SOU 1940:20/Lagförslag
| ← Skrivelse |
|
Allmän motivering → |
LAGFÖRSLAG
Förslag till lag om ändring i vissa delar av strafflagen.
Härigenom förordnas, dels att 3 kap. 9-11 §§, 10 kap. 20 §, 19 kap. 4 och 8 §§, 24 kap. samt 25 kap. 11 och 12 §§ strafflagen skola upphöra att gälla, dels att 2 kap. 8 §, 4 kap. 14 §, 5 kap. 16 §, 8 kap. 28 §, 10 kap. 21 §, 11 kap. 13 §, 12 kap. 1, 4, 5, 6 och 10 §§, 15 kap. 15 a §, 17 kap., 19 kap. 5, 9 och 20 §§ samt 20–23 kap. strafflagen[1] skola erhålla den ändrade lydelse nedan angives, dels ock att i strafflagen skola införas följande paragrafer, nämligen 10 kap. 18 a och 24 §§, 11 kap. 12 a och 13 a §§, 12 kap. 5 a, 5 b, 10 a och 10 b §§, 14 kap. 20 a § samt 15 kap. 8 a §, av nedan angivna lydelse:
2 KAP.
Böter ådömas i dagsböter. Antalet dagsböter bestämmes efter brottets beskaffenhet och vare minst en, högst etthundratjugu, där ej annat följer av vad i 4 kap. 2 § sägs. Dagsboten fastställes i penningar till belopp från och med en till och med trehundra riksdaler riksmynt, efter ty prövas skäligt med hänsyn till den sakfälldes inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Är brottet ringa, må dagsbotens belopp därefter jämkas. Minsta bötesstraff vare fem riksdaler.
Där enligt lagen böter äro för särskilt fall bestämda till visst högsta belopp, ådömes dock straffet omedelbart i penningar, ej under fem riksdaler.
Böter tillfalla kronan.
4 KAP.
Begår någon, efter det han blivit dömd för brott som i 20, 21, 22 eller 23 kap. sägs, sådant i dessa kap. avsett brott, för vilket särskilt stadgande finnes om förhöjt straff för det fall att brottet är grovt, skall straffet för återfallet bestämmas enligt det stadgandet, där ej med hänsyn till brottens beskaffenhet, den tid som mellan dem förflutit eller eljest särskilda skäl däremot äro. Är återfallet snatteri, bodräkt, bedrägligt förfarande eller undandräkt, skall, där ej särskilda skäl äro mot förhöjt straff för återfall, dömas till fängelse eller straffarbete i högst två år.
Förhöjt straff för återfall må ej ådömas, där det nya brottet förövats innan verkställighet av straff för det förra brottet börjat.
Utländsk straffdom och straffverkställighet må tillmätas samma verkan som svensk.
5 KAP.
De i 14 och 15 §§ bestämda tider skola räknas i allmänhet från den dag brottet begicks, men för brott, som i 15 kap. 17, 18 eller 21 § eller i 17 kap. 2 § sägs och ej åtalas må, innan till återgång av giftermål dömt är, från den dag domen därom varm laga kraft och för brott, som i 23 kap. 5 § avses, från den tidpunkt då beslut om egendomsavträde meddelades eller åtal eljest tidigast kunde ske.
Åtal anses vara börjat, då kallelse till svaromål är den, som tilltalas skall, i laga ordning kungjord eller han för brottet häktad blivit.
8 KAP.
Var som vet sådant brott, varom i någon av 1, 2, 6–14 eller 17–20 § sägs, å färde vara och det ej i tid upptäcker, dömes till fängelse eller till straffarbete i högst fyra år; om å brottet efter lag kan följa böter, må ock för underlåtenhet att det upptäcka till böter dömas. Har han ej de skäl, varmed han tilltror sig kunna den brottslige till gärningen binda; uppenbare då, utan att nämna personen, de omständigheter som honom kunniga äro, eller straffes som nyss är sagt.
Make, trolovad, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, adoptivföräldrar eller adoptivbarn, fosterföräldrar eller fosterbarn må ej till straff fällas efter denna §, där brottets upptäckande icke utan angivelse till åtal kunnat ske.
10 KAP.
Den som, sedan brott timat, döljer den brottslige, främjar hans flykt, undanröjer bevis om gärningen eller på annat dylikt sätt motverkar den brottsliges befordran till ansvar, straffes med fängelse i högst sex månader eller böter; sker det för egen vinning, må till straffarbete i högst två år dömas.
Insåg han icke men hade skälig anledning antaga att den andre var brottslig, vare straffet böter.
Make, trolovad, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som med den brottslige i första svågerlag lika nära förenad är, adoptivföräldrar eller adoptivbarn, fosterföräldrar eller fosterbarn må ej till straff fällas efter andra stycket; ej heller efter första stycket för den brottsliges döljande eller för främjande av hans flykt.
Bryter man offentlig myndighets insegel, varmed saker eller skrifter tillslutna äro, eller rubbar man lös egendom, som är tagen i beslag, satt i kvarstad eller utmätt; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som obehörigen utövar vad till allmän befattning hörer, dömes till fängelse eller böter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst fyra år dömas.
Där någon i annat fall än i första stycket sägs obehörigen giver sig ut för att innehava allmän befattning, dömes till böter eller fängelse. Vad nu är sagt gälle ock, där någon obehörigen bär uniform eller tjänstetecken för att giva sig sken av att tillhöra krigsmakten eller annan kår i det allmännas tjänst.
11 KAP.
Tager någon olovlig väg eller gångstig över annans tomt, åker, äng eller plantering, böte högst femtio riksdaler.
Brott, som i 10, 11, 12 eller 12 a § sagt är, må ej åtalas av allmän åklagare, där det ej av målsägande till sådant åtal angives.
Den som, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, olovligen bryter eller öppnar annans förseglade brev eller handling eller annat, som honom enskilt angår och med försegling eller på annat sätt tillslutet är; dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år. Sker det eljest med vilja utan ont uppsåt, vare straffet böter.
Tager någon olovligen från posten ut annans brev och det uppsåtligen förstör eller undanhåller; straffes ock såsom i första stycket sägs.
Brott, som i denna § avses, må ej åtalas av annan än den, som brevet avsänt eller till vilken det skrivet är, eller av den, som äger, i vård haver eller emottaga skulle det, som eljest brutet eller öppnat blivit.
12 KAP.
Den som, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar eller ock förstör, gör obrukbar eller undandöljer domstols eller annan offentlig myndighets dombok eller huvudprotokoll, kronans räkenskapsböcker eller andra sådana handlingar eller skrifter, som till allmän nytta och efterrättelse äro; dömes till straffarbete från och med två till och med åtta år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till sex månader nedsättas.
Den som falskeligen i annan persons namn skriver köpebrev, testamente, kontrakt, skuldebrev, växel, invisning, kredit- eller kvittobrev, handelsbok eller annan enskild handling, som till bevis om rättighet eller befrielse från förbindelse tjänar, eller äkta sådan handling genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar; eller å falsk skrift tillsätter eller förskaffar sig underskrift, varmed sken av äkta handling däråt beredes; varde, där han den handling, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, begagnar, dömd till straffarbete i högst fyra år eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse i högst sex månader.
Har man, på sätt i 4 § sägs, skrivit eller förfalskat och begagnat annan enskild handling än de där nämnda, såsom arbetsbetyg, intyg om fattigdom, sjukdom eller annat dylikt; dömes till straffarbete eller fängelse i högst sex månader. Var handlingen skriven i diktad persons namn, må till böter dömas.
Den som, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, förstör, gör obrukbar eller undandöljer äkta handling som i 2, 3, 4 eller 5 § sägs, straffes högst med straffarbete i två år.
Där någon utfärdar enskild handling för skens skull eller i sådan handling lämnar oriktig uppgift och sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra begagnar eller till sådant begagnande utlämnar handlingen, varde dömd till fängelse eller böter.
Brukar någon, i avsikt som förut sagd är, allmän eller enskild handling, den han vet falsk vara; straffes så, som hade han förfalskningen själv gjort.
Där någon, i sådan avsikt, begagnar handling som han vet vara utfärdad för skens skull eller innehålla oriktig uppgift, vare lag som i 5 b § sägs.
Begår någon i fråga om handling, som utfärdas av offentlig myndighet i främmande stat, brott som i 1, 2, 3, 5 a eller 6 § omförmäles, dömes till straffarbete i högst fyra år eller fängelse i högst sex månader. Var handlingen av mindre vikt och begagnades den i avsikt som i 3 § sägs, må till böter dömas. Sådan stats allmänna stämplar och märken vare, om förfalskning eller missbruk därav sker, lika med svenska ansedda, där Konungen förordnat, att de samma skydd njuta skola.
Brukar man pass, arbetsbetyg eller dylikt bevis som för annan utfärdat är, dömes till fängelse eller böter. Samma lag vare, där någon utlämnar sådant bevis att brukas av annan än den för vilken beviset är utfärdat.
Förnekar någon, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, äktheten av handling, som i 1, 2, 3, 4, 5 eller 10 § omtalas, straffes med böter eller fängelse.
14 KAP.
Säljer man eller utlämnar eljest till annans begagnande veterligen förfalskade livsmedel, och är vid den förfalskning ämne nyttjat, som för människors liv eller hälsa farligt är; dömes till straffarbete från och med två till och med sex år. Får någon av de livsmedel svår kroppsskada; då skall till straffarbete från och med sex till och med tio år dömas. Ljuter någon därav döden; varde den brottslige dömd till straffarbete på livstid eller i tio år. Bjuder man till annan ut sådana veterligen förfalskade livsmedel, som ovan sagda äro; varde, där de ej emottagas, ändå dömd till straffarbete i högst två år. Beträdes handlande eller annan, vars yrke är att sälja eller bereda livsmedel. med brott, som i denna § sägs; miste han ock den näringsrätt.
Säljer man eller utlämnar eljest till annans begagnande, eller bjuder man till annan ut veterligen förfalskade läkemedel, de där för människors liv eller hälsa farliga äro; vare lag som för varje fall i första stycket sägs.
15 KAP.
Gör man gärning som i 6 eller 8 § avses för att själv taga sig rätt eller eljest utan argt uppsåt, straffes högst med straffarbete i två är.
Har någon förmått kvinna till otukt genom annat våld eller hot om brottslig gärning än i 12 § avses, eller medelst hot att åtala eller angiva någon för brott eller att om någon lämna menligt meddelande; dömes till straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må tiden för straffarbetet till sex år höjas.
Stannade gärningen vid försök; straffes högst med straffarbete i två år eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med straffarbete i högst fyra år.
17 KAP.
Gift man eller kvinna som ingår nytt äktenskap, straffes för tvegifte med straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Till samma straff dömes ogift, som ingår äktenskap med den som är gift.
Gifter sig någon med den, som till följd av sinnessjukdom, tillfällig sinnesförvirring eller annan sådan orsak ej äger rättslig handlingsförmåga, eller ingår någon äktenskap, som på yrkande av andra maken kan för villfarelse eller svek dömas att återgå; dömes till straffarbete i högst fyra år eller fängelse.
Brott, som nu sagts, må ej åtalas, där ej för brottet blivit dömt till återgång av äktenskapet.
Bedrager man genom äktenskapslöfte, som ej fullbordas, kvinna till lägersmål, straffas med fängelse eller böter.
Brottet må ej åtalas av annan än målsägande.
Bereder sig någon genom antagande av falskt namn eller stånd arv eller annan familjerättighet, dömes till straffarbete i högst sex: år eller fängelse.
Understicker eller förbyter någon barn, dömes till straffarbete i högst sex år.
19 KAP.
Har någon gjort försök till brott, som förut sagt är, och blev endast genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; vare straffet för det fall, som i 1 § sägs, straffarbete från och med ett till och med sex år; för det fall, som i 2 § omförmäles, straffarbete från och med två till och med åtta år; och för det fall, som i 3 § nämnes, straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader, men, där brottet, om det fullbordat blivit, skolat straffas efter 1 eller 2 §, straffarbete, efter ty för försök till brott, varom i dessa §§ sägs, här ovan bestämt blivit. Efter ty nu sagt är skall ock dömas, där eld är åsatt, men varder släckt, innan den sig utbrett och skada gjort; dock må, om gärningsmannen, av egen drift, själv eller genom tillkallad hjälp, släckningen åstadkommit, straffet, efter omständigheterna, nedsättas under vad eljest å gärningen följa bort.
Har någon gjort försök till brott, som i 7 § sägs, och blev endast genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; dömes till straffarbete från och med ett till och med sex år.
Var, som, i andra fall än nu sagda äro, uppsåtligen förstörer eller skadar annans egendom, fast eller lös, evad den till enskilt eller allmänt bruk eller gagn eller till prydnad ämnad är; straffes med böter eller fängelse i högst sex månader. Har av gärningen kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa, eller grov skada å egendom, eller är gärningen eljest med synnerligen försvårande omständigheter förenad; då må till straffarbete i högst två år dömas.
Brott, som i denna § sagt är, må ej, där det endast förnärmar enskild persons rätt, åtalas av annan än målsägande.
20 KAP.
Var som olovligen tager annans sak med uppsåt att tillägna sig den, dömes, där tillgreppet innebär skada, för stöld till straffarbete i högst två år eller fängelse.
Är stöld med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för snatteri dömas till fängelse eller böter.
Stjäl någon lösöre vari han äger del eller ock lösöre eller penningar från dödsbo vari han är delägare, dömes för bodräkt till fängelse eller böter. Samma lag vare, där makar, syskon, föräldrar och barn, adoptivföräldrar och adoptivbarn eller fosterföräldrar och fosterbarn från varandra medan de sammanbo stjäla lösöre eller penningar. Medverka flera till stöld och gäller vad nu är sagt någon av dem, dömes jämväl envar av de övriga för bodräkt, dock ej den som handlat med uppsåt att tillägna sig det tillgripna.
Är brott som förut i detta kap. är sagt med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som grovt, skall för grov stöld dömas till straffarbete i högst sex år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det förövas medelst inbrott eller avser sak som någon här på sig eller gärningsmannen är försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller/om gärningen eljest är av särskilt farlig art, avser betydande värde eller innebär synnerligen kännbar skada.
Var som stjäl medelst våld å person eller medelst hot som innebär trängande fara eller, sedan han begått stöld och anträffats å bar gärning, sätter sig med sådant våld eller hot till motvärn mot den som vill återtaga det tillgripna, dömes för rår till straffarbete från och med ett till och med åtta år. Samma lag vare om den som med sådant våld eller hot tvingar någon till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är.
Varder vid rån någon så våldförd att han därav får döden eller svår kroppsskada, skall gärningsmannen dömas till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.
Lika med våld å person skall anses åtgärd, varigenom någon försättes i vanmakt eller annat sådant tillstånd.
Var som, för att själv taga sig rätt eller eljest utan att fall är för handen som förut i detta kap. är sagt, olovligen tillgriper sak, dömes för egenmäktigt förfarande till böter eller fängelse. Samma lag vare, där någon utan tillgrepp, genom att anbringa eller bryta lås eller annorledes, olovligen rubbar besittningsförhållande till sak eller ock genom motvärn eller på annat dylikt sätt hindrar annan i utövning av rätt att kvarhålla eller återtaga sak. Avleder någon olovligen elektrisk eller annan för bruk bunden kraft, straffes ock för egenmäktigt förfarande efter vad nu är sagt.
Är egenmäktigt förfarande att anse som grovt, skall till straffarbete i högst två år eller fängelse dömas. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det förövas med våld eller hot eller, där gärningen avser maskindrivet fortskaffningsmedel, om detta brukas vårdslöst eller icke återställes.
Vad förut i detta kap. är stadgat angående tillgrepp skall gälla jämväl där någon från fastighet olovligen avskiljer och tager något som hör till denna. Avhyser någon annan från fastighet eller rubbar eljest besittningsförhållande till fastigheten, såsom genom att anbringa eller bryta stängsel eller genom att bygga, gräva, plöja, låta kreatur beta, upptaga väg eller göra annan åverkan, vare lag som i 6 § sägs.
Gör någon försök till brott som i 1, 2, 4 eller 5 § sägs eller till egenmäktigt brukande av maskindrivet fortskaffningsmedel, dömes till straff som sättes lägre än vad å den fullbordade gärningen följa bort.
Var som för användning vid stöld förfärdigar, anskaffar eller eljest tager befattning med dyrk, falsk nyckel, sprängämne eller annat hjälpmedel, straffes för förberedelse till stöld högst med straffarbete i två år. Hjälpmedlet må förklaras till kronan förverkat, evad till ansvar dömes eller ej.
Den som av egen drift förstört hjälpmedlet eller eljest gjort det obrukbart, vare från straff fri.
Har brott som i detta kap. omförmäles förövats mot make, trolovad eller syskon till gärningsmannen eller annan till brottet medverkande eller mot skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led eller mot den som i första svågerlag lika nära är eller mot adoptivföräldrar eller adoptivbarn, fosterföräldrar eller fosterbarn, må, där ej fråga är om grov stöld eller rån, allmän åklagare väcka åtal allenast om brottet av målsägande till åtal angives eller ock landsfogden eller, i Stockholm, förste stadsfiskalen finner åtal vara ur allmän synpunkt påkallat. Såsom medverkan anses vid tillämpning av detta stadgande jämväl brott som i 21 kap. 6 § sägs.
21 KAP.
Var som medelst vilseledande bestämmer någon till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till straffarbete i högst två år eller fängelse.
Är bedrägeri med hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för bedrägligt förfarande dömas nu böter eller fängelse.
Begagnar sig någon av husrum, förtäring, transport, tillträde till föreställning eller annat dylikt som tillhandahålles under förutsättning av kontant betalning och gör ej rätt för sig, straffes, evad han vilseleder någon eller ej, för bedrägligt förfarande eller, om brottet ej är att anse som ringa, för bedrägeri. Samma lag vare, där någon som har att betjäna allmänheten efter viss taxa tager betalning utöver taxan utan att påvisa avvikelsen.
Är brott som förut i detta kap. är sagt med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som grovt, skall för grovt bedrägeri dömas till straffarbete i högst sex år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen missbrukar allmänt förtroende eller begagnar falsk handling eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest är av särskilt farlig art, "avser betydande värde eller innebär synnerligen kännbar skada.
Var som medelst hot om brottslig gärning tvingar någon till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är, dömes, där ej brottet är att anse såsom rån, för utpressning till straffarbete i högst sex år eller fängelse. Övar någon sådant tvång medelst hot att åtala eller angiva annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande, vare lag samma, där tvånget är otillbörligt.
Den som vid avtal eller annan rättshandling begagnar sig av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning i förhållande till honom till att bereda sig förmån som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag icke skall utgå, straffes för ocker högst med straffarbete i två år eller, där brottet år grovt, fyra år.
Den som köper sak, som är frånhänd någon genom brott, eller tillgodogör sig saken eller eljest därmed tager befattning ägnad att försvåra sakens återställande, straffes för häleri högst med straffarbete i två år eller, där brottet är grovt, fyra år. Samma lag vare om den som eljest bereder sig otillbörlig vinning av någons brottsliga förvärv, så ock om den som genom krav, överlåtelse eller på annat dylikt sätt hävdar genom brott tillkommen fordran till större del än efter lag skall utgå.
Om gärningsmannen icke insåg men hade skälig anledning antaga att brott förelåg, dömes, där gärningen skedde i utövning av yrke eller näring, till böter eller fängelse.
Var som i annat fall än förut i detta kap. är sagt medelst vilseledande bestämmer någon till handling eller underlåtenhet och därigenom skadar den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för oredligt förfarande till böter eller fängelse eller, om brottet är grovt, till straffarbete i högst två år. Ändå att skada ej uppkommer, vare lagsamma, där vilseledandet sker i utövning av yrke eller näring och avser beskaffenhet, myckenhet eller ursprung av vad mot vederlag tillhandahålles.
Gör någon försök till brott som i 1,2,3 eller 4 § sägs, dömes till straff som sättes lägre än vad å den fullbordade gärningen följa bort.
För försök till bedrägeri straffes den som för att bedraga försäkringsgivare eller eljest med bedrägligt uppsåt skadar eller söker skada sig eller annan till person eller egendom.
Den som offentliggör eller eljest bland allmänheten sprider oriktig eller vilseledande uppgift för att påverka priset på vara, värdepapper eller annan egendom, dömes för svindleri till fängelse eller straffarbete i högst fyra år eller, där brottet är ringa, till böter.
Där någon, som medverkar vid bildande av aktiebolag eller annat företag eller på grund av sin ställning bör äga särskild kännedom om ett företag, offentliggör eller eljest bland allmänheten eller företagets intressenter sprider oriktig eller vilseledande uppgift ägnad att påverka bedömandet av företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra skada, dömes såsom i första stycket sägs. Sker det av grov vårdslöshet, straffes med fängelse eller böter.
Mottager någon, för användning såsom påtryckningsmedel vid krav, handling som är falsk, upprättad för skens skull eller eljest oriktig eller ock check utan täckning, straffes för ockerpantning högst med straffarbete i två år.
Vad i 20 kap. 10 § sägs om inskränkning i allmän åklagares åtalsrätt skall äga motsvarande tillämpning beträffande annat i detta kap. omförmält brott än grovt bedrägeri.
Oredligt förfarande må ej åtalas av allmän åklagare, med mindre landsfogden eller, i Stockholm, förste stadsfiskalen finner åtal vara ur allmän synpunkt påkallat.
22 KAP.
Där någon, som på grund av avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet att utgiva egendomen eller redovisa för denna, genom att tillägna sig egendomen eller annorledes åsidosätter vad han har att iakttaga för att kunna fullgöra sin skyldighet, dömes, om gärningen innebär vinning för honom och skada för den berättigade, för förskingring till fängelse eller straffarbete i högst två år.
Är förskingring med hänsyn till det förskingrades värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för undandräkt dömas till böter eller fängelse.
Är förskingring med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som grov, skall för grov förskingring dömas till straffarbete i högst sex år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen missbrukar ansvarsfull tjänsteställning eller begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller om gärningen är av särskilt farlig art, avser betydande värde eller innebär synnerligen kännbar skada.
Där någon i annat fall än förut i detta kap. är sagt med egendom, som han har i besittning men vartill ägande- eller säkerhetsrätt är förbehållen eller tillförsäkrad eller eljest tillkommer annan, vidtager åtgärd varigenom egendomen frånhändes den andre eller denne annorledes berövas sin rätt, dömes för olovligt förfogande till böter eller fängelse eller, där brottet är grovt, till straffarbete i högst två år. Samma lag vare, där någon i annat fall än förut i denna lag är sagt genom att taga sak i besittning frånhänder annan saken eller säkerhetsrätt till denna.
Där någon, som på grund av förtroendeställning, evad det är i allmän eller enskild tjänst, såsom syssloman eller eljest, fått att för annan sköta ekonomisk angelägenhet eller öva tillsyn å skötseln därav, missbrukar behörighet att företräda huvudmannen eller eljest sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen, straffes, där gärningen icke innefattar förskingring, för trolöshet mot huvudman högst med straffarbete i två år. Är brottet med hänsyn till att gärningsmannen begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller tillfogat huvudmannen betydande eller synnerligen kännbar skada eller eljest att anse såsom grovt vare straffet straffarbete i högst sex år.
Missbrukar någon, som fått att sköta rättslig angelägenhet för annan, till förfång för huvudmannen sin förtroendeställning, dömes efter ty i första stycket är sagt, ändå att angelägenheten ej är av ekonomisk art.
Den som i annat fall än förut i detta kap. är sagt genom missbruk av behörighet att i annans ställe företaga rättshandling skadar denne eller med missbruk av behörighet att göra gällande skuldebrev eller dylik handling kräver vad annan tillkommer, dömes för behörighetsmissbruk till böter eller fängelse eller, där brottet är grovt, till straffarbete i högst två år. Samma lag vare, där någon fordrar betalning jämlikt handling som ej blivit utgiven eller för gäld som redan är gulden eller ock kräver att utfå gods som han redan bekommit eller mot krav åberopar kvitto som icke utgivits.
Brukar någon olovligen annans sak som han har i besittning och vållar därigenom skada eller olägenhet, dömes för olovligt brukande till böter. Samma lag vare, där innehavare av fastighet, till skada eller olägenhet för ägare eller brukare som icke innehar fastigheten, olovligen bygger, gräver, plöjer, låter kreatur beta, upptager väg eller på annat dylikt sätt brukar fastigheten.
Fullgör man ej vad i lag är föreskrivet om skyldighet att tillkännagiva hittegods, annans sak som man av misstag eller tillfällighet fått i besittning eller fynd vartill ägare ej finnes, dömes för fyndförseelse till böter. Tillägnar man sig godset, gäller, där det tillhör annan, .vad i 4 § sägs.
Gör någon försök till brott, som l 1. 3 eller 5 § sägs, dömes till straff som sättes lägre än vad å den fullbordade gärningen följa bort.
Vad i 20 kap. 10 § sägs om inskränkning i allmän åklagares åtalsrätt skall äga motsvarande tillämpning beträffande annat i detta kap. omförmält brott än grov förskingring.
Olovligt förfogande eller brukande må ej åtalas av allmän åklagare, med mindre landsfogden eller, i Stockholm, förste stadsfiskalen finner åtal vara ur allmän synpunkt påkallat.
23 KAP.
Gäldenär, som förstör eller genom gåva eller åtgärd som till sin följd därmed lika är avhänder sig egendom av betydenhet och därigenom försätter sig på obestånd eller förvärrar sitt obestånd, dömes för oredlighet mot borgenärer till straffarbete i högst två år eller fängelse.
Gäldenär, som vid konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller i förteckning till utmätningsed förtiger tillgång, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, varde, om ej uppgiften rättas innan den beedigas eller eljest lägges till grund för förfarandet, dömd såsom i första stycket sägs. Samma lag vare, där gäldenär i samband med annan exekutiv förrättning åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egendom genom förrättningen tages i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.
Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av betydenhet med uppsåt att hålla den undan konkursen, så ock gäldenär, som i konkurs undandrager eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång, dömes likaledes för oredlighet mot borgenärer efter ty nu är sagt.
Är oredlighet mot borgenärer med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som grov, Skall för grov oredlighet mot borgenärer dömas till straffarbete i högst sex år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om gäldenären beedigat oriktig uppgift eller begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller om brottet är av betydande omfattning.
Gäldenär, som för ett slösaktigt levnadssätt eller fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande nytta för rörelsen eller inlåter sig på äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtager annan sådan åtgärd och därigenom uppsåtligen eller av vårdslöshet framkallar eller förvärrar obestånd, dömes för vårdslöshet mot borgenärer till fängelse eller, om brottet är grovt, till straffarbete i högst två år.
Gäldenär, som vid konkurs eller offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller i förteckning till utmätningsed av grov vårdslöshet förtiger tillgång, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, varde, om ej uppgiften rättas innan den beedigas eller eljest lägges till grund för förfarandet, dömd efter ty i första stycket sägs.
Gäldenär som, då konkurs är förestående, betalar eller ställer säkerhet för borgenärs fordran och därigenom avsevärt förringar övriga borgenärers rätt, dömes för borgenärer till fängelse eller, om brottet är grovt, till straffarbete i högst två år. Samma lag vare, där bokföringsskyldig gäldenär, ehuru han enligt god köpmanssed uppenbarligen bort inställa sina betalningar, förfar som nu sagts.
Gäldenär, som för att främja ackord hemligen lämnar eller utlovar betalning eller annan förmån, dömes ock för mannamån mot borgenärer efter ty nu är sagt.
Åsidosätter gäldenär uppsåtligen eller av vårdslöshet honom åliggande bokföringsskyldighet på sådant sätt att ställningen och rörelsens gång ej kunna i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, straffes för bokföringsbrott med fängelse. Har han uppsåtligen lämnat vilseledande uppgift i väsentligt avseende eller är brottet eljest att anse som grovt, skall till straffarbete i högst två år dömas.
Bokföringsbrott må icke åtalas, där ej gäldenären inom fem år från det brottet förövades kommit i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar.
Gör någon försök till brott som i 1 § tredje stycket sägs, dömes till straff som sättes lägre än vad å den fullbordade gärningen följa bort.
Begår den som är i gäldenärs ställe gärning som i detta kap. sägs, skall han straffas som vore han själv gäldenär.
Borgenär som i fall varom i 4 § förmäles tager eller låter åt sig utlova betalning, säkerhet eller annan förmån må straffas för medverkan till brottet endast om han brukar otillbörligt hot eller otillbörligt löfte om förmån eller handlar i hemligt samförstånd med gäldenären.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 194 ; och skall med avseende därå iakttagas:
1. Genom denna lag upphäves lagen den 14 juni 1901 angående ocker.
2. Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.
3. I stället för vad i 22 kap. 14 § sista stycket strafflagen stadgats skall gälla:
Förleder någon i sviklig avsikt annan till oskälig rättegång, straffes med böter.
4. I stället för vad 24 kap. strafflagen innehållit med avseende å olovligt fiskande stadgas som följer:
Den, som olovligen fiskar i annans fiskevatten eller sätter ut fast fiskeredskap i vatten, där fiskerätt tillkommer varje svensk undersåte, eller genom grävning eller annorledes drager till sig annans fiske eller genom stängsel eller fiskeredskap avhåller fisk från annans fiskevatten, dömes till böter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, till fängelse i högst sex månader. Missbrukar delägare sin rätt i samfällt fiske; vare straffet böter.
Brottet må ej, där det endast förnärmar enskild persons rätt, åtalas av allmän åklagare med mindre det av målsägande angives till sådant åtal.
Sätter den brottslige sig till motvärn emot den, som fiskevattnet äger, innehar eller vårdar, eller emot dess folk, då någon av dem vill honom från gärningen hindra, eller av honom taga åter vad han åtkommit, eller ock fråntaga honom det, som till vedermäle av gärningen kvarhållas må; vare lag som i 20 kap. 6 § strafflagen sägs.
- 5. Genom denna lag göres ej ändring i vad hittills gällt dels om
jordägares rätt i skog eller mark till växande gräs och torv samt, å där växande träd, till ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter och kåda, så ock till vindfälle och annat sådant, dels ock därom att vad någon olovligen sått eller planterat å annans jord tillfaller jordens laglige innehavare.
- 6. I stället för vad 16 § 6 punkten förordningen den 16 februari 1864 om
nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall innehåller om rätt att återtaga stulet gods å färsk gärning skall gälla, att varje besittningsförhållande som någon utan rätt rubbat må å färsk gärning återställas av den vars besittning rubbats eller som är i hans ställe.
Förslag till lag angående ändring l lagen den 17 oktober 1900 .(nr 82
s. 1) om straffregister.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 17 oktober 1900 om
straffregister[2] skall erhålla följande ändrade lydelse:
Hos fångvårdsstyrelsen skall finnas straffregister, innehållande uppgifter som i denna lag stadgas, angående dem som genom utslag av domstol eller myndighet i riket
- 1. blivit dömda till dödsstraff, straffarbete eller fängelse eller jämlikt 20,
21, 22 eller 28 kap. strafflagen till böter eller med tillämpning av 5 kap. 2 § strafflagen till böter för brott, varå enligt lag kan följa straffarbete, eller med tillämpning av 6 § samma kapitel till böter, eller
2. erhållit villkorlig straffdom, eller
3. blivit dömda till ungdomsfängelse eller tvångsuppfostran, eller
4. blivit dömda till förvaring eller internering i säkerhetsanstalt, eller
5. förklarats vara övertygade om någon med straff belagd gärning, men i anseende till sinnessjukdom ej kunna till ansvar fällas, eller
6. blivit dömda till tvångsarbete.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 194 .
Förslag till lag om ändring i lagen den 3 juni 1938 (nr 274) om rätt till jakt.
Härigenom förordnas, att 29 § 2 mom. och 31 § 2 mom. lagen den 3
juni 1938 om rätt till jakt skola erhålla följande ändrade lydelse:
2 mom. Utövar delägare i allmänning eller annan samfällighet, varom sägs i 4 §, å området jakt, som strider mot vad enligt första stycket av nämnda paragraf är tillåtet eller mot beslut som avses i andra stycket första punkten av samma paragraf, straffes med dagsböter.
Överträder ägare av mark, som ingår i jaktvårdsområde varom förmäles i 10 §, eller å sådant område eljest jaktberättigad person de angående jaktutövningen å området gällande reglerna, straffes med dagsböter.
2 mom. Sätter i fall varom sägs i 1 mom. den brottslige sig till motvärn mot jakträttsinnehavaren, den som äger, innehar eller vårdar marken eller deras folk eller mot i andra stycket av samma moment omförmäld befattningshavare, då någon av dem vill hindra honom från gärningen eller av honom taga vad han åtkommit eller ock fråntaga honom det som må kvarhållas till vedermäle och pant, vare lag som i 20 kap. 6 § strafflagen sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 194 .
Förslag till lag om ändrad lydelse av 59 § lagen den 2 juni 1938 [nr 269) om ägofred.
Härigenom förordnas, att 59 § lagen den 2 juni 1933 om ägofred skall
erhålla följande ändrade lydelse:
Bryter någon uppsåtligen mot bestämmelsen i 10 § tredje stycket eller mot betesförbud, varom i 11 § förmäles, straffes med dagsböter.
Lag samma vare, där någon i strid med bestämmelsen i 13 § fjärde stycket uppsåtligen nyttjar till bete i regleringsområde ingående mark, som tillhör honom eller varå han äger särskild betesrätt, utan att erforderlig hägnad hålles omkring marken.
Begår någon förseelse, som i första eller andra stycket sägs, av oaktsamhet eller vållar någon genom försummelse i den vård om egna eller andras kreatur honom åligger eller på annat sätt, att kreatur olovligen inkommer på annans ägor, vare straffet böter från och med fem till och med femtio kronor.
Innefattar förseelse, som i denna paragraf avses, förbrytelse mot allmänna strafflagen, skall gärningen bedömas enligt vad i /4 kap. strafflagen är för likartat fall stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 194 .
Förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. förordningen den 29 november 1867 (nr 71) angående forntida minnesmärkens fredande och bevarande.
Härigenom förordnas, att 8 § 3 mom. förordningen den 29 november 1867 angående forntida minnesmärkens fredande och bevarande skall erhålla följande ändrade lydelse:
Den som undandöljer, nedsmälter, förskingrar, bortskänker eller föryttrar sådant fynd, som i 1 mom. omtalas, innan det varit Kungl. Maj:t och kronan hembjudet, miste utan lösen vad han av fyndet äger kvar och straffes för fyndförseelse såsom i allmänna strafflagen stadgas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 194 .
Förslag till lag om ändrad lydelse av 15 § lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter.
Härigenom förordnas, att 15 § lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter skall erhålla följande ändrade lydelse:
Företager, sedan angående ägas användning bestämmelse enligt denna lag träffats, delägare i strid därmed avverkning eller tager grus, torv, ler, sand eller dylikt eller överträder han eljest genom brukande av ägan vad sålunda blivit bestämt,
eller nyttjar delägare, utan att därtill hava erhållit medgivande, äga, som är ställd under förvaltning av god man,
eller bryter delägare mot förbud, som meddelats jämlikt 9 § andra stycket,
gälle vad i 20 kap. 1-7 §§ strafflagen stadgas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 194 .
Förslag till lag om ändring i lagen den 16 maj 1919 (nr 242) med vissa
bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper,
Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 16 maj 1919 med vissa bestämmelser om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper skall upphöra att gälla samt att 4 § samma lag skall erhålla följande ändrade lydelse:
Förfogar den, vilken såsom pant eller till förvaring eller till försäljning i kommission emottagit eller i kommission inköpt fondpapper, utan laga rätt för annans räkning än ägarens däröver, dömes, där ej gärningen är belagd med strängare straff, för olovligt förfogande såsom i 22 kap. 4 § strafflagen sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 194 .
Förslag till lag om ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 298) om viss panträtt i spannmål.
Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 20 juni 1924 om viss panträtt i spannmål[3] skall erhålla följande ändrade lydelse:
Den som, efter det besiktning enligt 5 § hållits och fordran på grund av skuldebrevet uppkommit, med vetskap härom uppsåtligen förstör eller i strid mot det i 12 § stadgade förbudet bortför eller utlämnar pantförskriven spannmål, straffes som i 22 kap. 4 § strafflagen sägs. Lag samma vare, där någon i uppsåt att skada upplåter panträtt i spannmål, vari honom veterligen panträtt redan åt annan upplåtits.
Om innehavaren av spannmål, som pantförskrivits i otröskat skick, efter verkställd tröskning upplägger spannmålen å fastigheten utan att iakttaga vad honom enligt 12 § andra stycket åligger eller lämnar medvetet oriktig uppgift i sådant meddelande till registerföraren eller panthavaren, som där sägs, straffes med dagsböter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 194 .
Förslag till lag om ändrad lydelse av 213, 214 och 215 §§ konkurslagen den 13 maj 1921.
Härigenom förordnas, att 213, 214 och 215 §§ konkurslagen skola erhålla följande ändrade lydelse:
Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig särskilda fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar, straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år.
Var som å borgenärssammanträde i fråga, som rör boets förvaltning, utövar rösträtt för fordran med vetskap om att den, sådan den uppgivits, är oriktig, straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år.
Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 194 .
Förslag till lag om ändrad lydelse av 50 § lagen den 13 maj 1921 om ackordsförhandling utan konkurs.
Härigenom förordnas, att 50 § lagen den 13 maj 1921 om ackordsförhandling utan konkurs skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har borgenär för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig särskilda fördelar av gäldenären eller av annan på gäldenärens vägnar, straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år.
Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 194 .
Förslag till lag om ändrad lydelse av 74 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131).
Härigenom förordnas, att 74 § checklagen skall erhålla följande ändrade lydelse:
Har någon med uppsåt till annans förfång antingen utställt check utan täckning eller ock, före utgången av den tid, inom vilken av honom utställd check skall uppvisas till betalning, utan skälig anledning återkallat checken eller förfogat över täckningen, straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år, där ej brottet är straffbart enligt 21 kap. strafflagen.
Har någon av vårdslöshet förfarit på sätt i första stycket sägs, straffes med dagsböter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex månader dömas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 194 .
- ↑ Senaste lydelse, se beträffande 2 kap. 8 § 1938: 251, beträffande 4 kap. 14 § 1906: 51 s. 1 beträffande 5 kap. 16 § 1926: 70 beträffande 8 kap. 28 § 1940: 356, beträffande 10 kap. 21 § 1933: 185, beträffande 12 kap. 1 och 4 §§ 1937: 242, beträffande 12 kap. 5 och 10 §§ 1890: 33 s. 1, beträffande 15 kap. 15 a § 1937: 242, beträffande 17 kap. 1937: 242, beträffande 19 kap. 5 och 9 §§ 1890: 33 s. 1, beträffande 19 kap. 20 § 1902: 71 s. 8, beträffande 20 kap. 1890: 33 s. 1, 1918: 268, 1936: 244, 1937: 242 och 1938: 251, beträffande 21 kap. 1890: 33 s. 1, 1921: 288, 1934: 304 och 1936: 244, beträffande 22 kap. 1890: 33 s. 1, 1915: 432, 1917: 382, 1920: 417, 1924: 330, 1926: 146, 1930: 96, 1931: 327, 1934: 163, 1936: 244 och 1937: 242 samt beträffande 23 kap. 1921: 229, 1936: 244 och 1937: 242.
- ↑ Senaste lydelse se 1937: 467.
- ↑ Senaste lydelse se 1926: 76.