Värmlands regementes historia/del 2/Regementets förläggning

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Beklädnad och öfrig utrustning
Värmlands regementes (Närkes och Värmlands reg:tes) historia. Del 2, Personalhistoria
av Carl Otto Nordensvan

Regementets förläggning
Öfningar och tjänstgöring  →


[ 14 ]

Regementets förläggning.

Fastän den form, som gafs infanteriet liksom andra med detsamma likställda trupper, blef en annan än den, som regeringen år 1901 hade tillämnat, så vidblef man dock planen att förlägga infanteriregementena under deras manskaps första utbildning i kaserner, och af 1902 års riksdag beviljades medel till om- och nybyggnader af sådana för alla trupper utom infanteriet samt af detta för gardesregementena, fästningsregementena samt Hallands och Västmanlands regementen. Hvar öfriga regementen skulle förläggas, var ännu icke omtaladt, men tydligt var, att det skulle komma att ske i städerna, och att Värmlands regemente skulle blifva förlagdt till Karlstad tyckte man vara en själfklar sak. Med anledning häraf tillsatte Karlstads stadsfullmäktige på våren 1902 en kommitté[1], som fick i uppdrag att vidtaga för ändamålet erforderliga förberedande åtgärder. Kommitterade undersökte alla platser, som kunde komma i fråga för ändamålet, infordrade köpeanbud och gjorde hvad de kunde med hänsyn till frågans förberedande.

Man kastade genast blicken på fideikommissegendomen Sandbäcken, belägen strax utanför stadsdelen Klara, och underhandlingar inleddes med dess ägare, hvilka läto förmå sig att begära fideikommissets förändrande till penningefideikommiss. Denna begäran bifölls i början af år 1906, och skulle staden få tillträda egendomen den 14 mars 1908.

Regeringens första afsikt var, att förutvarande öfningsplatser skulle fortfarande användas under regementenas sammandragning, och att de blifvande kasernerna skulle begagnas endast för rekrytklassen. Husen skulle byggas i två våningar och stora öfningsområden icke erfordras. Man gick dock snart från denna plan; riksdagen fordrade hus i fyra våningar, hvilka den ansåg billigare än de lägre husen, och fordran på öfningsplatser växte betydligt. Det blef då uppenbart, att området måste utvidgas. [ 15 ]I början af år 1906 inledde arméförvaltningens fortifikationsdepartement underhandlingar med staden Karlstad, och i juni samma år beslöto stadsfullmäktige efter två dagars häftig öfverläggning med stor röstöfvervikt att upplåta åt staten för kasern och öfningsplats erforderligt område, hvarvid hemmanen Södra Sanna jämväl skulle inköpas. Nu hade riksdagen beviljat anslag till återstående kaserner, men därvid fäst det villkoret, att en af civila och militära — fyra riksdagsmän och regementschefen — bestående kommission skulle yttra sig om platserna. Sedan denna kommission uttalat sig för Karlstad och sedan stadsfullmäktige åter haft frågan till behandling, fastställde kungl. maj:t den 7 december samma år kontraktet med Karlstad stad och bestämde samma dag Karlstad såsom blifvande förläggningsort för regementet. Tillika inköpte kungl. maj:t genom den nyss nämnda kommissionens föranstaltande hemmanet Norra Sanna såsom en väl behöflig tillökning af öfningsområdet.

Kasernerna i Karlstad under byggnad.

Det skulle dock dröja länge, innan regementet kom till Karlstad.

När kasernbyggandet efter ett års uppskof skulle sättas i gång år 1907, hvarvid början skulle göras med bland andra Värmlands regementes kaserner, inträffade helt oväntadt det märkliga Rindömålet. Anslaget till kasernerna på Rindö vid Vaxholm hade blifvit öfverskridet, och däraf tog sig ett visst parti inom riksdagen anledning till ett anfall mot fortifikationen, hvilket fick den påföljden, att kungl. maj:t plötsligt tog ledningen af byggnadsarbetena från fortifikationsdeparte[ 16 ]mentet och anförtrodde den åt en ny, civil myndighet, arméns kasernbyggnadsnämnd. Denna behöfde ett år för att sätta sig in i frågan och så ytterligare ett år för att bemöta alla af kungl. maj:t och riksdagen tillsatta »sakkunnigas» i olika riktningar framställda anmärkningar. Slutligen på våren 1909 fastställdes ritningarna på regementets kaserner, hvarefter entreprenadanbud infordrades och antogos. I juli kunde arbetet ändtligen börja, men, knappast kommet i gång, afbröts det af den stora arbetsinställelsen för att efter någon tids afbrott åter upptagas.

Under tiden hade emellertid stora ombyggnadsarbeten företagits i lägret å Trossnäs fält. Af det anslag å 2 millioner kronor, som riksdagen 1902 beviljat för förbättringar å öfningsplatserna, hvilka då ansågos komma att för rekrytklassens öfningar begagnas endast till och med år 1907, fick regementet uppbära omkrig 50,000 kronor, för hvilket belopp barackerna i södra lägret ombyggdes, hvarefter de försågos med järnsängar. Men icke nog härmed. Då beräkningarna med hänsyn till tiden för kasernernas fullbordande alldeles slogo fel och beväringens öfningar från år 1909 förlades till öfningsplatserna, för regementet till Trossnäs, redan i början af april, blef en ny och kostsam ombyggnad nödvändig, hvilken i första hand omfattade innanfönster och ett betydligt ökadt antal eldstäder. Trots de förbättrade lokalerna erbjuder lägret i april och första hälften af maj med dess leriga vägar och ofullständiga öfningslokaler föga af det, som erfordras för en trupps utbildning, allra helst när denna skall ske på så kort tid, som enligt 1901 års härordning blifvit förhållandet, hvarjämte det är kostsamt och föga tilltalande för befälet att tillbringa halfva året i lägret. De sista åren blifva därför också svåra.

De nya kasernerna, hvilka skola vara till aflämning färdiga den 1 september 1912, byggas efter den plan, som blifvit uppgjord af kasernbyggnadsnämnden med ledning af kungl. maj:t. Kasernerna hafva ett fritt och härligt läge på det päronformiga berg, som är till finnandes strax norr om stadsdelen Klara, på Klarälfvens västra strand, och detta bergs form har framkallat flera afsteg från den vanliga anordningen af byggnaderna.

På en svängd uppfartsväg kommer man från stadens blifvande norra gränsgata upp till en rund plats framför kanslihuset, hvilket bildar ena kortsidan af det rektangelformiga etablissementet, och genom hvilket hufvudingången leder. Sedan man inträdt på gården, finner man till höger i en rad de tre fyra våningar höga kasernbyggnaderna och till vänster på en låg terrass exercishuset, matinrättningsbyggnaden och messbyggnaden samt, innan blicken når dessa, något nedanför på sluttningen de båda underofficersbyggnaderna. Längst i förgrunden inom en särskild inhägnad se vi skymten af vakthuset, musikpaviljongen och förrådsbyggnaderna samt till vänster, på bergets högsta [ 17 ]del, sjukpaviljongen. Några mindre byggnader för olika ändamål dölja sig bakom bergsluttningen.

Det är att motse, att regementets förråd och expeditioner skola flytta in i den nya kasernen på hösten 1912, att volontärutbildningen samtidigt skall kunna börja där, och att den i april 1913 inryckande beväringsklassen skall blifva förlagd till kasernen, där regementet sålunda får sitt hemvist.

Fot. av löjtn. J. Nordström.
Fältgudstjänst vid Charlottenberg den 24 sept. 1905.


  1. Kommittén utgjordes af öfverste Nordensvan, såsom ordförande, bankdirektör Tjerneld, borgmästare Moberg, häradshöfding Arrhenius och stadsbyggmästaren Crispin. Under gången af dess arbeten inträdde borgmästare Lindholm i stället för Moberg och f. d. kapten Ziegler i stället för herr Tjerneld.