Psalmodikon/Om ziffrornas och andra teckens betydelse i den här anwända tonskrift.

[ XIX ]

Om ziffrornas och andra teckens betydelse i den här anwända tonskrift.

I. Enligt det urgamla språkbruket i harmoniläran, antyder 1 första tonen i en gifwen skala, 2 den andra, 3 den tredje, 4 den fjerde, 5 den femte, 6 den sjette, 7 den sjunde, 8 octaven eller den åttonde.

II. Tecknet plus (+) ger tillkänna, att tonen är stor, minus (-), att den är liten och x, att den är förhöjd. Det sista nyttjas för den första, fjerde, och femte tonen; Men i skalorna förekommer det endast för den fjerde. Man har walt ett snedt kors, dels för att teckna missljudet (dissonancen), eller det, så att säga, skefwa förhållande, hwari en sådan ton står till den rena första tonen, dels och i synnerhet för att äga särskilt tecken för dessa trenne toner, som ej rätteligen kallas stora, utan förhöjda.

III. I följd häraf betecknar 1 rena primen, x1 förhöjda primen; -2 lilla secunden, +2 stora secunden; -3 lilla terzen, +3 stora terzen; 4 rena qwarten, x4 förhöjda qwarten; 5 rena qvinten, x5 förhöjda qvinten; -6 lilla sexten, +6 stora sexten; -7 lilla septiman, +7 stora septiman; 8 rena octaven; flere toner förekomma, ej i wåra Psalmers melodier. Man hade kunnat utbyta äfwen 8 mot 1; men af wissa skäl har man infört den, såsom ett särskilt tecken af sångmeningens slut med octavens sista ton. Det förekom sinnet otillfredställande att icke fullända denna sångens lilla symboliska ewighet, det första tonen i den åttonde och sista återfinner sig sjelf, och begynnelsen änden. Wid sång af ziffror är likwäl åtta, [ XX ]såsom twåstafwigt, ett otjenligt ord för en enda ton, helst det icke utan obehag kan apostroferas. Denna olägenhet är hulpen dermed, att man, i sång af ziffror, kallar 8 ett.

IV. När sången går ned ur mellanoctaven i en lägre octav, utmärkes det med ett streck öfwer ziffran; när den från mellanoctaven stiger i en högre octav, tecknas det med ett streck under densamma. Om således 1 wore ettstrukna f, så är 7 ettstrukna e, 6 ettstrukna d m. m.; 1 deremot wore twåstrukna f, 2 twåstrukna g, o. s. w.

Härigenom blir 8 och 1 endast olika tecken för samma ton, äfwenså 8 och 1, en octav högre. Samma ton, såsom slutande en octav, är den åttonde, hwilken, såsom börjande en ny, är den första.

Grunden för octavbeteckningen är denna:

Man föreställer en sträng med ett strek, och tonernas nummer genom tre octaver tecknade under, på och öfwer detsamma:

1 2 3 4 5 6 7 8 1 2 3 4 5 6 7 8 1 2 3 4 5 6 7 8

De åtta ziffrorna under strängen föreställa nedre octaven; de åtta ziffror på strängen, mellanoctaven, och de åtta öfwer strängen, öfre octaven. Den nedre har strängens bild af ett streck öfwer sig, mellanoctaven genomskäres deraf, och den öfre har strecket under sig. Man flyttar nu octavernas nummer i bredd med hwarandra, och får för tre octaver – allt hwad Kyrkosångens melodie behöfwer – följande bildtecken, när strecket för mellanoctaven, såsom öfwerflödigt, utelemnas:

1 2 3 4 5 6 7 8 1 2 3 4 5 6 7 8 1 2 3 4 5 6 7 8

Uppfinnaren af detta system är den werldsbekante, äfwen som musikalisk författare icke okände J. J. Rousseau.

V. De upprättstående linierna äro tacktstreck. Tidmåttet bestämmes af ziffrornas antal inom takten. Der en ziffra uppfyller takten, föreställer den, i analogi med ChoralBoken, en heltakts not i twåtakt, och twenne [ XXI ]föreställa halftaktsnoter; trenne föreställa tretakt, och tre halftakts noter; fyra, fyrtakt, och fyra halftakts noter: En ziffra i tretakt – när öfwerskriften icke tillkännagifwer ett annat förhållande – föreställer tre halftakts noter; twenne ziffror, i fyrtakt, föreställa twå heltaktsnoter, och en, såsom allena uppfyllande takten, en brewis, eller hela taktens tid upptagande ton. Nollan betyder paus, med tidmått efter samma regel, som den för ziffrorna. Något tecken för taktarten är ei utsatt, emedan den säger sig sjelf wid första ögonkastet på Psalmens teckning.

VI. Ett comma, som stundom förekommer i jemn takt, delar den i twenne lika delar. I fyrtackt, der commat gör en ziffra mindre, gäller den ensamma ziffran dubbelt emot wanligt; i twåtakt åter, der commat gör en ziffra mer, fördubblas de twennes hastighet, och den ensamma ziffran behåller sitt wanliga tidmått. I fyrtakt är således: |32, 1| tre och twå halftaksnoter, men ett heltakts not; i twåtakt deremot äro tre och twå fjerdedelar, och ett en halftakts not.

VII. För att i Psalmen sjelf undgå upprepandet af de fyra föränderliga tonernas skillnadstecken, - och + för 2, 3, 6, 7, är en företeckning utsatt öfwer hwarje psalm, och gäller öfwer allt, der ej undantag med särskilta tecken är utmärkt. Ett sådant tecken i texten gäller blott inom den takt, der det står, hwarigenom återställningstecknet blir öfwerflödigt.

VIII. Twenne punkter (:) i slutet af en zifferrad är repetitionstecken.

IX. När twenne melodier finnas för en och samma psalm, äro de utmärkte med bokstäfwer: a) och b).

Den sednare melodien wid N:o 59, 95, 100, 101, 117, 139, 153, 255, 282, 335 och 391 är författad af den älste, om sången så högt förtjente bland dem, som tjena henne i wårt Fosterlands Tempel, att dess för wäl kända namn knappt utan att såra granlagenheten kunde nämnas.

[ XXII ]Wid Melodiernas notering har man följt den antagna Choral Boken, utom å några få ställen, der en liten ändring är wågad för att gifwa sången något mer allwar och Kyrksamhet, samt rena den, der det låtit sig göra, från moderna tillsatser. I dessa frågor råda en sådan mängd af motsatta predilectioner, att alla omöjligt kunna förnöjas. Hwar och en som med sin känsla införlifwat en melodie, sådan han funnit den, ifrar för sin kärlek, och har sällan öra eller sinne för en annans. Det är endast wetenskapen på religionens egen grund, som kan sluta twisten, och hon saknar i wåra dagar så wäl Tempel, som Församling. Utgifwaren tror sig derföre äga någon rättighet till ett tålsamt och mildt omdöme, och hoppas att winna det hos dem, som pröfwat saken djup och swårigheter.

I anseende dertill, att Psalmodikon, om det alltid blott mechaniskt efterbildas, lätt kan förfalskas, bifogas dess mått och indelning, som från wetenskaplig grund med ytterst möjliga noggranhet är utförd. På det att äfwen denna må kunna pröfwas af kunnige män, som dertill äro hugade, finnes den här i tabellarisk form uppgifwen, alldeles sådan, som den wid uträkningen af Psalmodikons mått blifwit iakttagen, efter en af akustiken högt förtjent och ryktbar Författares system, upptäckaren af de underbara, ännu icke, hwarken af Fysik eller Filosofi förklarade Klangfigurerna.