Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 306

←  Cap. Om Magistraten i Stockholm.

Stockholm, Tredje delen av Johan Elers Cap. Om Stadens Vapen.

Cap. Om Stockholms Stads Consistorium.  →

VI. CAPITLET.
Stockholms Vapen.

Hvarje Stad i Riket, hafver lika som hvart och ett Landskap, af ållder haft sitt eget särskillte Vapen. Stockholm hafver haft flere, som här korrteligen skola beskrifvas.

Det första och nu mäst brukade, är Konung Erich den Heliges bröstbild eller hufvud, med en krona beprydt; efter Han icke allenast var ansedd och dyrkad, såsom hela Rikets, utan ock i synnerhet som Stadens enskillte Patron. Denne K. Erich, Jedvard Bondes Son, blef till Svea Konung 1156, eller 100 år förut, innan Stockholm anlades, korad och antagen. I Historien är Han känd för sin ifver och vårdnad om Religion; för Finlands bekrigande, att omvända Hedningar, och för sitt olyckeliga lefnadsslut. Han blef oförmodeligen i sjelfva sin Hufvudstad Upsala, öfverfallen och angripen af Danska Prinsen Magnus, Henrich Skattelärs Son, och ehuru Han, fast oberedd till strids, emot en öfverlägsen fiende, ådagalade stora prof af mod och tapperhet, till sitt försvar; blef Han dock öfvervunnen, fången och på valplatsen genast, på segervinnarens befallning halshuggen, den 18 Maji 1160^[1]. Han blef efter denna händelse ansedd som en martyr och af Påfven, till en erkäntsla, ibland Roms Helgon upptagen, samt i flere tidehvarf dyrkad, som Sveriges yppersta Patron. Hans baner troddes gifva seger, emot Rikets fiender; och uti Kriget i Skåne emellan K. Christian I. och Carl VIII, 1452, beskrifver Rim-Krönikan härens utrustning, och ibland annat, att:

”I Skyttabanerit man saa
”S. Erik ok S. Olaff malade Staa^[2].

Såsom Stockholms vapen förekommer detta S. Erichs hufvud i Grefve Dahlbergs Svecia Ant. et Hod. och i tvänne Stadens Sigiller, föreställes det något olika: i det ena är den krönte bröstbilden innefattad i en ring med sex spitsar, hvarutinnan ses tvänne qvistar, med 3 rosor på hvardera; omgifvande bilden; omskriften är: Secretum Civitatis Stockholmensis. I det andra är samma bild innesluten i en rundel, innefattad i en öppen ros, prydd med ett band öfver axlarne, hvarutinnan ett korss hänger på bröstet; öfverst ses ett Seraphims-hufvud. Omskriften är: Stockholms Stads Sigill. Ett mindre af Stadens Sigiller föreställer S:t Erichs krönte hufvud uti en 12 bladig dubbel törnros, med omskrift: Stockholms Stads Sigill. 1795.

På Konung Waldemars penningar finnes detta Krönte hufvud, som man tror egenteligen utmärka, att de blifvit slagne i Stockholm, hvilken Stad af Hans Fader och Förmyndare anlades^[3].

Peringsköld säger härom: ”att sedan St. Erich, Sveriges Konung, för sin i lifstiden erviste Gudfruktighet och mildhet emot Undersåtarne, blef Riksens Patron; så antogs äfvenväl Hans hufvud til sköldemärke, för de andelige, uti Dom-Capitlets Sigill; blifvandes jämväl målat på den heliga segerfanan, som i högtider och begängelser, fordom buren blef. När Konungasätet var flyttat, ifrån de gamla Hufvud-Städer, till Stockholm; då upptog den Staden, i sitt andra sköldemärke, icke Baldurs hedniska hufvud; utan då varande Riksens Patrons, Konung Erichs heliga hufvud”^[4].

Stadens andra Vapen, är en Stadsport med tvänne torn. Således förekommer det ibland de penningar, som i K. Valdemars tid äro slagne, lika med Stockholms gamla Sigill. Brenner förmäler att både ibland Birger Jarls och Valdemars mynt, förekomma tvänne små p:gr, som efter bifogat aftryck, föreställa, å frånvända sidan, ett Castell med trenne torn, lika med Stockholms Stads gamla sigill, som det i Stadens Archiv ännu förvaras, till Birgers åminnelse, som var både Slottets och Stadens förste anläggare, och til en ihugkomst deraf, låtit sätta berörde torn på sitt mynt; hvarifrån anledningen förmodeligen blifvit tagen, till detta Stadens vapen^[5]. Ett aftryck af en Birgers penning i Stockholm slagen och derstädes i jorden hittad; föreställande ett torn med sin crenau, omgifvit af trenne i trekant satte Kronor, finnes ock uti Bångs Dissert. om Brunkeberg^[6].

Att detta Stockholms Vapen, som mycket liknar Stockholms gamle yttre Norre port, efter de älldste ritningar och kopparstick; är älldre än det föregående; synes hafva varit Peringskölds tanke, då han i dess här åfvanföre intagne yttrande, kallar S:t. Erichs hufvud, för Stockholms andra vapen. Att detta vapen blifvit brukat 1398, på ett mynt, som Stockholms Stad troligen låtit slå, samma år, till minne af Drottning Margaretas högtideliga intåg; förmäles i en Svensk afhandling om denna Drottnings mynt; hvarest äfven säges: ”att det utan tvifvel är en qvarlefva, ifrån Stadens älldre tider;” att Dess Politie-Collegium, än i dag förer i sitt Sigill, liknelsen af berörde Stadens älldste vapen^[7]. Det nu brukelige Collegii större Sigill, förfärdigat 1761, lika med det Collegium finnes hafva nyttjadt 1672, då styrelsen faststältes; synes föreställa K. Slottet, med tornet 3 kronor, som omgifves af 4 mindre torn. Vapenskölden hålles af en storck: öfverst ser man eld och rök och på sidorne vimpel och flaggor, en båtshake och brandvacktssax; utmärkandes Collegii vård och inseende öfver brandanstalterne. Omskriften är: Stockh. Stads Politie-Col. Sigill; nederst. 1761.

Det tredje Stockholms Vapen, som äfven finnes i koppar stuckit i Gr. Dahlbergs verk, är en utsprucken eller utslagen ros, utan stjelk, som likaledes torde vara en åminnelse af Birger Jarl. Uti samma verk förekommer, vid Birgers afmålning, ett vapen med 3:ne roser, två och en stälde, som torde varit hans sköldemärke och hvaraf rosen blifvit tagen och såsom vapen införd i Stadens sigill; dels särskild nyttjad; dels i förening med S. Erichs hufvud, som förberört är.

Då Brandförsäkrings-Contoiret i Stockholm 1766, lät slå en Medaille till belöning för dem, som visa sig beredde, redebogne och behjertade, vid eldsvådors dämpande; förestältes derå, Stadens öppne ros och derutinnan en Phoenix, med ordet: Reparabilis^[8].

En öppen Krona är Stadens fjerde vapen, och efter all sannolikhet, ibland de nyare, och sedan Staden, i anseende till sin tillväxt i vidd och utrymme, prägtigare byggnader, och en mera utvidgad handel och rörelse, hade vunnit det företräde för andra Rikets städer, att skäligen ibland dem, kunna såsom en krona anses; blifvit antagit och brukat; eller ock att utmärka, att Stockholm var Rikets Hufvudstad och Konungasäte.

Ett öppet bref af Borgmästare och Råd i Stockholm, till Magistraten i Lübeck, gifvit Stockholm, Torsdagen efter Palm-Söndag, A. D:i 1526, är styrkt med Stockholms Stads Sigill, som föreställer en Kongl. Krona i Vapnet^[9]. Det finnes ock, men ej större, än en fordom så kallad hvit styfver, i vax aftryckt; med öfverskrift: Sig. Civitatis, uppå ett original utslag, emellan S. Clarae Kyrkas Föreståndare, kärande, och fordom Borgmästaren Bengt Persson, svarande, af d. 22 Nov. 1662, angående någre tvistige räkningar och deraf flytande Skuldposter, för emottagen Koppar till St Clarae Kyrka; undertecknat at Olaus Thegner, Stadens Secreterare^[10]. Politie-Collegii mindre Sigill föreställer en öppen Krona, med omskrift: Stockholms Stadz Politie-Collegii Sigill. En mindre Krona nyttjas ock, som ett Stadsmärke.

Stadens förenämde 4 Vapen, finnes afstuckne på åtskillige perspective och Plan-Chartor öfver Stockholm. På Vijkmans långa Charta, beskrifven under N:o 24 i första Capit. af detta verk, föreställes Kronan i Stadens Vapen, både sluten och öppen. Upsala förer ock en krona till Vapen, till utmärkande, att den af ållder varit Svea Konungars Krönings-Stad.

Norremalms enskildte vapen säger Messenius vara, det stora Brunkeberg, deröfver en Vasa med gyllene Krona, och nedanför ändan af berget, den stora Norrebro^[11]. Efter ett väl conserverat aftryck synes Kronan öfverst på gamla sandberget, och ofvanföre Vasan, från berget går en bro öfver Strömmen. Omskriften: Stockholm Norre Förstads Secret. Detta vapen finnes hafva varit brukat 1550. Ett större finnes ock, med omskrift: Stockholms Norre Förstads Sigill. Samt ett annat; med en till vänster vid gamla Brunkeberg uppgående Sol, hvaromkring läses: Stockholms Norra först. Wästr. Camn. Rätts Sig. 1760^[12]. Norrebro som derå, nedanför berget är intagen, skulle förmodeligen utmärka gränsen af Norremalm; som länge sökte undandraga sig, att med Staden införlifvas och höra under dess gemensamme styrelse och Regemente. Oaktadt hvad K. Gustaf I. derom 1529 förordnade, väckte dock Norremalm tvist derom, 1635, hvilken afgjordes, enligt hvad förut stadgad var: att denna Förstad, skulle med sjelfva Staden incorporeras. Gissningsvis skulle den krönte Vasan i detta vapen betyda, att Norremalm reducerad under Kronan, med tomtören, var underlagd K. Slottet, efter Privilegiernes innehåll 1529, hvilket med Konungens Slägte-vapen, skulle utmärkas. Palmsköld förmäler att Norra Förstaden haft 2:ne Sigiller; samt att de efter en Annotation uti Norra Förstadens Upbördsbok 1635, skola vara förärade till S. Clarae Kyrka^[13]. Vallin l. c. säger, att ock Förstäderne i Stockholm hafva sina egna Sigiller; hvarmed dock Domstolarnes eller Kämners-Rätternes på Malmarne torde vara ment. Södra Kämners-Rätten hafver 2:ne Sigiller: det större, St. Erichs krönte hufvud i en sköld, med omskrift: Stockholms Södre Ciämner-Rätts Sigill; och det mindre, samma Vapen, med omskrift: Stockh. Södre Förstads Kämner-Rätts Sigill.

Här må ock intagas hvad Vogels förut åberopade Charta, derom innehåller: Stadens vapen och älldsta Sigill, (heter det) är St. Erichs hufvud, med en kostelig Krona beprydd, som af Stadens gamla mynt pröfvas kan. Med detta Sigill verificeras pass, vidimationer m. m. och mäst det som Utrikes går. Det mindre är en Krona, hvilket brukas uti Judicial-acter och Domsaker. Det tredje och största är Stadens klämma, deruti trenne Torn äro; brukas när Staden med främmande Republiker och Städer, något i Contracter, eller annat hafver att beställa; item uti vigtiga saker, Inrikes. Men på hvad tid och af hvilken orsak, Staden hafver begynt att bruka, desse 2:ne andra Sigiller, är af Stadens handlingar icke kunnogt; emedan Rådhuset, så väl som Staden, varit vådeldar underkastad, och i synnerhet 1419, då Privilegier, Protocoller, Handlingar och Antiqviteter, blifvit uppbrände och förkomne.

Det Sigill, som här kallas Stadens klämma, och efter Peringskölds tanke, torde rätteligen böra anses, för Stadens första Sigill, är efter Vogels Charta aftagit, som det finnes på titelbladet, af detta verks första del; Norremalms vapen åter, som på andra delens titelblad finnes, är efter ett ganska gammalt aftryck i vax, afritat och graverat.

---

1. Botin S. H. p. 162.
2. Stora Rim-Kr. p. 411.
3. Berch om Sv. mynt p. 23.
4. Peringskölds monum. Upl. p. 125. Serenii Diss. de Uplandia. Messenii Scondia T. II p. 56. Messenii Specula p. 64, 65. Såsom Rikets vapen säges det hafva blifvit nyttjat, vid Stadfästelsen af K. Christophers Lag 1442. Wallin de originibus Stockholmianis, p. 70.
5. Berch l. c. Brenners Thes. Num. Sveo-Goth. p. 13 Tab. IV.
6. Pars 2, p. 54.
7. Skandinavisk Museum. Köpenhamn 1798, 8:o, p. 290.
8. Berch l. c. p. 306.
9. Prof. Fants Handl. till uplysning af Sv. Hist. Upsala 1789, 1 st. p. 28.
10. Finnes i Nescherska samlingen.
11. Messenii Spec. p. 64, 65.
12. Benäget meddelt af K. Expeditions-Secret. Hochschild, äfven som under. om Politie-Collegii Sigiller.
13. Wittingh, Jacobs minne, p. 13.