Tollstorp 1834/Kapitel 06

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Hospitalskyrkan
Beskrifning öfver Linköping
av Jacob Philip Tollstorp

Klostren
Landshöfdinge-Embetet  →


[ 108 ]Klostren. Fransiscanerklostret grundlades 1218 af K. Magn. Ladulås, och begåfvades af honom med jord och lägenheter med mycken årlig ränta, hvilket sedermera genom många testamenten föröktes, så att det blef ganska rikt. Munkarne der måtte ej gjort sig kände för lärdom, ty ganska få af dem omtalas som i någon mon utmärkte. Uti ett bref, dat. Link. St. Agnetas dag 1446, berättas att Petrus Magnus, fratrum minorum custos intagit en adelsman Nicolaus frater och hans hustru Elena uti delaktighet af alla Frasiscan-Bröders och St. Claræ Systrars goda gerningar och böner, som skedde uti 2186 kloster. Det har liggat norr om Domkyrkan, der Biskopshuset nu är. Efter Reductionen, har det stått en lång tid öde, och efterhand förfallet, tills det afbrann 1546. Först i K. Johan III:s tid lärer det blifvit anslaget till Biskopsgård, dock hafva dessa Prelater mästadels bodt der i trähus som de på egen bekostnad måst uppbygga och underhålla. Ännu finnes der ett stenhus från kloster tiden quar, som nyttjas till uthus, och nu är i godt stånd.

2. Bernhardiner eller Cisternienserklostret har varit beläget der Hospitalskyrkan och dess omgifning nu är. Det är högst märkbart, att man icke känner det ringaste om dess grundläggande, om dess öden, oaktadt flera stenhus vittna om dess tillvarelse, och att det icke varit så obetydligt. Nuvarande Sädesboden, har troligen varit convictorium eller munkarnes matsal. Der kan ännu läsas med munkstil, mensa secunda, och mensa tertia, det andra, det tredje bordet. Förmodligen har det vid något tillfälle blifvit lagdt under Biskopsstolen, eller som Præbende till Domkyrkan. Det nämnes ej i Braskens förteckning på klostren.

[ 109 ]3. Helge-Andshuset. Detta måtte troligen varit en större inrättning. Deras capell har legat på Torget, midt för Gästgifvaregården och Handelsman Berggrens gård, och blef en tid då stadens Rådhus. De öfrige byggnaderne måtte legat söder om Torget, och de stenhusbyggnader, som ännu finnas quar uti Rådman Behms och Slagtaren Nyströms gårdar, hafva utgjort en del deraf. Det har icke varit ett kloster som tillhört någon särskildt orden, utan ett värdshus eller herherge för resande ordensbröder och munkar af alla slag, hvilka der fritt blifvit emottagne och gästade. Som andelig stiftelse har det haft eget capell och Gudstjenst, och åtnjutit klosters vanliga förmoner. De förmodade ruinerna tyckas utvisa att det ej varit obetydligt, och icke ägt ringa inkomster.

Utom dessa stiftelser, har har varit flera capeller, som hafva på samma sätt som klostren, haft fastigheter och räntor till mer eller mindre rik försörjning. Vi känna deraf blott följande fem:

1:o. Capella omnium animarum, alla själars capell, har legat i Slottsträdgården, hvarefter stenhuset nedrefs 1730. Ännu 1680, satt en sten i muren med inscription: Capella Patronarum & auxiliatorum nostrorum CIC. CD. LXXXIX.

2:o. Capella Visitationis, eller besökelsecapell. Biskop Knuts syster Benedicta Jonsdotter, begåfvade det 1408 med Fräggetorp och sin quarn i Kisa socken. Har troligen legat i Lector Laurenii gård vid Ågatan.

3:o. Capella Mariæ, eller Wårfrucapell, har legat i förra Domproste eller nu Byggmästare [ 110 ]Hogners gård, och står sjelfva capellet ännu quar. Detta kloster har troligen varit stort, ty i jorden åt östra sidan sträcka sig betydligt långa grundmurar, och man har i sednare tider påfunnit flera större källare, dem man igenfyllt. Rhyzelius berättar, att då det nuvarande stenhuset, som då nyttjades till sädesbod, 1737 omlagades, syntes tydligen af structur och gaflarne, att det förr varit ett capell. Flera murar äro i sednare tider borttagna.

4, C. St. Crucis, det heliga korsets kapell, har legat vid St. Korsgatan, som derefter ännu bär namnet, ehuru någre af okunnighet, andre för dett lättare uttalet, kalla den Sandgårdsgatan. Det har förmodligen legat till en del uti Skräddare Lindegrens gård. I hans källare synes ännu märke efter en igenmurad gång, hvilken, som det berättas, skall hafva gått under jerntorget.

5. I St. Georgii, den helige Görans, capell, har varit beläget i Backen utanför vester tull, der vägen delar sig åt Bankeberg, och åt andra landsvägen till Hunbergstullen. I Rhyzelii tid syntes der ännu rudera eller lemningar af gamla stenmurar.

Dessutom funnos här convivia sacra eller heliga gillen. Innan ännu lagar allmänt åtlyddes och den styrande makten vunnit ett mera bestämdt välde öfver den inre ordningen i landet, egde våra äldsta förfäder dylika föreningar, hvilka kallades Foster-brödralag, hvars ändamål var ett inbördes och gemensamt försvar mot öfvervåld, men urartade äfven hos dem till glädjefäster och dansgillen. De utmärkte sig visserligen med många goda reglor och iakttagelser. Ehuru de utgjorde ett stundom nyttigt och behagligt föreningsband [ 111 ]emellan ledamöterna, smittades likväl dessa sammankomster till slut af nog mycket spel och dryckenskap. Man vill nu banlysa bränvin och införa öl, men dessa gillen visa, att slagsmål, fylleri, otuktigt tal och spelsjukan rasade i långt högre grad hos dessa öldårar, som de i handlingar och stadgar då kallades, än hos våra bränvinssupare, som dock nu endast höra till den lägre classen. Då man läser om dessa föreningar, måste man likväl medgifva, att folket roade sig på den tiden långt mer än nu, och hade en otalig mängd af lekar som nu äro nästan försvunna. Efter dessa broderlag, bildade sig de heliga Gilden. I stället för det fordna sjelfförsvaret, antogo de den caracteren att understödja fattige Bröder, hjelpa dem ur fångenskap, taga sjuka i omvårdnad m. m., i öfrigt voro de lika utsväfvande. De egde egna hus som kallades Gildstugor; vi känne deraf icke mer än två som varit här.

1. Convivium b. Olavi, St. Olofs Gille, man har funnit ett köpebref med Gillets Sigill, och denna inscription: beati Olavi Lincopiæ.

2. Con. S. Andreæ, St. Andreæ Gille, vid 1360, hvartill en Donation lärer blifvit gjord 1365. Det Kantiska huset har kanske varit något dylikt, äfvensom å tomten der Apoteket är beläget. Denna trakten synes varit upptagen af munkbyggnader.

Då man betraktar de många officianterna vid Domkyrkan, klostren och capellens ledamöter, och den stora andeliga betjening som då brukades, har här verkligen varit en större rörelse, ett större tillopp af folk än man utan denna anmärkning skulle tro, och det synes underligt att Linköping [ 112 ]ej varit större, men våra förfäder lefde mera sammanträngdt än nu. Allt är förstört, man letar efter ruinerna, och sjelfva den catholska andan blixtrar endast då och då svagt fram hos någon ortodox, som suckar efter det förlorade väldet. Långsamt, men med blodiga steg gjorde den påfliga hierarchien sina framsteg i Sverige, och rasade under sitt stigande som ett blod- och penningetörstigt vilddjur, men hunnen till sin högsta makt, det är ju märkbart, föll den för en enda mans politik, som, begagnande fläkten af den nya uppflammande bättre tidsandan, störtade med slug beräkning på några få år, nästan utan blodsutgjutelse, hvad de fallne småningom under seclers lopp vunnit med eld och svärd.