Värmlands regementes historia/del 2/Öfningar och tjänstgöring
| ← Regementets förläggning |
|
Officerare → |
Öfningar och tjänstgöring.
I regementshistorien äro, sid. 394, omnämnda de förändringar, som öfningarna undergingo med anledning af 1901 års härordnings trädande i kraft. Alla småmöten hade redan förut försvunnit, och öfningarna på mötesplatsen utgjordes nu mera endast af beväringsrekrytskolan och regementsöfningarna.
Beväringsrekrytskolan pågick under de sex öfvergångsåren 1902—1907 under 112 dagar eller 16 veckor med början omkring den 1 maj och afslutning före sista veckan af augusti. Indelningen var på sex kompanier med udda nummer från 1 till 11, och ansågs hvarje kompani motsvara två af regementets tolf kompanier. Några kaptener och fan- junkare blefvo på detta sätt lediga, men alla icke på annat håll upptagna subalternofficerare och sergeanter togos i anspråk liksom allt volontärbefäl och ett par tiotal indelta. Befälet öfver skolan fördes af en regementsofficer med en regementsadjutant såsom biträde.
Tidsfördelningen blef hela tiden oförändrad, så att åtta veckor, ungefär till midsommar, användes till den första, åt den enskilda utbildningen anslagna perioden, fem veckor till den andra, som upptogs af skolskjutning och plutonsutbildning, samt tre veckor till den tredje, för öfningar i kompani och fältskjutningar afsedda. Vanligen sträckte sig dock skjutkursen öfver den första af dessa tre veckor.
Regementsöfningarna, hvilka sammanföllo med september månad, fingo nu äfven en annan prägel. Huru de gestaltade sig 1903, när en skvadron af lifregementets dragoner deltog i dem, är omtaladt i regementshistorien, sid. 395. År 1904 deltog regementet i V. och VI. arméfördelningarnas fälttjänstöfningar i Helsingland och 1906 i V. arméfördelningens tredagars-öfningar vid Smedjebacken. År 1907, då regementsöfningarna på grund af den sena — och delvis omöjliga — skörden framflyttades omkring två veckor, utförde regementet särskilda fälttjänstöfningar under sju dagar i oktober under regn och i smuts och var därvid tilldeladt ett halft batteri ur Upplands artilleriregemente.
Året 1905 blef i sitt slag enastående.
Såsom vi minnas, förklarade norska stortinget den 7 juni nämnda år konung Oscar afsatt och unionen med Sverige upphäfd. Konungen inlade häremot sin protest och sammankallade en urtima riksdag, men någon vidare följd af åtgärden märktes icke. Midsommardagen på morgonen mottog regementschefen emellertid en föregående dag utgifven generalorder, hvari anbefalldes, att »fälttjänstöfningar skola äfven under innevarande års beväringsrekrytskola vid Kungl. Värmlands regemente utföras under de tider och med de styrkor, som vederbörande arméfördelningschef äger bestämma». Såsom enhvar kunde se, gällde dessa fälttjänstöfningar bevakning af järnvägarnas konstbyggnader från Kil till Åmot och från Kil till Seffle, där Bohusläns regemente vidtog. Som fördelningschefen vistades vid badort, fick regementschefen på eget ansvar vidtaga erforderliga anordningar, och tidigt den 25, som var en söndag, begaf sig en del af beväringsskolan i väg till sina nya öfningsområden. För att skjutöfningarna icke skulle åsidosättas, skedde aflösning af den utevarande styrkan hvarje vecka. Beväringsrekrytskolan, som skulle varit slut den 19 augusti, förlängdes till den 9 september, och den 30 augusti började regementsöfningarna enligt förut gifna bestämmelser.
Järnvägsbevakningen fortsattes, och förutom härtill afsedda afdelningar utsändes tid efter annan afdelningar af olika storlek till olika orter vid eller nära intill vägen från Charlottenberg, där den största afdelningen under major Westers befäl stod[1] från den 12 september till den 13 oktober, då alla utsända afdelningar återvände till lägret. Regementsöfningarna, som blifvit förlängda på obestämd tid, afslutades den 17 oktober.
Året 1908 var afsedt att blifva ett hviloår, ty genom 1901 års riksdags åtgärd att framflytta beväringens öfning ett år, blef det ingen beväringsrekrytskola detta år. I det stället utfördes befälsöfningar under fyra veckor från den 7 augusti med officerare, underofficerare och hela volontärpersonalen. Öfningarna lämnade af flera orsaker skäligen liten behållning.
Med året 1909 trädde 1901 års härordning fullständigt i kraft. Förutsättningen härför eller kasernerna saknades emellertid för större delen af infanteriet och äfven för Värmlands regemente. 1908 års klass värnpliktiga inkallades med anledning häraf till Trossnäs den 3 april 1909 för att stanna där till den 1 oktober. Vintern kom sent detta år, och halfmetershög låg snön öfver lägret och omgifvande trakt, när samlingen skedde dagen före palmsöndagen. De icke vapenföre hade varit inne en månad och hade hunnit sopa vägarna i lägret rena från snö. Småningom började vårsolen göra verkan, och när kälen lossnade i marken och jäsleran porlade, var lägret under flera veckor obeträdbart annat än på de utlagda trädbanorna. Med den ringa tillgången på lokaler under tak blef utbildningen icke sådan, som man med hänsyn till den längre tjänstgöringstiden haft skäl att vänta. Särskildt gällde detta första perioden, hvilken räckte tio veckor eller intill den 12 juni. På grund af de stora fordringar, hvilka genom den nya skjutinstruktionen lades på skjutöfningarna, kom andra perioden att utsträckas ända till slutet af juli. Augusti månad var anslagen till utbildning i kompani, hvarvid två och två kompanier voro sammanslagna, dock ledo öfningarna af den detta år sena skörden och af flera kompaniers bortkommendering för ordningens upprätthållande under den stora arbetsinställelsen under denna månad.
Det följande året, 1910, skedde inryckningen först den 11 april, och som våren detta år kom ovanligt tidigt, mötte första delen af rekrytutbildningen inga svårigheter. Tiden var indelad på samma sätt som året förut och kunde fullt tillgodogöras, hvarvid likväl det obehaget inträffade, att det ymniga regnandet under eftersommaren försenade skörden och inskränkte den mark, som kunde beträdas utanför det alltmera otillräckliga öfningsfältet.
Under de nya förhållandena har mera kunnat uträttas under tiden för regementsöfningarna. År 1910, då regementet icke deltog i några öfningar tillsammans med andra trupper, användes en hel vecka till öfningar i regementsförband och nära på lika lång tid till öfningar med afdelningarna på fältstyrka. Olägenheterna af öfningarnas utsträckning in i oktober månad gjorde sig emellertid kännbara, dock mindre med hänsyn till väderleken.
Under 1908 deltog regementet i de öfningar i brigad- och fördelningsförband, som utfördes af V. arméfördelningen i trakten af Tillberga den 1—3 oktober under synnerligen gynnsamt väder. Året därpå var regementet med vid Långsele, där V. arméfördelningen med Dal- och Värmlands regementen jämte Hälsinge och en del af dess öfriga trupper kämpade med VI. arméfördelningen, i hvilken Norrbottens regemente ersatte Hälsinge. Öfningarna räckte fyra dagar, den 22—25 september, men nära fem åtgingo för färden till och från den aflägsna öfningsorten.
Under öfningar i regementsförband och i högre förband har regementet vanligen förts af öfverstelöjtnanten, hvilken det ju skulle ålegat att föra det an i allvarets stund.
Må det här vara sagdt, att regementet under senare delen af regementsöfningsperioden 1910 mottog sin fördelningschefs loford för god och i rätta riktningar ledd utbildning, för enhetlig ledning och skicklighet i samfälldt uppträdande. Må regementet söka gå än vidare i den riktningen!
Med afseende på skjutskickligheten har regementet lyckats bibehålla sin ståndpunkt, om än resultaten under de senaste åren visat någon nedgång, en omständighet, som åtminstone till någon del måste skrifvas på den allt större slitningen på gevärspiporna efter elfva års begagnande. Så länge den äldre skjutinstruktionen gällde, nådde det fast anställda manskapet 32, beväringen 30 point. Sedan ändrades beräkningen, men med 1908 års skjutinstruktion blef den fastställd för framtiden, och detta år nådde beväringen det högsta utslaget vid infanteriet under regementsöfningarna nämligen 45,73, under det att det fast anställda manskapet med 53,86 anvisade regementet nummer tre. Följande året, 1909, höll det sig främst med hänsyn till beväringens skjutning under rekrytskolan, med 74,9, och intog tredje platsen med hänsyn till beväringens skjutning under regementsöfningarna, med 43,5, på samma gång det fick den femte med hänsyn till det fast anställda manskapets färdighet, med 54,4. Året 1910 hade att uppvisa ett skjutresultat af 75,5 under rekrytskolan, 48,43 för det fast anställda manskapet och 42,63 för beväringen under regementsöfningarna. Regementet tillerkändes sistnämnda år det Kellgrenska priset, hvilket, vandrande mellan arméfördelningarna, detta år skulle tillhöra den femte.
I regementshistorien, sid. 387, är redan framhållet, hurusom officersöfningarna med 1900-talets ingång förlades bortåt västra gränsen, på det denna i militärt afseende viktiga landsända skulle blifva föremål för studium. Då i dessa öfningar alla icke på annat sätt upptagna officerare nu mera skulle deltaga blef det nödvändigt att utföra dem i två omgångar, hvarvid dock hufvuddelen af deltagarna och af intresset samlades vid den ena öfningen, som pågick under sex arbetsdagar, vanligen i senare delen af maj. Dessutom företogs en särskild öfning med de beridna officerarne, hvilken vanligen så kallade stabsöfning dock förekom sista gången 1908 men hade en liten efterföljare i den extra officersöfning, som ned särskildt tillstånd utfördes 1910.
Under stabsöfningarna 1901 undersöktes trakten kring Charlottenberg, Eda och Skillingmark; 1903 gick färden till Östervallskog, Töcksmark, Holmedal och Glafva, 1905 till Årjäng, Lennartsfors och Dalslandsgränsen; 1906 redo regementsstabens officerare från Gunnarskog, där officersöfningarna afslutades, öfver Fredros till Gräsmark med afstickare västerut, och 1907 gjordes trakten mellan Torsby, Östmark och Lekvattnet till föremål för undersökning. 1908 studerades Värmelen och dess inflytande på krigsföretag i denna del af Värmland. 1910 öfvergick man till östra Värmland, till trakten mellan Kristinehamn och Daglösen i afsikt att förbereda en officersöfning i denna trakt. De lärorika och angenäma officersöfningarna vid Charlottenberg och Eda i slutet af maj 1903 upprepades i slutet af januari 1904 för att framkalla jämförelsen mellan ett krigsföretag i dessa trakter sommar- och vintertid. Den andra öfningen 1904, liksom stabsöfningarna, utfördes i trakten kring Seffle, och året därefter gick man från Seffle Gillbergadalen uppför till Högsäter och slutade vid Långserud, hvarifrån de beridna officerarne fortsatte västerut. År 1906 återupptogs den vid Åmot släppta tråden och fortsattes öfningen till Arvika, hvarefter ställningen kring Arvika, hvilken kan anses sträcka sig till Gunnarskog och Ottebol, ytterligare studerades 1907. År 1908 voro öfningarna förlagda till trakten mellan Rottnen och Fryken, och 1909 rörde man sig på vägarna norr om Värmelen från Brunsberg till Arvika. Sedan denna högeligen anmärkningsvärda trakt studerats sommartiden — det var just vid sommarens inträde i slutet af maj — gjordes den till föremål för studium i början af februari 1910, då isen täckte sjöarna och snön låg hög i skogen och på istäckena. Skada blott att en stor del af regementets officerare just vintertiden är upptagen af kommenderingar på annat håll, hvarigenom icke stort flera än regementsstabens officerare och en del af kompanicheferna finnas tillgängliga för officersöfningar på vintern. Och genom den tydning, som gifvits åt föreskrifterna rörande dessa, måste de i Värmlands bygder numera utföras vintertiden.
- ↑ Till förstärkning hade anländt en tropp af Lifregementets dragoner, en pluton af Svea ingeniörkår och en fälttelegrafafdelning.