nedsättande. SM.*, där fråga är om vinternots nedläggande i en vak; jfr. Notvak.
Niþer taka, v. a. nedtaga, nedrifva (gärdsgård l. hus). VM. I. B. 40: 4; Bj.* St.*
Niþer þrykkia, v. a. 1) nedtrycka, kufva. oræt l. vrangviso n., SM.* ME. Kg. 5: 2; Chr. Kg. 4: 2; Tg. 9. 2) förtrycka. St.*
Niþi (pl. niþiar, -ia, dat. -ium), m. (Isl. niði, Eg.) slägting (dock ej en af de aldranärmaste, jfr. Frændi). ÖG.* G.* niþiar )( qvislarmæn, som synes betyda de aflägsnaste slägtingarne, G.* næste n., Sk.* frænder ok næstæ, niþiæ, genom pleonasm, Sk.* miþ niþium eþa bryþrum, faþir eþa broþir eþa niþiar, G.* nestu niþiar )( faþir ok sun ok broþir, G.* vita meþ fiughurtan manna eþe tve (n. vitnen) af hænna niþium . . ok tolf æftir, ÖG.* Jfr. Nanithi, Niþ, f.
Niþiar arf, se Niþar arf.
Niþiar eþer, (niþia eþer), m. (af niþ, gen. niþiar, -ia) slägted, ed hvari vitnen l. både vitnen och tylft skulle vara hufvudmannens slägtingar. sva skal um alla -eþa vara, n. att flere bröder kunna deltaga i eden, hvilket i en äldre tid hade varit förbudet (se Kolder-1), ÖG.* Den motsägelse som uppkommit däraf, att detta förbud af förhastande kommit att qvarstå på två af de ställen som inehålla den tillåtelse hvarigenom det upphäfves, kan ej undanrödjas genom den tydning, att den nämnda tillåtelsen för två bröder att deltaga i eden endast skulle gälla för de eder, där alla de svärjande borde vara slägtingar, och att därför endast en sådan ed, men icke de eder, där endast vitnena måste vara slägtingar (se Niþ, f., Niþi), skulle hafva namn af niþiar eþer, ty det är klart att det som säges om vitnen: taki slika sum han kan fa, G. 16: pr., där fråga är om en ed af senare slaget, betyder alldeles det samma som i Æ. 8. och på flera ställen tydligare uttryckes med orden: taki sva manga af enum kulle sum han kan fa, och det är därför lika visst att orden på förstnämnda ställe: egh tva bröþer inehålla ett redan upphäfvet stadgande, som att samma förhållande är med orden man af kulle i Æ. 8. Men då det talas om fulder n., menas troligen en sådan fjorton l. sexton (Æ. 8: pr.) mäns ed, där alla de svärjande måste vara hufvudmannens slägtingar. komber . . n. mællum þerra, fullan -eþ ganga, vita l. hava vitsorþ mæþ fullum -eþe (fiughurtan manna), vita mæþ eþe fiughurtan manna mæþ -eþe (där de sista orden mæþ -eþe synas vara tillagda som en rättelse, så att för eþe i det föreg. bör läsas niþiar eþe, likasom en hs. har: vita mæþ fiughurtan manna niþiar eþe), ÖG.*
Niþias, v. dep. (för niþia sik) åberopa och bevisa sin slägtskap. þa niþias mæn til (n. arfs), ɔ: visa din slägtskap med den döde och taga arf (jfr. Byrþa), VM.*
Niþia vitni, n. (af niþi) vitnesbörd af (aflägsnare) slägtingar. G.*
Niþinger, m. niding, nedrig bof. ÖG.* bæra -gs namn utan lands, göra pelegrimsfärd till Rom för att söka aflösning för sitt nidingsverk, VG.* Jfr. Gornithing.
Niþings op, n. nidingsrop, rop hvarigenom någon förkunnas vara niding (jfr. Marka). U.*
Niþingsværk, n. nidingsverk, en nedrig människas gärning; 1) med detta namn utmärkas vissa grofva brott; VG.* ME.* Chr.* 2) äfven uppsåtligt fördärfvande af en annans egendom har på en senare tid blifvit så benämndt. Chr.*
Niþiungar, m. pl. = niþiar (se Niþi). ÖG.*
