 20,13.
• raum ruddær. U. v. 17,3.
• ra ok rör^[13]. allm.
• ryfwer þön rör rætlika agho liggia. Vm. II b. 18,1.

Den tid, då hryþer ok hrenser var ett verkligt lefvande h-rim, och den tid, då ryþer kunde rimmas med rymir, måste befinna sig på ett ganska stort afstånd från hvarandra. Af skrifsättet på de älsta danska runstenarne sluter Wimmer, att h framför likvida redan vid 800-talets början var på väg att försvinna i Danmark, men det oaktadt finna vi samma h ännu på de minst ett århundrade yngre Jællingestenarne. Dess kamp för tillvaron har således här varit mycket långvarig, och att förhållandet varit det samma i Sverige, har man alt skäl att antaga. Då nu å ena sidan Rök- och Kärnbostenarne tyckas visa, att det i Sverige åt minstone framför r var orubbadt ännu i slutet af 900-talet, och å andra sidan handskriften till V. I vittnar, att det i slutet af 1200-talet var alldeles försvunnet, synes tiden för detta h:s bortfall kunna förläggas mellan 1000 och 1200. Dessa döda h-rim i landskapslagarne kunna således antagas icke vara bildade senare än omkr. år 1000, och deras förekomst i lagarne visar, att dessa vid nämda tid funnits till i någon form, som lemnat spår efter sig i 1200- och 1300-talets lagredaktioner. Liknande slutsatser med hänsyn till eddasångernas ålder har man, såsom kändt, dragit af de där förekommande döda v-rimmen. Hvad dessa sånger angår, kan man tillika sluta, att de i väsentligen oförändradt skick bevarats från den tid, då v hördes framför r. Något dylikt är visserligen icke tillåtet med hänsyn till lagarne. Att dessa just under tiden mellan år 1000 och 1200 undergått djupt genomgripande förändringar både till form och innehåll, är tydligt däraf, att kristendomen under denna tid stadgades i Sverige och gjorde sitt inflytande gällande på alla områden, väl icke minst på lagstiftningens. Från formens sida har öfvergången från blott muntlig tradition till skriftlig uppteckning helt visst varit betydelsefull och följdrik. Det är för den skull ingalunda på förhand gifvet, att öfverensstämmelsen mellan en lags nuvarande skepnad och den, han ägde på förkristlig ståndpunkt, skulle befinnas så särdeles stor. Hvarje drag, som kan bevisas härleda sig från en förkristlig tid, är därföre af intresse. Ett sådant torde föreligga i de här behandlade h-rimmen.

• hof fæ ok hornfæ. V. I þ. 19,2; V. II þ. 56.
• hofþi höghri. Vm. I þg. 13 pr.
• þa hofþe han halft firi allum. Ö. d. 7 pr.
• i hofþi ællr huldi. U. m. 22; S. m. 2 m. fl. st.
• Hoggir af hanð swa at hon hængir wiþir. Vm. I m. 17,1; Vm. II m. 23,1.
• hoggir af swa at hængir wiþir. Vm. I m. 17,2.
• hold ok hvþ. V. I r. 9 pr.; V. II r. 22; Ö. vm. 19 m. fl. st.
• Ganger i holwäri halw dyrrä. H. m. 9.
• horn ok har. U. æ. 11,1; Vm. I kr. 6 pr.; Vm. II æ. 12,4; Sm. 13,7.
• horn ok hof. Ö. vn. ind. 1, b. 13,2; H. m. 6,2.
• horn stok æller ha bændæ. H. v. 6 pr.
• howþ sar eller hulsar. S. m. 4 m. fl. st.
• huwthliin oc handliin. Sm. 3,2.
• hoy eþa [h]umbla. G. 3,4.
• hughær allær hæl. V. I bd. 4, g. 5,1; V. II g. 6, fr. 8.
• huggande — hængiænde. V. II þ. 33.
• til [h]vgs ok til hangæ. V. I m. 8, p. 3 pr.; V. II þ. 24.
• huggær hagha. Ö. b. 29.
• mæþ huld ok har. H. v. 8,1; Sm. 17.
• hult eþa hauga eþa haiþin guþ. G. 4, jfr Gs. 1.
• hult halmi. V. 1 þ. 5,1; V. II þ. 30.
• Giter ey hult Wari þa halw dyrrä. H. m. 9.
• swa at hult giter hatter äller huwa. H. m. 9.
• i humpe ælla hapi. Ö. g. 3, es. 3,2.
• mæþ hund ok mæþ hirþæ. V. I fs. 6,3; V. II fb. 27.
• mæþ hund ok harvu tinda. Ö. b. 51.
• hungir a halsi. Vm. I b. 7 pr.
• hund j bandi eþa hana a vagla. G. 19,23.
• til hus ok til hems. V. I þ. 9, 11; V. II þ. 40, 43 m. fl. st.
• husæ ællr hæfþæ. U. v. 2,1 m. fl. st.
• husær ok hemær. U. kg. 9,3 m. fl. st.
• husfru — heþræ, U. æ. 4.
• huskonæ hudstrukin. V. I lr.; V. II u. 29; V. IV, 20,2.
• huskunu — horkunu. Ö. æ. 13.

Orden med begynnande hv äro till allra största delen pronom. eller partiklar, och då dessa ord äro, väl icke obrukbara såsom rimord, men merendels såsom sådana mindre påtagliga och i ögonen fallande, blir häraf en följd, att de ställen i lagarne, där ord med begynnande hv säkert bilda rim, äro jämförelsevis fåtaliga. Några exempel äro redan i det föregående antecknade (haghi haffwær um hwærfft; huarium — [h]loter; hygge huar at [h]lut sinum m. fl.), och några andra kunna tilläggas:

• hete huin ok miste huþ. V. II þ. 13, 14.
• haita a huathci. G. 4.
• et hann huatki hoyrir. G. 19,23.
• þy hemule huar sik sialuær. Ö. es. 10.
• sua at huarte hyll hattær ælla huua. Ö. vm. 15,4; S. m. 5.
• Bytis hwar at halff mark. G. 19,19 anm. 50.
• huat þæt ær hældær hæstær ælla hundær. Ö. vm. 25 pr.
• hawær ok hwarghin hæfþ a iorþo. U. i. 6,1.
• til huggæ mæþ huassi gesl. V. I lr.

Då man vet, att h framför v uttalades ännu under senare delen af 1600-talet, tarfvas intet bevis för, att så varit förhållandet äfven i fornsvenskan, hvilket för öfrigt styrkes af sådana exempel som de här anförda. Man kan därföre med skäl förundra sig, då man finner, att uttrycket wærþ ok pænningæ hwitæ i U. æ. 1 pr. af Schlyter betecknas såsom uddrim. Orden wærþ och hwitæ kunde i våra dagar ganska väl bilda ett rim, men i fornsvenskan, ja ännu på 1600-talet var ett sådant rim en omöjlighet, så sant som h icke kan rimma med v.

Hvad som förut yttrades om h framför brytningarna ia, iæ etc. gäller äfven här. Så länge v (rättare w = eng. w) bibehöll sitt bilabiala uttal (= eng. w) kunde h utan svårighet uttalas framför det samma, alldeles som åt minstone i vissa trakter händelsen är i engelskan än i dag uti t. ex. white, why, where m. fl. Bortkastandet af h har väl orsakats af w:s öfvergång till labiodentalt v.

hyl þær hattir halua bot. hysir ællr hemær. hysir hæfær liþ ur hurruku, Ö. b. 23. i hæfptum hafwa. H. m. 2,1; U. m. 2,1 m. fl. st. hældu um halz. H. v. 6 pr. a hænder leþes eller i husum hittes. S. kk. 16,1; Vm. II kr. 24,6. hængir þær halua boot. Vm. I m. 17,3; Vm. II m. 23,2. hengiæ æller hustykæ. V. II þ. 17. hæntir i hat sin til hatta band. O. b. 41,1. i hers handum. G. 28,6 m. fl. st. i samma lag. þæn a hæræ ær hændir. V. I fb. 7,1; V. II u. 15. hæra þæn sum handum takær. Ő. b. 36,5. Vm. I m. 17,3; Vm. II m. 23,2. U. kg. 9,3 o. flerest. hallær. V. IV, 20,1; Vm. I kg. 8. hærmæn hirþmæn. S. kp. 5,1. læstir hæst ællær halataghl. V. II r. 9,3. hæst æller hors. S. þi. 13; Ö. b. 24,3 m. fl. st. hæstær ælla hundær. O. vm. 25 pr. ær hæster ii hæftum. H. m. 1,4. höghæ byr ok af hepnu bygdær. V. I i. 15,1; V. II i. 36; Ó. b. 28,2. höghindi ok hofþa dyna. Ô. g. 29,2. ær eldær höghri æn hawe porff. U. m. 25 o. flerest. i svealagarne. mæp höke oc hunde. Vm. II m. 1. höns ok gas hund ok kat. 0. vn. 1, vm. 32,1. angin til höghz at hemuld (sc. lete). Ö. es. 10. höra the som hær æru. Sm. 2 pr.

kalf ok kip. S. b. 31; Vm. I kr. 3,1. kalk ok klokkor. Ö. kr. 1; S. kk. 3. kalk ok mæssu klæpe. 0. kr. 13,1. kalk ok korporale. V. II kr. 2; U. kk. 3, 4,1 m. fl. st. kalk æller kors. H. kk. 21,2. kall ok kærling. U. kk. 11,2; Vm. II kr. 10,2; H. kk. 11,1. kallapær aff kunungi. U. kg. 12,2 m. fl. st. karl ok konunger. allm. kari kirkia kistu. V. I þ. 5,2; V. II p. 33. kloster. allm. kirkiu kononge. V. II þ. 24; V. I þ. 3 pr. m. fl. st. waghir kirkiu ok köt atu. U. kk. 19,4; H. kk. 13. kirkiu - kiöpunga. U. m. 8 pr. m. f. st. i kirkiu rætt ok kiesære laghum. U. conf. Google oquiþæt ok oklandit. H. v. 16 pr. i quid kalli. Vm. I b. 46 pr. kuærn ok kætil. Ó. vm. 31,3. kuærn draghit ok ko molkæt. V. I g. 6,3; V. II g. 11. kuærna uæghær ok kirkiu uæghær. Ó. b. 5,1. uir lösum han til kyns ok kundra ') manna. 0. æ. 17. sik rætta meth kyni ok kunnum mannum. kyni kunnæstir. U. æ. 11,1, 16 pr.; Vm. I g. 11,1; Vm. II 8. 12 pr. Sm. 13,1,7. ') Det här och på några andra ställen i lagarne (0. e. 3,1: knem kunnaster; knæm ianikunne; 8. æ. 17: knæm kunnughær, men var. kunder; Ö. vm. 31,5, 32,1: kunna ella ualinkunna; U. o. Vm. I & II: kyni kunnaster; Sm. 13,1,7: meth kyni ok kunnun mannum; Sm. 13,8: meth frændom sinom oc kunnum mannum) förekommande fornsv. adj. kun- der = besläktad, skyld (got. kunds adj. »gezeugt, stammend», jfr isl. subst. kundr m. son, frände) bör icke förväxlas med ett annat adj. kunder = känd, bekant (got. kunps »kund, bekant», isl. kunnr el. kudr). Till formen sammanfalla dessa två adj. i fsv., men till betydelse och härledning äro de helt och hållet skilda. Det förra sammanhänger med kyn, kona etc., det senare med kunna, kænna etc., men dessa stamna från helt olika ordrötter (jfr Fick, Wörterb. B. 3 sid. 39, 40). liktydiga sidoformer på -ugher (fev.), -igr (isl.). ensstämmelse kan naturligtvis, om man icke ger noga akt på olikheten i betydelse, lätt gifva anledning till förväxling. Till en sådan har Rydqvist gjort sig skyldig, då han (I sid. 268 o. 452) sammanför uttrycken knom kunder, knæm kunnastær med verbet kunna och öfversätter det förra med »till knän, d. v. s. slägtleder, känd, befryndad», samt påstår »att till detta verb (näml. kunna) höra de gamla kunnugher (- kyn.» Sammaledes Schlyter, då han sammanför kunder = känd och kunder = befryndad under ett, såsom »part. pass. af kunna» (Lagordb. 8. 358). Däremot har Ihre (enligt Schlyter, Gloss. till Ö. art. kunder och Lagordb, art. valinkunder) riktigt sammanstält detta kunder med kyn, ehuru icke häl- ler han synes hafva rätt uppfattat dess betydelse. Man skulle kunna invända, att om detta fornsv. kunder är samma ord som det got. kunds, så borde det i acc. och dat. pl. ej heta kunna, kun- Båda dessa adj. hafva En sådan formell öfver- beslägtad) utan kunda, kundum, eftersom ureprungligt nd ej brukar assimi- num mileras. Invändningen torde dock ej hafva synnerlig vikt. Dels är näm- ligen assimilation af nd icke alldeles utan exempel i de fornnordiska språken. Forsaringen har anunr, som enligt Bugge betecknar uttalet Anunnr för Anundr; i G. 3,2 finner man laigulenningar för laigulendingar; i gula- tingalagen k. 307 står vinnskeid för vindskeid, dels är det högst sanno- likt, att assimilationen af nd i detta kunder uppkommit genom på verkan af det andra kunder (= got. kunps), i hvilket assimilationen är regel- rätt. Att ett ord på detta sätt kan påverkas af ett annat, formelt när stående, har redan i flera fall uppvisats af åtskillige författare (jfr t. ex Bugge i Tidskr. f. fil. o. ped. VI s. 162; Wimmer, Navneordenes böjn. 8. Många bland de nu anförda k-rimmen intyga, att hvad som of- van yttrats om uddljudande g före len vokal i fornsvenskan äfven gäller om k i samma läge. Åfven k i uddljud har en gång haft väsentligen samma uttal, vare sig det stod före len vokal eller hård vokal eller konsonant, men genom småningom fortskridande palatali- sering och därmed följande affrikation har det liksom g helt och hållet förlorat sig, eller så att säga utträngts af den genom affrika- tionen uppkomna spiranten. Särskild uppmärksamhet förtjäna sådana rim som t. ex. det mycket vanliga kirkia kloster och andra, i hvilka beteckningar för kristna begrepp ingå såsom rimord. Dessa måste nämligen vara uppkomna efter den tid, då kristendomen började göra sitt inflytande på lagstiftningen gällande. Men kunde man t. ex. på 1000- eller 1100-talet bilda ett sådant rim som kirkia - kloster, så har man I isl. har jag funnit polinmódr, hanginlukla, heyrin- mera tvifvelaktiga. kunnigr och det med valinkunnr närmast jämförliga vafinskepta, som förut- sätter ett adj. vafinskoptr. Jag öfversätter då valinkunder med »valbesläk- tad, valbefryndad», och valinkunnir mæn betyder »valfränder», i motsats till kunnir el. skyldir mæn = naturlige fränder, verklige skyldemän. Hvad menas nu med »valfränder»? Om, såsom Nordström (Sv. samhällsförf. hist. II s. 647 f.) 8öker göra troligt, edgärdsmännen ursprungligen togos ute- slutande bland fränder och ättemän till parterna, synes anledningen till denna benämning vara tydlig. Edgärdsmännen skulle ursprungligen vara kunnir mon, men med tiden ändrades detta så, att äfven oskylde fingo nämnas i eden. liksom valda till fränder för tillfället. Desse kallade8 nu valinkunir mæn, valfränder. De voro I denna benämning ligger således Man ville ett minne af det ursprungliga förhållandet med tylftareden. liksom icke erkänna för sig själf, att någon ändring skett. Tolften skulle bestå af skyldemän, och voro de icke, såsom af ålder, verklige sådane, så skulle de likväl vara »valfränder.» Denna benämning innebär tillika en märklig yttring af det konservativa lynnet hos de gamle lagstiftarne och de gamla bondesamfunden. I de norska lagarne framträder detta ords grundbetydelse mindre klart. Visserligen står det äfven här på några ställen i tydlig motsats till baug- gildis men, nefgildis men och námágar, men i allmänhet synes det hafva fatt sig tillagdt bibetydelsen opartisk, oveldig, hvilken också mycket väl kan, eå- som sekundär och öfverförd hafva utbildat sig af den ursprungliga. Man hade kommit till insikt om, att »valfränderne» voro lämpligare och mera opar- tiske domare öfver en anklagad än de egentlige skyldemännen. Det bestämda förbudet mot insättande af ättemän i skiladomen vittnar också indirekt, att utvecklingen här varit den samma som i fråga om tylftareden. varianter i de senare norska lagarne visar sig, att man redan på deras tid icke vidare haft ordets egentliga betydelse klar för sig (jfr N. g. love II 8. 157 anm. 32, 8. 410 anm. 18). Af E. H. Lind: Ow rim o. verslemntngar i de sv. landakapsl. Google Died också i detta rim ett säkert vittnesbörd om, att uddljudet i dessa båda ord på den tiden icke blott skrefs utan äfven uttalades lika.

Hvad som förut yttrats om inskjutande af i mellan g och efterföljande æ eller ö i en del fornsvenska handskrifter, gäller äfven i fråga om k.

• mæþ lagh ok lanz ræt. U. æ. 19; Vm. I g. 11,5.

sva sum lagh sighie i landi þæssu. V. I g. 9,7 m. f. st. meth lagha lithi. Sm. 12 pr. til laghe legs. v. II p. 7; V. IV, 18,6. laghmanna allir þer laghsaghu lyt hawe. U. þg. 14,2; Vm. II þg. 24,1. laghum ok leznum. U. m. 11,1. gik laghuarþær af lionga þingi mæþ lagha epum ok lagha domum. Ó. r. 26 pr. lanð oc laghman. V. I p. 11; V. II þ. 43; Vm. II þg. 19 m. fl. st. land ok laghsagha el. laghskila. flerest. Land skulu mæp laghum byggiæs. U. v. 1; Vm. II præf.; H. præf., v. 1. til land ok rikis laghlikæ komin. U. kg. 2; S. kg. 2. aiþ land ok konong sum lagh sighiæ. land ok lötir. U. v. 23 pr. firigiort landi ok lösum öruam. V. I o. m. fl. st. lanz hærræ - lanzmanna. S. add. 1,8,4. V. I þ. 5,1. laghmaz. V. II fb. 43. lansuist ok lösum örum. V. I o. m. fl. st. til lar legho. S. pi. 7. vndir las ok lykki. V. I þ. 5,1; V. IV, 18,9. til lasæ ok lyklæ ') ok til lagha pripiunge. H. æ. 3, jfr U. æ. 3 o. Vm. II æ. 3. lastær ok lyti. U. m. 21; H. m. 9,1, 14 pr.; Vm. II æ. 1,8. þa lati guþ han længi liwe. U. kg. 3; S. kg. 3. later vp lyktær hans. H. v. 13,1 leghu drængium ok löskæ mannum. U. kg. 10,1. lekær ællr lærþær. U. i. 4,3; V. IV, 16,16. gangi — til leeks þiit sum han lystir. Vm. I b. 26. j lekmannæ laghum. Sm. 11.

Det vida vanligare las ok nykil jämte Vm. I kr. 5: nökkla ok liws äro nya exempel på »döda» rim. Dessa ordsammanställningar härleda sig naturligtvis från den tid, då uddljudet i lykil ännu icke öfvergått till n. Funnes i fsv. intet exempel på bibelhållande af det ursprungliga uddljudet i detta ord, så vore sammanställningen las ok nykil redan ett tillräckligt bevis för, att nykil en gång hetat lykil äfven i fsv. letæ oc fram leþæ. S. þi. 8,2. gripær han til lezna oc will lepa sic af handom. Vm. II m. 28 pr. þa ma egh længre leba æn til landamæris. Ó. vn. 6,3, jfr. V. I p. 12,2 m. fl. st. hauær leght hus ælla lani (sc. takit). Ö. ep. 1,8. swa lett sum liufft. U. m. 16,2, i. 7,2 o. flerest. sum lepir a land sit hær utlænzskan. Ö. ep. 30. lif lata ok vgilder ligiæ. V. II þ. 58. liff gen lifwi ok lim gen limi. U. m. 31,1; S. m. 10,3 m. fl. st. ok lighris boot æftir lanz laghum. H. æ. 16,1. lik oc linda. Vm. II m. 25,9. likamæns lustæ. V. II o. 3. limber oc lither. Sm. 17 pr. lima lytj. G. 16,1, add. 3. þa en lima lastir fylgia. G. 19,20. lin ok lækir el. lækis gæf. flerest. lin ellær löka. Vm. II m. 26,11. linda ok houothlijn. V. II kr. 2. lip ok lepung. U. kg. 10 pr.; Vm. II kg. 7 pr. wærin þa lipughir fore lepungslamæ. U. kg. 11 pr. hafwær i liuse oc æi i löne. Vm. II m. 25,11; S. b. 8,5. swo liwa mæļ lagha. H. præf. lof æller legha. flerest. Jer loyski maira en lofj byll. G. 62, jfr 19,32 anm. 79. ok äy lof til läggiä. H. i. 1. firi luca hagg vtan lastir fylgin. G. 19,31. hin skal lukæ firi vnningiæ lagh. V. I p. 18; V. II p. 53. i luctu allær læsta kari. V. I p. 5,2; V. II þ. 33; Sm. 3,2. Nu uarþær dræpin lurkær landafæghi. Ö. d. 18 pr. lyctæp ok læst. U. kk. 3. lykt at laghum ok laghe fallum. U. þg. 14,2; S. pg. 11,2; Vm. II þ. 24. wari swa pær lyct at laghum hans. S. pg. 5 pr. lyti ok lækir. Ó. vm. 18,1. þa skal han lysæ sum lagh sighiæ. lyð (lyup) ') oc lepung. S. kg. 10 pr., m. 26,10. V. I þ. 14, 18; V. II þ. 48, 53. ') Schlyter identifierar detta lyo, lyup med neutr. lip krigsfolk (jfr up- landslagens lip ok lepung). Detta kan endast vara riktigt under den som mig synes a deles onödiga och osannolika förutsättningen, att lyup vore skriffel. Lyd, lyup är acc. sing. af subst. lyfer el. liuper m. folk, såle- des samma ord som pl. lypir i G. och lydr el. jódr i isl. Väzlingen Google

• læggær a lön. Ö. eþ. 25 m. fl. st.

gange j læktæra dyr meth lærthum mannum. Sm. 13,4. lænt ællr leghu salt. U. kp. 10,3 m. fl. st. lend oc lyndir. G. 23,3. oc eig ær han lender at laghum varum. V. II i. 13. sva inlændær sum lægh þerræ sighie. V. I r. 1. lænsman æller laghman. H. g. 9 pr. lęstir man at limum. G. 17,4. sva at eig ær lestir eller lyter af. V. II fr. 15; V. III, 54. löf ok lok. V. I i. 7,8; V. II i. 19. Hwa som agha löös lewer ok lagha. H. præf. lösæ mæp laghum. V. I p. 13, 15 m. fl. st. lösn — liflazt. V. II þ. 5.

• Nw kan löskæ mather aaf lande löpæ. Sm. 13,5.
• egh löska mæn ælla leghu drængia. Ö. vm. 8,1, d. 3 pr. m. fl. st.

I sådana ord som ljud, ljuf etc. är l numera stumt. Att så icke var fallet i fornsvenskan, kan visserligen med största sannolikhet förutsättas. Ett bevis därför utgöra sådana uddrim som lett — liuft, liuþ — leþung, last — liute m. fl. Äfven förstummandet af l framför i torde hafva varit en följd af i:s öfvergång till spirant.

• maghande man — ouormaghi. V. II k. 72,1 m. fl. st.
• at mairu maki. G. 3,3; Gs. 4.

um maal ok matu. V. II fb. 34, add. 3,2; V. V,1. uildær mals ok mærkiæ. 0. b. 7 pr. blot iru mannum miec firj bupin. G. 4. mæp mannum ok matgiærp. S. þg. 11,1. äi mans maki ok eygh madher i brysti. Hednalagen. a mat ok mala. 0. b. 12 pr. o. flerest. mæp mat ok mannum. U. þg. 14,1. matj Oc mungati. Gs. 1. mere æller minne. flerest. miolk — moþur spina. Ö. vn. 6,7 o. flerest. moorthare eller mandrapære. Sm. 4 pr. til mot ok til mæssu. V. I o.6. þær kombær moþer at maghær arffwi. U. æ. 11,1; H. æ. 13,7. mæp mund ok mæþ mælæ. V. I a. 7, 8,3; V. II a. 10. mærki — minnung. H. v. 12, 13,3. mæssu book oc mættenæ book. Sm. 3,2 Slitr þu nast epa nestla cunur. nipium nær el. næster. Sm. 13,8 o. flerest. not eller næt. S. b. 22 pr.,1; H. a. 14,3. notæ dræt ok nætiæ lagh. H. v. 14,1. ny ok næpær. nyt ok onöt. 0. vn. 7 pr. nytia nöt. Ö. d. 16,2, 21, æ. 14, 17. thættæ scal næfnd skiæra eller til næs fællæ '). Sm. 13,7. oc pem nöpa ok næmia. Vm. II kg. 7,6; S. b. 1,1 anm. 39. G. 23,1. V. I þ. 19 pr.; V. II þ. 54; U. v. 29 m. fl. st. æmnæ sum nytlike æru. S. þg. 1. ) Uttrycket til næs fælla är hittills, så vidt mig bekant, oförklaradt. Schlyter säger, att næs är »ett obekant ord.» Jag tror tvärtom, att det är ett bland de både i äldre och nyare svenska mest vanliga och välbe- kanta ord. Det är genit. af negativpartikeln næ nej brukad såsom sub- Denna partikel skrifves visserligen annars i lagarne ne, nei eller stantiv. næi, under det næ icke synes förekomma, men då man har sådana analo- gier som eigha, egha, ægha; eigh, æigh, egh, ægh; peir, per, per o. 8. v., synes formen næ vid sidan af nei, næi, ne icke böra vålla några betänk- ligheter. Den motsvarar för öfrigt regelrätt det isl. né. och ne stå ganska ofta substantiverade, hvarpå exempel meddelas i Schly- ters Lagordbok. Att tillfälligtvis substantiverade ord kunna erhålla kasus- ändelser visar t. ex. den älsta grammatiska afhandlingen i Snorraedda, där bokstafstecknen äro böjda. - klar. Partiklarne ia Betydelsen af uttrycket fælla til næs är då Flock 13 i Sm. handlar om de s. k. biskups sakir, mål som döm- des af biskopsnămden, och hvari böter erlades till biskopen. Dessa indelas här ($ 1) i tre kategorier: 1:0 fæ saki, 2:0 the han scal sik rætta meth kyni oc kunnum mannum, 3:0 dul saki. där skall nämden skiæra eller fælla til fæ botæ, frikänna eller fälla till Om fæsakir heter det i § 6, att I de mål, Rom hörde till andra kategorien skulle nämden däremot böter. enl. § 7 antingen skiæra eller til næs fællæ, frikänna eller döma till »nej», d. a. värjemålsed eller dulsed, såsom den kallas i U., och denna dulseper skulle i detta fall tillika vara en nipiareper, såsom man finner, då det strax efteråt heter : Nw æn til næs fælle rætte sik meth kyni oc kun- num mannum sinom, hvilket ju är en alldeles tydlig förklaring af uttryc- ket til næs fœlla. Då det i samma säges: en pætto næfnd fælle tha scal til skrift fællo oc ey til fæ botæ, så gäller väl detta stadgande för den händelse, att den anklagade ej förmådde fullgöra dulseden. Då be- nämningen »dulsak» i § 7 tillägges äfven de till andra kategorien hö- rande mål, anser Schlyter detta vara fel och vill i stället insätta samma bestämning, som gifvits i § 1. Men beteckningen dulsak d. ä. mål där svaranden fick dylia, fria sig med ed, således liktydigt med landslagens dulsmal (icke »fördold sak», såsom Schlyter vill) stämmer alldeles förträff- ligt med den betydelse, som uttrycket fælla til næs nu visat sig äga, och kan därföre icke gärna vara oriktigt. och tredje kategoriens dulsakir ligger, är oklart. - Hvaruti skilnaden mellan andra 270458 Google Diey æn han siuker ligger oc j sottæ siæng. Sm. 12,1. siuker æller sar. S. m. 30. siælwr - 8aman. H. kk. 6,1. hafi sielfr scapa en soypr ir verri. G. 26. hawi siælwer wib sæt oc sarabot takit. S. m. 4 pr. siælffskot i skoghe. U. m. 5 m. fl. st. ok allt innæn siæng ok sizkinæ aldær. U. i. 3. skamæ ok skapæ. V. I Ir. skap meþ skapti. Bi. 14 pr. skapat klæþi ok skiept uakn. V. I þ. 19,2. skapat klæpe ok skæpt uakn skalpat suærp. Ó. vn. 1. skapap ok skurin. O. g. 15, vn. 7 pr. scat æller sculð. V. II u. 29; V. IV, 20,1. kan sipæn skaþi j skipi wærþæ. U. kg. 12 pr. skenæ æller skiuue manni æller skiutæe. V. II add. 7,3; Ö. ep. 1,2. skialghindær sciaubu oc scalum. G. 20 pr. Skiolder ok suærð. S. add. 2; 0. vm. 6,1. skipæs ok samæn sætiæs. U. conf.; S. conf., prol. i skipum ok i skærium. 0. vm. 31,5. skippæt oc scriwæt. V. IV, 19,5. a skip allær til sk[o]gs. V. I a. 13,4; V. II a. 16 o. flerest. skipt ok skipat. S. prol. til vtskiptæ oc til skogs. V. II i. 19. skiutær ælla skiuuær. O. eb. 3,1, vm. 16,1, 22, 27,2; V. II add. 7,13. skiutær skarwm samæn. skipur. Ő. b. 23. U. m. 24 pr. skiutær spiute kasta stene. 0. vm. 1,1; U. m. 4 m. f. st. i skoghe sum skyldar. Ó. b. 28,5. skoren klæþi oc skiæpt vapn. V. II p. 56; S. kp. 1, pi. 7; Vm. I þi. 12. skorin aff skyldum. U. m. 11,2. mip scri j etar manna scra. sum scupa sculu oc aynæ. skyggia ok skalpa. Ö. vn. 7 skælla all i skalu pa ær skena fiæpærtiugh. Ő. v. 19; G. 19,8. skiæmbær æn skuldi. U. æ. 10,1; Vm. II æ. 10,1. skiæræ ok skiptæ. U. æ. 11,2; Vm. II æ. 10,3. lot skiæræ G. 20,14. S. m. 21,1. pr. - a skiöti haldæ. U. æ. 11,2. æn skiærpti sko at foti. Vm. I b. 1; Vm. II i. 1. Att sk rimmar mot sk visar sig vara regeln i fornsvenskan lik- som i isländskan, om än med ett och annat undantag. Google stamboæ ok styriman. U. m. 12,7; Vm. II m. 25,4. standa ok staua. 0. es. 14 pr. standæ stulpær liggia sillir. V. I kr. 5; V. II kr. 9. standa – a stubba. Ö. b. 31; Vm. II b. 14,6. standa i æftra stamne. O. b. 26,3. stangum ælla stafrum. Ö. vm, 19, 23 pr. mæp stang ællr sten. U. m. 28 pr.; S. m. 9,1, 33 pr. m. fl. st. stang ællr stokkær. U. v. 2,6. staðgum oc staðfestum. S. conf. til stawa ællær stena. Vm. II b. 17,4. stavaþær ok stenaþær. Vm. II b. 10. stena ælla stulpa. Ö. b. 3,1. sten ella stuk. Vm. I m. 26,1. sten ællr stupþ. U. m. 6,%; S. m. 20,4; Vm. II m. 6,1; H. m. 4,2. stens mater oc strandær. Vm. II m. 26,11; Vm. I kr. 11, þi. 2 pr. stiborþ stopu ok stulpær. V. I myln. 2; V. II mb. 2. stingær ok starui. V. I fb. 6; V. II u. 13. stionkkær aff stene æller stokki. U. m. 4; Vm. II m. 4; H. m. 3. stokkæ æller styuæ. stok ok stapa. Ő. b. 35. stokker V. II þ. 3. stubbi. derest. til stok æller stæþiu. S. m. 10 pr. til stok æller stumblæ. H. m. 15,1. stræng ælla stampu. 0. vm. 1,2; U. m. 5 pr.; Vm. II m. 5 pr.; H. m. 3. studh ok stalla. Ö. b. 35 anm. 75. til stums ok stubba. S. b. 16 pr., 17 pr. millan stumbla oc star þufur. G. 25,2. i stupugrewæns hus ok i staþsins iarn. Bi. 11,6. stuþ ok stulpæ. U. i. 13,3, v. 2 pr.; Vm. II b. 2 pr. stuwe ok stekæræhus. U. kk. 2,1 m. fl. st. stæghla stækkir ella stywir. Vm. I b. 48,1; Vm. II b. 28,2. stæpia stamn i uasse. Ó. b. 28,3. stæpium ok staþfæstum. U. conf. stæpiæs a lipstempnum. U. kg. 10 pr. stæðhia ok samthykkia sin i mællum. S. add. 1,3. Regeln att st rimmar mot st i fornsv. liksom i isl. styrkes så- ledes med talrika exempel. Alldeles undantagslös är den dock icke. sund ællr sio. U. v. 17 pr.; Vm. II b. 17 pr. sund ællr strömær. U. v. 16,3; Vm. II b, 16,3. stenka. Ô. eþ. 17, 21, 25. Google Af sådana rim som sar - skena, skapat skiæpt, skoren - skiept, skipat - skrivat m. fl. framgår, att uddljudande sk före len vokal på den tid, då dessa rim bildades, haft samma uttal som framför hård vokal och konsonant. Den utveckling, hvarigenom man slutligen kommit till det nuvarande uttalet af sk framför len vokal, har väl varit den samma som förut påpekats i fråga om k framför len vokal: palatalisering och affrikation af k, hvarefter detta så småningom förlorat sig framför den genom affrikationen uppkomna spiranten (ett tje-ljud) och denna senare ändtligen sammansmält med 8-ljudet till ett sch-ljud. Med sch-ljud begynna i nysvenskan äfven sådana ord som sjuk, själf, själ o. s. v. sådana rim som siuker Att så ieke varit händelsen i fornsvenskan visa siuþ, samvit - ofsinne. Det är klart, att man icke kunnat bilda sar, sæl siæl, sialver sot, siorð dessa och dylika rim, så vida icke s på den tid, då de uppkommo, haft samma uttal framför ljudförbindelserna ia, iæ, io, iu som i alla öfriga lägen i uddljudet. Det nuvarande sch-ljudet i ord med be- gynnande sj har väl uppkommit på det sätt, att efter tonviktens öfverflyttning till den senare delen af de nämda ljudförbindelserna dessas begynnande i öfvergått till spirant (i sista hand säkerligen ett tje-ljud), som åter sammansmält med det föregående s till sch-ljud. takum - tylftum. Ô. d. 20, r. 11,1. innan (el. utan) ta oc tomta ra. talð waru oc takin. V. IV, 15,6. in takin meb piuper staca. Hawar talt warit oc aldre takit. S. m. 30. Vm. I m. 4,1, b. 24; Vm. II b. 13,1. S. b. 9 pr. með taar oc trægha. S. æ. 2,1. timbær ok troþ. Ő. b. 28,5; H. v. 13 pr. tyund ok tillaghur. U. kk. 10 m. fl. st. tipir hafa oc tiunt til fyra. G. 3 pr. Nu ær tompt teghs moper. S. b. 11,1; Vm. I b. 40 pr. tomptum ok tuun garþum. H. v. 1. topp æller tagl. H. m. 1,3. til torf ok til tyæru. V. I m. 8, p. 3 pr.; V. II d. 19, p. 24. torff skiære j annærs teghe. U. v. 9,2. skæri op torvo mæp tiopær staca. hoggin vp torwa oc piuperstaki. S. b. 9 pr. warber vp hoggin torwa oc þiuþer ') hell. S. b. 9 pr. Vm. II b. 5,6. ) Texthandskriften till södermannalagen (men icke hs. B.) har egen. e oy Google walð oc wærn oc wizorp. V. II add. 11,6. valz æller wræz værki. Bi. 12,1. ok æi mæþ walz wærkum. U. v. 1; Vm. II præf.; H. v. 1. wantæ ællr wapn. U. kk. 14,10. mep vapnum oc valzuerkum. V. II add. 5. warp swa wargha garþom som wærna garbom. Vm. II b. 15,1. þæn a uarþa uak sum uækkir. Ö. b. 26 pr. þy skal warþæ firi aldri wangömslu. V. I fb. 6; V. II r. 28. uasa ok uærkia. Ő. b. 29. af wassum ok wærkum. U. v. 16,2; Vm. II b. 16,2 1). watn a warpum skiptæ. U. v. 2,6; Vm. II b. 2,6. a uatnum ælla uæghum. Ö. kr. 20. til waz oc wipar. Vm. I b. 19,3. af watn qwærn ællær wæpær qwærn. U. v. 22,2; Vm. II b. 22,2; S. b. 21. vatn ok dy varghi ok þiuvi. V. I fb. 6; V. II u. 13. vaþa mæp wapiom oc vitnom. Vm. II b. 13 pr. wigh ok wærn. mæp wigh oc wæriu. S. m. 26,9. mæp wighe oc wrezhænde. S. b. 27,2. mæþ wighi wæriæs. H. pg. 4,1. wight oc waaldogh. Sm. 13 pr. wighir ok wælförir. U. i. 8 pr. m. fl. st. i svealagarne. at han stoð wigher oc wæl boin. S. b. 8 pr. uiku at uatne. 0. d. 11 pr. mæþ uilia ok ureps hænde. 0. vm. 6 pr., 20 pr. mæp hans uilia ok fullum uiþær gialdum. uiliande ælla ualdande. Ö. d. 3,3. utan pæn uili sum ui) takær. Ő. b. 48. waku. U. kg. 11,1; Ö. ep. 34 m. fl. st. vilia. flerest. U. m. 11,1, 47,2 o. flerest. Ö. vn. 7,1. ') 1 västmannalagen skrifves eget nog hwassom oc wærcom. tillägg af h framför v i uddljud är visserligen icke utan exempel vare sig i äldre eller nyare tider (jfr G. 56 pr. huerk för uerk och Rydqvist, Sv. spr. lagar IV s. 439), men man väntade icke att finna det på ett sådant ställe, där ett rimord med begynnande v följer omedelbart efter. Emeller- tid visar rimmet just på detta ställe, att om h verkligen haft någon grund i uttalet, så måste detta vara en yngre utveckling. Man får således inga- lunda, såsom Rydqvist ehuru med tvekan gjort, af den enstaka formen hwassom draga några slutsatser rörande detta ords släktskap med ord, som hafva ursprungligt hv i uddljudet. Ett sådant Google

• hafwe þa wæriande wito. Vm. II kr. 24,12.
• hawe þa wærcande wizorþ. Vm. II m. 24,6.
• þem skal wærkiænde warþa. Vm. I m. 11; Vm. II m. 22.
• þa scal werkande sarum warþa. S. m. 4.
• wærkir wighiandi ær. Vm. I m. 4.
• takir wær æn han willi. Vm. I b. 50, jfr Vm. II b. 6 pr.
• oc swa æru þe wærn firi wisum mannum. V. II prol.
• luka uærþ ok uiþærlax öre. Ö. es. 4 pr. m. fl. st. i Ö.
• wæri þæt want ær. U. v. 19, 20 pr.
• hawi þæn wæþ fæ som winder. H. æ. 16,1.

---

Inrim.

Landskapslagarne intyga, att äfven detta, annars egentligen i den isländska skaldediktningen hemmahörande rim ingalunda var okändt för de gamle lagstiftarne eller lagförfattarne. Exemplen äro visserligen här icke på långt när så talrika som i fråga om uddrimmet, men dock tillräckligt många att ställa saken utom alt tvifvel. Både hela och halfva inrim förekomma. Ofta träffas uddrim och inrim förbundna.

1. Helrim.

• Mötes æg ok lægger. V. I vs. 1,2.
• fang ok fear gang Ö. b. 28,5; V. II d. 31.
• værþ ællær vmfærþ. V. I i. 2; V. II i. 1.
• crakæ ok flacæ. V. I þinglot.
• Göri huem leþer sik vreþan. V. II u. 29; V. I fb. 11.
• ren ok sten. V. I i. 19,1; V. II i. 45.
• rent æller brent. V. II a. 29.
• rend ok stend. V. I. i. 18; V. II i. 43.
• lysæ fore grannum ok soknamannum. U. m. 2,1 o. flerest.
• þa ær sköt höter meþ litlo böter. V. II add. 7,13.
• þa ær hötter sköt bötter. V. II add. 7,16; Ö. eþ. 5,2.
• þa ær höttær mæþ ængu böttær. Ö. eþ. 1,2, 3,1.
• þer ær hött mæþ litlu böt. U. kg. 5 pr., 7 pr., v. 25,1; S. kg. 5 pr., 7 pr.; Vm. I e. 2,1, 4 pr.
• naar ok hwar. V. II add. 10.
• reen ok eig men^[14]. V. II add. 12,1.

1. Lagarne betecknas endast med begynnelsebokstafven. Vm. = västmanna- och Sm. = smålandslagen till skillnad från västgöta- och södermannalagen. Fragm. af Ö. = det i Tidskr. for fil. og ped. B. VI trykta fragmentet af östgötalagen.
2. Jfr Axel Kock, Förklaring af fornsvenska lagord s. 86—87 (22—23). Kock förklarar där ærfwir såsom felskrifning för ærfwi, hvilket ju är ganska möjligt. Jag hade emellertid tänkt på en annan förklaring, som synes lika antaglig. ærfwir kan vara felskrifning för ærfþir. Ordet ærfþ förekommer i plur. på flere ställen i lagarne. Felskrifningen kan finna sin förklaring i ett, möjligen omedvetet, försök af skrifvaren att åstadkomma ett konstgjordt inrim. Härom mera längre fram.
3. Jag fattar detta ilz öki såsom två skilda ord, ej med Schlyter såsom en sammansättning. Jag har ock svårt att förstå Schlyters betänligheter mot Ihres förklaring af öki såsom sammanhängande med verbet ökia. Man får ju genom denna förklaring den förträffligaste mening; ilz öki betyder tillökning, råge på olyckan. Olyckan är här att blifva dräpt, och rågen på olyckan är att blifva dräpt af en hane. Stället får genom denna förklaring en humoristisk vändning, som passar ypperligt i stycke.
4. Sammanställningen ilz dömi är väl liksom ilz öki att fatta såsom två skilda ord.
5. Detta ord är säkerligen det samma som det isländska víkva, ýkva, ýkja. Så tydes det äfven af Kock, Förklar. af fornsv. lagord. s. 81 — 85, där frågan utförligare behandlas.
6. Det i V. II a. 23, 24 men ingenstädes i lagarne för öfrigt förekommande iorþ æller görsimar angifves af Schlyter såsom uddrim. Det vore såsom sådant högst märkligt, ty det skulle visa, dels att det förra ordets uddljud varit konsonantiskt, dels att det senares utbytts mot j. Men då ett sådant rim stode utan alla sidostycken och gent emot de många af mig här ofvan upptagna g-rim, som peka i motsatt riktning, torde denna ordsammanställnings egenskap af uddrim böra betraktas såsom högst tvifvelaktig. Möjligen bildar den i stället ett ofullständigt inrim.
7. Eget är att, så vidt jag kunnat upptäcka, intet tecken till affrikation visar sig framför långt e. Till och med i texthandskriften till uplandslagen, som annars så konsekvent angifver affrikationen, finner man ordet get skrifvet geit, get, men aldrig giet, hvilket jag icke häller lyckats träffa på något annat ställe i landskapslagarne.
8. Sedan detta skrefs, hafva prof. Richert och doc. Sv. Söderberg påpekat några af de i V. och G. förekommande ordsammanställningar, som vittna om tillvaron af ett sådant h.
9. Docenten Adolf Noreen har först fäst min uppmärksamhet på detta ställe i äldre västgötalagen och därigenom gifvit mig första impulsen till en närmare undersökning af dessa h-rim. Förut lär det vara påpekadt af prof. Richert i föreläsningar öfver västgötalagen.
10. Lever ok lefsufl angifves af Schlyter i ordb. till Vm., H. och Sm. såsom alliteration, men fattas af honom såsom l-rim, hvilket det efter all sannolikhet icke varit från begynnelsen.
11. En jämförelse mellan nefha och de älsta danska runstenarnes ruhalts rhuulfʀ etc. är frestande. Bugge anmärker (Rökst. sid. 57 anm.), att skrifsättet i gutalag synes i flere enskildheter påverkadt af skrifsättet i runinskrifter. Då man nu på gamla danska runstenar finner bruket att flytta uddljudande h framför likvida in uti ordet (jfr eng. when, what etc. i st. f. hwen etc.), så kan ju samma bruk hafva förekommit på Gottland under den tid, då detta h höll på att försvinna, och den gottländska handskriften kunde hafva bevarat ett minne däraf just på ett sådant ställe som detta, där rimmet bidragit att upprätthålla det vacklande h framför n. En antydan om nämda bruks tillvaro på Gottland kunde man söka i det på en gottländsk runsten (Säve, Gotl. runinskr. N: 71) förekommande namnet f. rohllaik, som af Säve i den »hyfsade texten» skrifves Roþlaik och säkerligen haft h framför r. Stenen är dock från kristen tid. Emot den här gjorda sammanställningen talar likväl den omständigheten, att texthandskriften till G. Äfven på ett par andra ställen t. ex. 64:de kap. laifha, Gs. alfha (jfr Schl. företal till G. sid. III) inskjuter h efter f. Ofvanstående kan därföre icke gälla för mer än en svag möjlighet.

    Härmed är nu att jämföra Sv. Söderberg, Gutnisk ljudlära s. 40 (jfr äfven Rydqvist Sv. spr. l. IV s. 251).

12. Schlyter förklarar, med Ihre och äldre språkforskare, detta ord såsom en sammansättning af verbet lænda = isl. lenda och subst. staþer och öfversätter det med »landningsplats», men angifver själf denna tydning såsom »mycket osäker». Hvad man först och främst kan anmärka här vid lag, är att om förra sammansättningsdelen är lænda, kan den andra icke vara staþer m. utan måste vara staþ f. = isl. stǫð f., som äfven förekommer i G. i uttrycket taka bat at staþum, ehuru Schlyter äfven där missförstått det. Ordet är då det samma som de norska lagarnes lendistǫð. Från formens sida vore ett sådant fem. lændæstaþ ingen omöjlighet. Men betydelsen »landningsplats» synes icke passa på detta ställe i H. Uttrycket i ländästadh måste beteckna någon lokalitet, som förekommer vid hvarje gård, och det är ju långt ifrån fallet med en landningsplats. Jag har därföre tänkt, att ordets första del kunde sammanhänga med det isl. hland n., som äfven finnes i norska och svenska bygdemål, och hvaraf norskan har lenda efter i-konj. Ordet kunde vara sammansatt af ett sådant verb lænda, äldre hlænda, och subst. staþer och betyda »afträde» (jfr isl. leita sér staðar, ganga at staðar, där staðr ensamt har denna betydelse) eller »gödselstad» eller något dylikt. Då ländästadh här på platsen är sidostäldt med humlegård, fägård och halmlada, bör det i likhet med dessa beteckna någon mera afsides från boningshusen belägen lokalitet, och en sådan vore ju afträdet. — Men då ingen dylik sammansättning synes förekomma i fornspråken eller allmogemålen, och det äfven förefaller ovist, om en sådan kunde hafva denna betydelse, framställes min förklaring endast som ett förslag. En annan kan möjligen finna en bättre motivering för den samma. Eller skulle ländästadh vara felskrifning eller tryckfel för löndästadh = isl. leyndarstadr »a hidden place» (jfr hemelikt hus i lagarne)?
13. Att finna denna ytterst vanliga ordsammanställning bland dessa annars mera enstaka och jämförelsevis unga rim, är något öfverraskande. Rör skrifves på Kärnbostenen hraur och har således haft h i uddljudet. Har ra måhända också börjat med h? Ordets etymologi synes ännu vara oklar. Möjligen skulle rimmet ra ok rör kunna gifva en ledning för den samma.
14. Schlyter anser detta vara ett i och för åstadkommande af rim