Þeþan, se Þæþan.
Þighat, se Þingat.
Þiggia (tiggia; tygge, Sk. impf. þa, ta, þagh, sup. þighat; jfr. R-t I. 121, 151; III. 288), v. a. (Isl. =; AS. þicgan, þigan, få mat, äta) 1) emottaga (till skänks l. för inte). ME.* St.* Chr.* )( giva, ÖG.* SM.* VM.* köpt æller þighat, köpte æller þa, VG.* nu haver han fangit (n. hemfölgþ) sum þa, se Fa 2. þæt aghu alli sværia ok ængin þ., ɔ: ingen må fria sig från att gå eden, = i þöm eþe ma ængum giva ur, ÖG. Vaþ. 1: pr; ME.* eþer sum man ma egh þ. up, lösa þæn eþ sum han ma þ. up, ɔ: genom en viss erlagd lösen befria sig från skyldigheten att gå en ed (jfr. Lösa 3), ÖG.* þ. miolk, dia, ÖG.* barn þa miolk af (l. ok) moþor spina, U.* VM.* H. Æ. 13: 7; i hvilket talesätt Ih. (Gl. o. dæggja) tror att dhag (i VM. gamla edit., för þag l. þagh), som han hänför till inf. dæggia, är en riktigare läsart än tha, som skulle vara af taga l. tiggia; detta är dock uppenbart oriktigt, ty þag kommer lika litet som þa af dæggia, och den ur VM. anförda läsarten bevisar således icke häller att, såsom Ih. antager, o. dæggia ”in antiqua lingua idem significavit ac sugere, lactere”, ehuru äfven några nyare ordboksförfattare, såsom Lindfors i Lat. Lexicon, trott orden dägga och dia vara synonyma. 2) begära, tigga. þ. naþir, þ. sik föþu, U.* t. meth taffler, i kyrka, Sk.* Ättarboten kallas föraktligt tygge bod l. tygge pendinghe, genom tiggande hopsamlade böter l. pänningar, Sk.*
Tiggiare, m. tiggare. U.*
Þigia (tigia), v. n. tiga. VG.* VM.* G.* Sk.* þa ægha alle sværia ok ængin þ. (jfr. Þiggia 1), ME.* Jfr. Forþighia.
Þigiande mæssa, se Mæssa 1.
Þikla (þykla), adv. ofta. VG.* U.* SM.* VM. II. Þg. 17: 1; ME.*; men genom skriffel för þolika, St.*, och sva þ., H.*, bör troligen vara þylika, såsom i not. 88. läses. þiklarmer, compar. U.* SM.*; þyklare, tiklare, þiklaren, þiklar, U.* SM.* VM.*
Þiklika, adv. = þikla. SM.*
Thilde, n.? tiljor, golfbräder, prov. tilde. St.* Att d. o. har den nu uppgifna bem:en synes vara otvifvelaktigt, men skilnaden mällan t. och fiölar är svår att bestämma. Isl. þili, þil, betyder brädvägg; N. tile, tyle, tel, golf af sammanfogade bräder. På anf. st. hafva en del yngre hss. tilster, hvilket ord ännu brukas i vårt allmogespråk i bem. af golfplankor.
Þiliker, se Þyliker.
Þin, pron. pers. gen. se Þu.
Þin (n. þit; f. dat. þenni, G.*), pron. poss. din. VG.* ÖG.* U.* VM. II. M. 1: 2; G.* Sk.* ME. Egn. 34: pr.
Þing, n. 1) ting (rörligt, lefvande l. liflöst). VG. II. K. 11. not. 96; U. Kk. 8: 1. n. 83; M. 44: pr; 47: 1; Kp. 6; SM. B. 9: 1; Þj. 12: 1; VM.* Sm.* Sk.* ME. B. 8: 4; 20: 1; Kp. 5: pr; DrVþ. 3: 1. &c.; St. G. 9: 4, 6; 18: pr; Kp. 33: pr; DrVd. 3: 1; Chr.* annur þ. )( iorþ, VG. III. 150. þ. qvikt æller döt, U. V. 27: pr; ME. B. 32: 1; St. B. 15: 1. skipta hæstum eller andrum -gum, hæst skiut uxa eller hvat -gi &c. SM. Kp. 5: pr; 7. not. 4. þiufnaþer varþer nokrom viter ivir nokot þ., ɔ: något som finnes hos honom och påstås vara stulet, Bj.* Jfr. Forþing. 2) ting, sak (i allm.). skil tva kirkiu um nokot þ., VG. II. K. 61. þ. þær hionalagh ma hindra, U. Kk. 15: 2; VM. II. Kr. 20: 1. sla sit hion til godhra -ga ok dyghd, ɔ: till det som är godt, till förbättring, St. SVl. 17. Jfr. Viþer 3. — Att d. o., i de nu anf. bem:na, är samma ord som förekommer i de nedf. upptagna bem:na, är tydligt då man jfr. T. mal, mål, sak,
