Sveriges Gamla Lagar/Band XIII/N
| ← M |
|
O → |
N.
Na, v. a. m. dat. 1) nå, räcka till. na til (kirkiugarþs) mæþ spiutsskapte, SM.* 2) träffa. VG.* U.* VM. II. Kr. 10: 1. han ma ey na þy &c., ɔ: han (har förlorat det som han hade lånt och) kan ej skaffa det igen, Sk.* 3) få, åtkomma. na utvæghum, VG.* giter eig sinu nait l. nat, kan ej taga sitt gods (från tjufven), VG.* han nar egh hemuld sinne &c., han kan ej försvara sin eganderätt, se Hemuld.
... ...
Naqvar, se Nokor.
... ...
Ne, nei, næi (ney; nai, G.), 1) interj. nej. sighia n. (viþ, gen, mot, fore), VG.* ÖG.* U.* SM.* VM:* H. Kg. 11: pr; Æ. 1: 1; ME.* St. DrVl. 2: 1; Chr. Tg. ind. 19. qvæþa n., se Qvæþa. sighia þer n. viþ garþenum, ɔ: neka att sätta gärdsgården i stånd, = vilia þer garþana eig gilda gæra, VG. III. 45. jfr. II. FB. 36. dylia ok sighia n. firi sik, se Dylia 2. Jfr. Ja. 2) såsom subst. n. nej, uttryckt nekande. væri sik l. stande firi mæþ n. ok tolf manna eþe, VM. I. G. 8; II. Æ. 5. stande n. fore hanum ok vitsorþ, SM.* stande vitsorþ fore hanum n. ok tolf manna eþer, VM. II. M. 9: 5. biuþa n. (for sik), ME.* St. R. 24; Chr. Tg. 19: 1. dul biuþa ok n., se Dul 3. æller n. fore, ɔ: värje sig med ed, VM.* koma laghum firi sik n. ok tolf manna eþ, värja sig med sin egen och andra tolf mäns ed, ÖG.* han komber eig n. viþ l. firi sik, VG.* SM.* væri viþ lagh ok n. komin, se Lagh 2.
... ...
Nitan, num. niton. VG.*
Nitande, num. nitonde. VG.* SM.*
Niu (nyu; ni, ny, Sk.), num. nio. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* G.* Sk.*
Niundi, num. nionde. VG.* ÖG.* U.* ME. G. 7: 1
Niu tighi, num. nitio. U.*
Niþ, f. slägt. hava vitsorþ mæþ tvem (n. vitnum) af niþinne ok tolf valinkunnum, vita mæþ tvem af niþinne ok tolf æftir, ÖG.* han ær þem sva niþium nær ok knæm kunnugher, þæn sum niþium ær næster ok knæm kunnaster, allitt., ɔ: så nära l. närmast i slägt (jfr. Knæ), ÖG.* the varo ey sva knæum kumin (troligen skriffel för kunnir) ok sva niþium nær, Sm. 13: 8. þæn niþum ær næster ok kyni kunnaster, allitt., se Kunder 2. — Jfr. Bihanget.
...
Niþan (næþan), 1) adv. eg. nedifrån; nedtill, nedanför )( ovan, U.* SM.* St. SVl. 11: pr; Chr. B. ind. 34. huggin i arm ovan ella n., se Armber. XII burgere oven ok n., ɔ: hans grannar å ömse sidor, eg. på den högre och den lägre belägna sidan af staden (jfr. nabure boven unde beneden, VSt. II. 18.), Sk.* n. til, SM.* n. firi, nedanför, ÖG.* U.* ME. B. 26: 1. 2) præp. nedanför. n. knæ l. albogha, Bj.* ovan hans garþ æller n., på ena l. andra sidan af hans gård, Bj.* Jfr. Firi niþan.
... nedsättande. SM.*, där fråga är om vinternots nedläggande i en vak; jfr. Notvak.
Niþer taka, v. a. nedtaga, nedrifva (gärdsgård l. hus). VM. I. B. 40: 4; Bj.* St.*
Niþer þrykkia, v. a. 1) nedtrycka, kufva. oræt l. vrangviso n., SM.* ME. Kg. 5: 2; Chr. Kg. 4: 2; Tg. 9. 2) förtrycka. St.*
Niþi (pl. niþiar, -ia, dat. -ium), m. (Isl. niði, Eg.) slägting (dock ej en af de aldranärmaste, jfr. Frændi). ÖG.* G.* niþiar )( qvislarmæn, som synes betyda de aflägsnaste slägtingarne, G.* næste n., Sk.* frænder ok næstæ, niþiæ, genom pleonasm, Sk.* miþ niþium eþa bryþrum, faþir eþa broþir eþa niþiar, G.* nestu niþiar )( faþir ok sun ok broþir, G.* vita meþ fiughurtan manna eþe tve (n. vitnen) af hænna niþium . . ok tolf æftir, ÖG.* Jfr. Nanithi, Niþ, f.
Niþiar arf, se Niþar arf.
Niþiar eþer, (niþia eþer), m. (af niþ, gen. niþiar, -ia) slägted, ed hvari vitnen l. både vitnen och tylft skulle vara hufvudmannens slägtingar. sva skal um alla -eþa vara, n. att flere bröder kunna deltaga i eden, hvilket i en äldre tid hade varit förbudet (se Kolder-1), ÖG.* Den motsägelse som uppkommit däraf, att detta förbud af förhastande kommit att qvarstå på två af de ställen som inehålla den tillåtelse hvarigenom det upphäfves, kan ej undanrödjas genom den tydning, att den nämnda tillåtelsen för två bröder att deltaga i eden endast skulle gälla för de eder, där alla de svärjande borde vara slägtingar, och att därför endast en sådan ed, men icke de eder, där endast vitnena måste vara slägtingar (se Niþ, f., Niþi), skulle hafva namn af niþiar eþer, ty det är klart att det som säges om vitnen: taki slika sum han kan fa, G. 16: pr., där fråga är om en ed af senare slaget, betyder alldeles det samma som i Æ. 8. och på flera ställen tydligare uttryckes med orden: taki sva manga af enum kulle sum han kan fa, och det är därför lika visst att orden på förstnämnda ställe: egh tva bröþer inehålla ett redan upphäfvet stadgande, som att samma förhållande är med orden man af kulle i Æ. 8. Men då det talas om fulder n., menas troligen en sådan fjorton l. sexton (Æ. 8: pr.) mäns ed, där alla de svärjande måste vara hufvudmannens slägtingar. komber . . n. mællum þerra, fullan -eþ ganga, vita l. hava vitsorþ mæþ fullum -eþe (fiughurtan manna), vita mæþ eþe fiughurtan manna mæþ -eþe (där de sista orden mæþ -eþe synas vara tillagda som en rättelse, så att för eþe i det föreg. bör läsas niþiar eþe, likasom en hs. har: vita mæþ fiughurtan manna niþiar eþe), ÖG.*
Niþias, v. dep. (för niþia sik) åberopa och bevisa sin slägtskap. þa niþias mæn til (n. arfs), ɔ: visa din slägtskap med den döde och taga arf (jfr. Byrþa), VM.*
Niþia vitni, n. (af niþi) vitnesbörd af (aflägsnare) slägtingar. G.*
Niþinger, m. niding, nedrig bof. ÖG.* bæra -gs namn utan lands, göra pelegrimsfärd till Rom för att söka aflösning för sitt nidingsverk, VG.* Jfr. Gornithing.
Niþings op, n. nidingsrop, rop hvarigenom någon förkunnas vara niding (jfr. Marka). U.*
Niþingsværk, n. nidingsverk, en nedrig människas gärning; 1) med detta namn utmärkas vissa grofva brott; VG.* ME.* Chr.* 2) äfven uppsåtligt fördärfvande af en annans egendom har på en senare tid blifvit så benämndt. Chr.*
Niþiungar, m. pl. = niþiar (se Niþi). ÖG.*
...
Nokor (noquar, nokær, nakar, nakvar, nakar; neqvar,, G., dat. nokrum, nokorum, nakarum &c.; acc. pl. nokra, nokora &c.), pron. någon. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM. I. Eþs. 2: pr; Þj. 6. &c.; H.* Sk.* ME.* n. þerra, någon af dem, VG.* ÖG.* SM.* G.* ME.* nokrom lundum, på något sätt, SM. Add. 1: 3; ME. Kg. 5: 3. nokrom staþ, n. annær staþ, se Staþer. nokra sva stund, se Sva. n. þæn l. þænni, se Þæn, Þænni. nokot, n. abs., något. VG. II. Præf.; Kk. ind. 24, 62. &c.; ÖG. Eþs. 2: 1; Vaþ. 36; Æ. 4; U.* SM.* Sm.* Sk.* i nokro andru, SM.* nokot þes, något af det, VG. IV. 16: 12; G.* hittir han nokot sit, ɔ: något som tillhör honom, VG.* gær l. fær han nakat, ɔ: dräper l. blir dräpen, gör l. får sår &c. ÖG. R. 3: 2. och not. 85.
...
Norfinnar, m. pl. Norrfinnar, norra Finnlands invånare. -na laghman, -na laghmans döme, Chr.*
Norlæningia, norlænninga (för -ar), m. pl. Norrländingar. St.* Chr.*
Norman, m. Norrman. SM.* Sk.*
... ...
Nykil (nikil, nökil; nygel, Sk.), m. nyckel. VG.* ÖG.* U.* VM.* Sk.* ME.* St.* Jfr. Las; Arka-, Hus-, Kirkiunykil; Lykil.
... ...
Næmir, se Nær, adj. och adv.
... ...
Nærikiar (nærikia, nærike, nærkiær, nærkia; nærkiu både i nom. och gen., SM.), m. pl. Nerikesboar. U.* SM.* ME.* Chr.* -kia laghmaþer, U.* SM. Kg. 1; Chr. Kg. 3: pr.
Nærisker, adj. Nerikes. n. laghmaþer, -sk laghsagha, SM.*
... ...
Nætia tiuver, m. nättjuf. Chr.*
...
Nöta (noyta, G. impf. nöte, nötte; part. pass. n. nöt), v. a. 1) bruka, förtära. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* G.* ME.* St.* Chr.* Jfr. Up nöta, Onötter. 2) nöta genom brukande. n. pant, St.*
Nöta, för niuta, se Niuta.
... hvarigenom nötkreatur, då det går ute på marken, hindras att göra skada. H.*
Nöter (nautr, G.), m. (Isl. nautr) stallbroder, kamrat. Se Farunöter, Suþnautar.
...
Nöd þrang, n. pl. = nöþ 1. SM.*