Röda rummet/Kapitel 26
| ← Kapitel 25 |
|
Kapitel 27 → |
Brevväxling.
[redigera]Gamle Skandalskrivare! Som jag är alldeles säker på, att varken du eller Levin betala in era omsättningsparter på vårt lån i Skomakarbanken, så skickar jag härmed ett reversal på nytt lån i Byggmästarbanken. De smulor, som icke åtgå till omsättningen torde kristligen delas och min pars överstyras med ångare till Dalarö, där jag hämtar.
Brodren Falk har jag nu haft under min vård en månad och jag tror att jag har honom på bättringen. Du minns att han övergav oss strax efter den Olaiska föreläsningen och att han i stället för att begagna sin bror och sina relationer gav sig in i Arbetarfanan, där han blev misshandlad för 50 rdr i månaden. Den där frihetsluften på Kindstugatan måtte emellertid ha verkat demoraliserande på honom, ty han började sky bättre folk och klä sig illa. Jag hade dock under tiden ett öga på honom genom den slinkan Beda - du vet - och när jag fann honom mogen för ett avbrott med de där kommunardförbindelserna, så hämtade jag honom. Jag hämtade honom på källaren Stjärnan där han satt i sällskap med två skandalskrivare och begagnade brännvin - jag tror visst att de skrevo också! Hans tillstånd vid hämtningsäventyret var vad ni skulle kalla sorgligt. Som du vet betraktar jag människorna med den absoluta likgiltighetens blickar; jag tar dem som geologiska preparat, som mineralier; några kristallisera i det systemet andra i det; varför de göra så, ja det beror på lagar eller omständigheter inför vilka vi skola förhålla oss likgiltiga; jag gråter inte över kalkspaten därför att den inte är hård som bergkristallen; därför kan jag icke heller kalla Falkens belägenhet sorglig; den var helt enkelt produkten av hans temperament (hjärta som ni säger) + omständigheter, dem hans temperament framkallat. Han var emellertid litet »down» vid tillfället. Jag förde honom om bord och han förhöll sig passiv. Men just som vi kastat loss och fått fart, så vände han sig om och då, jag tror att hon gått dit själv, stod Beda, du vet, på stranden och viftade. Då blev karlen galen; han ville i land, skrek han, och hotade att hoppa i sjön. Jag tog honom i armen och stoppade in honom i kajutan varpå dörren blev stängd. När vi passerade Vaxholm kastade jag två brev på posten, ett till redaktören av Arbetarfanan med en ursäkt för Falks fortfarande uteblivande, och ett till hans värdinna med anhållan om hans kläders hitut-skickande.
Emellertid mojnade han av, och när han fick se de stora vattnen och skären, så blev han sentimental och språkade en hel hop smörja om att han aldrig trott han skulle få se Guds (!) gröna jord mer o.d. Men så kom ett slags samvete över honom. Han ansåg sig icke ha rättighet att vara så lycklig, och få njuta så i sysslolöshet, då så många människor voro olyckliga; han ansåg sig ha svikit sin plikt mot busen på Kindstugatan och han ville vända om; han förklarade på mina rysliga skildringar av hans nyss flydda liv, att det var människans skyldighet att lida och arbeta för varandra; denna åsikt har hos honom antagit en religionartad karaktär (jag har emellertid nu tagit bort den med vichyvatten och salta bad). Mannen tycktes vara alldeles söndergången och jag har haft mycket besvär med att laga honom, ty psykiskt (!) och fysiskt var här svårt att skilja på. Jag måste säga, att han i vissa avseenden väcker min förundran - beundra gör jag aldrig. Det måtte vara en egen mani som driver honom att handla rakt emot sina intressen. Tänk så bra han skulle ha haft det vid det här laget, om han gått fram på sin lugna ämbetsmannabana, helst då brodern i så fall lovat hjälpa honom med en större penningsumma. I dess ställe går han och sätter bort sitt anseende och slavar åt en rå arbetskarl - allt för de där idéernas skull! Det är för underligt!
Emellertid tyckes han vara på bättringen, i synnerhet efter sista läxan. Kan du tänka dig, han gick och kallade fiskaren härute för »herrn» och lyfte på hatten för honom. Dessutom anställde han små kordiala samtal med befolkningen och ville göra sig underrättad om »huru de hade det». Följden blev den att fiskaren drog öronen åt sig och kom en vacker dag till mig och frågade om »den där Falk» skulle betala sin inackordering själv eller om doktorn (jag) skulle göra det! Jag berättade det för Falk och han blev ledsen som han alltid blir när han mister sin goda tanke om något. En tid efter gick han och talte om utsträckt rösträtt med fiskaren; följden blev att denne kom till mig och frågade om Falk hade dåliga affärer.
Första dagarne gick han på stränderna och dårade; ibland företog han långa simfärder utåt fjärden som om han aldrig ämnade vända om, och som jag alltid ansett självmord vara en av människans heligaste rättigheter efter som hon fått den gåvan av naturen så gjorde jag inga ingrepp i hans vanor. Isaac berättade att Falk emellanåt för honom haft långa utgjutelser om den där nymfen Beda, som lär ha lurat honom grundligt.
Apropå Isaac så är det ett fint huvud, må du tro. Han har satt i sig Rabe nu på en månad och läser Cæsar, som vi läser Gråkappan, och vad mer är, han vet vad den innehåller, något som vi aldrig visste. Men hans huvud är egentligen receptivt, det vill säga mottagligt, och därjämte beräknande, och det är en gåva med vilken många blivit snillen, ehuru de varit ganska dumma. Hans praktiska sinne måste ibland ge sig luft och vi hade nyligen ett lysande exempel på hans affärsförmåga. Jag känner icke hans ekonomiska ställning, ty han är i det fallet mycket hemlighetsfull, men en dag visade han sig orolig, ty han hade en utbetalning på ett par hundra. Som han icke kunde vända sig till brodren i Triton, med vilken han brutit, så kom han till mig. Jag kunde inte hjälpa honom. Då tog han ett ark postpapper och skrev ett brev, vilket befordrades express och så var det tyst några dagar.
Utanför stugan där vi bo stod en vacker ekdunge, vilken gav en behaglig skugga och tillika skyddade mot havsvindarna. Jag förstår mig inte på trän och natur i allmänhet, men jag tycker om skugga när det är hett. En morgon, då jag drog upp rullgardin kände jag inte igen mig. Fjärden låg öppen utanför fönsterna och en kabellängd från land låg en jakt ankrad. Hela ekdungen låg fälld och på en stubbe satt Isaac och läste Euklides och räknade träden alltefter som de fördes ut på jakten. Jag väckte på Falk; han blev förtvivlad och ursinnig och råkade i ordväxling med Isaac, som på den affären stoppade 1000 banko i fickan. Fiskarn fick 200 rischels - han hade inte begärt mer - jag var arg - inte för trädens skull, utan därför att inte jag kommit på samma idé. Falk säger, att det var opatriotiskt, men Isaac svär på att det gjorde gott åt utsikten att få undan »det där rasket», och han tänker i nästa vecka ta sig en båt och besöka grannöarna i samma ändamål. Fiskargumman grät hela dan, men gubben for in till Dalarö för att köpa henne ett vackert klänningstyg; han blev borta i två dygn och när han kom hem igen, så var han alldeles full, men båten var tom, och när gumman frågade efter tyget, så förklarade gubben att han glömt bort det.
Adjö med dig! Skriv snart och berätta några skandalhistorier och sköt om lånen väl!
P.S. Jag såg i tidningarna att man håller på att bilda en Ämbetsmannabank. Vem ska sätta in pengar i den? Håll utkik på'n i alla fall så ska vi kasta in ett litet papper i sinom tid.
Anhålles att få följande notis införd i Gråkappan i anseende till min förestående licentiat.
Vetenskaplig upptäckt. Medicine Kandidat Henrik Borg, en av våra yngre mera framstående läkare, har under sina zootomiska forskningar i Stockholms skärgård upptäckt en ny art av släktet Clypeaster, vilken han givit det mycket träffande namnet maritimus. Karaktären torde kortast uttryckas så: Hudens plåtar i 5 med porer genomborrade ambulacral-fält, och 5 interambulacralfält endast med knappar för taggarne. Djuret har väckt livlig uppmärksamhet i den lärda världen.
Brev från Arvid Falk till Beda Pettersson.
Nämdö, augusti 18..När jag går på havsstranden och ser huru fackelblomstren kunna uppspira bland skrivsand och kiselstenar minnes jag dig huru du kunde blomma en hel vinter på en krog vid Lilla Nygatan.
Jag vet ingenting så ljuvligt som att ligga utsträckt på strandklippan och känna huru gneisskärvorna kittla mina revben, under det jag ser på havet; ty då blir jag högfärdig och tror att jag är Prometheus, men gamen - det är du! - får ligga i en fjädersäng på Sandbergsgatan och äta kvicksilver.
Tången har man ingen glädje av, när han står och växer på sjöbotten, men när han kommer på land och ruttnar, då luktar han jod, och det är bra för kärlek, och brom, och det är bra för galenskap.
Det fanns intet helvete på jorden förr än paradiset blev riktigt färdigt, det vill säga kvinnan kom! (Gammalt!!)
Längst ute i havsbandet bor ett ejderpar i en utsatt snusfjärding. Om man vet att ejdern är två fot mellan vingspetsarne så måste man tänka på ett underverk - och det är ett underverk den där kärleken! Jag får inte rum i hela världen numera!
Brev från Beda Pettersson till Häradshövding Falk.
Stockholm augusti 18..Ellskade Ven! jag feck ditt brev jusst nyss, men jag kann innte seja att jag förstod det, men jag hörde att du trodde jag var på Sandbergsgatan, men det är en evig osanning och jag kan velan förstå att det är den där schajas som spritt ut de, det är en evig osanning och jag bedyrar dej att jag ellskar dej lika höggt som förr, jag lengtar iblann att få se dej men de lär jag velan inte få så snart.
Påstskriptum. Snella Arvid om du kunde hjälpa med trettio rigsdaler till den femtonde så vore du så snell. du ska sekert få dem igen den femtonde, för då får jag själv pengar. Jag har varit mycke sjuk och är så lessen ibland att jag ville vara dö. mamsell på kafféet var en otäcka som var svartsjuk på mej för den där tjocka Berglunds skull, och därför sluta jag där. allt vad de pratar om mej är bara förtal och osanning. må alltid vel och glömm ej din egen
Du kann skicka pängarna till Hulda på kaffet så får jag dom.
Brev från Kandidat Borg till Litteratör Struve.
Nämdö augusti 18..Konservative Skurk! Har du försnillat pengarna, efter som jag dels icke sett några, dels fått kravbrev från Skomakarbanken. Tror du man får stjäla därför att »man har hustru och barn!» Redogör genast eller kommer jag in till stan och gör skandal!
Notisen har jag läst, men det skulle vara tryckfel på den naturligtvis; det stod Zoologiska i stället för Zootomiska och Crypeaster, i stället för Clypeaster. Hoppas den gjorde gott i alla fall.
Falk har blivit splitter galen sedan han fick ett brev med fruntimmersstil häromdan. Han går ibland opp i träna, ibland ner på sjöbotten. Det är troligen krisen - sen ska jag tala förnuft vid honom.
Isaac har sålt sin jakt utan att begära mitt lov, varför vi råkat i tillfällig fiendskap; han läser nu andra boken Livius och håller på att grunda ett fiskeribolag.
Dessutom har han köpt en strömmingssköte, en skälbössa, 25 pipskaft, en laxlina, två abborrnät, en notbod och en - kyrka. Det sista låter otroligt men är sant! Den är visserligen litet bränd av ryssarne (1719) men murarne stå kvar (församlingen äger en ny sådan som begagnas på sedvanligt sätt; den gamla begagnades som sockenmagasin). Han tänker skänka den till Vitterhetsakademien, ty han tror att han ska få Vasaorden. Värre har man sett! Hans farbror som är krögare fick Vasen för att han bjöd dövstummingarna på öl och smörgåsar, när de voro på Manègen om höstarna. Han höll på med det i sex år, men så gick det till sist! Nu får aldrig dövstummingarna smörgåsar mer, vilket visar hur skadlig Vasaorden är!
Om jag inte dränker den karlen, så slutar han inte förr än han köpt hela Sverige.
Ryck opp dig nu och var redlig, annars kommer jag som Jehu över dig och då är du förlorad.
P.S. När du skriver notisen om badgäster på Dalarö, så inför mig och Falk (Häradshövding) men icke Isaac; jag börjar bli smått generad av sällskapet - och så gick han och sålde jakten!
Skicka mig lite växelblanketter (blå, Sola-) när pengarna kommer.
- - -
Brev från Kandidat Borg till Litteratör Struve.
Nämdö september 18..Hedersputa! Rischlarna inhåvade! Föreföllo växlade, ty Byggmästarbanken brukar aldrig lämna andra än Skånska femtilappar! Nå! Lika gott!
Falk är frisk och har gått igenom krisen som en karl; han har återfått självkänslan, ett mycket viktigt organ för vår framkomst i livet men vilket, efter vad statistiken visar, försvagas i hög grad hos de barn som tidigt förlora sina mödrar. Jag har nu givit honom ett recept, vilket han accepterat så mycket mer som han själv utfunderat detsamma. Han återvänder på ämbetsmannabanan - utan att mottaga några pengar av brodern (det är hans sista dumhet och som jag icke kan respektera); återvänder till samhället, inregistrerar sig bland boskapen, blir respektabel, får en social ställning - och håller mun så länge - tills hans ord fått auktoritet. Detta sista är alldeles nödvändigt om han skall fortsätta i detta livet, ty han har anlag för galenskap och skulle dunsta bort, om han icke slog bort alla sina idéer - som jag egentligen inte förstår, och jag tror inte han själv kan säga vad det är han vill.
Han har redan börjat kuren och jag baxnas för de framsteg den gör! Han slutar bestämt vid någon hovcharge! Så trodde jag; ja! Men så fick han tag i ett tidningsblad häromdan och råkade läsa om Pariserkommunen. Genast fick han recidiv och började gå i träna igen - men så gav det sig och nu törs han aldrig se åt ett blad mer. Men aldrig ett ord sa han! Ni får allt akta er för den mannen när han blir färdig en gång!
Isaac har nu börjat med grekiskan! Han tycker att läroböckerna äro för dumma och för långa och därför sprättar han sönder dem och klipper ur det viktigaste vilket han klistrar upp i en res-kontra vilken han inrett till ett kompendium för studentexamen.
Det tilltagande vetandet i klassiska språken gör honom emellertid fräck och obehaglig. Han vågade häromdagen disputera religion med pastorn under ett brädspel och påstod därvid att kristendomen var uppfunnen av judarne och att alla kristna voro judar. Det är ett fördärv med det där latinet och grekiskan!
Jag fruktar att jag fostrat en lindorm vid min skäggiga barm; om så är så måste kvinnans säd söndertrampa ormens huvud.
Adjö!
P.S. Falk har rakat av sig sitt amerika-skägg och lagt bort att lyfta på hatten för fiskaren.
Nu får du inte höra mer av oss från Nämdö; vi flytta in om måndag!