Hoppa till innehållet

Sida:Östgötars minne.djvu/189

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
1949—1961
1720.

1949. Matthias Österberg. F. antagl. i Vist; fad. Lars, salpetersjuderiinspektor. D. som stud. i Uppsala 1727 245.

1950. Johan Amnelius. F. i Hällestad 1701 2210; fad. kyrkoherde. Auskult. vid Sthlms rådsturätt 26; brottm.-notarie vid Sthlms norra kämnärsrätt 31. vid stadens kämn.-rätt 31; civilnotarie vid södra kämn.-rätten 40; prim.-kämnär vid nordvästra kämn.-rätten 49; tit. rådman 58; rådman i Sthlm 59. Led. i Lagkommissionen 65. D. hastigt å ämbetsrummet 1774 2710.

1951. Nils Löfgren. F. i Linköping 1703 1510; fad. prost [1051]. Vitterlekare. D. i Hamburg 1735.

L. »egde ett förträffligt snille och i synnerhet lätthet att skrifva latinsk vers. Skada att för mycken böjelse för drycker ruinerade honom.» Br. — Reste utrikes, »lefde ett uselt lif i Hamburg» och återkom aldrig.

1952. Johan Silfverling. F. i Vadstena 1699; fad. kyrkoherde [1230]. Fil. doktor 1731. Rektor i Eksjö 34. D. 1738 227.

»Gift med en fransyska till sin olycka.» Bl.

1953. Johan Kinborg [Kinberg]. F. i Linköping 1700 189; fad. Johan Larsson K., rådman. Auskult. i Svea hofr. 25; e. o. notarie 26; kanslist 29; antagen till löningsprotokollets förande 33; v. advokatfiskal 40. D. 1742 268.

1954. Jakob Vibjörnsson. F. i Linköping 1700 185; fad. prost [1116]. E. o. kanslist i Utrikesexped. 26; kopist 30; kanslist 38; legationssekreterare i London 39. D. i Jewsgreen nära Richmond 1745 148.

V. »egde godt snille och förträffliga insigter; hade gjort säkert vidare lycka, om han lefvat längre.» Br.

1955. Anders Vibjönson. F. i Linköping 1703 185; fad. prost [1116]. Prv. 29. Kommin. i Vreta kloster 33; kyrkoherde i Vånga 52. D. 1760 224.

1956. Christopher Duværus. F. i Eksjö 1699, döpt 2412; fad. prost [1202]. Sinnessjuk o. intagen å Linköpings hospital 1726. D. där 1743 194.

1957. Matthias Kylander. F. i Vist 1696 19; fad. kyrkoherde [1012]. Prv. 1725. Hospitalsprädikant i Linköping 30. D. 1753 45.

»För sitt ämbetsnit och fromma lefverne allmänt älskad.»

1958. Magnus Hultbom [Hultenbom]. F. i Västra Ryd 1698 32; fad. Erik, bonde. Auskult vid Sthlms rådsturätt; sekreterare vid Myntverket 1731.

1959. Knut Friberger [Friberg]. F. i Tåby 1700 126; fad. Nils, bonde. Hofr.-auskult.; v. häradshöfding. Landtbrukare på Linneberga i Å, sed. på sin egendom Fyrby i Tåby. D. där 1755 610.

Som student hade F. vid ett tillfälle tillsammans med en västgöte »i sitt fylleri blasphemerat hela nationen, i det de ropade och sade sig vara östgötar.» Härom rannsakade inspektor och seniorerna, men F. visste så »practisera primam regulam juris, att han denna gång slapp,» tills allmänt landskap skulle hållas. Men som han dessförinnan redan för en annan excess samma afton blifvit af konsistorium relegerad på ett år, »fann nationen därvid sin revange och frågade därför intet vidare därefter.» Falk. — »Från sina sinnen.» Nic.

1960. Bengt Follén [Follenius]. F. i Skällvik 1702 610; fad. kyrkoherde [1249]. Prv. 25. Kommin. i Kaga 27; kyrkoherde i Tåby 42. D. 1778 273.

Anklagades för lägersmål och att han vid kvinnans sedan inträffade barnsbörd gifvit henne nattvarden; dömdes till värjemålsed, den han ej gick; suspenderades för detta samt flere ämbetsfel 1758. H.

1961. Magnus Våhlin. F. i Västra Eneby 1701 207; fad. kyrkoherde [1378]. Prv. 24. Kommin. i Östra Husby 28; kyrkoherde i Gryt 46. D. 1751 194.

— 147 —