Stockholm, Del 1 (Elers 1800)/Kap 105

←  Om Torgen och de dervid belägne Hus, samt allmänne Brunnarne inne i Staden.

Stockholm, Första delen av Johan Elers Om Kyrkorne.

Om de i Stockholm, till Svenska Konungars äreminnen, uppreste Bildstoder.  →

V. CAPITLET.
Om Kyrkorne inne i Staden.

§. 1.

Stockholms Stads Storkyrka.

Birger Jarl anlade denna Kyrka då han funderade Staden, 1260; hon förtjenar således, såsom den älldsta och enda, allt intill K. Johan III:s tid, ännu sitt namn af Stadens Storkyrka. De andra hafva före den tiden, varit Kloster-Kyrkor^[1]. En del af våra Häfdateknare förmena, att Kyrkan blifvit anlagd; andre, att hon blifvit färdig 1264. En så stor byggnad, synes dock hafva fordrat en längre tid än 4 år, i synnerhet som Försvarsverket, var ett af de angelägnare göromål, som gifvit första anledningen, till Stadens fundation; i början af femtonde årahundradet, skall Kyrkan på bredden blifvit utvidgad, och med en tillbyggnad vid Västra ingången aldeles fullbordad, 1478. Dess längd uppgifver Grundel till 196 fot och bredden till 104. Af hvad grund, hon blifvit helgad åt Ryssarnes Patron, den H. Nicolaus, lärer nu mera, lika så litet kunna utredas; som saken i sig sjelf, torde kunna anses, af någon synnerlig vigt. En vitter Fornälskare förmäler väl, att S. Niclas anses, som de Sjöfarandes Patron, hvarföre ock den första Kyrkan, i den nya Staden Köpenhamn, blifvit honom helgad, och att samma orsak torde vara, till Storkyrkans uppkallande efter honom^[2]; men om Svenska sjöfarten för handelns skull, kan man dock den tiden, icke göra sig några stora tankar. Att S. Nicolaus, en Biskop i Staden Myra i Lycien, blef antagen till dess Patron, kan nu icke så lätt sägas; är Botins yttrande, derom^[3]; lika osäker lärer den uppgiften vara, att Kyrkan fått namn af en Nicolaus, Nuncius Apostolicus, som blifvit hitskickad ifrån England, och som sedan skall blifvit Påfve, under namn af Adrianus IV; eller af Erke-Biskop Nicolaus Hvit, till någon åminnelse, att han skall varit närvarande vid dess invigning 1306. (Grundel l. c. p. 19).

Af Kyrkans älldsta utseende, med sina små torn och 3:ne afsättningar på taket, förvaras en gammal afmålning i Kyrkan. Hon hafver förut varit längre än nu; men K. Gustaf I. lät aftaga en stor del på Östra gafveln, för Slottsgrafven skull och vägen till Slottet, år 1543; så att den delen, som förr var grunden till Högchoret, står nu under gatan; der Hertigarne Erik och Waldemars, och många flere Lik varit begrafne. Hon hafver i förstone icke varit så bred, fram vid choret, som nu; utan då K. lät aftaga hänne, på Östra gafveln, var hon smalare frammantill och så byggd, som Gråmunke-Kyrkan och S. Jacob ännu äro; men då hon aftogs på längden, öktes hon jämlikt på bredden med nedre delen, som altid varit sig lik, eller oförändrad^[4]. Den vanskapelige façade åt Slottsbacken, som Kyrkan nu har, är efter Stads-Architecten Carlbergs ritning, och Inscriptionen, å den stora Koppar-taflan derstädes, med derå förgylte och fastspikade bokstäfver, författad af Doct. Alstrin^[5].

Messenius, och Grundel efter honom, med flere, instämma derutinnan, att K. Gustaf I. varit sinnad, dels för bättre utrymme, dels i anseende till Slottets försvar, vid en fiendes anfall, att låta nederrifva hela Kyrkan; men att han ändteligen afstådt derifrån, på Olof Skeppers råd, som äfven skall förestäldt, att en sådan oförrätt, kunde väcka Guds hämd. Detta skall händt 1554, och året derefter eller 1555, att Kyrkan blifvit på längden aftagen, som förberört är, ehuru Peringsköld förer det till 1548.

K. Johan III, var åter af en annan tanke, då han d. 1 Jan. 1581 förklarade sig vilja hafva något förändrat på Stads-Kyrkan; hvilket han på sin bekostnad ville låta beställa, att det sedan desto snarare, kunde blifva företaget och fortsatt; hvilket Oluf Gudmundsson, skulle sig påtaga^[6].

År 1595 d. 28. Apr. kl. 3 om morgonen, slog Åskan på 3:ne ställen ned i Storkyrkan. Elden tändes ofvanför timme-klockan; men blef släckt med söt mjölk^[7].

I K. Gustaf I:s tid, skall Kyrkan som Messenius säger, varit prydd med half Dom; hvartill Påfven gifvit låt och samtycke; hvaraf hon sedan ofta blifvit kallad, Stockholms Domkyrka. Så skall ock samma Konung varit betänkt, att af Stockholms Stad, göra ett särskildt Stift.

Öfver denna Kyrkas Chorer och Altar, med tillhörande bref och instiftelser, hafver Peringsköld författat en beskrifning, som vid Storkyrkan förvaras. Den innehåller väl intet annat, än ett upprepande af de donationer, som i hus, jord och penningar blifvit anslagne till själaryckt, under Altaren och Capellerne, hvaraf här ett utdrag dock intages, med några tilläggningar, såsom tjenande till någon upplysning i Stockholms Stads Historia.

1. S. Martini Altaret eller Præbenda. Af Erke-Biskop Peders bref, Torstuna 1337, inhämtas, att en förnäm Borgare Johan Gissmar (då till Lybeck utflyttad) hade ett Altare, med sin Präst, instiftadt och af egne medel uppbygga låtit, till Guds och Mariæ låf, och dertill gifvit nödig skrud, samt Prästen 8 mark lödig silfver, i lön. Denna fundation stadfästade Erke-Biskop Hemming uti Upsala 1347.

2:dra Altaret hade Borgaren Conrad Arxö ärnat fundera; men som det i hans tid icke hant fullbordas, sökte Sonen Folqviner Arxö och Simon Schelhorn, derå Erke-Biskopens stadfästelse, som beviljades d. 26 Octob. 1350.

3. Mariæ Virginis Altare och inkomster, hade redan 1353 sig så förökt, att ock ett Gille med Ålderman och Bröderskap, kunde funderas; hvarpå K. Magnus Erichsson lämnade sin stadfästelse 1353. Detta Chor lades till S. Annæ; men Gildet införlifvades med H. Lekama Gille.

4. S:t Andreæ Altare, funderat af Borgmäst. Folqvin Bracheles Enka, Gertrud Konstens, i Choret närmast vid Norra dörren, 1370 d. 8 Octob. Detta stadfästades af Erke-B. Birger 1381, som äfven antog Verner Henr. Svarte för ord. Präst derstädes 1374. Hvad från denna præbenda hade blifvit borttagit, återstältes genom K. Christophers bref 1444. Detta är nu den Chor, der salig R. Cantzleren Gr. Axel Oxenstiernas 2:ne barn ligga begrafne.

5. Heliga Lekama Altare. Derpå finnes nu intet donations-bref; men af det älldsta som nu är att tillgå af 1409, intages, att Capellet haft sitt eget Gille och sitt Hus på Skomakaregatan. Capellet i Kyrkan har varit vid Södra dören, der nu läktaren är; instängt med sin särskilte mur, som än af pelaren synes. Hvad inkomster Choret hade af Landtgods, derom finnes inga bref, men i Staden ägde Gillet, Badstufvan, med dess grund; en half mark lödig, af Borgm. Vestphals Stenhus vid Södra port; item af samma Borgmästares Hus vid Fiske-torget ½ lödig mark (1425), item 7 m. lödig ränta af Henr. Dynkstedes Stenhus, nordan om porten, då man går åt Vismars-gatan, (1413), item 4 m. af fordom Borgm. i Stockholm sedan Borgaren i Lybeck, H. Pernoves Stenhus, Ö. mur, vid Fiskestrand, med räntan af flere Stenhus.

6. S. Peders och Påfvels Altare, hafver varit uti H. Lekama Capell. Inga handlingar finnas derom.

7. S. Barbaræ Altare: hafver Rådman Verner Gest och Herm. Rymbeke funderat, med en evig Messa till Guds och Mariæ lof, Jungfru Barbaræ, sin egen och föräldrars, samt andre Christne Själars gagn, 1428; liggandes detta Capell, näst H. Lekama Altare och S. Gertruds Chor, på den S. sidan i Kyrkan, försedt med underhåll, kostelig skrud och egendom i Stockholm.

8. S. Gertruds Altare på S. sidan i Kyrkan. Uti Rimkr. nämnes S. Gertruds Gillestufva. Inga handlingar äro derom att tillgå.

9. S. Michaelis Altare. Hafver haft sit egit Gille på Skomakaregatan, som kommit under Vår-Fru Gillet.

10. Altaret med 2:ne præbenden, uti ett särskildt Chor, hafver Heijna Frome och Hans Helmholt funderat 1458, efter Hustru Bela; och låtit denna instiftelse på Rådhuset inprotocollera.

11. Guds Ängla Altare funderat af Magnus Utter och hans Hustru Ingegerd, Guds Änglom till ära, 1481. Math. Petri, Præbendatus, gaf dertill sin Gård, på Norremalm, till en Capellans lön.

12. S. Christophers Altare; dess præbenda och chor förut upprättat, förnyades och begåfvades, å nyo af Hans Skymblepenning, efter sin Hustrus Faders död 1480. År 1440 hade Borgm. Ol. Lorenbergs Enka i Stockholm, skänkt till S. Christophers Altare i Storkyrkan räntan af 3:ne Hus, som hon ägde i Staden, och som aldrig fick tragas undan Altaret.

13. Tiotusen Riddares och Ellofvatusen Jungfrurs Altare. Detta med sin præbenda, hafver Borgaren Staffan Storbecks Enka, Christin Jacobsdotter, funderat af ny, med kostelig ränta, af stenhus och tomter för Præbendaten; S. Fransisci dag 1485. Choret har varit efterst N. sidan i Kyrkan; som ett gammalt bref utvisar. Uti 10,000 Riddare præbenda i Stockholm, har ett Helgedoma-kar varit af silfver; vägande 3 lödig mark 8 lod, 1 qvintin, eller 56 lod 1 qvintin^[8].

14. S. Henrichs Altare, hade sin præbenda och Chor, med sitt Gille.

15. Jungfru Maria och H. Tre Kungar till ära, instiftade Mich. Svarte och hans Hustru Elin Persdotter, i S. Henrichs Chor 1487, der han sig inköpt hade, med 60 mark p:gr, ett Altare med præbenda; gifvandes dertill 2 par Messekläder, en Kalk, Helgedoma-kar och ränta af 2:ne Stenhus. Uti Stockholms Kyrka har S. Henrichs beläte varit af silfver, vägandes 9 lödig mark och 15 lod; (Dijkman l. c. p. 94).

16. S. Peder och Påvels Altare: På Norra sidan i kyrkan, hvartill Biskop Cort i Strengnäs gifvit ett Stenhus, i Skomakare-brinken, som årligen räntade 20 mark, till Jungfru Mariæ tidegärd; hvilket han i samma Chor funderat hafver, som af ett bref 1494, intages.

17. S. Örjans eller Jörans Altare, inrättadt af Herr Sten Sture, vid S. Örjans Statua; men på det altaret hafver man intet document, mera än i Rimkr. (p. 538, 539) der som talas om S. Erichs baner, då det från Upsala, kom till Stockholm, fördes det in i Bykyrkan, och sattes på S. Örjans Altare^[9].

18. S. Erichs Altare och Præbenda,

19. S. Olofs Konungs,

20. Vår-Fru Conceptionis,

21. Vår-Fru Visitationis,

22. Nativitatis Christi.

Af hvilka man nu allenast finner blotta namnen, uti några gåfvo eller testaments-bref. Hafva och dessutom många flere varit, som nu med sine bref, äro aldeles förgätne,

23. S. Annæ Chor nämnes i ett bref 1507, hvartill kan läggas S. Johannis Præbenda, S. Blasii Chor, S. Loyi Præbenda och H. Trefaldighets Altare^[10]. Åtskillige fundationsbref, för berörde Altaren och Præbenden, finnes tryckte i en Vecko-Skrift, kallad Sanning och Nöje.

Tvänne stora Capeller hafva ock varit byggde, särskildt ifrån Kyrkan, neder vid Västra dörren, det ena Sunnan om klocktornet, det andra Nordan; bägge med flere altaren och prebendater. Det Södra hette Själa-Capellet, som var i stort flor, efter der sammastädes, de fläste messor hölles, för lefvande och döde; och thy offrade alle dit. Konung Magnus tager uti sitt försvar, Borgaren i Stockholm, Herman Skräddare och alt hvad han gifvit till Capellet, af honom funderat i Stockholms Kyrka. K:s bref af år 1361. (Link. Bibl. Handl. 1 D. p. 6).

Ibland alle andre Præbenden och Altaren i Själa-Capellet; hade en Kyrkoherde Hans i Håtuna, en Præbenda derstädes funderat 1422. År 1449 gjorde K. Carl VIII. en Stadga, med Föreståndaren i Själa-choren i Nicolai Kyrka, om Beijersta och Österberga och det som brukas, under förenämde Själachor i Töör, att han skulle gifva årligen deraf 7 mark till afgäld, till Capellanerne, så länge hans Nåd tillsäger; för hvilka de skulle hvart år på S. Gregers dag, hålla ett anniversarium med vigiliis och Själamessor, för hans faders och moders själ. — Det Norra Själa-Capellet vid Klocktornet, som nu är Sacristigan, hafver äfven varit i stort pris; men deröfver finnas nu inga bref i behåll.

Uti Stadens Tänkebok, för år 1593, d. 20 Aug. (fol. 96) förekommer, att Mäster Abraham och M. Erich, Kyrkoherrar, begärade att en Sacristi måtte blifva byggd, i Stora Kyrkan, på Norra sidan om Högchorena.

I Kyrkan hafver ock varit många beläten, hvarest den enfaldiga hopen, mycken Gudstjenst och vördnad, med håfvor och skänker gjordt hafver; hvarföre de fingo 40 dagars indulgentier, som för samma beläten, med knäböjande sig infunno; läsandes Fader vår, ave Maria! m. m., samt vaxljus för dem upptände. (Indulg. brefvet d. 16 Jan. 1474).

Att Storkyrko-Församlingen haft rättighet, att sjelf välja sig Präst, slutas af Privileg. 1436 och § om Prästval, som innehåller: "att Borgmästare och Råd skulle presentera en infödd Klerk, och honom skulle Kyrkan gifvas, utan gensago och hinder." Denna rättighet har Församlingen sedan njutit i 200 år; men i 1636 års Privilegier den 10 Mart. lämnas Församlingen blott den rätt, som andra i gemen icke äga; att med Consistorii samtycke, få kalla och välja på några Personer, hvilka sedan skulle presenteras Konungen, att deraf utvälja en^[11].

Klerkerne vid Bykyrkan voro, i älldre tider, utom Kyrkoherden, en Prost, en Poenitentiarius, en Syssloman och flere Capellaner; åtminstone en Præbendat, vid hvardera af de dervarande många Chorer och Altaren^[12]. Utan att nämna all den öfriga Kyrko betjeningen.

Uti beskrifningar om Kyrkor, finnes gemenligen en lång förtekning på Kyrkoherdar^[13]. Deras namn, befordringar och dödsår, äro ensamt till föga upplysning i deras lefvernes-beskrifning, som rätteligen bör sökas i Fäderneslandets Lärdoms-historia. Här kan doch om Storkyrko-Församlingens Pastores anföras: att Johannes Skrifvare skall vara den förste kände Curatus Ecclesiæ S:t Nicolai Stockholm. 1336: att Erich Kröpelin, var en Son af K. Rådet och Höfvitsmannen på Stockholms Slott H. Kröpelin, omkring 1446; att sedan Reformationen, ifrån Mag. Mich. Langerben, 1524, till närvarande tid, eller på 270 år: varit 37 Pastores, af hvilka 16 blifvit Biskopar i särskildte Stift, och de tvänne siste, Ordens-Biskopar. Af dem äro många, som förtjena en egen Historia; hvarmed Olof Petri Phase, länge sedan blifvit ihugkommen. Innan han var prästvigd, predikade han ifrån en särskild predikstol i Storkyrkan, och vardt nämd, Mäster Oluff i Korgen, hvarifrån han mer än ofta kom med lifsfara. Han blef Pastor 1539 vid Storkyrkan, men af en Commission dömd den 2 Jan. 1540, ifrån både Ämbete och Lif, för det han hade sig bekant och icke upptäckte, ett af Lybeckarne, genom några Tyske Borgare i Stockholm, anlagdt förräderi, att afhända K. Gustaf I. lifvet, antingen genom en krutfjerdings itändande, under hans stol i Kyrkan, då han bivistade Gudstjensten; eller på annat våldsamt sätt. Han hade genom hemlig bekännelse fådt kundskap derom, och således dragit i betänkande, att upptäcka en anläggning, som påsyftade icke mindre än Konungens lif, och att komma Riket under Hanse-Städernes välde. Han benådades omsider, och instäldes åter i Ämbetet, d. 7 Apr. 1543; så i anseende till hans biträde vid Reformationen; som till Borgerskapets underd. förböner och ärbudne 500 Ungerska Gyllens ärläggande, för hans befrielse. Huru illa Stockholms Borgare vore belåtne med sin Pastor, Pet. Pauli Gothus eller Peer Påfvelson, som sedan blef afsatt och miste kappan; intages af de emot honom 1587, andragne klagomål^[14].

Om en Birgerus anmärkes att han blifvit afsatt för det han ogillade Liturgien; om en Erich Schepperus, som för sin politik, hade sina missöden; att han fick på K. Carl IX:s befallning, ett rum på Slottet i Upsala, med lås utanföre; för det han steg på predikstolen och höll messa när honom sjelf syntes. En Emporagrius, Rudbeckius, Svebelius, en Schröder, Stamfader för Adeliga Ätten Schröderheim, med flere förtjente män, hafva dels på sina ställen i Häfderne, dels i särskildte åminnelse-tal, bliſvit med beröm ihugkomne.

Bland gåfvor och kyrkoprydnader, anmärkes här i synnerhet:

Altaret som blifvit skänkt af R. Rådet Friherre Adler Salvius, förfärdigat i Augsburg och af hans Enkefru aflämnadt 1654; föreställande Christi födelse, lidande och uppståndelse, uti ett arbete af guld, silfver och elfenben; och kan som ett skåp, öppnas och tillslutas. Det altaret som länge stod på ena sidan i Kyrkan, till ingen nytta eller särdeles prydnad, anmodades Kyrkans Föreståndare, genom Öfver-Ståthållaren Gr. Ch. Gyllenstierna, att öfverlämna till Catharina Kyrka; hvarom han hade fått K. bref, att derom tillskrifva Församlingen^[15].

Predikstolen som K. Gustaf I. skänkte till Kyrkan, kallades af Catholikerne en Korg. Den Anders Larsson sedan gaf till Kyrkan 1605, lämnades till Kungsholms Församlingen 1702, och den nuvarande af vackert bildthuggeri-arbete, rikt förgylt; är en frikostighet af Fru Elisab. Funck, och skall kostat 10,600 Dal. K:mt^[16].

Den förgylte Silfver Ljuskronan för 24 ljus, är en skänk af Grefvinnan Ebba Brahe, till en åminnelse deraf, att hon der i Kyrkan blifvit vigd 1618, med Grefve Jacob De la Gardie, och att hennes Herre, der blifvit begrafven 1652. Den skall väga 78 skålpund.

Bland Kyrkans antiqviteter och minnesmärken äro:

1. Den stora Mässings eller Sjustakan kallad, i Hög-choret framför Altaret, skänkt af Konung Magnus Ericsson Smek, till åminnelse af sin 1317 på Nyköpings Slott, ihälhungrade Fader och Faderbroder, Erich och Waldemar, och att der utmärcka deras gemensamma graf; der dock Waldemars stoft ensamt blef hvilande, sedan Hertig Erichs lik, blifvit 1322 affört till Upsala.

2. Den på flere ställen beskrefne sten, som vid foten på en pelare, höger om Altaret, föreställer en Ål, den ett Lejon och Lejonninna, med klona qvarhålla. Af Tyrannens Ståthållare, skall den blifvit ditsatt år 1521, som åratalet på stenen utmärker. Den derpå tillika befinteliga platt-tyska versen, kan väl icke gerna uttydas till förmån för K. Christiern.

"Der Ael ist fett ok ein starck fisk,
Mit ledigen henden iss he
nicht gut to fangen, dat is viss
                                 1521.
Wer Em vill verwaren,
He mot nene secke odder kisten nicht sparen."

3. S. Jörans beläte till häst, stridande med en förfärlig drake. Härom berättas att Sten Sture den älldre, på sin bekostnad och till bevis af sin acktning för fria konster, låtit förfärdiga detta arbete, af en utländsk Beläte-snidare ifrån Andorff 1489. Så säger Messenius, andre åter att denne Konstnär varit ifrån Antverpen. När arbetet var färdigt, skall Mästaren af en Sturens Tjenare, på Rådskällaren blifvit ihälstucken, med en daggert, på det han icke något skönare beläte, göra skulle. Erich Skeppare, gjorde några förändringar, med en hop belätens, samt andra Catholske styckens afskaffande i Kyrkan; hvarest doch S. Jörans beläte med dess häst och hvad mera dertill hörde qvarlämnades^[17]. Ståthållaren Peder Hård med Borgm. och Råd, beslöto 1528, att den stora Örjanen skulle flyttas till Vårfru dör; emedan han borttog alt rummet i Kyrkan. Vårfru Chor, var uti S:t Andreæ Capell^[18].

4. Konung Olof den Heliges sköld och sporrar, som K. Erich XIV. tagit ifrån hans graf i Niderås och 1564 med sig hemfört, att vittna om hans infall och seger i Norrige. Detta minnesmärke hafver ifrån första pelaren, innom stora dören, i anseende till läcktaren, som byggdes vid K. Gustaf III:s kröning, blifvit flyttadt, till en annan närmare altaret.

5. Den målade tafla som K. Johan III. låtit uppsätta på Södra kyrkoväggen, till åminnelse af ett så kalladt himmelstecken; bestående i några vädersolar, som blifvit synte 1592 och Konungen trodt kunna angå sig; hvilken tafla 1636 blifvit renoverad: är ock af Grundel nämd, med anmärckning, af det fel, som i anseende till det der antecknade årtal, af Målaren vid taflans renoverande blifvit begångit.

Mera uppmärksamhet förtjenar Ehrenstrahls stora taflor, föreställande yttersta domen och Christi nedtagande af korsset, målade 1694. Vid slottsbranden 1697, blefvo de flyttade från Slotts-Capellet till Storkyrkan, och sedan der uppsatte till höger och vänster om Kyrkans Högchor. Grundel säger väl att de blifvit skänkte till Kyrkan; men sådant lärer dock icke inträffat förr än 1777, då de uti K. Brefvet af d. 25 Aug. s. å. upplåtes Kyrkan till evärdelig ägo, i den öfvertygelse, (som orden lyda) att vederbörande besörja deras underhållande, såsom en ypperlig kyrkoprydnad och ett så talande bevis, af en Svensk Målares konst och skicklighet. Desse tvänne taflor äro af honom sjelf beskrefne, uti dess Schildereyen dess Königreichs Schveden von David Klöcker Ehrenstrahl verfertiget. Stockh. 1694 in fol. p. 27.

Till de Kongl. stolarne som byggdes 1694, hafver Gr. Nicodem. Tessin gifvit ritning; äfven som han författadt desseinerne till Gr. Johan Stenbocks och Klöcker Ehrenstrahls monumenter, dersammastädes.

De i Kyrkan befinteliga Epithaphier och grafvårdar, hafva flerestädes blifvit omständeligen beskrifne. De äro gemenligen af det hufvudsakelige innehåll, med förändrade namn, dagar och åratal; att man blifvit född, lefvat och undergått människans allmänna öde: att dö. Det är utom dess, icke på kyrkoväggen, en stor man förvarar sin åminnelse; der det ypperligaste monument icke skonas af förgängligheten:

Mors etiam saxis marmoribusqve venit, säger Ausonius.

Under denna Stads Kyrka, har väl Solna Församling 1529 blifvit lagd; men uti Stadens Privilegier, den 23 Maji 1636, gjordes den ändring derutinnan, att Lofö Kyrka, med all Kyrkoherde ränta och rättighet, skulle lyda till Stockholms Stads Kyrka, och Solna Kyrka, som derunder förr legat, vederkännas med dess Kyrkoherderänta och rättighet, under K. M. och Kronan. År 1668 d. 6 Mart. lades åter Solna under Stockholms Kyrka, sedan Lofö blifvit derifrån återkallad. Nu hör derunder egenteligen ingen Landskyrka eller Annex, annorlunda, än att nu varande Pastor vid Storkyrkan, Biskop D:r Flodin, vid ärhållen transport ifrån Adolph Fredrichs Församling, der han tillika var Kyrkoherde i Solna; blef dervid bibehållen; såsom Pastor vid S. Nicolai Församling.

Erke-Biskops-val, förrättades i Storkyrkan d. 24 Junii 1531 då Mäster Laurentius Petri erhöll 150 röster och blef sedan af Konungen nämd, till ett ämbete, det han intill sin död, i 42 år, med utmärckt nit berömmeligen förestod. Det må här ock nämnas att den sedermera 1583 utnämde Erke-Biskopen M Andreas Laurentii Bothniensis, Kyrkoherde i Gefle 1570, var den första Präst i Riket; som efter den nya Messeboken i Stockholm, messade på latin, alldeles efter Påfviskt sätt; hvarmedelst han vann K. Johan III. synnerliga ynnest, och välbehag. (Rhyzelii B. Chr. p. 61.).

Hertig Carl Philips lik bisattes i Nicolai Kyrka d. 27 Junii 1622. Han hade aflidit i Narva d. 25 Jan. s. å. och begrofs sedan i Strängnäs Domkyrka d. 19 Nov. 1623. (H. Carl Philips Lefverne af S. Loenbom. Stockh. 1772. 8:o p. 38).

Om Kyrkans Skrud och Silfver; om Sacristigan, der Stadens Consistorium, håller sina sammankomster; om Prästeståndets Sessions-rum, hvartill särskild uppgång gjordes, ifrån Kyrkogården 1778; Om Kyrkans Orgelverk, som å nyo byggdt af 66 stämmor, och invigdes d. 31 Jan. 1796; om det i Tornet varande Urverk; om Klockorne med de å dem varande inscriptioner och versar; om de stora Bilder af sten som pryda de 3:ne ingångarne till Kyrkogården, af hvilka de vid Östra porten, föreställande Hoppet och försigtigheten, af Dan. Kortz förfärdigade, blifvit 1702 uppsatte; om den på Kyrkogården vid Västra trappan byggde stora Grafven, med sitt Graf-chor, 1770 och 1771; om det gamla höga Tornet som 1736 togs neder, alt intill torn-muren, och om den derå 1742 fullbordade nya tornbyggnad af trä, efter Stads-Architecten Carlbergs dessein, oacktadt Håf-Intendenten Baron Hårlemans, deremot gjorde föreställning, m. m. äro ämnen som här icke fordra en tröttsam vidlöftighet: och att uppsöka alt hvad i häfderne blifvit anteknadt om Kyrkan, hade liknat en enkom afhandling derom, som här blott utgör en § i Stockholms Stads beskriſning.

Att K. Gustaf I. ämnadt nederrifva denna Kyrka, är förut nämt. Att K. Gustaf III. åtminstone för en tid hade allvarligen fattadt samma beslut; är en sanning; med den föresats tillika, att äfven rasera den gamla Gråmunkeholms Kyrkan, och i stället på Riddarholmen låta uppföra en stor rund Kyrka, efter Pantheon eller Rotunda i Rom, för båda nämde Församlingar gemensamt^[19]. De dervid förekomne betänckeligheter, vore lätt vederlagde och af ingen betydelighet; Konunga-grafvarne kunde intagas i murarne af den nya byggnaden; andra märckeliga Grafvårdar, kunde dels bibehållas; dels förflyttas, till annat tjenligt ställe, som dertill kunde utses o. s. v.,

Det är förut berättat att S:t Erichs Baner hämtades från Upsala och sattes på S. Jörans altare i Storkyrkan; man bör således icke förbigå, att här nämna; att Svenska Riks-baneret fördes d. 25 Febr. 1797, med en Escort af 200 man af Lif Gardet, ifrån Arsenalen till Stor-Kyrkan, och placerades vid altaret derstädes.

Om denna Kyrkas förändrande, i anseende till dess inrättning, i så måtto; att ingången blefve på Östra gafveln, och att Altaret flyttades i Väster; der nu stora kyrkoporten är, m. m. är ett uppgifvit förslag, som ehuru det ock af fördomen, kan anses; torde förtjena en billig uppmärcksamhet.

Om Storkyrko- och Riddarholms-Församlingarnes delning, förmäler ett Extract utur Protocollet, hållit i Rikets Senat den 21 Maji 1666, huru som då blifvit resolverat: att en separation emellan Församlingarne, af Storkyrkan och Riddarholmen ske måtte; skolandes den delen af Staden, som ifrån Riddarhuset och salig Herr Erich Rynnings Hus, Kungsgatan utföre, på Västra sidan och åt Sjön ligger, härefter lyda under Riddarholms Kyrkan, så att de der boendes äro, Pastorem derstädes för deras rätta Själasörjare erkänna skola; varandes intet skyldige, till någon annan än honom, sina påske-penningar, och hvad eljest till Kyrkoherdarne ärläggas plägar, att gifva. Anlangande bänkarne uti Kyrkan, skola de ock tillbörligen emellan dem, som under samma Församling sortera, fördelas; doch hvarjom och enom, som för detta bänkerum, der haft hafver, eller ännu bekomma kunna, sin rätt förbehållen, att de lyda till samma Församling och dit göra deras rättighet, lika som härtills skedt är. Denna fördelning stadfästades ytterligare, d. 10 Decemb. 1731, medelst öppen Resolution för Kyrkoherden Croël, och bref till Consistorium Holmense.

Sluteligen torde här kunna anteknas: att Messan hölls på Svenska, första gången i Stockholm 1525; att klämtningen kl. 10 förmiddagen och kl. 4 e. m. tog sin början d. 4 Mart. 1672; att med de offenteliga Bönestunder om Hvardagarne, börjades d. 17 Junii 1676, och att samla i Håfvorne d. 1 Junii 1689^[20]. Om Gudstjensten och Messan innehåller Stockh. Tänkebok: feria 2:da ante Pentecostes 1529 p. 450, vardt och handladt i den Evangeliske sakene innan Råds allena, i Herr Peder Hårds närvarelse, och samtyckte alle att Evangelium skulle rent och klart predikas, så här efter som hittils, och vardt röstat om den Svenska Messan, om hon skulle blifva ståndande eller ej. Då gaf hela Rådet der sina röster till, att hon skulle hållas; undantagandes Peder Moenson, Lasse Björnsson och Hans Eskilsson, de ville icke gifva deras röster dertill; men så vardt det belefvat, att den Svenska Messan skulle hållas, och skulle man dock lika väl icke lägga platt ned den Latinska Messan. Och var det föregiſvit af vår Nådige Herre, att denna sak, skulle handlas af Rådet.

§. 2.

S. Gertruds, eller Tyska Kyrkan.

Ehuru af ållder, ibland främmande Borgare i Stockholm, Tyskar alltid utgjordt största delen; finnes icke att de haft eller behöft någon egen Kyrka; så länge man i Stadens Kyrka och de till Klostren hörande Capeller, höll Messan på Latin.

Sedan K. Gustaf I. efter Reformationen, tillåtit de i Stockholm varande Tyska Invånare, 1558 d. 3 Maji, enskildt Gudstjenst; hafva de i början, dertill fådt nyttja Storkyrkan; till dess K. Johan III. upplät dem d. 20 Julii 1570, Convent-stugan på Riddarholmen; bredevid Gråmunkarnes fordna Klosterkyrka. Tomten af Svartmunkarnes Capell, lämnades sedan d. 8 Mart. 1571, åt Tyskarne, att der bygga sin egen Kyrka. Messenius skrifver väl, att K. Johan lade grundvalen till en stor och mycket prägtig kyrka, der Dominicanernes Kloster förut stådt, och der platsen till en Kungsträgård blifvit använd; men detta kom, äfven som den tillärnade Tyska Kyrkan på Riddarholmen, alldrig till någon verkställighet. Angående en Kyrka, som K. vid Järntorget ville låta bygga, tillskref han Magistraten d. 28 Jan. 1589, och att i sådant afseende, derifrån bortskaffa kåken, som förut nämt blifvit; men om det var samma Kyrka som Messenius i förenämde måtto omtalar; är dock icke så aldeles säkert; ehuru Dominicanernes fordna Kloster, var i granskapet af Järntorget belägit.

Konung Carl IX. skall 1607, hafva efterlåtit Tyskarne, att intaga S. Gertruds Capell, och detsamma sig till Kyrka utvidga. Af desse berättelser dömmer Biskop Rhyzelius^[21], att Svartbrödra Kloster varit der nu Tyska Kyrkan är, eller åtminstone sjelfva Klosterkyrkan, och att den haft namn af S. Gertrud; samt att K. Johan låtit anlägga den nu varande Tyska Kyrkan; hvilket skall blifva sannolikt, om man jämför densamma till grund och byggnad, med Claræ och Jacobs Kyrkor, som af honom funderade blifvit.

Härom säger Biskop Spegel, att K. Johan gifvit 1571, de främmande Köpmän i Stockholm, frihet, att uppbygga sig en Kyrka och vid densamma hafva sin begrafningsplats; samt att desse privilegier blifvit 1612 af K. Gustaf Adolph förnyade och församlingen då tillåtit, att välja sig Präster ifrån hvilka, af de Evangeliska orter i Tyskland som dem hälst behagade^[22]. Såsom ett bevis af Kyrkoherdens i S. Nicolai Kyrka, M. Erich Skeppers uppmärksamhet, finner man i Stadens Tänkebok anteknat, att han den 7 Jan. 1596, begärde af borgmästare och Råd; att Tyska Församlingen måtte bevisa, med deras Privilegier; att de måga hålla deras egne Präster: derpå blef svarat, att Tyskarne skulle därom blifva tillsagde^[23].

Uti S. Gertruds Capell säger Messenius^[24] hade Tyskarne 1611 sin Gudstjenst, hvilket genom deras bekostning var ganska vackert beprydt. Hvad Lüdeke om denna Kyrka omständeligen anfört^[25], är så mycket mera påliteligt, som det blifvit grundat på Kyrkans egne handlingar och säkre underrättelser ur Archiverne. Hvad derutinnan om denna Kyrka förmäles, under den tid Finnarne och Tyskarne, gemensamt nyttjade densamma; blifver angående Finska Församlingens öden anmärckt.

När S:t Gertruds Capell först blifvit byggt, är icke bekant; ‬men S. Gertruds Gille, som hade ett egit Chor i Storkyrkan, omtalas i handlingarne redan i medlet af 14 årahundradet.

Sedan Tyska Församlingen 1607 d. 14 Jan., ensamt fådt besagde Capell, och K. Gustaf Adolph 1612, stadfästat denna förläning, för evärdeliga tider; var Församlingen omtänkt, att utvidga och förbättra denna byggnad, som i sådant ändamål företogs i början af 1619^[26]. Af dess gamla utseende är i förberörde Lüdekes afhandling, ett kopparstick bifogat, äfven af dess närvarande byggnad; enligt hvilken, de å Kyrkan gjorde förbättringar, till storlek, längd och bredd, blifvit fullbordade 1642, af en Byggmästare från Strasburg, vid namn Hans Jacob Khristler.

Tornet hvartill K. Johan förut låtit lägga grunden, började att byggas 1613 och blef färdigt 1618. Det har sedan, tillika med Kyrkan blifvit 1647, täckt med koppar, och är 222 Svenska fot högt. Af vådeld skadat, har det åter blifvit i ståndsatt, och till sitt utseende förnyat 1705. Kyrkans större och mindre klockor, 5 till antalet, finnes af Lüdeke till vigt och inscriptioner beskrifne. Hvad det i tornet varande klock-spel angar (det enda i Sverige) så består det af 28 större och mindre klockor, förfärdigat i Amsterdam af Frans Hemonij, Hamburgare, 1663, och inköpt af församlingen för 3534 R:dr; hvarpå speltes första gången, d. 18 Julii 1666. I början hördes detta Klockspel alla dagar; men denna Musik blef sedan inskränckt, till Onsdagar och Fredagar, kl. ½ och ¾ till 12, och 1708 d. 30 Mart. har Konungens tillåtelse blifvit meddelt att det både vid glada och sorgeliga tillfällen måtte få nyttjas, till förmån och inkomst för Kyrkan.

Ibland Kyrkans prydnader är i stället för det gamla Altaret, gifvet af Casp. König Liljencrona, och sedan aflämnat 1647, till nya Kyrkan i Götheborg; det nu varande förfärdigat, på Johan Brehmers kostnad 1641. — Nya Predikstolen, en skänk 1660, af Pett. Hansen och Anna Steker, är af Ebenholtz och hvit marmor, ganska väl arbetad. — Nya Orgelverket, gjordt af Olof Schvan, för testementerade 580 Ducater, af Håf-Källarmästaren Fuhrman, jämte Församlingens tillskott, invigdes Midsommars-dagen 1781 uti K. Gustaf III:s höga närvaro. Till höger om Altaret är en upphöjd och täckt Konunga-stol, nybyggd 1672.

Bland Målningar och Epitaphier, som pryda Kyrkan, förekommer, Doct. Luthers, och Melanchtons, som förmenes vara originaler; och utom flere, Håf-Källarmästaren Fuhrmans, som jämte många gåfvor till fattige; testementerat Kyrkan och Skolan betydande summor, tillika med sitt vackra Stenhus, vid Tyska Brunnen; fordom Håf-Intendenten Ehrenstrahl tillhörigt.

Ibland Epitaphier är en svart Tafla, med gyllende bokstäfver, uppsatt till åminnelse af Elisa Laurentii Buchi dotter, Pett. Grundels hustru, hvarest uti en lång latinsk vers, innefattas en beskrifning om R. Rådet och Fältmarskalken Simon Grundel Helmfelts möderne slägt.

Kyrkans Sigill, är S. Gertruds krönta bild, stående på en halfmåne, med en kalk i ena handen, och capellet i den andra; yttre omskriften är: Sigillum Ecclesiæ Germanicæ Stockholmensis Reg. Svec. och den inre: San. Gertrudis.

Om Kyrkogårdens storlek i älldre tider, har man ingen säker underrättelse; sannolikt synes dock vara, att den legat emellan Gertruds Gillestufva och Math. Bardskärares Hus, samt, Svartmangatan och Lars Flemmings tomt. Om denna platsen altid varit öppen är ovist. Den vid Svartmannagatan inmurade sten, nära Sacristigan, visar Snackenborgske vapnet, jämte följande underrättelse:

Zu Gottes Ehren haben Jurgen Wlfson Snackenborck auf Nornes und sein Geslechte diesen tompt von 9 elen der Tevtshen Kirchen zum ewigen Gedechtnisse verehret A:o 1609. (Efter bokstafven intagit).

Genom ingångne köp 1649 d. 29 Nov. med Assessor Petter Dober; 1657 d. 15 Aug. med Riddarhus-Directionen, och 1667 d. 26 Jun. med Magistraten i Stockholm, om de kring Kyrkan liggande Egendomar, har Kyrkogården i Öster och Söder, icke allenast blifvit utvidgad; utan ock tillräckeligt utrymme ärhållits, för det Kyrkans Hus, som närmst den samma, i Söder 1698 blifvit byggdt; äfven som för de hvälfde och täckte Graf-chor, hvilka 1734 och 1735 blifvit anlagde och uppförde. Om denna grafbyggnad väcktes fråga 1716, och då derigenom det ändamål tillika kunde vinnas, att i någon måtto utvidga den trånga Prästgatan, blef på R. Rådets Gr. Nicod. Tessins tillstyrkande, samma byggnad tillåten d. 25 Nov. 1717.

Vid ingången till Kyrkogården från Svartmangatan, är uti en sten, med förgylte bokstäfver, åminnelsen förvarad, af Kyrkans andra Jubel år.

Da.

Der. III:te Gustaf.
Seinen. Väterlichen.
Thron. Bestieg.
———
Da.
Die. Kirche. der. Deutschen.
nun Seit.

Zwey. Ersülten. Jahrhunderten.
Die. von. Johann. III.

Geschenkten. Freyheiten.
Ungekränkt. Genossen. Hatte.
———
Vurde.
Diese Pforte
Zum. Vorhofe. der. Kirche. Eingerichtet.
und.
Zum. Andenken.
Dieses. Eingegraben.
———
MDCCLXXI.

———

Porten åt Skomakaregatan eller i Tyska Kyrkobrinken är af järngaller, sirad med S:t Gertruds bild.

Kyrkogården som är stenlagd och med flere frodväxte trän planterad; nyttjades, under Beursebyggnaden på Stortorget 1767—1775, till de Handlandes samlingsplats, den vanliga beurstiman.

Sedan Församlingen uti innevarande årahundrade, inköpt 3:e nära Kyrkan belägne hus; hafver genom deras nedrifvande och förändrade byggnader; gatorne på Norra- och Östra sidorne, på 1760-talet, i möjeligaste måtto blifvit rymligare.

Af Kongl. Författningar och Privilegier angående Kyrkan, anmärkes här: Drottn. Christinas öpne Patent, om dem, som i Kyrkan väcka trätor om rang och ställen, att plickta derföre, så mycket, som påföljande Söndag eller Högtid, samlades i håfvorne. — Kongl. Resolutionen d. 14 Jan. 1767, att allmänna kundgjörelser och förordningar, måge anslås på stora Kyrkoporten, att spara Församlingens kostnad, på deras öfversättande och tryckande på Tyska; — att Prästernes i förstone bestådde underhåll af allmänne medel, blifvit församlingen ålagdt, och att församlingen nu mera altid utväljer och lönar, tvänne Pastorer, lika till ämbete och värdighet; af hvilka den älldste, som kallas Primarius, hafver 4:de och den andre 7:de rummet i Stadens Consistorio, näst efter Præses. Ifrån K. Gustaf I:s tid, hafver denna församling, af de fläste Sveriges Konungar, ärhållit särskilte privilegier, hvilka af K. Gustaf III blifvit stadfästade d. 14 Julii 1772, till följe hvaraf församlingen, för dess Gudstjenst på det Tyska språket, äger att allena njuta och behålla den kyrka, som vid svartmunke gatan är belägen, och i förra tider blifvid kallad S. Gertruds Capell, såsom ock dervid hafva sin kyrkogård och begrafnings-plats; att till K. M:s ratification, sjelf kalla och välja sig präster, och skall församlingen ingen annan dertill antaga, än den som Erke-Biskopen och Dom Capitlet i Upsala, pröfvat vara af den evangeliska läran; skola begge dess predikanter hafva namn af Kyrkoherdar, samt säte och stämma i Consistorio; tillåtes församlingen af dess medel, välja sig föreståndare och så kallade aldermän, hvilka kyrkans inkomster skola i agttaga, och för ingen annan än församlingen göra besked, hvarjämte de 3:e älldste af denna kyrkas Råd, allt som de hvarannan i detta kall efterfölja, befrias ifrån allt borgerligt besvär; äfvenledes skulle Tyska församlingen hafva frihet, att hålla en Tysk skola, till ungdomens undervisning; skolandes inga flere Tyska skolor i Stockholm tillåtas. Vidare confirmerades 2:e Dr. Christinas Bref 1647 och 1650, angående oljud i kyrkan om Bänkrum, och om Kyrkans förmåns-rätt i skuldfordrings mål; samt 1704 års Resol. om ledamöternes skyldighet att samla Collecter efter gammal plägsed, och att föreståndarne böra sjelfve få utdela de fattigp:gr, som i bäcken och håfvor insamlas, enligt Resol. d. 21 Jul. 1718.

Ifrån år 1564, då en Petrus varit tysk predikant, uppräknar Lüdeke till närvarande tid, 35 Kyrkoherdar. Ifrån 1573, då en Eggers var Pastor, hafver Grundel l. c. meddelt en förtekning på 29, till år 1721, då Golnitz förestod församlingen. Den 7 Oct. 1781 skedde på vanligt sätt i denna församling lottning till Pastor, efter framledne Carl Ch Noodt, emellan Hachenburg i Münden och Schäffer i Magdeburg; hvarvid lotten föll på den förstnämde, nu varande Pastor och K. Håf Predikant, Herm. Wilh. Hachenburg, som varit Sjö-Expeditionen 1797 följaktig, till Stralsund, efter Prinssessan Frederica Dorothea Wilhelmina, Sveriges nu varande Drottning.

Tyska Församlingen är i anseende till folknumern, uti ett beständigt aftagande. I dess mäst florerade tillstånd, ifrån 1641 till 1700, besteg sig de sammanvigdes antal, emellan 30 till 40, och de föddes till 120 à 150. Ifrån 1700 till 1751, de förre till 20 à 30, och de sednare, emellan 80 till 110. Ifrån 1752 till 1773, vigde emellan 10 à 20 par, och födde emellan 30 och 60; samt ifrån 1774 till år 1790, emellan 8 och 16 par sammanvigde, och födde emellan 18 till 30.

Församlingen hafver sina älldste, föreståndare och bisittare, som förvalta kyrkans ärender; vårda dess medel och fastigheter, igenom flere testamenten ärhållne; bevaka kyrkans inkomster, bestrida dess utgifter, m. m. som i anseende till skola och fattighus deras vårdnad äfven åligger; om hvilka sistnämde inrättningar, på sina ställen, i denna beskrifning någon underrättelse lämnad varder.

§. 3.

Om Finska Kyrkan.

Finska Nationella församlingen i Stockholm, hafver i flere Konungars tid, till den offenteliga Gudstjenstens begående; blivit inrymd, än i en, än i en annan Kyrka; än i Staden och än på malmarne, innan denna församling omsider 1725, fick sin egen Kyrka. ^[27].

Stockholms Tänkebok 1533, innehåller: "att Onsdagen efter Brigittæ beslöts, att golfvet i Svartmunka, skulle jämnas, och en Finskpredicaner hållas, som der i Klostret, predika skulle, och hafva sin våning derstädes; och det sällskap der inne var, skulle drifvas der ut." Häraf torde man väl hafva full anledning att sluta, att detta Dominicaner-kloster, varit det första stället, der Finnarne, i Stockholm hållit sin Gudstjenst. Då detta Kloster efter en annan antekning dersammastädes 1547, blifvit nederrifvit, hafva Finnarne, förmodeligen fådt det Capell, som de 1548, på Södermalm å Catharinæ sidan, skola som Kyrka innehaft och nyttjat, hvilket af församlingens gamla Kyrkoböcker, skall vara att intaga. I Stockholms stads räntebok, för år 1550, förmäles åter, att Herr Mårten, Capellans lön, för den Finska predikan, han håller i bykyrkan hvar helgedag om året, var utgifvit 30 mark.

Att finnarne sedermera haft S. Gertruds Capell, till egen Kyrka, kan nogsamt inhämtas af K. Johans bref, gifvit Wästerås d. 26 Apr. 1571, hvarutinnan byggmästaren Anders Måhler, anbefaltes att utvidga och förlänga den i Stockholm varande Finska Kyrkan. Uti ett annat Konung Johans Drottnings utfärdade bref af d. 24. Nov. 1576, förmäles: att hustru Anna Påvel von Ytreks, enka i Stockholm, andragit; att hänne blifvit i K. Gustaf I:s tid, 2:ne hus i Stockholm afhände och kullrefne, emellan Furstinnan Catharinas, S. G. och Vendes Drottnings-hus och Finska Kyrkan; begärandes derföre vedergällning; och som hännes måg, Anders Larsson, borgare i Stockholm, köpt en Kronones gård i Bromme Socken, Nockeby benämd, skulle han få njuta samma gård, fri för alla utskylder, m. m. tils han fullkomligen blifver vederlagd, för berörde tvänne hus. ^[28].

Hvad tid Finnarne först ärhållit detta Capell, till egen Kyrka, derom finnes ingen säker underrättellse; men man förmenar sådant vara skedt, efter 1561. ^[29].

På K. Johans befallning d. 18. Jan. 1570 fick Kyrkan inuti ett värdigare anseende, och i anledning af hans ytterligare förordnanden, uti bref af d. 26. Oct. 1571. d. 10 Apr. 1572 och d. 7 Jan. 1575, flere förbättringar; hvarutinnan och sedan Tyska församlingen, ‬här började att äfven hålla sin Gudstjenst, Konungen förmodade, samma församling deltaga, i de dertill erforderliga kostnader, (K. br. d. 30 Apr. 1579).

Efter flere gjorde försök att uttränga Finnarne, ifrån den Kyrka, den de länge hade ensamt nyttjat; med kostnad underhållit och som Finska församlingens Kyrka blifvit ansedd; måste de omsider lämna den, utan all vidare nyttjande rätt, åt främlingar och Tyskar, enligt K. Carl IX:s Ö. B. och Privilegier, d. 14 Jan. 1607, med ett nådigt löfte, som aldrig gick i fullbordan, att få S. Jacobs Kyrka i stället, då den kunde blifva färdig, samt att emedlertid få begagna sig, af Gråmunkeholms, nu Riddarholms Kyrkan.

Ehuru Dr. Christinas Resolut. af d. 26 Jan. 1650 försäkrade, att en ny kyrka skulle för Finska församlingen, på ett lägligt ställe uppbyggas, saknades äfven verkställigheten deraf.

I det stället skänktes at Kongl. Regeringen, d. 23 Sept. 1665, för samma ändamål en plats, å den så kallade, Helgons Holmen, som salig Gr. Gustaf Gustafssons Grefvinna innehaft; emedan på samma plats tillförne varit en locus sacer, (helgeands Capellet), hvilken dock sedan Finska församlingen deruppå nedlagdt mycket arbete och kostnad, med pålande, grundsläggande och materialiers framförande; återkallades för K. M:ts commoditet och nödtorft, till Kongl. Stallets uppbyggande derstädes. Då fick Församlingen väl ett nytt löfte och en ny försäkring, uti K. br. d. 20 Mart. 1674; att icke allenast blifva betald, för all använd kostnad; utan ock att Strax derpå erhålla en annan läglig plats, til Kyrka; men dess fordran af 8000 d:r. S:mt, blef i Kongl. liqvidations-Commissionen, ej högre upptagen, än till 4818 d:r 3 ½ öre S:mt^[30], och i afräkning derpå betalte år 1695, efter 21 års förlopp 3089 d:r 19 öre S:mt, hvarföre församlingen ännu 1726, skall hafva ägt en fordran af 1008 d:r 16 ⅓ öre S:mt, och kom den utlåfvade platsen, allt till den tiden icke att blifva utsedd.

Allt ifrån 1607 till 1719 hade Finska församlingen hållit sin offenteliga Gudstjenst i Riddarholms kyrkan, ständigt i det hopp, att få sin egen kyrka. Nyssnämde år 1719 blef Kgl. Hofförsamlingen till Riddarholmen äfven förlagd, då den Finska således måste derifrån flyttas efter anvisning till S:t Catharinæ Kyrka på Södermalm.

Under den längre tid af mera än 100 år, som Finska Församlingen nyttjade Riddarholms kyrkan, finner man väl att små klagomål blifvit anmälte; såsom om särskildte eller dubbla nycklar till kyrkan, hvilket K. d. 27 Febr 1678 förböd; med förordnande att den rätta klockaren vid Svenska församlingen, skulle hafva dem i förvar; och angående ljuskronornas nyttjande, då Finska Gudstjensten altid måste förrättas tidigt, och börjas kl. 5 om morgonen, m. m.; men 1687 besvärade sig både kyrkoherden och Riddarholms församlingen svårligen, öfver de många olägenheter, som de måtte vidkännas, af Finnarnes inrymmande i deras kyrka; anhållandes att dem måtte åläggas, att förskaffa sig egen kyrka; emedan de dertill förmentes äga, nog råd och medel. Om detta föranledt till någon utvägs påtänkande, till uppfyllande af de Finnarne i förberörde måtto gifna försäkringar, är icke bekant.

När den olyckeliga branden 1723 öfvergick Catharinæ kyrka, blef Finska församlingen, än ytterligare flyttad till Skeppsholmens lilla och trånga Kyrka. Men som församlingen ej eller kunde förmoda, at der länge få förblifva; och då den äfven närmare kände olägenheterne, både af de ständiga flyttningarne, och att på ett så aflägse rum, samlas höst och vårtiderne, uti mörker och oväder, hällst så tidigt att Gudstjensten kl. 5 om morgonen kunde börjas; blef Församlingen föranlåten, att med K. Friedrichs höga bifall, d. 11 Maji 1725, till en Kyrkas inrättande, inlösa det så kallade Bållhuset, af Hof-Rådet och Öfver-Directeuren Beyers arfvingar.

Bållhusmästaren Zippel, hade af Drottning Christina 1648, d. 20 Jan. i förläning fått denna Kronan tillhörige plats; den han sedan för skuld, nödgades afstå, tillika med sjelfva huset till besagde Beyers arfvingar.

Konung Carl XI hade åt Georg Zippel, meddelt nådigt tillstånd, att få transportera berörde hus, med all rättighet uppå en annan. Uti Resolution af d. 11 Julii 1681 förmäles omständeligen, att Beyerske arfvingarne förmedelst laga domar, execution och immissioner, samt värderingar, kommit i besittning af Bållhuset, med der tillhörige vånhus och plats; hvarföre äfven, sedan Reductions-Collegium d. 14 Jan. 1678 förklarat, det innehafvarne af platsen, ej med någon reduction kunde besväras; de deraf för alltid, ägde besittningsrätt.

Förenämde K. M:ts Resolution, af d. 11 Maji 1725, tillägger Finska församlingen samma rättighet, som Beyerska arfvingarne förut innehaft; dock med det villkor, att berörde hus, oacktadt hvad omkostnad, till en kyrkas inredande derpå kunde göras, skulle vara lösen underkastadt; emot den Köpeskillings återställande, som derföre betaltes; i fall grunden hvilken är Kronans, skulle framdeles vid något tillfälle behöfvas; såsom ock, att ingen Kyrkogård dervid måtte anläggas.

Som förstnämde villkor syntes lämna Finska församlingen en mindre säker besittningsrätt i en framtid; var förmodeligen detta ärendet dragit under R:s Ständers yttrande, som uti underd. skr. till K. M:t tillstyrkte; att ehuruväl sjelfva grunden af första början varit donerad; församlingen deraf måtte lämnas, evärdelig besittningsrätt, hällst reductionen redan uphört och så många Kongl. tillsägelser och löften om plats till Kyrka gifne blifvit; i anledning hvaraf, Finska församlingen ärhöll K. M:t Ö. B. d. 14 Febr. 1727, om en oryggelig besittningsrätt.

Inköpet af merberörde hus, med de nödvändigaste reparationer derå, kostade 27,000 d:r K:mt, och emedan Kyrkomedlen ej bestego sig till mera än 3000 d:r, ådrog församlingen sig en skuld; till hvars afbördande väl en allmän collect öfver Riket och stambok hos församlingens Ledamöter och Handlande ifrån Finland, beviljades; men som till ändamålet föga ville förslå.

Emedlertid hade nu församlingen det glada hopp, at här kunna få samlas till sin Gudstjenst; och satte huset i stånd med den drift; att denna Frederici Kyrka; kunde redan 4:de Advents-Söndagen eller d. 19 Decemb. 1725, af Kongl. Öfver-Håfpredikanten och Pastor i Stor-Kyrkan, Doct. Nicolaus Barchius invigas.

Till Patronus Ecclesiæ begärde församlingen Herr R. Rådet Gr. Arvid Horn; som till denna dess önskan samtyckte. Efter honom hafva följande Herrar Rikets Råd, åtagit sig, att vara församlingens Patroner, nemligen Grefve Ernst Creutz, Baron Fab. Wrede, Baron Flemming och Gr. Gustaf Adolph Hiärne.

Till Kyrkans skulds betalning samt dess oumgängeliga behof och vid magt hållande, anhöll Kyrko-Rådet och församlingen vid 1734 års Riks-Dag, om någon refusion af Kronan eller Tyska församlingen, för Tyska Kyrkan, den de förut innehaft; och ärhöll på R. Ständers underd. tillstyrkande 60,000 d:r K:mt af publike medel, på det sätt, att dertill årligen i Staten skulle anslås, och till Finska Kyrkan i Stockholm anordnas 4000 d:r S:mt. (K. brefvet till Stats-Commiss. d. 3. Jan. 1735).

Sedan någre af Finska församlingens Ledamöter, jämte de Finska Riksdags-männerne vid 1734 års Riksdag; insinuerade underd. ansökning, om Svensk Gudstjensts ärhållande, på alla Sön- och Högtidsdagar, i Finska Kyrkan, blifvit remitterad, till Consistorii utlåtande, som derutinnan afstyrkt densamma, på pluralitetens protest af Finnarne, med flere anförde skäl; Resolverades d. 18 Maij 1736, att uti Finska Kyrkan, K. Frederici kallad, skulle som förut vanligt varit, hållas predikningar på Finska språket och kyrkan behålla namn af Finska församlingens Kyrka. Vid 1738 års Riksdag, inkommo åter Riksdags-männen af alla 4 Stånden ifrån Finland, med förnyad ansökning derom; andragandes utom flere skäl, att de protesterande af Finska församlingen, voro ringa och enfaldigt folk, som befarade att de så medelst skulle mista sin Kyrka, och derifrån blifva utträngde, som förut händt med S. Gertruds Kyrka; att Kyrkans inkomster derigenom kunde ökas; och att förenämde Resolution, icke afslagit den begärde Svenska Gudstjensten, i det den stadfästad den Finska, samt att Resolut. d. 11 Aug. 1736 ytterligare förklarat: Frederici Kyrka, såsom nationelle för K. M:ts trogne undersåter i Stor Furstendömet Finland, och borde således på samma sätt anses, som alla andra Kyrkor i Finland, der Svensk Gudstjenst hålles, ehvarest folk finnes af begge tungomålen.

Ändteligen, sedan år 1742 blifvit samtyckt, att i Finska kyrkan skulle få hållas, Svensk högmesso-predikan hvarje Sön- och Helgedag, efter Finska Gudstjensten, hvarmed allt sedan fortfarits, har Kyrkan derigenom, innom 20 år haft i bänklega öfver 30,000 d:r K:mt.

Med denna tillgång har ock församlingen kunnat anskaffa och i ståndsätta, ett nytt Kyrkoherdehus, i det gamlas ställe, som låg i Stor-Kyrko-brinken och blef försåldt. Med besparde medel har ock Kyrkan inköpt, ett litet stenhus, vid Östra Kyrkoporten, för Klockaren och Kyrko-väcktaren, samt boningsrum för Capellanen, vid Kyrkogården.

Kyrkan är ock nu förſedd med ett nytt orgelverk, och utom andre till hänne skedde föräringar, har Notfiskare-Åldermannen Henric Österman, år 1767 med egen kostnad låtit uppbygga en ny Sacristiga, samt en Sal för Kyrko-Rådet, och tillika låtit förfärdiga, en prydelig predikstol.

På ytterligare underdåning föreställning, om Kyrkans förlägenhet, att kunna bestrida dess årliga utgifter, samt om prästerskapets och den öfrige Kyrkobetjeningens förhjelpande, till nödtorftig utkomst; beviljade Kongl. M:t d. 22 Maji 1769, denna Kyrka, en årlig villkorlig Collect, öfver hela Riket, i trenne år; samt befallte, att Finlands invånares tankar, skulle infordras, om sättet att upphjelpa denna nationelle Kyrka; antingen genom någon årlig afgift af hvarje matlag; eller genom tillökning i tullen, på någre tullbare varor; eller på något annat tjenligt sätt.

En namn-förteckning på Pastorer vid Finska församlingen i Stockholm, ifrån Henricus Erici, 1577, till 1750, finnes till en del i Grundels Academiska afhandling om Stockholm, och en mera fullföljd och vidsträckt, i förutnämde Åbo Tidningar af år 1771. Ifrån älldre tider hafver ock här vid Kyrkan varit Capellaner.

Om Kyrkans yttre utseende icke säger, att det är en Kyrka; så bör man påminna sig, att detta hus blifvit uppbyggt i ett helt annat ändamål, och sedan med knappa tillgångar, i hast, inredt till hvad det nu är; och hvartill höga torn och murar, icke torde böra anses, såsom högst oumgängelige.

Till de derå gjorde utbyggnader, har behofvet föranledt; utan att rådfråga eller kunna följa, hvad byggnadskonsten fordrat. Dess belägenhet, midt emot Södra façaden af Kongl. Slottet, har i anseende till Slottsplanens utvidgande, och planerande 1793; gamla Bållhusets nedrifvande; In-de Betouske trägårdsmurens borttagande, med mera; blifvit mera fri och öppen samt Kyrkan synbar; som förut var lika som undangömd, i trängslen, emellan kringliggande hus och trånga gränder.

§. 4.

Fransyska Lutherska Kyrkan.

Uppå R. Rådet och Öfver-Ståthållaren, Grefve Christ. Gyllenstiernas uti underdåniga skrifvelse, till Kongl. M:t, af d. 12 Maji 1687, gjorde anmälan, huru som de i Stockholm varande converterade af Fransyske nationen, när de beslås, att hafva bivistat, den papistiske eller calvinske Gudstjensten, ursägta sig dermed, att de hvarken förstå Svenska eller Tyska; fann K. M:t för godt, härom sålunda förordna: att en Luthersk präst måtte införskrifvas, och af Stadens cassa lönas, för att predika för de converterade af Fransyska nationen och informera deras barn; hvarom Magistraten till verkställighetens besörjande, hade att öfverlägga. ^[31].

Sedan Magistraten dertill antagit Mag. Nic. Bergius, såsom både skickelig och språket mägtig, gaf Öfverståthållaren uti bref af d. 24 Nov. 1687 Magistraten tillkänna, att påföljande Söndagen, en begynnelse skulle göras, med predikande, på Fransyska, uti den dertill utsedde Salen, i framledne Fältherren Wrangels hus, på Riddarholmen; hvarom förut i alla Stadens Kyrkor, af predikstolarne kundgöras skulle.

Af ett bref ifrån Biskopen i Strengnäs Doct. Erich Benzelius, som finnes ibland Palmsköldske samlingarne i Archivo, intages hans tvähugsan, om detta verkets fortgång; ehuru Kongl. M:t till betagande af alla insagor, om okunnoghet i språket, funnit godt, det samma likasom på försök anställa; och hvarutinnan Bergius ådagalagdt, sig kunna dermed umgå.

För hans flit, skickelighet och goda gåfvor, förordnade K. M. uti skrifvelsen till Öfverståth. af d. 3 Maji 1688, att Fransyska prästen skulle ärhålla en förbättring i lönen, till 800 d:r S:mt, på Stadens Stat. Samma år d. 21 Decemb. befalltes ock, att nödig lön, för Klockaren skulle anslås.

Efter 1697 års Slottsbrand, då Kongl. Hofvet, inflyttade i Wrangelska pallatset, transporterades denna församling till ett af Stadens hus, vid Östra ändan af Storkyrkogården; der den hade sin Kyrka, allt till Beurse-bygnaden företogs, då samtelige husen, uti hela Rådstufvuqvarteret, vid Kyrkogården och Stortorget, afrödjas måste.

Uti ett hus vid Riddare-gatan, bredevid Kongl. Myntet, som fordom tilhört Gr. Polus, och Staden då inlöst, inreddes väl å nyo en Kyrka, för Fransyska Lutherska församlingen; men som densamma, hvilken i början besteg sig till ett antal af inemot 70 personer, årligen så aftagit; att äfven åhörare saknades, vid allmänne Gudstjenstens förrättande; så blef vid den sista Kyrkoherdens Mag. Gerdins befordran, denna inrättning instäld, Kyrkostaten indragen och de nyttjade rummen, till Stadens auctions-kammare inredde och anordnade.^[32]

Första Kyrkoherden Doctor Niclas Bergius blef 1701 Super-Intendent i Narva och påföljande året General-Super-Intendent, öfver hela Liffland.

Efter honom hafva sedan följande varit Pastorer: Nicl. Sternell, Pet. Holmer, 1715, Lars Arnell 1725, Pet. Nensén, M. Carl Blomberg och Georg Gerdin, som 1786 blef Pastor och Assessor Consistorii Holmenis, sedan han förut flere år varit Comminister vid samma församling. För Capellanerne, äfven som för Rectores vid denna församlings Skola, utfärdades collationsbref, af Erke-Biskopen. (Consist. Holmen. bref till K. M:t d. 16 Febr. 1732).

§. 5.

Fransyska Reformerta Kyrkan.

Uppå Riksens Ständers inrådande, föruntes alla dem, som voro af den Engelska och Reformerta Kyrkan, år 1741, en fri Religions-öfning i Riket, med tillstånd, att i Sjöstäderne, Carlscrona undantagande; få uppbygga och hafva egna Kyrkor, och njuta alla öfriga förmåner, som Svenska undersåter, efter lagar och Regeringsform njuta^[33]. Förut hade Engelska, Fransyska och Holländska församlingarne sin Gudstjenst uti Ministrarnes Capeller. Vid Engelska Ministern Burnabys afresa ifrån Stockholm, anhölt Fransyska-Engelska församlingen genom Pastoren d'Artis om fri utöfning af deras Gudstjenst, efter Svenska församlingen hade i London sin egen Kyrka; hvilken förmån de reformerte ock ägde i Frankrike. Denna ansökning blef då af K. i nåder bifallen. ^[34].

Vid Riksdagen 1742, anmälte Präste-Ståndet d. 9 Oct. uti de öfrige stånden, sig icke hafva tillstyrkt denna fria religions-öfning; ehuru kundgörelsen derom innehöll, att det skedt, på Riksens Ständers tillstyrkande; så mycket mindre, som ståndet ansåg det stridande, emot Regeringsformen, Präste-ståndets privilegier, 1 §. och Rikets allmänne Lag.

I grund af de fri- och rättigheter, Reformerta Kyrkan således tillärkände och förlänte vore; fattade dess medlemmar, af Engelsmän och Fransoser här i Stockholm, som förut under härvarande Engelske Ministerns beskydd, hade sin Gudstjenst uti hans hus; nu mera Catharinæ Församlings-Hospital eller Fattighus; det beslut, att bygga sig en egen Kyrka; men innan sådant kunde gå i fullbordan, nyttjades en upplåten stor Sal, uti Grosshandlaren Le Febures hus, till begående af deras allmänna Gudstjenst.

Till den faststälde Kyrkobyggnaden, gjordes af församlingens Ledamöter efter råd och ämne, sammanskotter, och blefvo äfven i denna Christeliga afsigt, understödde, af flere reformerte församlingar, ifrån utrikes orter.

Af Öfverste-Lieutenanten Josua Adlerbielke och hans Fru, Maria Christina Strokirch, fick församlingen, genom Majoren Joh. Anders Strokirks bemedlande, köpa husen N:o 53, 54 och 55 vid stora Nygatan, emellan stora och lilla Gråmunkegränd, för 32,600 d:r K:mt, der Reformerte Kyrkan sedan å nyo uppbyggdes, tillika med Kyrkoherde bostället. Grundstenen lades till Kyrkan d. 30 Maji 1749, och 1751 var den redan så färdig, att den Nyårsdagen, 1752 kunde helgas Herranom; hvilken act förrättades af då varande Pastor Voullaire.

Under den tid d'Artis var Kyrkoherde, predikades äfven på Engelska; men sedermera och till närvarande tid, ensamt på Fransyska.

Församlingens Ledamöter som förut torde hafva varit talrikare, bestiga sig nu till ett antal, omkring 100 personer.

Utom våningsrum, njuter Pastor en bestämd årlig lön af församlingen, som dessutom bestrider, alla öfrige nödige utgifter.

Följande berömmelige Män, hafva vid församlingen varit Kyrkoherdar:

1. F. C. d'Artis, ifrån 1723 eller 1724 till år 1748, då han afled.

2. Jean Voullaire ifrån år 1749 til 1763.

3. Charles Henri Mourier, ifrån 1763 till 1771.

4. Philippon, ifrån 1771 till 1777.

5. Charles Appia, ifrån 1778 till 1780.

6. Nu varande Pastor, Jean Pierre Catteau, anlände till Stockholm 1781. Han har benägit meddelt, de här intagne underrättelser, både om Kyrkan och församlingen.

Det må härtill ytterligare läggas; att de Fransyske Reformerte i Stockholm, 1564, gjorde hos K. Erich XIV, underdånig ansökning, att deras Gudstjenst måtte dem ofredade tillåtas; önskandes att dem dertill något ställe eller Kyrka måtte upplåtas och förunnas. Den jämte ansökningen bifogade trosbekännelse var underskrifven af Dionys. Beurreus, Petr. Marsilius och Jacobus Pasqvier. Men Erke-Biskopen Laurent. Petri, och Laurentius Gestricius voro dem mycket emot och sökte förekomma alla anfall, på den nyligen införde Lutherske Religion^[35].

§. 6.

Judarnas Synagoga.

Uti Kongl. kundgörelsen, angående Religions-friheten i Sverige, af d. 24 Jan. 1781, förklarades, att af allt det, som deruti blifvit förordnat, vore intet något som angick Judarne. För dem skulle ett särskilldt Handels-Reglemente utfärdas; hvaruti jämväl vilkoren, af den, dem förunte Religions-friheten, skulle fastställas och förklaras.

Detta Reglemente utfärdades af Commerce-Collegium d. 27 Maji 1782. Flere Judar hade emedlertid, med sina hushåll, till det antal i Riket inflyttadt, att de trodde sig kunna underhålla en Rabbi; och inkallade således dertill Jehuda Leb, eller Levi Hirsch, ifrån alt Strelitz i Meklenburg.

Uppå underd. ansökning af Öfver-Rabbinen i Stockholm Levi Hirsch Levi, igenom Herr R. R. och Öfverståth. Baron Sparre, att K. M. af anförde skäl, täcktes stadfästa bemälte Rabbin i sitt ämbete, och förordna att han och hans efterträdare i Residence-Staden, alltid måge vara Öfver-Rabbiner öfver Otta Judiska församlingar här i Riket, med lika rättighet i Religionsmål, som Öfver-Landt-Rabbiner utrikes, hvar och en uti sitt district äga; samt att Magistraterne uti Götheborg, Norrköping och fristaden Marstrand, eller å de ställen, der Judar vistas, måge lämna honom all den handräckning, som han i religionsvägen, emot en treskande Jude kan begära; resolverade K. M. d. 2 Junii 1783; att alldenstund K. M. dervid inhämtat, att Hirsch Levi, som vore den ende Judiske Läraren i Riket, med denna ansökning endast haft till föremål, ordnings vinnande, innom Judiska samhället här i Riket, och icke annat begärt, än hvad högsta magten allestädes, der Judar utrikes vistas, tillagt högste Läraren bland dem; fördenskull hade K. M. icke allenast pröfvat tjenligt, att till denna ansökning, i alla delar lämna nådigt samtycke; och således både stadfästa Hirsch Levi i sitt ämbete, samt tillägga honom och dess efterträdare, öfver alla Judiska församlingar i Riket, samma rättigheter i Religions-mål, som Öfver-Landt-Rabbinerne i andra Riken, hvar i sitt district tillkomma; utan ock anbefallt vederbörande Landshöfdingar, att antyda Magistraterne, i Götheborg, Norrköping och Marstrand, att lämna Öfver-Rabbinen, uti Religions-mål, den begärte handräckning.

Med den honom således tillerkände rättighet, ägde Öfver-Rabbinen, att tillförordna Präster och Slacktare, viga brudar, och gifva Skiljebref, m. m. som detta ämbete tillkommer.

Levi Hirsch inrättade sedermera Synagogan, samt de, ibland dess Religions-förvandter brukelige Ceremonier och Gudstjensts-öfningar, efter den Pragiska Liturgien, emedan de fläste härvarande Judar, voro från sådane orter, der den följes.

Judarnes antal räknades i Stockholm 1787 till omkring 80, och i hela Riket till 150 eller något deröfver^[36].

Till Synagoga, då den med K. M:ts nådiga tillstånd, d. 12 Maji 1787 till allmän Gudstjensts hållande, öppnades; hyrdes i början rum i det gamla Sjöbergska huset vid köpmans-torget och Österlång-gatan; men Judarne voro dermed illa belåtne, såsom hvarken nog beqvämlige eller rymlige.

Sedan Fransyske Lutherske Kyrko-staten 1790, befalltes indragas och Staden fått tillstånd, att disponera det inköpte, fordom Gr. Polus hus, (der Lutherska Fransyska Kyrkan förut haft en våning), till auctions-kamrars inrättande; så blef gamla Auctions huset, vid Tyska brunnen ledigt. K. Gustaf III. hade väl förbehållit sig, att om samma hus disponera; men på Öfverståthållarens underdåniga tillstyrkande, och i förmodan, att Salig Konungen ämnadt låta använda det, till Stadens bästa, förmån och nytta, blef samma hus i dess bofälliga tillstånd, upplåtit Judiska nationen i Stockholm till Synagoga, emot tillbudne villkor, att derföre betala Staden årlig hyra 250 R:dr Banco; att sjelfve reparera och inreda det, till besagde behof, samt för årliga afgifter och förbättringar ansvara; dock med förord tillika, att Judiska nationen som åstundat ett hyre-contract på 25 år, afflyttar ifrån besagde hus, när Kongl. M:t kunde finna godt, att det samma till allmänt behof använda.

En händelse ny och märkelig, både i Christna och Judiska församlingen, förtjenar här att omtalas.

Sedan Kongl. Maj:t genom utslag, den 15 Aprill 1796 tillåtit Provideuren vid K. M:ts Hof, Moses Nathan, af Judiska Nation, att få träda i ägtenskap, med Ulrika Österman af Svenska församlingen; dock med villkor, att de barn desse personer sammanafla, borde i Evangeliska Lutherska läran uppfostras; och Moses Nathan, till fullbordande af sitt ägtenskap, hos Kyrkoherden i S:t Jacob, K. Håf-Predikanten D:r Murray, begärt lysning till vigsel, med Ulrica Österman, boende i berörde församling; anmälte han detta mål i Stadens Consistorio, med förfrågan huru han borde sig härvid förhålla; så att å ena sidan ett obrottsligt iagttagande af hvad lag och författningar bjuda, måtte freda honom från ansvar; och å andra, Moses Nathan, komma till åtnjutande, af hvad honom i nåder blifvit beviljadt.

Consistorium anmälte hos K. M. alla de betänkligheter, som sig i detta mål företedde och hvarutinnan ingen tydelig författning, kunde tjena till rättelse.

Vid öfvervägandet deraf, och då kundgörelsen af d. 24 Jan. 1787, ang:de några omständigheter, rörande religionsfriheten, och ägtenskap emellan personer af olika församlingar, uttryckeligen undantager Judarne; äfven som Commerce Collegii Reglemente för samma nation innehåller, att Judarne icke tillåtes ingå ägtenskap med andre, än sine egne trosförvandter; så fann K. M:t, till vinnande, af en lämpelig utväg, hvarigenom Moses Nathan och Ulrica Östermans tillåtne ägtenskap, måtte med bägge Contrahenternes skäliga tillfredsställelse, samt utan bägge sidors församlingars synnerliga uppmärksamhet, kunna komma till behörig fullbordan; i nåder godt att förordna: 1:o att sedan Moses Nathan af Judeskapets älldste, och Ulrica Österman, af Kyrkoherden i Jacobs församling, derunder hon lyder, utverkat sig bevis, om deras hinderlöshet att träda i gifte, dem 2:o åligga bör, att i vittnens närvaro, sig emellan upprätta och hos Öfverståthållaren uppvisa, samt i Protocollet låta införa, behörig skriftelig afhandling, om deras tillämnade ägtenskap; som omständeligen bör innehålla, icke allenast hvad rättigheter, dem i följe deraf, i hvarsannars egendom måge tillkomma, samt att deras sammanaflade barn, i den Evangeliska Lutherska läran skola uppfostras; utan ock det uttryckeliga förord, att denna deras ägta förbindelse, der den ej igenom sådane orsaker, som Sveriges lag godkänner, skall å någondera sidan blifva bruten; utan till någonderas död, oupplösligen faststånda; så att den eljest uti Judiska församlingen, makarne i vissa fall tillåtne frihet, mannen att gifva och hustrun att fordra skilljobref, må dem å bägge sidor vara betagen; hvarefter och sedan 3:o Moses Nathan till det i Stockholm inrättade Guardes-barnhuset, ärlagdt den i 1782 års Reglemente, påbudne gåfva af Sex R:dr, samt behörigt qvitto derföre uppvist, Öfverståthållaren hade, att låta ej mindre judiska Synagogans föreståndare; än Prästerskapet vid S:t Jacobs församling förständiga; att förb:te personer, för laglige gifte makar, och deras barn, för ägta barn böra anses. Och emedan Ägtenskapets väsende, af mannens och qvinnans samtycke, egenteligen beror, samt i anseende till de med Moses Nathan och Ulrica Österman, varande omständigheter, någon anledning icke var att förmoda att deras ägta förening kunde lända, till någon tredje mans förfång; ty ansågs den med olika Christna religionsförvandter, brukeliga allmänna lysning och vigsel i bägge contrahenternas församlingar; så mycket häldre kunna inställas och å sidosättas; som, utom det Judiska församlingen, till dess medlems sammanvigande med Christen qvinna, ej lärer låta sig förmå; desse actus svårligen kunde verkställas, utan att ju derigenom, hos de svagare i båda församlingarne, mycken förargelse skulle uppväckas och contrahenterne jämväl sjelfva, vid den hufvudsakelige och sjelſva Salighetens grund rörande skiljaktighet, som är emellan den Christne och Judiske religionen, underkastas ett onyttigt samvets-tvång; hvilket sorgfälligt borde undvikas. Om hvilket allt vederbörande till efterrättelse förständigades. (Kongl. Brefv. till Öfver-St. och Consist. i Stockh. gifvet Stockh. Slott d. 10 Junii 1796).

Judarne hafva på Stadshagen inköpt sin egen Begrafningsplats. (Se Kungsholmen).

§. 7.

Svartbrödra Kloster och Kyrka.

Om Dominicanernes, Prediko-Munkarnes eller Svartbrödra Klostret, finnes i häfderne följande underrättelser.

Dominicus de Guzman skall vara denna Ordens instiftare, som af Påfven Innocentius III blifvit på Lateranska mötet 1215 gillad. Denna munkorden skall kommit hit till Sverige i K. Erich Läspes tid, och haft, utom på flere ställen i Riket, äfven i Stockholm ett Kloster. Detta Kloster, såsom anlagdt 1270, omtalar Biskop Spegel i sin Kyrko-historia. Messenius åter i sin Scondia, säger att det började byggas, på Norre-malm 1336; Olaus Petri, att det, genom K. Magni Erichssons försorg, blef byggdt 1335, af Stadens södra torn; och Biskop Rhyzelius i sin Klosterbeskrifning: att det är ovist, hvar detta Kloster i Stockholm legat, vid Söder-Sluss, Svartman-gatan, eller emellan Österlång-gatan och Skeppsbron; men att Svartbrödra-Klosters Kyrka, måtte åtminstone varit, der nu Tyska Kyrkan är, och att den hetat S. Gertrud.

Om icke flere än ett Kloster tillhört denna Orden; synes troligast att det legat, vid Svartmanna-gatan, som deraf ännu behåller sitt namn; och om 1547 års Charta i Koppar stucken, för vittnesgill anses, utmärkes derå både Klostrets och Kyrkans läge, långt ner på Svartman-gatan, inemot järntorget.

Vid K. Magnus Erichssons och hans Gemåls Dr. Blancas Kröning 1336, hvilken med all högtidlighet firades, skall Seraphimer-Orden blifvit instiftad, och som gifmildhet ad pios usus, den tiden var förnämsta Artikeln vid alla högtider; så blef ock vid denna Kröning ett Dominicaner-Kloster anlagdt i Stockholm vid Södra tornet eller vid pass der Tyska kyrkan nu är. (Sv. Fateburen 5:te Öpn. St. 1769. 8:o p. 143).

Uti Diario Vazstenensi, hvarest om eldsvådan i Stockh. 1407, förmäles; säges ock att monasterium fratrum Prædicatorum afbrunnit, då någre af bröderne omkommit (p. 36).

Diplomatarierne i Antiqv. Archivo förvara om detta Klostrets egendomar, följande underrättelser:

Uti Ö. Br. 1498 på 8:de fredagen näst för S. Gregorii dag, ärkänner Brodren Hinrich, Prior i Svartbr. Kloster, Laurits Magni D:r i den H. Skrift och menige conventet sammastädes, sig hafva annammat af Erlige Fru Brigita (Tott) på Svenstrup, och som fordom bodde i Hammersta; en hännes afvelsgård, Lederne i Sollentuna härad och Sollna Socken, till evärdelig ägo; att derföre uppehålla H. Legeme låf, för vår-Fru och S. Annæ Altare, så länge Klostret står. Det var denna egendom, som Herr Tyge Krabbe och O. Rosenkrants, fingo K. Gustaf I:s tillstånd, 1532, att återkalla och inbörda, på K. Fredrichs i Danmark förord, 1529.

Genom upprättadt bytesbref 1502, emellan Seghridh, Lasse Buddes enka och Svartbrödra Kloster, afstod hon emot ett Stenhus i Stockholm, sitt Jordagods Järla i Södermanland, som låg för 12 öresland jord, och årligen räntade 5 pund Korn, med hus, jord, äng, m. m.

Uti Knut Eskillssons i Vennegarn Synedom 1509, tillades Klostret och conventet, uti tvisten om Öfre och yttre Liderne ägor, med helgeandshuset i Stockholm, allt det, som innom den då uppgångne och beskrefne rågång låg; hvarom mera på sitt ställe, angående Liderne varder anfördt. På Klostrets vägnar voro då närvarande, Henrich Doge, Prior och Lector Peder Magni.

Bland Prediko-brödra-Ordens Priorer, förekommer ock, en Laurent. Beronis, Lector Theol. dersammastädes, som gifvit Sko-Klosters Nunnor, Brödra och systerskap, med sin Ordens Kloster. Stockh. 1479.

Om detta Kloster förmäles, att när K. Carl Knutsson första gången måste vika ur Riket, inlämnade han derstädes sina Clenodier och penningar; men att Erke-Biskop Jöns, tog det alltsammans bort, och lät det af Riket föras. (Rimk. 2 D. p. 230).

K. Christiern hade 1475 ifrån Svartbr. Kloster borttagit, Guld, Silfver och Clenodier, för hvilket Rikets fullmägtige velat honom tilltala i Calmar, om den dertill utsatte dagtingan, kommit att för sig gå. (ibid. p. 280).

Sedan K. Gustaf I. i kraft af Westerås Recess 1527, företog sig att indraga och reducera Klostren i Riket, afhämtades 1528 till Slottet, det förnämsta som fants i Svartmunkarnes förvar. Derifrån uttogs 1529, ett monstrans att förmyntas, som vägde 40 lödig mark, eller 642 lod. (Dijkman l. c. p. 76). Att K. der Kyrkan eller Klostret stådt, låtit anlägga en örtagård, sedan all den jord, som ansågs tjenlig, till Saltpetters beredande, blifvit bortförd; derom qväder eller qvider Messenius i sin Stockholms Stads Rimkrönika:

Ther Kyrkan var, Örtegård blef,
Sig till gagn, en Doctor det dref;
Han gjorde som en fåvisk man,
För Gud det aldrig svara kan. m. m.

Att Klostret 1528 icke blifvit förstört, utan Munkarne der ändå någon tid qvarblifvit, synes Stadens Tänke-bok för samma år, Feria 2:da ante Johannis Baptiste p. 413 intyga, då Prioren af Svartbrödra, Peder Oxen, Lector Laurentius, Lector Engerus och bror Olaf, inför Rådet anmälte, att som menige man begynte undandraga sig, och ville intet gifva till deras uppehälle, nödgades de att öfvergifva deras Kloster; begärandes Magistratens goda råd. De fingo då till svar, att de gode män i Rådstugan icke kunde förhålla dem der inne. De hade intet satt dem der in, de drifva dem ej heller der ut. Kunde de vara der inne, det kunde de väl lida; men kunde de icke, måtte de sjelfve förse sig. Samma dag vardt Mester Laurentius, Mester Olaf Camerarius och M. Olaf Rådsens Secretarius tillskickade af K. till att gå i Klostret och lägga af de bästa Clenodier, der funnes, som buros alla på Slottet, och vardt sedan efter hans Nådes befallning utskift bland bröderne, det som i Klostret var igän i messerede och annet, ther de måtte kläda sig med. — Enligt Tänke-Boken 1533. Onsdagen efter Brigitæ beslöts: att golfvet i Svartmunka skulle jämnas, och en Finsk Predicaner hållas, att der predika och bo; och det Sällskap der inne var utdrifvas. Byggmæstaren skulle ock låta portarne igenmura. Till Slottsbyggnaden nyttjades, efter en annan antekning derstädes 1547, efter de nederrefne Klostermurar och på tomten anlades en Kungsträgård, som Messenius i sin Scondia, äfven förmäler.

Hvad om Klostrets förstörelse säges, kan icke lämpas till S. Gertruds Capell, om det af Dominicanerne varit nyttjat; ty långt efteråt, hade Finnar och Tyskar, der sin Kyrka.

Svartmunkarne kallades på latin fratres majores. Deras ansenligaste Kloster var i Sigtuna, och af denna orden, skall allenast i Skenninge och Åbo, Nunne-Kloster varit inrättade. (Botin. l. c. p. 306).

Utom de inne i Staden redan nämde Kloster, Kyrkor och Capeller; hade ock Johanniter-orden sin Kloster-Kyrka derstädes, förmodeligen på Österlång-gatan, der Johannis gränd är. Den i handlingarne 1521 nämde Ny-Kyrkan, förmenes hafva varit Johanniter-Munkarnes; hvarom dock få underrättelser, i häfderne stått att igänfinna.

Uti den Relation om Biskops, Canonier-Prebende samt Kyrke- och Kloster-gods och deras Reduction, m. m. som på K. Carl XI:s befallning 1691 blifvit författad och d. 8 Sept. s. å. till K. M:t inlämnad^[37], finnes anteknat: att Hans Wies fick ock behålla Præbendam Michaëlis i Stockholm, som legat under Ny-Kyrkan; emedan samma Præbenda fallit honom till, efter Westerås Recess, på hans hustrus vägnar.

Uti detta Stockholms Svartmunke-Kloster skall många undertecken skedt, vid ett Altare med ett Beläte eller tafla om Christi nedertagning af Korsset, och vid S. Matthiæ graf dersammastädes; som hade varit S. Brigittas skriftefader. En bok eller så kalladt protocoll derom, på pergament, dock något defect, skrifven på latin, finnes uti Linköpings Gymnasii Bibliothek^[38], och inhämtas deraf, att de som gjordt något löfte, ad memoriam defixionis Domini, blifvit helade får svåra utvärtes skador; botade för flere Sjukdomar; döde till lif återstälde; fångar befriade ur sina fängelser; och de i Sjönöd varande frällste och räddade, m. m. hvarvid på ett ställe anteknas, att en som icke hållit hvad han utfäst, åter bliſvit försatt i sitt förra sjukliga tillstånd. Ehuru vittnen på några ställen blivit åberopade, till bestyrkande af aflagde berättelser, om timade underverk; torde dock ett upplystare tidehvarf, i detta arbete igänkänna, så väl Munkarnes vanliga bedrägerier; som femton årahundradets lättrohet och vidskeppeliga förtröstan till Munke-dikter och inbillade underverk.

Olaus Petri i sin lilla bok om Klosterlefvernet, nämner med några ord: angående Munkarnes bedrägerier: att de hafva upphäfvit döda menniskors ben, som i deras Kloster hafva varit begrafne, som i Vadstena, Skenninge, Westerås, Husaby och flerestädes skedt är; eller ock the hafva förhögt någor besynnerlig belete, som i Stockholm, med thet, de kalla: then helga lösn^[39].

---

1. Peringskölds Saml. om Stockh. Msc.
2. Berchs antekn. om Stockholm, i Ant. Arch. Lillienvalldh de Templo S. Nicol. Ups. 1787.
3. Birger Jarls Lefv. p. 162.
4. Peringsk. l. c.
5. Berch. l. c.
6. Stiernmans P. och Com. Handl. 1 Tom. p. 310.
7. Stadens Tänke-bok 1595, f. 231.
8. Dijkmans Kyrkohandl. p. 175.
9. Bisk. Wallins Gottl. Saml. der det säges, att Sten Sture den Älldre funderade detta altare 1488.
10. Vitt. A. nya hand. Tom. 2 p. 226. not.
11. Svenska Kyrkohandl. 1 Saml. Stockh. 1770. N:o 6 och 7.
12. Murberg i Vitt. A. Hand. 2 Del. p. 225.
13. Grundel de Stockholmia.
14. Bengt Bergii nytt förråd af Handl. i Nordiska Hist. St. 1753. 4:o p. 96.
15. Riks. Arch. Handl. 1690.
16. Grundel l. c. p. 36.
17. Spegels Kyrko-hist. p. 31. Wervings Hist. Sigism. p. 295.
18. Vitt. A. nya Hand. 2 Del. p. 315, Tänke-Bok. 336.
19. Protoc. på Stockh. Slott d. 12 Apr. 1791.
20. Messenii Scondia Tom. XVI. Upplysning om Sveriges tillstånd i K. Fredrich I:s tid. St. 1779, 8:o p. 31, not.
21. Klosterbeskr. p. 45, 46.
22. Kyrkohist. p. 51, 63.
23. Tänkebok. 1596, fol. 269.
24. Sveopent. p. 84.
25. Diss. Hist. de Eccles. Teutonica. Ups. 1791.
26. Om denna Kyrkobyggnad; om stället der den skulle uppföras, på Svartmunke Kloster-tomten, eller vid Stora Torget; om desseinen dertill, eller den så kallade efter liknelsen, finnes flere K. Johans bref, såsom 1574 d. 24 Apr. 1588 d. 5 Apr. och 1588 d. 16 Maji. Kyrkan skulle ock få namn af Templum S:æ Trinitatis.
27. Till denna beskrifning har man äfven nyttjadt, den till Riksdags-männerne från Finland 1770, aflämnade berättelse, i ett ämne som nära rörde, de i Stockholm boende och vistande Finnar: hvilken finnes införd i Åbo Tidn. för år 1771; dels Riksens Ständers underd. skrifvelse af d. 11 Febr. 1727, i anledning af Kyrkoherden Forskåls, å församlingens vägnar inlämnade Mem. om dess angelägenheter.
28. Brefvet finnes tryckt i Åbo Tidn. 1771. p. 75.
29. Lüdeke de Eccl. Teut. p. 8.
30. Uppå församlingens underd. ansökning, att utbekomma denna fordran, gick ordres derom till Stats-Cont. d. 16 Nov. 1695. Församlingen förhoppades då, att få en föreslagen gård eller plats, belägen på Södermalm, som kallades S. Duvies tomt; men då Major Lagercrona tillhörig, att der bygga sin Kyrka. (Handl. i Riks-Archivo).
31. Öfverståth. Ämbt:s Handl. i K. Riks-Archivo.
32. Kongl. bref. d. 12 Nov. 1790.
33. Allm. Kundg. d. 27. Aug. 1741.
34. Catteau Bibliot. Svédoise. T. 2 p. 14.
35. Handl. till Uplysning i Sv. Kyrko och Reformat. Hist. 5:te Del. Upsala 1791. 8:o p. 251-288.
36. Uppfost. Sällsk. Tid. 1787. 2 Del. p. 25.
37. En afskrift deraf finnes uti Linköpings Gymnasii Bibliot. och skall vara uppsatt af C. Örnhielm, som densamma underskrifvit, tillika med S. Leyonmark, And. Engberg och Joh. Pering.
38. Skall vara detsamma som Rogberg utgifvit. Link. Bibl. Handl. 2 D. p. 36.
39. Skrifter och Handl. till upplysning i Sv. Reformations-Hist. Ups. 1790 2 D. p. 53.