Tollstorp 1834/Kapitel 07

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Klostren
Beskrifning öfver Linköping
av Jacob Philip Tollstorp

Landshöfdinge-Embetet
Om Stadens Läge och Skapnad  →


[ 112 ]

Landshöfdinge Embetet. Sedan Fylkeskonungarnes välde blef störtadt, och Svea och Götha riken kommo under en konung, hvars makt småningom stadgade sig, erhöllo Provincerna Höfvidsmän, som tillsattes af konungarna, och directe stodo under deras befäl. De kallades en tid Foghati, som synes af K. Albrechts stadga af 1375, om Hus- Tings- och Kyrkofred, der det heter i 19 §; Oc scal hvar en foghati oc Ämbitsman i sine Foghati thenne fred sjelfver lofva. Egentligen var Foghat en civil syssla, och svarade ungefär mot Advocat eller Landsfiscal dock med verkställande makt. — Också kallades Länets Styresmän, sedan deras befattning blifvit mera bestämd, Konungens Befallningsmän, Ståthållare, Höfvidsmän. Den första vi känne, var Eric Carlsson Örnfot till Broby från 1373 till 1380. Ehuru de ofta innehade både Norrköping och Stegeborgs slott var deras egentliga boställe Kungsgården Stång, som legat östan om Stång vid den nu så kallade [ 113 ]Ladugårds backe, hvilken då hetat Stång eller Stångsgård, der konungens fogdar eller Befallningsmän bott, med myndighet öfver Stad och Land å konungens vägnar. — Någon tid efter det enligt Westerås Recess 1527, Biskoparnes Slott blifvit indragne, flyttades Länets Höfvidsman till staden, Stångsgård blef ödelagd och dess ägor staden anslagne.

Flera århundrade drog det likväl ut, innan Länets Höfdingar kunde hålla sådan ordning som i sednare århundradet. Vi vilja blott anföra ett exempel; — Lagmannen Knut Jonsson i Östergöthland, Gustaf Tunnason, Knut Folkeson och Ingeborg Svantapolks dotter ingingo förbund 1345, att med tillhjelp af sina vänner och slägtingar försvara sin Patronrätt, till Jungfru Mariæ Capell i Linköping. De kungjorde detta som en ordentlig krigsförklaring för dem som ville sätta sig deremot. Öfver hundrade år derefter, 1468, utgaf Christian I ett Kungabref, att den som ville angripa annan till lif eller egendom borde natt och år förut tillställa honom en skriftlig utmaning, annars vore det ej ärlig gerning. Häraf se vi hur långsamt det gick innan lagen och Embetsmannamakten kunde hämma magnaternas urgamla våldsrätt. Först sedan Gustaf I förenat Rikets provincer under en kraftig styrelse erhöll Östergöthland ordentliga Landshöfdingar. Väl utfärdade han d. 30 Maj 1555 några artiklar, hvarefter Fougtar eller Befallningsmän sig rätta skulle, men för öfrigt hade de icke annat att följa än häfd, de strödda lagflockar som då funnos, och de föreskrifter de tid efter annan erhöllo. Gränsor för deras makt som lagens vårdare och verkställare voro ej så noga bestämde. Derföre handlade de [ 114 ]ofta godtyckligt, som nogsamt visade sig i Dackiska upproret och sedermera af flera Carl IX:s och Carl XI:s bref. Först d. 4 Nov. 1734 utfärdades en ordentligen utarbetad instruction för Landshöfdingarne, deruti deras åliggande på det nogaste bestämdes. Då organiserades Landshöfdinge-Embetet, sådant det än i dag är beskaffadt.

R:dr. sk. rst.
Landshöfdingen åtnjuter i lön med expencer, utom Embetsjord 580:
Landskammereraren med resp. och exp. 236: 32. 4.
Landssekreteraren med d:o d:o 126: 32.
Landträntmästaren med d:o d:o 466: 32.
Länsbokhållaren i penningar
och 25 T:r Spannemål.
264: 8.
Landscontoristen i penningar
och 8 T:r Spannemål
166: 32.
Landscancellisten i penningar
och 8 T:r Spannemål
100:
Cancellie-Vaktmästaren i penningar
och 7 T:r Spannemål
80: 24.
Vaktmästaren vid slottshäktet
och 7 T:r Spannemål
160:
2 Slottsknektar, hvardera 106: 32.
4 Vaktknektar, tillsammans 426: 32.
Magazins-Förvaltaren 500:
Hela Länets stat för i år utgör 27,117: 8. B:o

Consistorium

utgöres af Biskopen, Domprosten som vice Ordförande under Biskopens frånvaro, samt sex [ 115 ]Lectorer. Dessa Ledamöter utgöra en andelig domstol som behandlar alla ärender som angå presterskapet inom Stiftet, och den dertill hörande ekonomien; har sina egna statuter. Consistorium har sitt sessionsrum på botten i södra sidan af tornet, men detta ställe är i alla afseenden olämpligt. Trafvandet genom kyrkan i ärender som icke angå Gudstjensten är icke passande. Härvid gifvas många andra olägenheter, som äro lätta att inse och vi ej vilja uppräkna, och har till och med något som är löjligt. Anslag om ansökningar, fatalier och annat mera böra uppspikas på Consistorii-rummets dörr, som vore det lagliga förfarandet; nu är kyrkan merendels stängd, hur skall man då få se anslagen? Hvilka omgångar att derom erhålla underrättelse! Att kungöra en sak och läsa in kungörelsen derom, är ett eget sätt att kungöra och liknar Abderiternas. De skröto af en skön gudabild, men uppsatte den på en så hög colonn att man knappt kunde se hvad den skulle föreställa. Kunde man icke upphänga en tafla med ståltråds-galler, som brukas på många ställen, antingen på en af kyrko-dörrarne, eller utanpå väggen till Consistorii-rummet? Sessionerna hållas än hos Biskopen än hos Domprosten.

Biskopens lön består uti 381 T:r 6 kpr 14 k:a Spannemål. Fyra Prebender, nemligen Wreta-Kloster, Kaga, Kärna och Wårdsberg. Som Boställen ett h:n Wärö och ett h. Tockarp i Kärna; 2 h. i Wreta-Kloster och 1+12 i Wårdsberg, samt Stadsjord.

Domprosten har i lön 187 T:r 4 kpr 57 k:a Spannemål; ett Prebende S:t Lars; boställe 12 h. Berga stadsjord.

[ 116 ]Äldsta Lectorn har Landeryd, den andra Skeda, den tredje Slaka som Prebenden. Lönerna äro numera reglerade, att hvar och en alltid skall åtnjuta:

Första, andra, tredje Lectorn hvardera 160 T:r Spannemål och hvardera af de öfrige tvenne 150 T:r, Gymnasii-Adjuncten 50 , Bibliothekarien, som tillika läser Lärdoms-Historien och Fransyskan, 43, Biblioth. Amanuens, 15, en Lärare i Natur-Vetenskap 35, i Tekning 25, i Gymnastik 30 T:r.

Linköpings Högre Lärdoms-Skola. Rector 120 T:r, Conrector 80, äldsta Collega 60, den andra 58, den yngsta 40, äldsta Apologisten 50, yngsta 50, Cantor 15, eller tillsammans 1573 T:r, som, räknadt efter Riksmarkegång à 6 R:dr pr T:a, gör 9438 R:dr B:co. De som före denna reglering genom något högre vederlag eller Prebendens olika godhet kunde hafva högre lön behålla den, men deras lön, som är mindre än ofvan är bestämdt, skall förhöjas till förenämnde belopp, så fort det efter den utstakade regleringen kan ske.