...
Tjufri, n. tjufgods (tjufveri). Chr.*
Þiufsak (þiufs sak), f. mål angående l. anklagelse för stöld. VG.* ÖG.* Sk.* giva l. vita manni þ., VG.* ÖG. Vaþ. ind. 32; R. 2; Sk.* St. Eds. 21. þ. vændis manni til, ME.* Chr. Eds. 20. bæra þ., vara anklagad för stöld, VG.* svara þ., Sk.* böta þ., U.*
Þiufs bot, se Þiuf bot.
Þiufs eþer, m. ed i tjufmål. VG.* ÖG.*
Þiufska, f. (Isl. þjófska) tjufveri, tjufs brottslighet och ansvar. dragha þ. a sik, ådraga sig mistanke för stöld, VG.*
Thiufskaper, m. (Isl. þjófskapr) stöld. St.* Chr.*
Þiufs mal, n. = þiupta mal. Se Tak mal.
Thiufson, m. tjufsson, ett oqvädinsord. St.*
Þiufs rætter, m. tjufsrätt, straff som tjuf förtjenat (jfr. Rætter 5). göra (manni) -ræt, U. Kp. 10: 3; VM. II. M. 26: 1; Kp. 13: 3. sökias til þ., SM. Þj. 12: 6. standa l. (up) taka -ræt, U.* (u. Rætter); SM.* (Rætter); ME.* St.* Chr. B. 43: pr; Tj. 29.
Þiufstolin (þiufstulin), adj. stulen, bortstulen. VG.* ÖG.* U.* H. M. 29, 30, 31: pr, 1; Bj.* Sk.* -lit, n. abs. stulet gods, VG.* lösa fore -let, se Lösa 4.
Þiuft (þyft, þypt), f. = þiufnaþer. VG.* ÖG.* U.* H.* G.* ME.* Chr. B. 53; Tj. 6, 21, 24; Add. L. full þ., VG.* ÖG.* U.* full þ. )( hvinska, VG.* kirkiunna þ., gods som är stulet från kyrkan, VG.* þiftær, genom skriffel för þiuft ær, Bj.* Jfr. Snatta, Snattan, Þiufti.
Þiupta mal, n. mål angående stöld. ÖG.*
...
