Stockholm, Del 1 (Elers 1800)/Kap 104

←  Om Stadens bebyggande i sednare tider

Stockholm, Första delen av Johan Elers Om Torgen och de dervid belägne Hus, samt allm. Brunnarne inne i Staden.

Om Kyrkorne  →

IV. CAPITLET.
Om Torgen och de dervid belägne Hus, samt allmänne Brunnarne, inne i Staden.

§. 1.

Stortorget är det älldste Torg i Stockholm, belägit på högden af den gamla Sandåsen, emellan Nicolai och Tyska Kyrkan. Det består af en snesidig fyrkant, innehållande omkring 100 alnar i längden och 50 till 60 i bredden. Vid den i gamla Rådhus-qvarteret, anlagde Beurse-byggnaden, blef ock Torget mera ordenteligt och städat; Kåk och Skampåle borrtflyttades och Torg-brunnen fick ett annat läge. Ifrån Torget löpa 8 särskildte Gator och Gränder, som Chartorne utvisa.

Likmätigt Stockholms Stads Privilegier 1563, skulle all handel drifvas på Stockholms Torg, och icke på Malm-torgen. Andra tider hafva fordrat andre författningar.

Till minne af blodbadet, som Christiern här anstälde 1520, hafva 4 stenar blifvit nedlagde, serskildt teknade med 1·5·2·0, att utmärka åratalet och stället, der egenteliga afrättsplatsen varit. Detta blodiga minnesmärke, har vid Torgbrunnens flyttning till samma plats, förkommit af glömska eller mindre uppmerksamhet; hvilket af en nitälskare för antiqviteters fredande, icke utan anledning, blifvit beifrat. Tyrannens våldshäfd och grymheter, blifva alltid lika oförgätelige. På detta Torg, skola ock trenne Folkungar, för anstält uppror 1280, blifvit halshuggne. R. Rådet Erich Puke hafver 1437 och Hogenschild Bielke, d. 3 Jun. 1605, härstädes undergådt ett lika olyckeligt öde; flere dylike executioner, på detta Torg, att här förbigå.

Gamla Rådhuset som från Stadens älldste tider, varit vid detta Torg belägit, hade undergådt flere vådeldar, som bemält är; men alldrig blifvit utvidgadt, eller i det stånd satt, som behofvet och Stadens anseende fordrat. Det hade en liten utbyggnad åt Torget, som kallades: Burspråket; hvarifrån Menigheten tilltalades; som för felande utrymme, innom Rådhuset, samlades på Romerskt vis, på Torget. Detta burspråk, nämnes ofta i häfderne.

På Herredagen i Stockholm 1499, då Christiern, Son af Hans, utsågs till Thronföljare, efter Fadren, och valförrättningen underskrefs af Borgmästare och Råd, hölls burspråk med menige man, Helga Lekama afton^[1]. Det var från detta burspråk, som Christiern sedan åskådade, de grymma mord 1520 utöfvas, som åtfölja hans minne, att väcka fasa och förskräckelse för en vanhedrad kunglighet.

Rådhuset var 1695, med det Hus Politie-Collegium innehade, aldeles bofälligt, till tak, murar och innanrede; men all nödig reparation derå, måste ändå inställas, för bristande medel^[2]. Det behöll ock sitt förfallne uråldriga utseende, alt till 1767, då detta gamla Hus började rifvas och grunden läggas till Beurse-byggnaden. Magistraten och Stadens Collegier voro dock långt förut afflyttade till det inköpte Grefvelige Bondiske Pallatset, vid Riddarhus-torget; och hade der redan haft sit första sammanträde d. 2. Febr. 1732. Från samma tid nyttjades gamla Rådhuset, till Borgare Ståndets samlingsrum, vid Riksdagarne, tiil Kämnersrätt; till Bok-Auctions-Kammare, Uppbörds-Contoir, Stadsvaktens Corps de Garde, Fängelser och flere Stadens behof.

Om nya Rådhuset förvarar minnet af högtideliga Konunga-besök; så hafver ock Olaus Petri i Stadens Tänke-Bok förevigat åminnelsen, af lika solenne händelser; hörande till Stadens gamla Rådhus; der Konung Gustaf I. sig personligen instälde 1524 till onda rycktens och stemplingars vederläggande och förekommande; 1526 tillika med R. Råd, då Domprosten i Westerås Mester Knut anklagades, för upproriske anläggningar i Dalarne, som sedan med Peder Canceller, såsom förrädare dömdes till svärd och hjul; och 1527, då han efter Rådets, i hans höga närvaro, upprättade förslag på 3:ne, utnämnde en af dem, till Borgmästare i Stockholm. (p. 76, 185).

Ibland de vid Stortorget belägne Hus, fordrar granskapet med Rådhuset, att här först omtala det, som K. Gustaf, 1544 skänkte Herr Peder Bragde. Tänke-boken för år 1594, förmäler derom, att Grefve Pers Arfvingars Hus vid Torget, värderades till 2300 daler. Herr Erich Sparre begärde på Arfvingarnes vägnar, att när de låto förbygga Huset, näst intill Rådstugan, att de då måtte få sätta några pelare så långt ut, som deras ingång från Torget, tillsade, och på pelare befästa deras öfre våning, då nedantill skulle blifva en porticus, eller öppen spatsergång. Derpå blef intet resolverat (fol. 190 v.). Men år 1595 d. 24 Mart. beviljades Arfvingarnes ansökning, att få sätta pelare 3 alnar, från deras gamla Hus, att derå befästa deras öfverbyggning, när de vela deras Hus förbygga, om det Rådhuset utan skada ske kunde, skolandes denna utbyggnad blifva en allmän porticus^[3]. Det har sedan tilhört, Kannegjutaren Hans Moritz och Cammar-Rådet Antoni von Groot; m. fl. Riks-Rådet och Öfverste-Marsk, Gr. Joh. Gabr. Stenbock, som antogs helt ung till Kammarpage af Drottn. Christina, fick af hänne till skänks, ett Kronans Hus i Stockholm, beläget emellan Stortorget och Kyrkogården^[4].

Det nu varande Grevesmühlens Hus, i Norra hörnet af Köpmansgatan, skall efter en gammal Charta, i älldre tider tillhört, Grefve Nils Bielke. På 1690-talet såldes det af Secreteraren Boneau, till Kramhandlaren Wiese, som i myntteckens tiden, ombyggdt detta Hus.

Det i andra hörnet af samma gata, liggande Hus, har från längre tider tillbaka varit i Grilliska Famillen, alt sedan Riks-Värdien Antoni Grill, var deraf ägare.

Huset dernäst, i hörnet af Svartmannagatan, har fordom tillhört Doct. van Horn.

Trenne Hus emellan Svartmangatan och Skomakaregatan, hafva fordom tillhört en Fru Funk och en Köpman Bedvoer, af hvilka tvänne i senare tider blifvit sammanbyggde, af Agenten Seele. Svärdfäjaren Augustin Reenfelts, eller huset Kulan kalladt, i hörnet af Stortorget och Skomakaregatan, hafver efter en gammal fornsägen, fådt det namnet, af en järnkula, som i hörnet var qvarsittande, och ifrån Brunkeberg vid något fiendteligt anfall blifvit ditskuten. Huset af uråldrigt anseende och aldeles bofälligt, inköptes af Meubelhandlaren Grefvesmühlen och nederrefs 1795, hvarefter ett nytt hus i stället uppfördes, hvarå i hörnet, kulan åter insattes, såsom ett gammalt monument, hvilket för dess ålder, förtjenar sin acktning.

Saknaden af otillgängelige underrättelser, om de flere gamla Hus, så här vid Torget, som flerestädes, och i synnerhet hvad om dem, såsom märckvärdigt, kunde vara att antekna; är orsaken att man nödgas, inskränka sig, till några ofullständiga uppgifter, om fordna Husägares namn. Hvad Beurse-byggnaden angår, som intager Norra delen af Torget, följer bland allmänna byggnader, derom en särskild beskrifning.

§. 2.

Korntorget, nu Kornhamns-torget, nämnes i älldre handlingar på flere ställen; är belägit vid Mälarens strand och Södra Strömmens utlopp i Saltsjön. Namnet torde härleda sig ifrån tillförseln och handeln med Spannemål, som från kringliggande orter i Mälaren, till denna hamn i älldre tider, ankommit; eller från den Spannemål, härifrån blifvit afhämtad, till Uppstäderne.

Platsen har år från år blifvit utfyld, som andre Stadens stränder, och innehåller i längden, ifrån mynningen af stora Nygatan, till Trievalds gränd 180 alnar. Bredden olika. Vid stranden är en bro, der Köpings ock Wästerås-fartyg lägga till, efter hamn-indelningen, som förberört är. Denna bro på pålar, icke många år förut nybyggd, reparerades 1794. Torget rengjordes från Åkare och Lump-Contoir 1796, då stenläggningen fullbordades åt Södra sidan.

Peder Ålänning gaf 1376 en gatu-bod-tomt, till S. Eriks och Henrichs Chor i Åbo, liggandes vid Korntorget i Stockholm, på Sudra sidan gardenom, tvers öfver Arend Flemags hus. Denna tomt, hade Borgmästare och Råd, en tid hindrat att afstå, till dess den med sin årliga ränta, under Choren, genom Biskopens i Åbo pådrifvande, återvunnen vardt; efter Magistraten icke kunde visa, att tomten låg, under Allmosona i Staden; som är att se af Dombreſvet, derå gifvet 1441^[5].

Peder von Wather sålde till Olof Svart sitt stenhus, söder vid Korntorget 1441, emellan länggatan och gatan åfvantill, vid Klostermuren, och emellan Hans Pantzemakares stenhus och Hans Segebades stenhus; Hans Pantzemakare ägande på Norra och Hans Segebade och Hindrich Skräddare ägande på Södra sidan; för 900 mark p:gr, som stadens bref öfver samma köp, gifvit 1447, förmäler.^[6]

Då Riks Marsken och Engelbrecht intogo Stockholm, hvarifrån Tyskar och Danskar 1436, ville utestänga Svenske Män; vid hvilket tillfälle, 2:ne Tyske Borgmästare, grepos vid halsen, af Marsken och Engelbrecht (hvarom Rimkrönikan berättar); satte de sit baner på Korntorget, sammankallade borgarne, som ifrån burspråket tillfrågades, om de ville med Riket hålla och bistå de Svenska; hvartill de svarade: Ja^[7].

De vid detta Torg belägne Hus, äro på pålar byggde. Det Järmanske kalladt, Sju Helvetis portar, förmodeligen af en älldre ägare, som hetat Helvich, och ansedt flere portar, för en prydnad; blef af Grosshandlaren Pettersson ansenligen förbättradt och med ett tillköpt hus, vid Nygatan, tillökt; ägdes sedan af Band-Fabriqueuren l'Estrade. Af en älldre Charta finnes, att en Adlerschöld deraf varit ägare, med flere Hus i Staden. Denna sidan af Torget, har fordom bestådt af 3:ne tomter, Adlerschölds, Inspect. Spets och Clas Hurtigs; sedermera Söderlingska Huset. Fabriqueuren Schönmeijers förut det Scharenbergske kalladt, liggande midt för Torget och Bron, är utmärkt af en utbyggnad, från stora våningen, understödd af bilder af huggen sten; hafvandes fönster rundt omkring och ett särskildt tak. En berättelse är, att det varit ämnadt att bebos, af Dr. Christina, då hon ifrån Rom skulle återkomma till Fosterbyggden, och att en dylik motsvarande utbyggnad varit tillärnad å andra sidan, om Huset kommit att utdragas till hörnet af Funkens, eller Bredgränden, der för detta Fru Funk, sedan Stadsmäklaren Stein ägde Huset, som ännu hafver en igänmurad port af huggen sten, åt Torget, ornerad med trenne bilder, föreställande Tron, Hoppet och Kärleken.

Närmare åt Nygatan, hafva en Wattrangs och Gr. Polus Hus varit belägne.

Plomgrens eller Plommenfelts, fordom Adlerschöldske Huset, nu mera Apotheket Engeln, är i hörnet af Trievalds gränd; hvarest vid grundens läggande, till en skedd tillbyggnad, funnits nya vedermälen deraf, att Mälaren eller Söder ström fordom tima, gådt upp till Järntorget.

Ehuru handel och rörelse; så väl, som nödigt utrymme, vid flerehanda tillfällen, syntes göra detta Torg eller öppna plats, oumgängelig för Staden, var dock ett tagit beslut, att här anlägga längs Torget, i linia med stora Nygatan, en lång stenhus-byggnad, till inrättande af salu-bodar; redan börjat att verkställas, och en del af grunden lagd; då närmast boende grannar förmådde hindra denna anstalt; men med ärsättande, af den derå, redan gjorde kostnad.

§. 3.

Järn-Torget, ett ibland de älldste i Stockholm, nära Korntorget; har fordom innan Hus blifvit byggde, der Södra Stadsporten varit; på tvänne sidor gränsat närmare intill Söder-ström och Saltsjön.

Det är litet och oformeligt; men Östra- och Västra länggatorne, Järntorgs gatan, Norra och Södra Banko-gränden, samt förenämde Trievalds gränd, stöta här tillsamman.

Till detta Torg föres och försäljes, en myckenhet Landtmanna-varor, från nästbelägne Södra orter.

Det är redan sagt att Torget torde fådt sitt namn, af det järn, som här fordom blifvit upplagdt till utförsel; innan Södra Stads-grafven, dertill blifvit inrättad och innan gamla Våghustomten blifvit använd, till Banco-husets uppbyggande, derstädes.

Tyrannen ville ock på detta Torg, lämna ett blodspår, efter sitt missbrukade välde; hvarest han äfven lät uppresa en Galge, till oskylldige Människors fördärf och aflifvande^[8].

Uti skrifvelse till Magistraten i Stockholm af d. 28 Jan. 1589, säger K. Johan sig vilja låta bygga en Kyrka vid Järntorget; hvarföre och som det icke ville låta tjena sig, att den vanäre platsen och kåken, der skulle blifva ståendes; så skulle anstalt fogas om dess borttagande, med det aldraförsta; sättandes den i stället Norrut, åt Malmtorget.

Hvad de häromkring liggande Hus vidkommer; så fordrar Riksens Ständers Bank, sin egen beskrifning.

Hertig Johan af Öster-Göthland hade 1612, ett eget Hus vid Järntorget, hvaruti han höll sitt Hemkom-öl^[9].

K. Christierns Gunstling, Borgmästaren Gorius Holst hade här vid Torget sitt Hus, der Christiern någon tid, var till gäst (R. Kr. 2 D. p. 459). Ett register på uppskrefne persedlar i Gorius Holstes Hus, vid Järntorget, 1554, förvaras i Kongl. Cammar-Archivo.

Husen från Väster-långgatan till Öster-långgatan, gå här i en rundel, som synes utmärcka, så väl gamla Stadsmurens sträckning, som lämningar af det Torn, vid detta Torg fordom legat, hvartill Västra muren lopp; som sedan fortsattes på Stadens Östra sida, till Norra Tornet. Tomterne hafva i senare tider tillhört Handlanden Roland Eliæson och Vinskänken Jochom Fryck. Det midt emot belägne Hus, har hafvit flere ägare, såsom en Fru Beata Krusbjörn, en Feiff, Handlanden Lavéen; och hörnet af Väster-långgatan och Torget, skall varit en Ehrenstrahl tillhörigt; som för några år sedan blifvit köpt och i stånd satt, af Guldsmeden Eneroth.

§. 4.

Mynt-Torget ligger vid Södra grenen af Norreström, der bron går öfver til helgeandsholmen och der K. Myntet är beläget, hvaraf torget fådt sit namn. Här sammanstöta Riddaregatan och Stads Smedjegatan^[10]. På Brolins grundritning, stå de tvänne hus, Urmakaren Heijmans och Guldsmeden Hennings, utprickade, som midt emot myntet, blifvit af Kronan inlöste, nederrifne och platsen omsider 1797 planerad, att gjöra upkörseln för Leijonbacken, till Norra Slottshvalfvet, enligt Slottsdesseinen, aldeles fri och öppen; hvarigenom detta lilla torg ock blifvit mera utvidgat.

Till Öfverståth. Axel Sparre afgick K. Regeringens bref, d. 28 Julii 1668, om den nya gatans öppnande, ifrån Norre-port, genom Salvii arfvingars och Salig Fru Ebba Leijonhufvuds hus, hvilket skulle med det första, i verket ställas och husägarne förnöjas. År 1669 d. 19 Aug. expedierades derom ytterligare bref; att det ginge långsamt, med den projecterade gatan, ifrån Norre port, till Riddarholmen (nu varande Riddaregatan); hvarföre Öfverståthållaren derom vidare beordrades, att så väl gatan som den fria platsen, vid Norre-port, efter dessein, med det forderligaste stältes i verket; till hvilken ända nödigt vore, att Staden tillhandlade sig, Fru Lejonhufvuds och Salvii Hus; då sedan det öfrige af samma tomter, till andra kunde försäljas, att efter tjenlig dessein uppbyggas. Om detta Hus läses uti en Dagbok hållen vid 1664 års Riksdag: "att den 7 Junii s. å. brände det i Staden vid Norr port, der Grefve Carl Lejonhufvuds Hus är utmed porten. Dess Hus dernäst blefvo helt uppbrunne. Elden slog sig ock på 3 ställen i Slottet; men blef förhindrad." (Hist. Märkvärd. 4 D. p. 129).

På denna plats eller torg, stod fordom inre Norre port, hvarom mera angående Stadens Försvarsverk.

Det härvid liggande Kongl. Myntet, varder angående allm. Byggnader, särskildt beskrifvit.

Rosenadlerske Huset, som här intager ett helt qvarter; (utom gamla Huset Penningen, kalladt, som Capitaine Kirstein, såson ägare deraf, i senare tider i stånd satt, och af gammalt tillhört Guldsmeden Donat Feijf), skall Presidenten Rosenadler fådt, efter Fru Brita Behm, Professor Svedes Enka, och af honom blifvit både tillökt, ombyggdt och förbättradt. Här var i senare tider, Apoteket Kronan, och ett så kalladt Temple du Gout inrättadt, af en Fransysk Mode-krämerska, Barbara S. Pauli, som enligt K. Brefvet, af d. 20 October 1775, ägde att tillverka och i öppen bod försälja, allehanda Fruntimmers-granlåt och Hufvudbonader, emot vanlige utskylders ärläggande, samt för de modeller hon från Frankrike hvart fjerdedels år ärnade förskrifva, en skälig tullafgift; hvaröfver en noga förtekning, till Öfver-Directeuren af Tullarne, skulle ingifvas.

Här vid Mynttorget, har ock Marskalken Wrangels Hus legat, som länge kallades gamla Slotts-Cantzliet; det köptes, reparerades och beboddes sedan, af Gr. Carl Gyllenborg. Efter hans död, såldes det till nya Slottet, för några och tjugutusen plåtar, och nederrefs 1757, efter den Västra Slotts-Flygeln, der skulle gå fram^[11].

§. 5.

Köpmans-Torget i Östra ändan af Köpmans-gatan, är litet och obetydeligt. Der sammanstöta Bollhus-gränden och Baggens-gatan. Norra och Södra Köpmans-brinken gå derifrån till Österlånggatan. Torget består af en sluttande backe; och af detta läge, som förorsakar vattnets stridare affall, har det förmodeligen blifvit kalladt, Sqvalte eller Sqval-torget, som sedan blifvit förvändt till Sqvallertorget.

Huru det 1685 tillkommit, förmedelst Köpmanshvalfvets borttagande, är i det föregående 2 Capitl. omförmält.

Midt för Köpmangatan, ligger det för detta Sjöbergska Huset, fordom Tungenfelts, emellan Norra- och Södra- Köpmans-brinken; hvarå sågs öfver porten, ett vapen i sten uthuggit, föreställande ett svinhufvud, med tvänne långa tänder, utom munden; och i en niche, högre upp på väggen, en bild; utmärkande hoppet, med sitt ankare, hvarunder stod, årtalet 1634. Förenämde vapen, förmenes hafva varit, en ointroducerad Slägt tillhörigt, von Herningshausen kallad, som i vapnet förde ett svart svinhufvud med hvita tänder utom munden^[12]. Det är vid Husets reparation 1797 borttagit, med det öfriga, som utmärkte Husets ålder, utan att vanpryda det. Judarne hade någon tid, sin Synagoga i detta Hus; innan de af Staden hyrde Huset vid Tyska Brunnen, der Auctions-Kamrarne förut voro.

De öfrige Husägare, vid detta lilla Torg, der gamla Stadsmuren fordom gått fram, voro 1771 Grosshandlaren Nicl. Pauli, Fru Burgman och Fru Abrahamson^[13].

§. 6.

Munkbro-Torget vid Riddarholms Canalen, har communication med Riddarhus-Torget, och förenämde Västra Hamn, vid Mälarens strand. Lilla Nygatan stöter här intill, samt ifrån Stora Nygatan Schaleri och Saltmätare-gränden. Har sitt namn af Bron, som fordom gått från Gråmunkeholm, midt för Gråmunkegränd, till denna plan; innan Husen, utanför Stadsmuren blefvo byggde. Platsen kallades i slutet af förra årahundradet, som i föregående Capitel blifvit anmärkt, den obebyggde platsen eller Ridderholms gatan. Vid detta Torg lägga Båtar och Ökstockar till, med Landtmanna-varor.

I senare tider inrättades här aqveducter vid Canaler.

Proviantmästaren Hind. Olofssons Stenhus, västantill vid Munkbron; som för hans begångne brott och otrohet i tjensten, hemfallit Kronan; skänktes Staden, såsom ersättning för gjorde kostnader, vid Gators och Gränders rättande. (Ö. brefvet d. 28 Aug. 1643).

Arméens Pensions-Cassa äger här sitt egit Hus; förut tillhörigt en Olievecrantz, sedan Öfversten Baron Pfeiff; då Gardes-paraden, här på Torget formerades. Der bredevid, var fordom Magister Fults, sedan Kaggiska Huset, som skänktes, till boställe, för Kyrkoherden vid Riddarholms Församlingen; och i hörnet Schaleri Hus, som gifvit gränden namn; samt i det motsvarande hörnet å Norra sidan, nedre delen af Bergstrals Arfvingars, eller gamla Rynningske Huset.

I hörnet af Lilla Nygatan och Munkbro-Torget, är det länge kallade Grefveliga Piperska Huset. Af handlingarne, angående ägande-rätten till detta Hus, som af nu varande Ägare blifvit benägit meddelte, inhämtas: att en Erich Jöransson, varit den förste kände ägare till tomten. Efter honom har den i arf, kommit till Wellam och Reinhold Leihusen, bröder, samt hustru Brita, Salmon Standers efterlefverska.

Om denna Erich Jöransson, är den samma, som med tillnamnet Tegel, skref Erich XIV:s Historia, och var den så illa berycktade Jöran Perssons Son; så är af handlingarne i Svea Hof-Rätt bekant, att han 1612, fick bekräftelse på sin Faders Stenhus, vid Västerlånggatan, samt en Kryddgård, gent emot Gråmunkeholm; som då skulle kunna vara den samma, som Reinhold eller Regner Leihusen, Lejonhusen eller Lehusen, (som han i handlingarne olika kallas), genom transaction, med sina medarfva bekom, och hvarå, han erhöll Magistratens fastebref 1646; sedan tomten blifvit reglerad, vid den då tillika förrättade gaturefning. Men det må ock vara dermed huru det vill; så är doch ostridigt, af handlingarne, att Regner Lehusen, emellan åren 1646 och 1649, uppbyggt det, förmodeligen, större och betydeligare Stenhus, som Drottning Christina, d. 12 October sistnämde år, af honom köpte, och hvarom här nu egenteliga frågan är.

Drottning Christina gaf derföre 19,997 R:dr. specie, och lät i gods à 4 ½ procent, betala och contentera honon, samt skänkte strax derpå, eller den 20 Nov. 1649 detta Hus, till Hertig Adolph Johan, sin Cousin.

Af honom köpte Kongl. Rådet och Fält-Marskalken Grefve Clas Tott detsamma, och har uti en af sistnämde Possessorers tid, vagnshus eller stall-tomten, blifvit en tillhörighet till denna egendom, belägen gent emot vid lilla Nygatan och i hörnet af Johannis eller Saltmätare-gränden, som den i handlingarne, olika kallas.

Grefve Clas Tott upptog på denna Egendom flere betydeliga lån; af Grefvinnan Anna Oxenstierna, (som satte sig i possession af Huset) af Biskop Brunnius, och af K. Rådet och Fält-Marskalken Gr. Köningsmark, hvarigenom så väl, som Gr. Totts gravationer till Kronan; gafs anledning till särskilte rättegångar, om bättre rätt till denne Egendom; hvilken Grefve Köningsmarks Enkefru, Grefvinnan Maria Christ. Wrangel, i anseende till en äldre intekning, genom K. Rättens Sentence och Dom, tillerkändes, d. 10 Julii 1686, hvarefter fastebref, för hänne utfärdades d. 26 Mart. 1687.

Efter Grefvinnan Wrangels död, sålde hännes Döttrar, Fröken Maria Aurora Köningsmark och Gr. Carl G. Levenhaupts Fru, Amalia W. Köningsmark detta Hus, d. Jun. 1692, till Rådmannen i Stockholm Olof Hansson Törne för 60,000 Dal. K:mt. Vid fastebrefvets utfärdande, transporterade han, sin ägande rätt dertill, på sin Måg, då varande Cantz. Rådet Carl Piper, som derå erhöll laga fasta, d. 20 Jul. 1692. Men emedan afledne Hertig Adolph Johan icke betalt fjerdeparten af donationen, och de öfrige ¾-parter, äfven vore reduction underkastade; ty utfärdade Reductions-Com. observation derå, hvarifrån likväl Cantz. Rådet C. Piper befriades, enligt K. Commissionens utslag, d. 2 Dec. 1696. Detta Huset försåldes omsider, af Piperska Arfvingarne, d. 15 Mart. 1753, till Konung Adolph Fredrich, för 150,000 Dal. K:mt., der den af honom då inrättade och underhållne Cadett-Corps var inqvarterad, till dess den 1756, förflyttades till Carlscrona; hvarefter Konungen sålde Huset, till Presidenten i Com. Collegio, Baron Erland Broman för 162,000 Dal. K:mt; han åter afstod detsamma, d. 4 Febr. 1757, till Grosshandlaren i Stockholm Herman Petersen, för 180,000 Dal. K:mt., hvarå fasta meddeltes d. 4 Julii 1757. Det blef af honom sedan ansenligen förbättrat; flyglarne uppdragne en våning högre; de 3:ne portarne vid Munkbro-torget igenmurade, och ingången till stora Huset öppnad, vid lilla Nygatan; m. m. samt Egendomen efter hans förordnande, gjord till Fidei Commiss, åt älldste manlige Arfvingen.

Efter hans död, hafva hans Barn blifvit upphöjde i Adeligt Stånd, och äges Huset nu, sedan älldre Sonen, utan manliga descendenter aflidit, af andra Sonen, Herr Herman af Petersens.

Då Enke-Dr. Lovisa Ulrica flyttade ifrån Slottet, skall hon ärnat köpa detta Hus; om Konungen lämnadt Fidei-Commissarien tillstånd, att sätta vederlag derföre, i annan egendom. Det har efter 1780, varit uthyrt, till Bergs-Collegium, under den tid, K. Myntet reparerades, och sedan åt R. Drotset Gr. Wachtmeister.

Öfver Portarne har man fordom läsit: 1) Hålt dig vänliga med hvar man, men betro näppeliga en ibland tusende.

2) Skilgh ifrån dig, dina ovänner, och tag dig likväl också till vara, för dina vänner.

§. 7.

Riddarhus-Torget, belägit bredevid Munkbrotorget och Riddarholms-Canalen, var förut mindre och irreguliert, innan Ridderskapet och Adeln 1765, till dess utvidgande, öppnade Riddarhus-gården; hvarigenom det nu kan anses vara en liksidig fyrkant; då längd och bredd tages, ifrån Riddarhuset till de motsvarande Husen, och ifrån qvain vid Canalen till Rådstuguflygeln; innehållande omkring 11,000 qvadrat-alnar. Gatorne som här sammanstöta, äro: Riddaregatan, stora Kyrkobrinken och stora Nygatan. En gränd löper ner till Norrström, emellan Riddarhuset och nya Rådhuset.

Då Riddarhus-gården lades till Torgets utvidgande, blef en fyrkantig huggen sten nedlagd i hörnet vid Torget, at utvisa längd och bredd af samma tomt; som förut var instängd af ett plank, och hade ett litet Stenhus i hörnet vid Torget och gatan till Riddarholms-bron; som uthyrdes till salubod.

Att Adeln derigenom icke minskat sin ägande-rätt till sjelfva platsen, bestyrkes deraf; att vid samma tillfälle, hela Riddarhus-tomten blifvit afmätt och Charta deröfver af Stads-Ingenieuren 1764 affattad; som af Magistraten blifvit gillad; h‬varå Riddarhuset, d. 30 Aug. samma år, fasta erhållit; till följe hvaraf, förberörde fyrkantige råsten blifvit nedlagd.

Riddarhus-tomten innehåller uti bredd på

Södra sidan vid Riddarholms-gatan	97 aln.
På Norra sidan vid Strandgatu-linien	97 —
På Öftra sidan vid Riddarhus-gränden	195 —
På Västra sidan vid Canalen	190 —

Arealiter 18,915 qvadrat-alnar. Ifrån hörnet af Huset till råstenen 75 alnar, då Riddarholms-gatans gamla bredd blifver 30 alnar.

Till hela Riddarhus-tomtens planerande och stenläggande som fordrade en kostnad à 384 R:d. 44 skill., deltog Riddarhuset till hälften; med förbehåll, att platsen enligt Chartan, förblifver städse Riddarhusets egendom, samt att underhållandet af den delen innom råstenen, som med Riddarhusets goda minne, till gata och farväg nyttjas, utan Riddarhusets vidare kostnad, besörjes.

Torgets rymmeligare och värdigare utseende och qvains nybyggnad vid Canalen, vore nödvändige anstalter, som Ridderskapet och Adelns vidtagne beslut, fordrade: att här på dess kostnad låta uppresa åt K. Gustaf I. ett för mera än tvänne tidehvarf tillbaka, förtjent vedermäle af vördnad och tacksamhet.

Gustaf Wasas Ärestod af Bronze, uppsattes här d. 13 Decemb. 1773, på en rund piedestal af Svensk Marmor 11 fot hög; föreställande Konungen lagerkrönd, med scepter och mantel, gående från Riddarhuset till Kongl. Slottet. Inscriptionen derå, guten i Metall, omgifven af en ringlagd orm, lyder sålunda:

Gustavo. Erici.
Patriæ. Libertatis. Religionis.
Vindici.
Ex. Nobili. Civi. Opt. Regi.
Post. Bina. Secula.
Pos. Ordo. Equestris.
MDCCLXXIII.
———

Härom varder vidare handlat uti beskrifningen om de till Svenska Konungars minne i Stockholm, uppreste bildstoder.

Riddarhus-Torget nyttjas väl icke såsom en handelsplats, dit landtmanna-varor föres; utan mera som ett ställe, der allehanda Folk samlas, till nyheters och rycktens utbjudande.

Man kan icke tydeligen beskrifva utseendet af denna tracten, som undergådt många förändringar, innan här blef en öppen plats och Torg inrättat; som att sluta af dess namn, och Riddarhus-tomtens inlösande på 1640-talet, ej kan vara mycket gammalt.

Att grunden från början tillhört Munkarne på Gråmunkeholm, — att här, som det förmenes af ålder stådt, Herr Bencts Torn, — att sedan den tiden flere byggnader varit här uppförde, — att enligt 1547 års Plan-Charta intet Torg då varit hvarken här eller vid Munkbron, utan platsen den tiden bebyggd, ned till Canalen, — att en Bro, Norr om, den nu varande nya Riddarholms-bron, varit byggd, närmare Riddarehuset, syntes så väl; en gammal pålning utmärka, då nye qvain vid Canalen byggdes; som det ytterligare torde kunna bestyrkas af den 1669 anbefallte gatas öppnande, från Norreport till Gråmunkeholm, (hvarom ofvan förmält är) , — att Herr Åke Tott 1630 d. 21 Octobr. fådt lof att låta bygga en Brygga ifrån sin Gård, på Gråmunkeholm, till det nya Torget, som Konungen der afsticka låtit; — äro de strödde underrättelser, man om denna tracten kunnat samla, och hvaraf tillika synes kunna inhämtas, att Torget kort före 1630 blifvit afstuckit och kort derefter anlagdt. Uti beskrifningen om K. Gustaf Adolphs Lik-process, d. 22 Junii 1634, nämnes nya Torget vid Munkbron, att utmärka i fråga varande Torg^[14].

Beträffande de häromkring liggande Hus, fordrar Riddarhuset sin egen beskrifning.

Nya Rådhuset, förut Riks Skattmästaren Grefve Gustaf Bondes Pallats, aftagit i Svecie verket 1 Del. Tab. 41, 42; men flyglarne mot Riddarhus-torget då icke byggde; afbrann den 18 Apr. 1692; led sedan någon skada andra gången af eld, vid början af innevarande åra-hundrade; har sedan blifvit fullkomligen i stånd satt; men icke med så många onödiga sirater på taket. — Efter R:s Skattmästaren Gust. Bonde, som afled 1677, ägdes det af Sonen Grefve Carl Bonde, hvars Enkefru, Grefvinnan Maria Gustava Gyllenstierna, sålde det till Stockholms Stad, som interimsvis gjorde deraf sitt Rådhus; hvarföre och R. Rådet Gr. Gustaf Bonde, Sonen, uti sine på vers skrefne öden^[15], säger:

"En Bonde jag föddes i Stockholms rådsal."

Innan det såldes, uthyrdes det någon tid, till Hofrätts-hus, och efter Slottsbranden, dit flyttades Kongl. Bibliotheket, som först blifvit inrymdt i Gr. Lilljes Hus, då en ringa del deraf räddades undan elden^[16].

Det är förut nämt att Magistraten här intog sitt säte 1732 eller 1731^[17]. Uti en olyckelig vådeld afbrände Huset d. 19 Dec. 1753; men dess i ståndsättande företogs strax derefter, och bestriddes så skyndesamt, att Magistraten kunde åter inflytta, om Sommaren 1755.

År 1758 d. 11 Julii gillade Konungen de insände ritningar till de tvänne flygel-byggnader, vid Rådhuset åt Torget, som då skulle inrättas till Stadens Kämners-Rätt, till Corps de Garde för Stadsvackten, med flere behof; sedan rifningen af gamla Rådhuset, på Stortorget, var besluten att företagas.

K. Gustaf III. benådade Magistraten och Borgerskapet med flere besök. År 1768 såsom Kron-Prins, sänd af en älskad Fader, att försäkra dem, om hans huldhet och förtroende; 1772 vid Revolutionen, att emottaga deras försäkran om undersåtelig trohet och tillgifvenhet; 1790 d. 30 Aug. efter erhållen fred, till betygande af sin tacksamhet deröfver, att Borgerskapet tagit till vapen, att försvara honom och Staden; och äfven förut, då K. tolkade sin erkänsla för den trohet och nit de visat, då Riket skakades af in- och utrikes faror. Ett lika nådigt besök har Magistraten och Borgerskapet fådt emottaga, af K. M. Konung Gustaf Adolph såsom Kron-Prins, d. 29 Mart. 1790, att å dess Faders vägnar, vid öppnandet af tredje årets fälttog, uppmuntra Borgerskapet till ytterligare vård och bevakning om Konungahuset och Hufvudstaden. Äfven af Konungens Förmyndare, Hertigen af Södermanland, d. 10 Nov. 1792, att installera Öfver-Ståthållaren Modèe i Ämbetet.

Minnet så väl af desse solenne acter, som af den besynnerliga nåd och ynnest, Magistraten och Borgerskapet således rönt; förvarar äfven de vedermälen deraf, som i stora Rådhussalen äro den ypperligaste prydnad. Främst i rummet ses K. Gustaf III:s bröstbild uti hvit marmor, under en prägtig thron-himmel af cramoisie-rödt sammet, med rik guldbrodering och fransar; hvars ryggstycke prydes uti upphöjdt broderi med Rikets vapen och derunder ett upprätt svärd, såsom tecken af Riddaregraden med Svärds-Ordens Stora Korss; hvilken dess vid Walkiala segrande Krigshär, Hans M:t på sjelfva valplatsen tillärkände; såsom efter Ordens-stadgan: väl förtjent. Till höger sitter då varande Kron-Prinsens, nu K. Gustaf Adolphs portrait; hållandes i handen det bref, H. K. Höghet, såsom sin Herr Faders Sändebud d. 30 Mart. 1790, på Rådhuset frambar, med dess fulla utanskrift: Till vårt trogna Borgerskap uti vår Residence-stad Stockholm, detta nådeligen. Till vänster ses H. K. H. Hertig Carls portrait, till en åminnelse deraf, att Stockholm någon tid af åren 1772 och 1773, uti H. K. Höghet ägt sin högste Styresman^[18]. Utomdess prydes detta rum af flere Taflor och i synnerhet af Stockholms Stads utsigter ifrån åtskilliga ställen, förfärdigade af Hof- och Perspectiv-Målaren Joh. Säfvenbom.

Bland flere ålderdoms qvarlefvor, förvaras här Stadens Svärd, Nycklar^[19], och de, till ett af fordna tiders nyttjade straff, så kallade Stadens Stenar. Vid uppgången till Rådhuset, hänger Stockholms-alnen af järn, i muren fästad.

Bland Husen vid detta Torg, är ock det förut så kallade Hamiltonske Huset, fordom en Grefve Falkenberg tillhörigt, nu åter, Assessor Bergstrals Arfvingar; liggande midt emot Riddarhuset, och intager med sin façade åt stora Nygatan, sina flyglar, samt Huset åt Munkbron, ett helt qvarter. Stora Porten af huggen sten, är sirad med 2:ne vapen; det ena en Ulf tillhörigt, af Melcker Axelssons Slägt, länge sedan utgången. Det andra föreställande en Sugga, stående på fyra fötter, fördes af Kurtzelske Ätten. Samma vapen tillika med R. Rådet Rynnings finnes på ett stort gammalt Stenhus på Lämshaga på Wärmdön. Han var gift med Anna Elisabeth Kurtzell och blef förmodeligen med henne ägare till detta Hus.

Huset med façaden åt Riddarholmen, kallades fordom Lycktan för sina många fenster. Det tillhörde för flere år sedan, Sockerbagaren Ziegler; är nyligen reparerat af nu varande ägaren, Meubelhandlaren Lundberg. Det har ett Italienskt platt tak, med sitt järngaller. Det i hörnet af Kyrkobrinken tillgränsande, Kyrkoherde-huset, som blott hafver ett fenster åt Torget, liknar en utbruten del af samma Hus. Huset på andra sidan Rådstugan, eller Källaren Tre Kronor, nämnes i K. Brefvet d. 15 Junii 1667, för Gustaf Baners Hus.

§. 8.

På Tillæi Charta upptages Södra Slottsplanen ibland Stadens Torg. Åkare-Torget nämnes sålunda 1693; att Pastor i Riddarholmen då hyrde rum i Fru Anna Blix Hus, vid Åkare-Torget belägit. Torde vara något af redan nämde Torg, der Åkare haft tillstånd, att hålla med sina kärror och åkedon, till Allmänhetens betjening.

Bland öppne platser i Staden må här ock anmärkas Brända Tomten, der Kinstu och Skärgårdsgatorne sammanstöta, och är som namnet tyckes innebära, en afröjd tomt efter ett afbrändt Hus, till vinnande af något utrymme, emellan de der sammanträngde Hus och Gator. Der bredevid är Kortmanske Huset belägit, nu Capitaine Klingenstierna tillhörigt.

§. 9.

Om Brunnen på Stortorget är i 1 §. af detta Capit. något nämt. Den upptogs, efter Beurse-byggnadens fullbordande och gräfdes till ett, med Mälar-horizonten, svarande djup. Den fick då en hvälfd öfverbyggnad och 2:ne pumpar, samt sirades å sidorne, dels med huggen sandsten, dels med härmad droppsten. Öfverst är en stor urna, med vaser i alla fyra hörnen, hvarutur vatten föreställes flödande. Till Beurse-byggnaden, skall ett Vattu-uppfordringsverk, från Brunnen, som dertill inrättad blifvit; kunna anläggas och vatten i alla Husets våningar uppföras, i likhet med de inrättningar, R. Ständers Banko hus och Stadens Rådhus hafva^[20].

Under R. R. Baron Sparres tid, som med så utmärckt omtanka besörjde, alt hvad Policen i Hufvudstaden, angå kunde; förbättrades ock den så kallade Tyska Brunnen 1787, der Svartmans- och Skärgårdsgatorne stöta tillsamman. Brunnen blef med sina 2:ne pumpar öfverbyggd, af sten, och Husen emellan förenämde gator aftagne, och gaflarne i en rundel åter uppförde, att åt denna trånga plats, gifva ett mera utrymme: hvilken inrättning skedt på Brand-Försäkrings-Contoirets bekostnad. Åratalet 1787 är i en sten, å Brunnen uthuggit. Dess vatten håller mäst koksalt, litet eller intet saltpetter, dessutan kalk och litet järn. Är af de bättre vatten i Stockholms Brunnar, under N:o 3^[21].

Brunnen i Brunsgränden, vid Österlånggatan, har 2:ne pumpar, under ett brädtak; gör passagen trång. Dess vatten håller bara koksalt, kalk och nog järn: är efter Pr. Bergii classification det 7:de ibland de bättre i Stockholm^[22].

Gamla Banco Brunnen, bakom gamla Bancohuset, vid infarten till yttre Borggården, har en pump; håller koksalt, saltpetter och litet järn, uppföres under N:o 10 af Bergius, ibland de bättre vatten^[23].

Innom K. Slottet, är på stora Borggården en brunn, ämnad till Uppfordringsverk af vatten i alla slotts-rummen, vid timmande eldsvåda.

I Södra slottsgången, der Konungens Kök äro inrättade; finnes nödige Brunnar, med sina pumpar; der vattuhämtning, äfven tillåtas af andra.

---

1. Stora Rimkr. 2 Del. p. 367, 371.
2. Öfv. Ståth. Ämb. Handl. i R. Archivo.
3. Tänke-boken 1595, fol. 222, 256.
4. Gezelii Biogr. Lex. 4 D. p. 468.
5. Örnhjelms Bullarium, i Antiqv. Arch. Tom. V.
6. Peringskölds Samlingar.
7. Rimkr. 1 Del. p. 222—225.
8. Rimkr. 2 Del. p. 460.
9. Hallenbergs K. Gust. Ad. Hist. p. 594.
10. Enligt 1550 års Tomtöre-bok, bodde då på denna gata, 5 Smeder, utom en Kopparslagare och en Plåtslagare; hvaraf gatan torde fådt sitt namn.
11. Canc. R. Berchs handskrefne Saml. om Stockholm.
12. Baron Rehbinders Matrikel öfver ointroducerade Slägter. Msc.
13. Brolins Charta öfver Stockholm.
14. Stockh. Magazin af Svederus för år 1781. 3 Tom. p. 338.
15. Cantz. Berch. l. c. Som berättar att förenämde vers blifvit supprimerade.
16. Celsii Hist. Bibl. Reg. St. 1751. 8:o. p. 169.
17. Det sednare årtalet finnes på en Oratio inauguralis ad felicissima Curiæ Stockholmensis Auspicia in primo Sollemni Senatus Urbici consessu, anno 1731 pie dicta, ab Erico Petro Bång, Stockholmensi. 4:o. Tryckt i Upsala.
18. Extra Posten 1792, N:o 44.
19. Se Stadens Försvarsverk.
20. Borgm. Forssbergs berättelse om Beurse-byggnaden 1780. Msc.
21. Vett. Ac. Hand. 1759. Vol. 20 p. 106.
22. Ibid.
23. Ibid.