Stockholm, Del 2 (Elers 1800)/Kap 303

←  Skepps-holmen.

Stockholm, Andra delen av Johan Elers Kungholmen.

Register  →

III.
Kungsholmen.

I. CAPITLET.
Om Liderne i Allmänhet, och om Munklägret, innan det donerades till Stockholms Stad.

§. 1.

Arnön, Lidarnön, Liderne, Lederne, var denna holmens första kände namn^[1]. Sedan den delad emellan flere ägare, tid efter annan började skänkas och testamenteras, till Munkar och Kloster, kallades den Munkliderne, Munklidarnö, och äfven Munklägret, allt intill 1672, då K. Carl XI, tillade den namn af Kungsholmen.

Att holmen af ållder, verkeligen hetat Arnön, och att den blifvit kallad Lidarne, af samma förmente grund, som Lydinge, Lidingö, m. fl. af laga Ledung^[2], eller krigsfolks utgjörande, som på vissa ställen borde samlas; torde vara en gissning. Peringsköld härleder Liderne af Arnön, och de Klostren der anslagne gårdar: Lyd-arnön och Munk-Lyd-arnön, hvaraf sedan Munkliderne och Munklägret. De i Stockholm varande Munke-Kloster skola här haft sina fiskeställen och nothus, såsom och sine grifter och lägerställen, hvaraf holmen besynnerligen blifvit kallad Munklägret^[3].

Att Kungsholmen fordom bestådt af flere små öar, synes troligt, om vattuminsknings-principen antages; och bestyrkes då snarare af localen, af de mellan bergen liggande dälder och kringliggande smärre holmar, än af den till styrka deraf åberopade, 1520 års Charta af Padt-Brugge^[4].

§. 2.

Att denna ö blifvit delt i öfre och nedre eller yttre Liderne; vill bestyrkas äfven af 1509 års synedom, uti ägo-tvisten, emellan Helge-ands-huset och Svartbrödra-Kloster; hvarest råskillnaden dem emellan utstakas. Den förtjenar, för sitt märkeliga innehåll att här biläggas. Men denna synedom, så väl, som de älldste bref och handlingar som angå Liderne, och förut om Klostren blifvit nämde, och här korrteligen varda upprepade; ådagalägga och bestyrka nogsamt, att under namnet Liderne, Ledherne, ett vidsträcktare utrymme, betydligare ägor, byar och lägenheter, blifvit förstådde och utmärkte, än Lidarnö, nu Kungsholmen, skulle kunna innefatta.

K. Albrechts bref (1363, 1389) utan dag och åratal; hvarutinnan Letherne, komne under Kronan, ifrån Johan Novegharde, för brott skull; gifves under Biskops-stolen i Linköping^[5].

År 1390, d. 14 Febr. Lagman Carl Ulfson, gifver Rådman Svarte i Stockholm, Läderne, med villkor, att efter hans död, skulle samma gods tillhöra Helge-ands-huset, utan all återkallan^[6].

År 1439, nästa Torsdag för S:t Lucae Evangelistae dag, gaf Mattis Odgilla Son och Hustru Ingeborg Gregerssa Dotter, till Gråbrödra Kloster i Stockholm Öfra Lädherne, som är then samme bye, närmast ligger Stockholm och i Solne Sochen; hvilken Hustru Ingeborg hade ärft, efter Fru Katerina i Tyrizö, hännes Moder: hvarvid undantag gjordes af det, som Fru Catarina gifvit, Själa-Chorenom till ett Tegelhus, för Själa-messor^[7].

År 1453, nästa Tisdag efter S:t Francisci dag, gaf Ingeborg Gregerssa Dotter och hännes Son, Gregers Mattisson, Riddare, till Gråbrödra-Kloster ett gods, örtug mindre, än VII öresland jord; liggande i Öfre Liderne näst Stockholm, i androm bynom, i Sudra ändanom och i Solne Sochen, till evärdeliga egendom, för ena eviga messo^[8].

År 1474 pantsatte Erik Örgersson, Skatte-Bonde vid Öfre Liderne, som låg vid Solna, en ängfåll derstädes, till Helge-ands-huset i Stockholm för 6 marker Stockholmske.

År 1475, om S:t Michels afton, gaf Göstaf Carlsson, Riddare och Lagman i Opland, till Gråbrödra-Kloster i Stockholm, 11 Gardha, som ligga näst utanför Stockholm, som kallas Lidsarnö (kanske af ållder Lill-arnön och deraf Lidarnön) med allom tillägom, för flere uppräknade Själamessor^[9].

År 1489 d. 27 Sept. tager Sten Sture, Helge-ands-huset, i sin och Rikets fred, besynnerliga deras afvelsgård Liderne, som de nyligen upptagit hafva^[10].

År 1492 d. 25 Mart. afstod Lasse Budde, för ett stenhus i Stockholm, Östan till vid Bred-gränden, och ett Torp-ställe Jerle i Solna Sochen, till Sten Sture, Lederne, som ligger för en örtug mindre än 2 marker land jord i Solne Sochen^[11].

År 1498. Svartbrödra-Klosters Ö. br. att hafva annammet af erlige Fru Brigitta på Svenstrup, och som fordom bodde i Hammersta, en hännes afvelsgård, som kallas Lederne, i Upsala Biskops-döme, i Sollentuna Härad och Solna Sogen, till evärdelig ägo, att derföre uppehålla Helige Lekame låf, för vår Fru och S:t Annae Altare; så länge Klostret står. Tyke Krabbe och Ol. Rosenkrantz fingo K. Gustaf I:s låf 1532, att inbörda detta gods. (Se Svartbrödra Kloster).

År 1509, Måndagen näst efter Johannis Baptistae: Synedom emellan Svartbrödra Kloster och Helge-ands-hus, om tvistige ägor i Öfre och Yttre Liderne^[12].

På 1520-talet upptages en gård Liderne, för K. Gustaf I:s Arf och Egit; som Konungen donerat, till sin Skeppare Olof.

Emellan de i förberörde handlingar, nämde Öfre, Nedre och Yttre Liderne; torde svårligen nu mera, hvarken skillnad eller rågång, kunna uppgifvas; icke eller Lidernes rätta gräns, eller hvad derunder fordom blifvit förstådt. Att Öfre Liderne skall innefattat, den nu minst bebodde delen af Kungsholmen med Stads-Hagen, skall vara enligt Palmskölds tanke, i hans samlingar; då Nedre Liderne deremot, skulle hafva varit den nu bebodde delen, eller tvärt om, och genom vattendraget dem emellan, blifvit skilde; hvilket saknar fullgiltige bevis; härledande sig, denna gissning, från den tanken, att Liderne varit ett namn, som ensamt tillhört, nu varande Kungsholmen. Förmodeligen torde Yttre Liderne, fordom varit en tillhörighet, till gamla Ladugården. Uti nyssnämde 1509 års Synedom, nämnes Neder-Liderne liggande näst Nordan Oxaberget, som med sitt namn ännu igänfinnes på Ladugårdens gamla ägor; men icke på Kungsholmen. Utom dess kallas Öfre Liderne, för en by i Solne Sochen, näst Stockholm, 1439; äfven ett gods näst Stockholm, i androm bynom i Sudra ändanom i Solna Sochen 1453, och 1475 förekommer 2:ne gårdar Lidsarö, och vidare en nyligen upptagen afvelsgård, Liderne 1489, samt Lederne såsom i byte, svarande emot ett stenhus i Stockholm, och ett torp Jerla 1492; hvilket icke gerna, kan vara samma ägor, på olika tider, uti olika ägares hand; i synnerhet de som varit gifne till Kloster och Helge-ands-hus, som häldre samlade egendomar, än abalienerade dem. Då deras storlek åter olika utmärkes, synes dessa, ehuru ofullkomliga beskrifningar, med all anledning fordra, ett större utrymme, än Kungsholmens areale innehåll, tyckes medgifva^[13]: Hälst i de älldre tider, då denna holme varit föga bebodd, skogvuxen och nästan utan all odling.

De handlingar som angå Stockholms Ladugårdar, nämna ofta Liderne, såsom derunder lydande ägor, och namnet Munkliderne, torde vara gifvit till en skillnad, dem emellan, och kanske endast tillhörande Kungsholmen.

Man vill här tillägga de anmärkningar, som i detta ämnet blifvit meddelte af en vän, som under Stockholms stads styrelse, under Öfverståthållare-ledigheten, med mycken bevågenhet sökt befrämja Hufvud-Stadens Historia.

”Då af häldre handlingar inhämtas, att de ägor, som tillhört så väl Skeppar Olofs gård, Liderne, som den gård Liderne, hvilken tillhört H. ands-huset; varit belägne Norr om Fiskar-torpet; samt att Solna Sochen i forntiden sträckt sig, till stortorget och så Öster ut, åt Blockhus-udden; så att Stockholms Slott, Norrmalm, Ladugårdslandet, m. m. legat i Solna Sochen; kan skäligen dertill slutas, att all den mark som på Norra sidan legat Stockholm närmast; nemligen Kungsholmen, Norrmalm, Ladugårdslandet, Ladugårdsgärdet och den öfrige delen af Djurgården, (Valdemars-ön undantagen, som af ålder bibehållit detta namn), varit begripen under namnet Liderne och uti flere Byalag fördelte; samt att Kungsholmen såsom en ö, blifvit för Lidarnön benämd; hvarigenom således lätteligen förklaras, hvad om donationer af särskilte gårdar, i Liderne blifvit anfört: att nemligen på 1400-talet, Gråbrödra eller Franciscaner-Klostret, innehaft 2:ne gårdar af Lederne, som legat närmast Stockholm och dessutan Lidarnön eller Kungsholmen, som beskrifves i gåfvo-brefvet, att ligga, näst utanför Stockholm; att Helge-ands-huset äfven som Svartbrödra Kloster, på samma årahundradetal, ägt gårdar uti Liderne; att K. Gustaf I. ärft en gård Liderne, m. m.; och synes derföre Göding uti sin beskrifning om Kungsholmen 2 Cap. §. 2. hafva sig misstagit, då han håller före, att både öfre och nedre Liderne, legat på Kungsholmen, som deraf skall fådt ett allmänt namn Lidarnön, och att då syn om fiskevatten, emellan öfre och nedre Lidarne år 1509 blifvit hållen, det vattnet, hvarom tvist varit, skall framflutit ifrån Ulfsunda-fjärden i Riddar-fjärden, genom den däld som är emellan Horns-berg och Rålambs-håf; hälst om ock samma däld, i älldre tider stått under vatten; det ändå troligare är, att både öfre och nedre Lidarne, haft både sine ägor på Djurgårds-tracten, gränsande till Bruns-viken och Saltsjön; samt att Svartbrödra-Kloster och Helge-ands-huset, då synen år 1509 höllts; om fiskevatten i thesse sjöar tvistat.”

§. 3.

Om Munklederne förmäla Häfderne, huru som vid Stockholms belägringar; så väl af K. Gustaf I. för att återtaga Staden från Danskarne; som då Hertigarne Johan och Carl, sökte befria både Staden och Riket ifrån K. Erich XIV:s tyranniske Regering; att de då hade sina läger, på Munkläderne, och derifrån medelst Flottbroar, communication med Långholmen, och vidare till Södermalm.

Det berättas väl att Liderne efter Reductionen 1527, emellan 1570 och 1580, blifvit brukade som Krono-ägor, och att afkomsten stigit till inemot 400 lass äng, som varit till Konungens stall anslagne; men under Liderne torde dock här böra begripas, allt hvad under detta namn, ifrån Klostren blifvit reducerat.

På K. Johan III:s befallning, skall ett nytt Krono-Tegelbruk, på Munklederne blifvit anlagdt, för Kongl. Slottsbyggnadens behof.

Munklägret har blifvit räknat ibland Kronans parker och Jage-backar. Emot jagt derstädes, finnes ett förbud af d. 29 Mart. 1641.

II. CAPITLET.
Om Munklägret, donerat till Stockholms Stad.

Stockholms Stads tillökte folknummer; en mera utvidgad handel och rörelse, samt handtverkeriers och näringars tillväxt; fordrade i medlet af 17 årahundradet, ett större utrymme, som tillika skulle gifva Stockholm det anseende, som ägnade en Hufvud-Stad och Konunga-säte.

År 1640 förläntes Staden en del af Ladugårdsgärdet, i synnerhet till Bonings-platser för Sjöfolket. Genom Öppne brefvet, d. 20 Apr. 1644, gafs till Stadens ytterligare utvidgning, en del af Munklägret, nemligen allt ifrån Östra udden och intill staketet, som der uppsatt var; af hvilken plats Magistraten, skulle emot skäliga tomtören, upplåta dem, som der bygga ville, tomter, i synnerhet nyttige handtverks-män, och dem, som deras Ämbeten med några vattenverk, behöfde att drifva; hvilka framför andra skulle närmast sjön, med tomter blifva försedde. Denna donation blef ytterligare, genom Ö. B. d. 27 Mart. 1647 bekräftad, och hela Munklägret derunder innefattad; med undantag af de dervarande Tegelbruk; hvaraf det ena beläget emot Rörstrand, med inhägnade ägor, blef Kronan förbehållit, och det andra gent öfver Långholmen, skänktes till inkomst åt det år 1637 inrättade stora Barnhus, som år 1666 äfven skall erhållit förstnämde Tegelbruk.

Af de platser, som på Munklägret förut voro bortskänkte, hade M. Jung d. 17 Feb. 1644, fådt en stor tomt, vid gamla bron till höger, att der anlägga ett Glasbruk, samt Handelsmannen And. Slorff, hela qvarteret, der Kyrkan nu är belägen, jämte den lilla holmen, der Glasbruket är, till ett Vantmakeries inrättande.

Sedan gaturegleringen och tomternes utstakande, genom Magistratens föranstaltande, hunnit verkställas; började gamla Munklägret småningom att bebyggas; i synnerhet och först på holmens Södra sida, vid Sjön. Utaf de emellan bergen belägne platser, blefvo åtskillige till trägårdar upptagne. Biörn l. c. nämner ibland de förste, som började bygga på allmänna platsen utmed sjön och Handtverkare-gatan: en Drottningens Kammardräng, dernäst en Klockgjutare, Vinhandlaren Stander, Hökaren Johan Månsson, Johan von Brehmen och Bryggaren Lars Jacobsson. På andra sidan om Bergs-gatan och Lastagie-platsen: Borgaren Herman Persson, der sedan hans Excellence Henr. Fleming uppförde et skönt stenhus, m. fl.; Garfvaren And. Schultz, Michael Kaahl, Daniel Ziehl och And. Conrat, voro de förste som der anlade Garfverier, hvaraf Garfvare-gatan fick sitt namn. Då de vid sjön började inrätta sina Garfverier, var ofvantill skogsmark, af ene- furu- och eke-skog. Förbemälte Dan. Ziehl var den förste af dem, som byggde, och då han lät afrödja skogsträn och uppgräfva platsen till källare och trägård, funnes der en hop likkistor och de dödas ben deruti, (ingen tvifvel, säger han, utan Munkarne hafva der sina lägerställen haft; emedan denna holme intet hafver varit af någon annan den tiden häfdad), hvaraf förmenes Munklägret egenteligen fått sitt namn. Om de flere som först började bebygga denna holme, varder härefter vidare nämnt, hvarom äfven underrättelse kan inhämtas af Gödings Kungsholms Minne. Stockh. 1754, 4:o.

III. CAPITLET.
Om Kyrkorne.

§. 1.

Lidarnö hörde af ållder under Sollna. Munklägrets få invånare, blefvo med Solna Sochn, d. 30 Julii 1529, lagde till S:t Nicolai, eller Stadens stora Kyrka, och 1636 under S:t Claras församling.

Innom 30 år efter, sedan Munklägret, till tomters utskiftande, blifvit Staden förlänt, hade denna Stadens sist anlagde malm, hunnit så bebyggas och befolkas, att en egen Församling och Kyrka der syntes kunna upprättas.

Öfver den derom gjorde underdåniga ansökning, hördes Kyrkoherden i Clara Doct. Johan Terserus, huru vida genom Munklägrets afskiljande, från sin då varande Moder-Kyrka, Clarae församling och Prästerskap, skulle deraf känna någon märkelig afsaknad och minskning i dess inkomster. I hans svar derå förtjenar här anteknas, såsom ett bevis, att nitet för allmänna välfärden, kan glömma förmåner och rättigheter, att med glädje uppfylla en medborgerlig pligt; hans yttrande var: att S:t Clarae församling vore nog förmögen, att försörja och underhålla sin Herde, utom denna holmens invånare; och att hon det frivilligen skulle göra, derom öfvertygade honom, den erfarenhet han redan ägde. Munklägret vore en afskild holme, och tämmeligen bebodd, att den syntes kunna blifva en egen församling; hvarigenom Guds lof befordrades och Hans namns ära utspriddes; önskandes att en så Gudelig afsigt, måtte vinna en lyckelig framgång^[14].

Ansökningen blef således bifallen genom Förmyndare-Regeringens Ö. B. d. 22 Mart. 1671^[15]; och Vantmakeri-tomtet i Qvarteret Ulrica, inköptes af Slorffs Enka; med den derå uppförde stora träbyggnad, hvilken genast till Kyrka inreddes; till dess af sten en ny Kyrka kunde hinna att uppbyggas. År 1672 d. 8 Sept. blef den af Erke-Biskopen Stigzelius, till allmän Gudstjenst helgad och invigd, tillika med församlingens förste Kyrkoherde, M:r Jonas Lille. Uti den predikan Doct. Terserus vid detta tillfället höll, hade han önskat, att Munklägrets namn, måtte dädanefter afläggas och Kyrkan få kallas Carls Kyrka. Då de vid denna Solenne act, närvarande Hrr R. Råd, derom gjorde K. M. berättelse, med underd. hemställan, om icke denna Stockholms Västra förstad, kunde få namn af Carls Holme? skall K. yttrat sig: ”Efter Riddarholmen ligger här vid Staden, och Drottningholm ett stycke härifrån, hvarföre må icke Kungsholmen ligga der emellan.” Sådan är berättelsen om upphofvet, till holmens nya namn, uti Biörns nämde berättelse. Han var den förste som väkte frågan, om en Capell-byggnad på Kungsholmen.

§. 2.

Sedan denna särskildte församling således tillkommit, lades Solna Kyrka och Sochen derunder, d. 13 Oct. 1671, till desto bättre underhåll, för den Pastor, som dervid framdeles kunde tillförordnas.

Efter en d. 20 Mart. 1679 Kungsholms trä-Kyrkan öfvergången svår vådeld, förrättades Gudstjensten uti en träbyggning, neder vid nya bron, Håf-Cantzleren Gripenhielm tillhörig.

Ehuru ritningen till nya Kyrkobyggnaden blifvit faststäld; grunden 1673 d. 10 Maji dertill lagd, och Konungen icke allenast i särskilde poster, dertill låtit anordna 15,000 d:r K:mt^[16]; utan ock i flere nådige skrifvelser, påskyndat samma byggnad och ålagde vederbörande, deröfver ett noga uppseende hafva; fann K. dock 1679, sedan gamla trä-Kyrkan var afbrunnen, sig föranlåten, att öfver drögs-målet och hushållningen, med de till Kyrko-byggnaden af sten, förlänte medel, att förklara sitt missnöje. Till Kyrko-byggnaden hade enligt Collect-boken af K. Råden, och af Ridderskapet och Adeln vid 1672 års Riksdag blifvit insamlade 16,941 d:r, 20 öre K:mt. Församlingen kunde till detta behof icke något betydande sammanskjuta, då alla gårdar och trägårdar samt instängde platser voro till antalet allenast 101, och Handtverkare samt andra invånare tillsammans 198 personer. (Biörn l. c.). Omsider blef genom mera alfvarsam åtgjärd dervid, arbetet så fortsatt, att K. på församlingens underdåniga anmälan, om byggnadens snara fullbordande, d. 23 Apr. 1687, behagade gifva den nya Kyrkan namn af Ulrica Eleonora, efter sin Gemål, Drottningen. Detta namn blef Kyrkan tillagdt vid invignings-acten, som d. 2 Dec. 1688, uti K. Carl XI:s, Dess Fru Moders Riks-Enke-Drottningens Hedevig Eleonoras, och Menighetens närvaro, förrättades af Erke-Biskopen Olof Svebelius. Byggnaden hade således påstådt ifrån det att förste stenen lades i dess grundval, af Murmästaren Mårten Hack, till dess hon invigd blef, uti 15 år, 6 månader och 22 dagar. Desseinen dertill var gjord af Architecten Mathias Spiler. (Biörn l. c.).

§. 3.

Denna Korss-Kyrka, på ett hörn af qvarn-berget anlagd, är 67 alnar lång och lika många alnar bred, innom murarne, med pelare försedd, till hvalfvens understödjande. När taket, som förut var af trä, 1757 beslogs med järn-plåtar; hade Församlingen ännu icke råd, att göra den tillämnade Dome, som ritningen i Grefve Dahlbergs Svec. Ant. et Hod. Tab. 15 utvisar^[17]. Till Tornbyggnad fick Församlingen nådigt tillstånd, att genom stamböcker samla medel 1799.

En vacker trappa blef lagd, utanför Kyrkans Södra dörr, af huggen sten, med uppgång å båda sidor 1793, samt med järn-galler försedd. Under trappan är ett hvälft bisättningsrum eller Capell, med likhvalf å ömse sidor^[18].

Om Kyrkans prydnader berättas, att funten blifvit skänkt af Coelestin Fr. Guthermuths Enka; Döpelse-fatet af silfver 149 lod, af Fröken Emerentia von Düben 1713; och Döpelse-skålen 96 ¾ lod, af en onämd. Predikstol och Altare af Nicolai Kyrka 1702; den förre ditförärad, af den på sin tid, kallade stora Köpmannen, Anders Larsson, K. Carl IX:s Factor; och om det sednare eller Altaret, förmäles: att det af K. Gustaf Adolph skall vara tagit 1626 uti Braunsberg i Preussen, hvarest Han förstört ett Jesuiter-Kloster, och af dess Bibliothek gjordt en skänk, till Upsala Academie.

Det nya Orgelverket, förfärdigat af Green och Stråle, invigdes 1753 af Pastor, Doct. Olaus Celsius. I Kyrkan äro åtskillige Adelige vapen uppsatte, och ibland målningar, äfven nyssnämde And. Larssons contrefait; som lefde 1594 och då förpacktade kopparräntan, emot 28 d:r skeppundet. Han byggde sig på Västerlånggatan ett stort stenhus, som sedan kallades det Scharenbergske, och satte öfver porten: Herrans välsignelse gör rikan utan möda. Ordsp. 6: 10. Hvarunder andre skrefvo: Kronans koppar och dess öfvervigt, gör ock något^[19].

§. 4.

Ibland Kyrkoherdar här, anmärkes, M:r Jonas Lille såsom den förste, hvilken intog sitt rum i Stockholms Stads Consistorio, näst efter Kyrkoherden i S:t Catharina 1673, hvilket rum för Pastorerne i Kungsholmen, blifvit faststält d. 23 Nov. 1753.

M:r Johan Gallerius Pastor 1691. Han sökte 1694 det lediga Solna Pastorat, som under dess företrädares Anbergs tid, varit skilt ifrån Kungsholmen, efter Anberg tillika var Kyrkoherde vid Finska Församlingen. Gallerius fick i stället 600 d:r S:mt, och på ytterligare ansökning, blef han tillika bibehållen, vid sin förut innehafde Notarie-beställning i Consistorio; men uti Resolut. d. 13 Nov. 1695 tillades, att om hans efterträdare vid Kyrkoherde-beställningen, skulle söka detsamma, borde han derföre böta 1000 d:r S:mt till Ulricae Eleonorae Kyrka. En resolution på en annan hans ansökning, intages här, dels för dess besynnerliga innehåll; dels till completterande af Vilskmans Ecclesiastik verk och Artic. om Prästrättigheter.

{{Hängande indrag|Kongl. M:ts Resolution uppå Kyrkoherdens i Kungsholmen, M:r Jonas Gallerii underdåniga ansökning, om tionde-afgiften af alla de ikringliggande trägårdar. Gifven Stockholm d. 27 Julii 1698.}}

Kongl. M:t hafver åfvanbemälte Magisters underd. ansökning, sig i nåder föreläsa låtit; finnandes skäligast, att der någon skulle innan Stadsens jurisdiction idka åkerbruk och utsäde; så är intet mera än billigt, att deraf erlägges tionde; men praetendera afgift eller tionde af trägårdar, hvilka mera anläggas till lust och fägnad, än att bekomma deraf någon synnerlig fördel; det finner K. M:t, icke allenast orimeligt; utan ock hafva smak af en stor snikenhet; den supplicanten så mycket mindre borde visa, som han, af K. nåde åtnjuter goda villkor; icke allenast vid dess Pastorat; utan ock vid Notariatet uti Consistorio, hvarmed eljest tvänne kunde vara behulpne. Actum ut Supra.

CAROLUS.

C. Piper.

Joh. Güthrie, skotte till nation, blef Magister i Vittenberg 1685, Capellan i Clara 1692, Pastor i Elfkarleby 1708, och i Kungsholmen 1716.

Doct. Olof Celsius blef Pastor i And. Bergners ställe 1753; fick personelt, fullmagt på Solna 1754; transporterades sedan till S:t Jacob och befordrades sist till Biskop i Lund.

Uti M:r N. Jac. Nymanssons ställe, kom M:r Arnold Aspelund, som 1789 utnämdes till Pastor i Clara.

Nu varande Kyrkoherden, Doct. Magn. Lehnberg, är tillika H. K. M:ts Enke-Drottningens Sophia Magdalenas Öfver-Hof-Predikant, samt Pastor i Skå och Sånga på Svartsjö-landet, och en af de 18 i Svenska Academien.

Om Skolan som härstädes inrättades 1672; är angående samtelige skolarne i Stockholm, förmält.

Kyrkogården, som 1672 blef inhägnad, innehåller 39,039 qvadrat alnar.

En klockstapel uppsattes 1674 och deruti ett urverk med visar-tafla, hvartill låntes en liten klocka, till dess någon större kunde förskaffas; att gifva tiden genom klockslagen tillkänna. På Församlingens anhållan skänckte sedermera K. Carl XI. till en större klocka, en gammal präss af metall af 5 Skeppunds vigt, som låg på myntet, och hade sedan Dr. Christinas tid, icke varit brukad^[20].

IV. CAPITLET.
Om de på Kungsholmen anlagde Fabriker, Manufacturer och Handtverkerier.

Det är så väl af förenämde donationsbref 1644, då Munklägret lades under Staden, som af K. Carl XI:s Privilegier d. 30 Mart. 1672, och stadfästelsen derå d. 12 Apr. 1676, att intaga, huru som Kungsholmen varit ifrån början, ämnad till ett ställe, i synnerhet för Handtverkare och Slögde-Idkare. Sistnämde författningar tillägga de Handtverkare, som sig der nedsätta ville, 10 års frihet, ifrån all borgelig tunga, såsom contributioner, inqvarteringar, Båtsmanshåll, samt andra Ord. och Extra-Ordinarie utlagor och besvär.

Emot en således förund nåd, var dock icke verkan fullkomligen svarande. Några få Handtverkare började väl här, att bosätta sig; men aflägsenheten ifrån Staden och de mera bebodde malmar, gjorde förmodeligen flyttningen mera trög, då den kunde medföra minskning i en redan stadgad näring och rörelse. Till Garfveriers inrättande, fants holmen i synnerhet beqvämlig och förmånlig; hvarföre ock flere tomter dertill blefvo upptagne och bebyggde; och har denna rörelse, till våra tider, sig derstädes bibehållit; ehuru sju Garfverier uti vådelden d. 18 Junii 1750, blefvo der förstörde och i aska lagde.

Om Slorffs Vantmakerie och tvänne särskildte här inrättade Glasbruk, är nämt i artic. om Manufacturer, Slögder och Handtverkerier i Stockholm.

Sedan en mera gynnande period, efter 1738 års Riksdag inträffat, för Manufacturer och Fabriqver i Riket; har ock här åtskillige sådane, tid efter annan blifvit anlagde^[21].

Handlanden och Bruks-Patr. Elias Brandel, erhöll såsom första anläggaren 10 års Exclusive privilegier, 1736, på parkum och annan bomullsväfnad; hvilken Fabriqve ifrån Blasie-holmen hitflyttades 1742. Ehuru denna vackra inrättning, uti nyssnämde 1750 års vådeld, som öfvergick en stor del af Kungsholmen, måste vidkännas betydelig förlust; blef Fabriqven med ny kostnad i stånd satt och 54 stolar, åter i fullkomlig gång bragte; hvarvid mera än 160 personer hade sin föda och underhåll.

Efter erhållit Privilegium 1746, inrättade Capit. von Bromell en Linne-Fabriqve, med 12 stolar och 1 stol för damast-dräll. År 1751 fick han tillika särskildt tillstånd, att tillverka parkum.

På linne- och Bomulls-väfnad fick Riddarhus-Cammereraren Waldemar A. Kirstein, Privileg. d. 8 Oct. 1747.

Hof-Secreteraren Math. Verner, Commerce-Colleg. Privilegium, att tillverka silkes-strumpor, vestar, tröjor, m. m. d. 27 Febr. 1754.

Fabriqveuren C. Eichhorn flyttade sin Saffians-Fabrik, från Nyköping till Kungsholmen 1752, uti den gård som först bebyggdes, af Myntmästaren Dan. Kock, och der Rådman Perman sedan uppsatte ett vackert stenhus.

Kuhlbergs Fabrik af åtfkillige sorter ylle- och linne-band, hitflyttades äfven 1751.

Ett såpe- och Venediskt tvål-sjuderi, inrättades här af Handlanden D. Almqvist 1752.

Handlanden J. C. Schultz anlade här en Fabrik, till fina klädens tillverkande 1740, som drefs med ett stort antal utländske införskaffade arbetare.

Handelsman C. Aspgren flyttade sin Tobaks-Pip-Fabrik 1750, ifrån Marieberg, till gamla Kungsholmsbron.

Det så kallade Engelska Garfveriet, anlades här 1753, af Finlaij och Grafver. År 1793 blefvo Lif-Husarerne der inrymde. Verkhusen jämte flere byggnader, blefvo inrättade till Stall, och de öfrige husen till Casserner, utom ett Stenhus, dit K:s Fatebur blef förflyttad.

Förgäfves sökes här nu mera dessa vackra och nyttiga inrättningar, som blifvit till största delen nedlagde. Om saknadt understöd af allmänna medel; om tidernes förändrade skick; om smaken för utländske tillverkningar; nationens mindre hug för flit och industrie; Skrå-tvång eller andra misstag i författningar, eller hvad annat vållat berörde Fabrikers förfall, och slögders mindre trefnad och tillväxt i Fäderneslandet i allmänhet; hör icke till förevarande ämne, att utreda.

V. CAPITLET.
Om de märkeligare Hus och Egendomar på Kungsholmen.

§. 1.

Ibland de märkeligaste hus, egendomar och inrättningar på Kungsholmen, anmärkes här:

1. Den af R. Rådet Baron Edm. Gripenhjelm upptagne tomt vid nya bron, till höger ifrån Staden. Sedan platsen genom sprängning, till åbyggnad blifvit beredd, lades der grunden till det stenhus, som ännu pryder sitt ställe: hvarjämte trägården nedanföre, vid Kungsholms viken, äfven af honom började anläggas. Författaren till Anecdotes de Svede beskyller Gripenhjelm att för detta husets byggnad, hafva som Informator, försummat sin uppvacktning hos Carl XI. År 1694 köptes denna egendom af Kronan, att der låta inrätta ett Laboratorium Chemicum, samt en Hortus Botanicus af Doct. Urban Hiärne. Den blef sedermera försåld 1713, och omsider 1749, af den då tillförordnade Sundhets-Commissionen, inköpt, till Lazaretts anläggande. (Se, om de till Medic. Verket hörande inrättningar).

2. Näst intill Gripenhjelmske egendomen, vid Kungsholms viken, byggde Lagmannen C. G. Gyllencreutz det stenhus, hvartill Capit. Bromell sedan blef ägare, som der 1747 inrättade en Linne-Fabrik.

3. Det Stenhus R. Rådet Baron Stjernstedt ägde på Stora gatan, på 1750-talet; var uppå den tomt, som först blifvit bebyggd af Klockgjutaren Putesson. Det äges nu mera af Major Appelqvist, som der gjordt åtskilliga inrättningar, till hvarjehanda smiden, af verktyg, knifvar, låsar, allehanda gjuterier af metaller, knappar, epauletter, med flere särskildte slögde-anstalter.

4. General-Majoren Hind. Fleming, skall byggdt ett vackert stenhus på den hörntomt i qvarteret Vattu-ormen, som först blifvit upptagen af Borgaren Herman Persson, och där låtit uppsätta badstuga, mälthus och sjöbodar.

5. Capit. Mechanicus Triewald anlade en särdeles stenhus-byggnad, med Italienskt tak, samt en vacker trägård, vid Stora eller Handtverks-gatan; känd i synnerhet för sin Mulbärs-plantage. Rector-Scholae i Stockholm, Ol. Muréen, blef sedan deraf ägare, och inrättade der en pension, för Ynglingar, som under hans tillsyn fingo god uppfostran, både i anseende till kundskaper och seder.

6. Piperska så kallade egendomen, fordom Presid. i Kongl. Kammar-Collegio Gr. Carl Piper tillhörig, var af sitt Orangerie, sina plantager, alléer, grottor, büster, en af de vackraste enskildte trägårdar i Stockholm, omgifven med en hög stenmur. Den ägdes 1756 af Gr. Pipers Måg, Öfversten Gr. Eric Brahe. Den såldes derefter åt en Fransos, benämd La Fond, som i det mästa besörjde dess förstörelse: Stenmurarne refvos neder, att sälja teglet, orangerie, büster, m. m. såldes och skingrades. Omsider inköptes egendomen, af det så kallade Amaranter-Ordens Sällskapet, att nyttjas efter någon gjord tillbyggnad, till ett samlingsställe för flere Ordens-samfund. Midt emot denna egendom, hade K. Rådet Gr. Bonde ägt den rymmeliga plats, som sedan blifvit lagd och nyttjad, under Piperska egendomen, såsom köks-trägård.

7. Grefvinnan Christina Brahes egendom, vid gamla Kungsholmsbron, förmäles vara det älldste härstädes byggde stenhus; uppfört af Stads-Secreteraren Nils Skunk. Af Grefvinnan Brahe anlades der en trägård. Öfver ingången till huset ser man ännu uti en stor sten, det Grefveliga Braheska vapnet. En Aspegren blef sedan deraf ägare, som der inrättade en Pip-Fabrik. Denna egendom, i senare tider mera bebyggd, tillhör nu (1799) Major Ingelotz.

8. Det midt emot belägne och någon tid kallade Cathrinaeborg, var den plats Melcher Jung först erhölt, d. 17 Febr. 1644, till Glasbruks inrättande derstädes. Håf-Juncharen J. E. Snoilsky, blef sedan deraf ägare, och försålde den till Färgaren Char. Godefroy, tillika med en sjötomt; hvarå Snoilsky, lämnadt fattigt folk tillstånd, att uppsätta några små byggningar. Staden ville vid platsens inköpande, hafva vid sjön utrymme, för en Parmmätare-stuga; men Färgaren hade för sin handtering, behof af stranden och vattnet. En gata och väg, har doch nedanför huset i senare tider blifvit anlagd, till communication med de utom stakeket, belägne gårdar, hvilken väg löper förbi Lenmanske egendomen. Riks-Rådet Grefve Ehrenpreus, blef ägare af denna gård på 1750-talet; der han plägade om sommaren vistas, och gaf den namn af Cathrinaeborg, efter sin Fru Catharina Lindrot. General. Baron Thure G. Rudbeck, ägde den 1766, och omsider inrättades här, Lif-Gardets Barnhus på 1790-talet.

9. Hela tracten ifrån Jungens Glasbruk, Rörstrands-viken uppföre, till höger om Reparebansgatan, allt intill Norra Tegelbruket, skall hafva blifvit förlänt, åt Gr. Thure Oxenstierna. Troligt synes att den sedermera blifvit köpt och lagd till Lenmanske egendomen.

10. Lenmanske possessionen skall först blifvit upptagen och bebyggd, af Repslagaren Nyman, och stenhuset af Lenman sedan tillökt. Härtill hörer ett på andra sidan vägen liggande stort gärde, som till tobaks-plantage blifvit nyttjadt. Commerce-Rådet af Grabbens, har i sednare tider deraf blifvit ägare.

11. Utom, eller på andra sidan af Tegelbruket, skall K. Rådet och Öfver-Ståthållaren Baron Knut Posse, bekommit en ansenlig plats, der nu Carlbergs Tull är belägen.

12. År 1647 d. 30 Jan. fick af Drottn. Christina, Secreteraren And. Gyllenclou en plats Norr om Fältmarskalken Grefve Gust. Horns intaga, nederst intill rännilen och Öster om torpet, intill bergen, der på 1750-talet ett Värdshus varit, som allmänneligen blifvit kalladt, Fördärfvet^[22].

13. Der näst intill skänktes R. Rådet Grefve Gustaf Horn, den platsen, som efter honom kallas Hornsberg, vid Ulfsunda-fjärden belägen, och der det vackra stenhuset med sin trägård, af honom blifvit anlagdt. Der har sedermera en Parkums-fabrik af Knospelius varit inrättad, och sedan Handlanden Joh. P. Möller blifvit deraf ägare, är till Socker-kokning derstädes en ytterligare ansenlig stenhus-byggnad uppförd.

14. Bredevid detta Hornsberg är af K. Rådet och Fältmarskalken Gr. Len. Torstensson, det vackra Christineberg anlagdt och med åbyggnad, samt en vacker allée af Lindar, försedd. Dr. Christinas förklarade tycke för detta ställe, gissar man hafva gifvit anledning till denna egendomens namn. En Frants Zink, tillbytte sig den samma 1683, och flere år derefter kom den i Handelsmannen Schröders händer, som den ansenligen förbättrade; uppförde derstädes ett vackert stenhus; anlade en stor trägård med mycken kostnad, som är med en hög stenmur omgifven. Alléen till Sjön blef då äfven i stånd satt, m. m. Efter Schröders död såldes den, till Supercargeuren Hahr, och vid hans dödeliga afgång, till Handlanden Knipers Enka, född Withfot. Hon förordnade derom i sitt testamente, att Handlanden Pommeresche, som ock var en Executor af hännes testamente, skulle få emottaga Christineberg, emot 12,000 R:drs erläggande; men om han derutinnan ej ville ingå; skulle det på Auction försäljas.

15. Kongl. Rådet Bengt Skytte skall till betes-plats bekommit, och med åtskillige små våningshus, emellan bergen, låtit bebygga den vid sjön, Söder på Stadshagen, belägne lilla inhägnad, Marieberg kallad. Triewalds Enka ägde detta ställe på 1750-talet, då det inköptes till en Porcellains-Fabriks inrättande. Härom har följande underrättelse blifvit meddelt^[23], som här, hel och hållen införes, med några tilläggningar.

”Mariaeberg ligger på Kungsholmen vid Stadshagen, å fri och egen grund, uti qvarteret Solvisaren, under N:o 101.

Dertill höra icke obetydeliga jordägor. Af ett Interessentskap, har en Porcellains-Fabrik på denna egendom varit anlagd, som dertill inköptes i R. Rådet Gr. Carl Fr. Scheffers namn, som var en stor befordrare af denna inrättning och deltagare i bolaget.

År 1759 hade Commerce-Collegium, uppå Konungens året förut gifne befallning, utfärdat privilegium, för Doct. Johan Eberhard Ehrenreich och dess bolag, att drifva och fortsätta denna Fabrik, till förfärdigande af hvarjehanda äkta, så väl som oäkta porcellainer och stenkäril, med flere dermed gemenskap ägande arbeten, dels af Ehrenreich af nyo uppfundne, dels märkeligen förbättrade; och stadgas i detta privilegio, i anseende till Verkets granlaga beskaffenhet och den dermed erforderliga tysthet; att denna Fabrik, med alla dess ugnar och verkstäder, voro frikallade från all slags visitation, och att Arbetarne hade, inför Hall- och Manufactur-Rätten, att aflägga tysthets-ed, efter visst föreskrifvit formulair. Det korrt förut anlagde ägta Porcellains-Bruket, afbrann d. 1 Jun. 1759. (Se Mercurins s. å. p. 159).

Silvieberg, en lustplats på Mariebergs ägor, lärer först vara upptagen af Capit. Mårten Triewald, och af honom försåld till Secreteraren hos Franska Ambassadeuren Lammary, vid namn Mondamair. Efter hans fullmagt har Stats-Secreteraren Leonh. Klinckowström bortsåldt den till Joh. Lundmarck; han åter till Actuarien Zetterman, som afstådt den till Carl Chr. Pauli, hvarefter den 1757 kommit uti Nicl. Hasselgrens händer; han öfverlät den 1764 till Er. Zettersten (Com. Råd.), som samma år transporterade den, på Mariebergs Porcellains-Fabrik. Af denna egendom finnas tvänne utsigter graverade af Testoleni och målade à gouache af T. P. Hachert. Den förre föreställer stora huset, och senare tillbyggnader, med en bro och en del af Mälaren; den andra vüen, visar en del af huset och närmast en holme eller udde; men hvad som i synnerhet förtjenar uppmärksamhet, är en colonne eller pelare, prydd med många blomster; som torde böra hänföras till förenämde Mondamairs tid, då flere högtideligheter firades på Silvieberg.

Den uti Mälaren, gent emot Långhålms Tullen, liggande Smedsholmen eller Marieskär, är en särskild egendom å fri och egen grund, under N:o 101 ½ i qvarteret Mälaren belägen. År 1761 köptes den af Porcellains-Fabriken, utaf Skepparen Fr. Henr. Åberg.

Vid denna Fabrik var en ganska dryg kostnad använd, till husbyggnader och inrättningar, på ut- och inländske skickelige arbetare; och till en utaf alla priviligerade porcellaine-sorterne forcerad tillvärkning, som icke saknade godhet och vackerhet.

Denna Fabrik bar sig icke i längden. En stor del af Actierne i bolaget, blefvo sålde på Stads-Auctionen, först på 1780-talet. Sedan R. Rådet Baron Lilljencrantz blifvit innehafvare af Actierne, försålde han denna egendom och Fabrik, Smedsholmen derunder inbegripen 1782, till Rörstrands Porcellains-Fabriks-ägare, Corporalen vid Kongl. Lif-Drabante-Corpsen, Nordenstolpe; samt största delen af det betydeliga porcellains-lagret, till ett interessentskap af sig här nedsatte Handlande Judar. Efter Nordenstolpes, året derpå, timade död, fortsatte hans arfvingar denna Fabriks drifvande, dock lamt, till dess de 1788 den aldeles nedlade.

Samma år försålde Nordenstolpiske Arfvingarne Smedsholmen till Klensmeden And. Röding.

Nordenstolpes Arfvingar drogo sedan någon inkomst af egendomens uthyrande, särdeles till Judar, som der idkade cattuns-tryckeri, och till Caserne, åt de under sista kriget hitkomne Ryske Fångarne, hvilken uthyrning mycket bidrog, till byggnadernes förfall.

År 1796 försålde ofta nämde Arfvingar, Mariebergs egendom till Stockholms Stad; som sedermera afstod den till Capitaine Mechanicus Apelqvist för 8500 R:r, hvilken nu på egendomens iståndsättande samt husens reparerande och apterande till hvarjehanda inrättningar; och deribland till en nyligen anlagd spinnmachin, till kam-ulls spånad, använder mycken kostnad. Om ett dertill anläggande Metall-Styckgjuteri, se Styckgjuteriet på Norremalm.

16. Der Södra Tegelbruket fordom varit, blef ett Värdshus på 1750-talet byggdt, som kallades Rålambshof, och har sedan varit i flere ägares händer. Detta ställe nämnes ock i Handlingarne Rolandshof.

17. Om Jakt-hvarfvet lämnar Göding l. c. en af Presidenten Baron Ridderstolpe erhållen underrättelse, att det skall af K. Carl XI. blifvit inköpt, ifrån en af K. Råden, hvars Förfäder det af Dr. Christina undfådt hade. Konungen lät der gjöra vackra inrättningar, dels med Jakter som om sommaren förde K. och Hans Hof till Kungs-gårdarne; dels med Is-Jakter, som nyttjades om vintern, i synnerhet till Brome-holm och Kungs-ör, hvarest K. gemenligen reglerade hvarje års stat. Jakt-hvarfs-Staten har bestådt af en Commendeur, en Lieutenant och en Bokhållare, lönte af Hof-Statsmedlen. Till de Jakter och Slupar, som nyttjas till K. Hofvets tjenst, är ett Stockholms Båtsmans-Compagnie anslaget.

18. Om det här för detta varande Tuckthus, se Artic. Barnhuset.

19. Ett Saltpetter-Sjuderi-verk blef här med Privilegier 1749 anlagdt, af sedermera R. Rådet Gr. Lövenhielm och Presid. Nic. von Oelreich. Platsen som dertill utsågs, låg till en del på Stadshagen, och till en del på Rålambshofs ägor, hvarföre en viss arrende-summa skulle betalas till Staden och Barnhuset. Öfver denna anläggning besvärade sig väl Capitaine Palmfelts Enka, Fru A. Charl. Lilieblad, såsom förment ägare till en del af den utsynte platsen, och äfven i anseende till de olägenheter, hännes der intill gränsande malmgård skulle deraf tillskyndas; dock utan verkan eller till hinder för denna inrättning^[24]. Trenne lador blefvo der uppsatte. Verket innehades sedan någon tid af Doct. Ehrenreich, som der planterade jordfrugter. Om Arrende-Contractets transporterande på Kronan, blef sedan fråga 1757, då Öfver-Inspectoren Svederus, förbehållit sig, vid Saltpetter-verkets bestridande, att äfven erhålla transport af Barnhuset, såsom ägare till Rålambshof. Ladorne och hela inrättningen, är icke mera till.

20. Emellan den mera bebodde delen af Kungsholmen och förenämde vid stränderne intagne och bebyggde egendomar, är den delen af holmen, som egenteligen kallas Stadshagen, hvarå skogs-hygge till vedbrand, förböds vid 10 d:r S:mts bot, d. 16 Dec. 1721. En på Stadshagen d. 22 Jul. 1711 timad ohyggelig händelse, förtjenar här med några ord anteknas; neml. att Ryttmästaren Christer Balsar von Dellingsshausen (den sista af sin ätt) blef nyssnämde dag, vid stättan till Christineberg af en falsk och nedrig vän, Fendriken Otto Ferdin. von Fissbach mördad, som derföre d. 2 Oct. 1711 blef rådbråkad och steglad^[25]. Berättelsen tillägger, att detta lömska mord blifvit föröfvat, då Dellingsshausen först gick öfver stättan, hvarefter mördaren bemäcktigat sig hans nycklar, och i hans qvarter borrttagit hans p:gr; samt att då han återgådt till Stadshagen, hade han af den dödes hund blifvit röjd, som endast antastade honom ibland en samlad folkhop, den han likväl kändt och ofta sedt hos sin Herre.

§. 2.

Vid tomte- qvarter- och gatu-regleringen, hafver all den regularité blifvit iagttagen, som de här varande berg och högder medgifvit. På Tillaei stora Charta, finnes intet torg på Kungsholmen utmärkt, eller ibland torgen i Stockholm nämt. Kungsholms minne omtalar det ock icke annorlunda, än att vid Kyrkans byggande, stället till dess anläggande, åfvanföre Antoni Bruns gård, der nu torget är (1754), äfven varit satt i fråga.

Trenne Lastage-platser, på sidan åt Riddare-fjärden, äro här utsedde, och på nyssnämde Charta utviste; nemligen gröna lastagen vid stranden, der trägårds-gatan löper till sjön och nu har namn af torg; mellan-lastagen, vid nästa gatu-öppning nedanföre; och den tredje: Glasbruket, der bredevid belägen.

Kungsholmens stränder blifva årligen mer och mer upplandade; kringliggande små holmar landfaste, och farleden omkring holmen, som förr kunnat med beqvämlighet nyttjas; uppgrundad, tillväxt, igänfylld och icke farbar utan med smärre båtar, allt ifrån nya bron, Clarae- och Rörstrands-viken uppföre, ända till Ulfsunda-fjärden, eller hela Norra sidan af holmen. På en plan-charta öfver Stockholm, omnämd i 1:sta Capit. om Stadens anläggning, under N:o 8, finnes Blekholmen alldeles obebodd, marqverad, utan bro deröfver; men vattnen å ömse sidor, bredare än sundet nu, och holmen närmare Kungsholms landet, än Norremalm.

Här torde böra anmärkas, att åfvanföre det så kallade Hummersberg, ett litet ställe i senare tider, med ett stenhus bebyggdt, vid canalen midtför Carlberg; hafver Judiska Nationen 1789, inköpt egendomen, Kronoberg kallad, på Stadshagen, till sin begrafnings-plats, och dervid anlagdt, en liten byggnad, som kallas Aronsberg. På anmälan derom bifölls Judeskapets åstundan, att få gjöra en liten tillbyggnad af trä, för en kammare af 6 alnars längd, och under samma tak, som sjelfva träbyggningen^[26].

VI. CAPITLET.
Om Kungsholms-Broarne och Nya Vägen till Drottningholm.

§. 1.

Det är af flere omständigheter sannolikt; att redan i älldre tider, varit någon bro emellan Kungsholmen och fasta landet; och det beqvämligaste ställe för dess anläggande, synes väl hafva varit öfver den lilla Holmen i Clarae Viken, Blekholmen, hvarest den nu för tiden, så kallade gamla bron befinnes; hälst bemälte Blekholme redan 1288 var gifven åt Clarae Kloster, hvars öfrige ägor på Östra sidan angränsade. Det är väl sant att denna Holme i senare tider, kommit i privatorum värjo, såsom d. 22 Dec. 1576, då K. Johan III. skänkte den samma åt R. Rådet Hogenschild Bjelke. Den beskrifves i donations-brefvet liggande vid Stockholm i sundet, emellan Norre-malm och Munklederne, hvilken höll i längden 143 famnar och i bredden 76^[27]. Kallas äfven på en Situations-Charta i Landtmäteri-Contoiret N:o 25, uprättad 1649 eller 1650, Riks-Skattmästare-holmen; dock lär allmänna vägen deröfver tvifvels utan varit förbehållen; men ehuru nu må vara med första anläggningen, tyckes man med full visshet, kunna hänföra dess varelse, till år 1644, då Melchior Jung, d. 7 Febr. s. å. fick Drottn. Christinas donation, på nu varande Gardes-Barnhus-tomten; och hela Holmen ända till staketet, d. 20 derpå följande Apr. förunnades Staden, att till byggnadstomter utskifta^[28].

Angående nyssnämde Blekholme bör här anmärkas, att Fru Amalia, Grefvinna till Razeborg (Leyonhufvud) år 1614 d. 19 Febr. fådt confirmation på K. Carl IX:s gåfvobref, på en Holme liggande emellan Munklägret och Norrmalm, tvärt emot Herr Pontus malmgård (R. Arch. Regist. 1614, p. 347). På Sigism. Vogels Charta, är bron från Munklägret till Blekholmen, med vindbrygga försedd, och å Blekholmens Södra sida är bleket, som förmodeligen gifvit Holmen namn, med utlagde väfvar marqverat. På Wijkmans Charta, ser man tvänne malmgårdar på Holmen anviste, en på hvardera sidan om vägen. År 1751 d. 1 Julii, efter den Norre-malm öfvergångne eldsvåda, påminte Öfver-Intendenten Baron Hårleman, om Canalens återöppnande emellan N. malm och den då så kallade Blekholmen, hvilken borde omgifva och försäkra den nedre delen af S:t Clarae-tracten; hvilket med det mera då anfört blifvit i K. Råd-Kammaren tillstyrktes.

§. 2.

Hvad den nyare eller Södra Kungsholms-bron, beträffar, så berättas i Kungsholms Minne (p. 156), att Mynt-Inspectoren Anders Björn, gifvit första anledningen, till dess anläggning: hvilket ock uti hans Relation om Kungsholmen, vidlöftigt anföres, och finnes en subscriptions-bok, på sammanskott dertill vara inrättad, redan år 1667; och efter collect-boken 1668, en insamling gjord, af 5550 d:r 20 öre K:mt. Hvarefter K. Regeringen d. 3 Julii 1668, beviljade Munklägers-boerne tillstånd, att den samma på egen kostnad verkställa, dertill desseinen hos Magistraten, d. 5 Martii 1669, gillades, och med byggnaden sedan så fortskyndades, att den i K. br. d. 19 Julii 1670, ansågs i det mästa vara kommen i perfection; då äfven bro-p:gr faststältes, till samma belopp, som Kundgörelsen för Hornsunds öfverfarten 1688, innehöll. Vindbron och ledstängerne blefvo aldeles färdige 1672. Hela kostnaden till brons förfärdigande uppgifves till 20,976 d:r 2 öre K:mt. Sedan besvärade sig tomtägarne på Kungsholmen, att deras egendomar måst förpantas för kostnaden, och att det skulle falla dem för svårt att denna allmänna bro af enskildte medel vid mackt hålla; hvarföre K. befallte Magistraten d. 7 Febr. 1673, att inlösa, från alla gravationer befria och antaga denna bro, under Stadens disposition, och anslog d. 22 Aug. 1673 till fond 12 öre S:mt för hvarje fat främmande öl; item andel af Bränneri-accisen och Bryggeriet; hvaremot bro-penningarne; efter K. br. d. 12 Apr. 1678 lära upphört. Denna fond inskränktes till någon del 1680, och varierade dessutan efter Spannemålens föränderliga tillgång; så att bro-penningarne enligt K. br. d. 2 Nov. 1683, å nyo beviljades. Uti Ehrenstrahls beskrif. öfver Högtidligheterne vid K. Carl XI:s anträde till Regeringen 1672, nämnes denna bro, hafva varit 2700 fot lång; som då var med portaler, granar och lycktor utstofferad. Biörn förmäler äfven brons längd efter första desseinen hafva varit 1350 alnar.

Denna bro var med ett vinkelbrott midt uppå för Prospecten skull, och således något annorlunda, än den nu varande, hvilket ock skönjes af Vijkmans grundritning öfver Stockholm 1701. Omsider blef den så förfallen, att den 1708 var obrukbar. En ny bro-byggnad företogs 1709 i rak linia, på samma ställe, som den nu befinnes. Krigs-besvärligheter vållade, att arbetet gick långsamt, och att ej mera än hälften deraf, var färdig 1712 (K. br. d. 15 Sept. s. å.); hvarföre en stambok, för invånarne på Kungsholmen beviljades, d. 21 Febr. 1713, och d. 12 derpå följande Martii faststältes, att Ryske fångarne skulle dertill brukas, hvilka utom det fångtractamente de nöto af Kronan, hade af Staden att uppbära 1 öre S:mts dagelig förhöjning. Den ernådde likväl icke fullbordan, förr än 1720, då bro-penningar åter utgjordes, efter taxan d. 5 Maji 1721, belöpande per medium, till 400 d:r S:mt årligen; men denna bro-afgift upphörde, i anledning af Riksens Ständers tillstyrkande, och K:s derpå grundade förordnande af d. 21 Jul. 1762. Ifrån 1674 års början till 1757 års slut, skall denna bro kostat Staden d:r S:mt 75,337, 26 ⅔ öre, hvaremot inkomsten, af accisen af främmande öl, fjerde parten af Bränneri-accisen, och Bro-penningarne tillsammans utgjordt 48,086, 26 ⅙; så att Staden af sina öfriga tillgångar måst tillskjuta bristen d:r 27,251, ⅙ öre S:mt. (Magistrat. afgifne förkl. angående denna brobyggnad d. 6 Julii 1761).

Öfver-Ståthållaren, Baron Lantingshausen gjorde 1763 föreställning, om denna bros byggande af sten. År 1766 lades dertill första stenkistan; men på väckt fråga om brons tillslutande för allt åkande deröfver, under byggnaden; hördes Kungsholms invånare, huruvida de derutinnan ville ingå; hvarefter Magistraten förelades tvänne alternativer 1769; antingen att inom ett år fullborda denna stenbro, eller att under arbetet, hålla halfva bron öppen; af hvilka det förra vidtogs, och hvarvid K. Maj:t lät det förblifva^[29].

Stads-Architecten Carlberg hade angående denna stenbro andragit: att på Kungsholms-sidan under vattnet, ett i fordna tider anlagdt krubb-verk blifvit påfunnit, till en stenbros fortsättande, från Kungsholmen, af 101 alnars längd, till hvars fyllande med gråsten skulle fordras, D:r K:mt 161,785: att den öfriga brons underhåll af 350 alnar, utom de redan vid Clarae strand utfylde 100 alnar, skulle komma att kosta 67,434 D:r K:mt, så att brons inrättande till sten, med träbro-byggnadens förbättring 4500 D:r, skulle stiga till 233,719 D:r K:mt^[30].

Stenbro-byggnaden af 250 alnars längd, på 6 stenkistor, blef år 1770 med alfvare företagen och omsider färdig.

Efter en från Stockholms Stads Byggnings-Contoir till Magistraten i Octob. månad 1767, inlämnad räkning, hade Kungsholms-bro-kostnaden, för följande år bestigit sig:

1763 till d:r S:mt	1007:	19:  8.
1764 — — — —	541:	26: —
1765 — — — —	6609:	7:  8.
1766 — — — —	6575:	24: 16.
1767 — — — —	4670:	21:  8.
Summa	19,405:	2: 16.

På Vijkmans Charta 1701 är en bro teknad ifrån Kungsholmen, Nordan om gamla Barnhus-Tegel-ladan, öfver Rörstrands-viken; men när den blifvit anlagd eller borrttagen är icke bekant. Den finnes icke på Chartorne, som på 1650-talet blifvit författade, och har om icke förr, utan tvifvel i K. Fredrich I:s tid, blifvit undanröjd, såsom hinderlig för passagen sjöledes, till det af honom älskade Slottet Carlberg.

§. 3.

Här bör ock sluteligen något nämnas om nya Drottningholms-vägen, öfver Kungsholmen och Stadshagen, förbi Christineberg, öfver sjön och sedan genom Ulfsunda och Åkehofs ägor, förbi Traneberg och vidare till Nockeby, öfver en lång bro till Kerssölandet, och så öfver tredje bron till Lofön och Drottningholm.

Gamla Drottningholms-vägen åt Tyska botten, var ännu 1661 icke i behörigt stånd; utan afgick derom Regeringens bref, d. 25 Maji s. å., till Landshöfdingen Rålamb; att om dess anrättande med det första föranstalta, och med kringliggande jord-ägare derom öfverlägga.

Hvad den nya vägen beträffar, så blef efter flere förslag, allt ifrån 1759, både i anseende till dess läge och byggnadssätt, omsider 1783 d. 17 Jan. beslutadt och faststäldt, att besagde väg skulle företagas, öfver Kungsholmen, Ulfsunda och Åkehofs ägor, som förbemält är. Genom Ståthållarens öfver Drottningholms Slott och Län, Adolph Fred. Munks och Öfver-Intendenten Baron Adelcrantz verksamme styrelse och nit, befrämjades arbetet med den drift, och fortsattes sluteligen 1786 med den skyndesamhet, att tre fjerdedelar af den utstakade och uppbrutne vägen, gjordes brukbar, innom 3 månader. Hela vägen af ¾ mil, med 3 långa broar, ifrån slutet af Stockholms Stads ägor, var i det fullkomligaste stånd, och kunde af K. M. och den Kongl. Famillen, med all beqvämlighet, första gången färdas, d. 19 Aug. 1787.

Väg-byggnaden öfver Stadens ägor, omkring 3100 alnars längd, verkstäldes uppå R. Rådet och Öfverståthållarens Baron Carl Sparres föreställning, till ett alltid villigt Borgerskap, att med nöje och tillgifvenhet möta sin Konungs åstundan; på Stadens egen kostnad, som besteg sig, till 17,480 R:dr 32 sk. 2 öre.

Åkehofs ägare Baron Stierncrona begärde ingen ersättning för hvad vägen af hans ägor medtagit; betingandes sig allenast skadestånd för den ohägnad, som genom grindars efterlåtne stängsel kunde förorsakas. Ulfsunda ägare Baron Preis fordrade och erhöll för bortmiste ägor 830 R:dr. (K. br. till Stats-Cont. d. 2 Octob. 1787).

Denna väg uppläts enligt Kundgörelsen d. 23 Aug. 1787, till allmänt nyttjande; så väl till Kongl. Lust-Slottet Drottningholm, som ock derförbi, af Resande och Allmoge, till och ifrån Svartsjö Län, genom malmgatan åt stora vägen, förbi Ladugården och vidare efter utsatte visare.

I anseende till denna nya väg, och tillförseln från Svartsjö Län, genom denna således öppnade communication med Stockholm; blef vid början af Stadshagen, närmast den bebodde delen af Kungsholmen, en tullbom och vaktstuga anlagd, för den der tillförordnade tullbevakning.

---

---

Lagman Knut Eskilssons Synedom 1509.

Vi efterskrifne Knut Eskilsson i Wänegarn, Riddare och Lagman i Opland, Peder Slatte, Jens Gudmunsson, Borgmästare i Stockh. Anders Olsson, Peder Magnusson, Mognss Budde, Radmen &c. &c. Bekennoms och vitterligt göre, med detta vort närvarandes Öpne Bref, att år efter Guds börd, femtonhundrat nijende, uppå Mondagen, näst efter Johannis Baptistae, vore vi tillskickede, af Stockholms Radstue, efter vor Kärre Herre och Höfvitsmans Her Svante Nilssons befallen, i Borgmästarenes, Raadsins och 48 Menighetens närvaro och samtycke, sva att vi Torsdagen der nästkommandes vara skullom, uppå ena syn Nordan Staden, uppå öfra och yttra Liderne-ägor, som Öfver-Liderne hederlige renlifnes Brödher i Svartbrödhra Klöster her i Stockholm tillhöre och Helgans-husith ibidem, Neder-Liderne tillhöre, the ther tillhopa hafva, hvaruti annars gerde och hegnat i sva måtto, att fören:de Kloster och convent hade tva ängherfjeller innan den H. andes äghor i Nider-Liderne, näst Nordan Oxabergit, som Brödherna aarliga slaa latha efter tillbörd, och fören:de Helgans-hus, hade en ort. Landjordh i Öfver-Liderne i Klostersins hegnat, allestades theromkring i aker, ängskog och mark &c. som then Helge-ands-bref utlydde, som ther opläsit vart. Hvilket ärende vi för:e Oss företoge, granneliga till ransaken, efter vart bäste samveth; tha kunde vi görliga förmerka, att ofta bolag gör olagh. Thermed vorthe vi alle samdrechtelige sva till ens, thet vi villom förb:de äghor redeliga och skäliga aatskilja, hvar fran the andra och afhegnas, som nu herefter staar. Först fran then stora Ekin, som vi tha alle lathe korss och merkie uti hugga, som nu her efter nempnes och kallas skall, Korss Eek, skall gaa en reth skedegardh fraa henne uti näster röret, Raareth och sva fran thet röret intill nästa röret Norr ligger, i gamla gerdis-garden och sva fran thet röret och åt Öster i sjön, som then gamla gerdis-garden nu är, och af aller varit hafver, hvilken hegnat uppå Norra sidona fran för:de rör och gerdsgarder, för:de Kloster och convent härefter äverdelica tillhöra skall med ett stycke ängh innan samme theris hegnath, som kallas djupängh, med then ort:r landh jordh Helgands-huset här tillhört har, som nu conventet tillhörer och härefter qvitt och fritt hafva skall, medh aker och ängh, skog och mark, fiska vatten, aale kistor, hvat det hällst är, eller vara kan i vaatho och thorro. Therutinnan intet undantagit. Theremot skall för:de Helgands-hus hafva the tva ängafjälla, som Klöstridh och conventet förr tillhörde, in i then Helgans ägor, som nu ock komber innan then Helgands-äghor och hegnat fritt och qvitt sunnan rören, nye och gamble garden Öster i sjön löper alldeles som föreskrifvit staar, som then Helge andhe enskylt tillhöra skall till ävärdelid tid. Hvilket ärende vi alle f:de tha strax kynnada openbarlike för hederlig renlifnis men, Her Henrich Dege, ibidem Prior, Lector Bro Peder Magni ibidem, som thermed voro närstadde pa mena Conventets vegna. Thesslikes och för the gode Men, som Helgans-husens forstandare vore, Per Biörnsson Radman och hans medbroder hans Brabender; till spörjandes om the nogen gensägen, uti för:de bythe eller skifte hade, heller hafva vilde i tillkommande tid. Till hvilket the svar uppa gafve, att hvad vi samdrechtel:n gjordt och samtycht hade, late the them kerlige och väl atnöje uppa båda sidhor. Thermed sade vi för:de alle samdrechtige samma bythe och raasyner stadige och fast blifva och stonde skall, som nu gjordt och synt är till evärdelig tid. Uppå hvilket skifte och bytä jach för:de Knut Eskilsson min dom uppa gaf, med thetta Vort bref, under gode Mans insigle, som efterskrefne staa, Conventet mitt och Stadsens insigle till vittnesbyrd. Datum Anno, die et loco ut supra.

Häröfver hafve Vi för:de Prior och Lector meth menige Bröders och Convents samtycko öfver ene varit, med f:de Helgans-hus föreståndare, Borgmästarins och Radsins nervaro att the uppå Helgans-husits vegnar moghe och skola bruka, nyttja och fara fiske-vatten i samma ägor och vi theras igen i samme motte, hvarmed then andre i vilja, venskap och kerlik uppå badhe sidor til evig tid, som gamalt och foraath hafver varit.

(L. S.)   (L. S.)   (L. S.)   (L. S.)

---

1. Peringsköld monum. Upl. p. 41.
2. Dalins Sv. H. I. Del. p. 95.
3. Mynt-Insp. And. Biörns Relat. om Kungsholmen år 1689, Msc:t.
4. Dalin l. c. p. 233.
5. Peringsk. Tom. Dipl. X. i Ant:s-Archivo.
6. Ibid.
7. Diplom. i A. Arch. finnes tryckt i Strickers Diff. de Templo Riddarholm. p. 31.
8. Örnhielms Diplomatarier. Stricker l. c. p. 33.
9. Ibid.
10. Registraturet under Sten Sture 1471—1498. Tom. XVIII. i Ant. Arch.
11. Ibidem.
12. Finnes härjämte bilagdt.
13. Hela holmen förmäles vare 4500 alnar lång, och inemot hälften så bred.
14. Biörn l. c.
15. Finnes tryckt med fl. bref om Kyrko-byggnaden i Kungsholms Minne.
16. Skepps-Majoren Joh. Wellanssons Son, Johan Willhelms qvarlåtenskap, tillades Kungsholms-Kyrkan; i fall det som ett Dana-arf, efter lag och laga stadgar kunde anses. K. Carl XI, bref till Öfverståth. af d. 12 Mart. 1674.
17. Cantzlie-Råd. Berchs antekningar.
18. Ext. Poster 1793, N:o 222.
19. Göding, efter Cantzlie-Rådet Stiernmans berättelse.
20. Biörn l. c.
21. Kungsholms Minne, p. 148.
22. Göding l. c. p. 41.
23. Af Banco-Commissarien Wennerstjerna, som bör med tacksamhet ihugkommas.
24. Handl. i Riks-Archivo.
25. von Stiernmans Matrik. artic. Dellingsshausen.
26. K. brefvet d. 18 Aug. 1789.
27. Dalins S. H. IV. Tom. p. 70.
28. Man har om Kungsholms-broarne, haft mycken hjelpreda, utaf afledne Just. Borgm. Ekermans lämnade underrättelser.
29. K. br. d. 4 Sept. 1769.
30. Öfverståth. Ämbet:s Handl. i Riks-Arch.