Wikisource:Huvudsida

Välkommen till Wikisource,
det fria biblioteket som alla kan redigera och korrekturläsa.

Deltagande • Validerade verk • Kategorier

Lästips

Ladda ned

Vallfart och vandringsår är Verner von Heidenstams debutbok med dikter och berättelser som han skrivit under de föregående åren.

Den 26 januari 1888 blev förläggaren Albert Bonnier uppsökt i sitt hem av Heidenstam. Denne berättade att Topelius hade läst några av hans dikter och tyckt om dem och att han också kände Strindberg. När manuset överlämnades lästes det av Karl Otto Bonnier som läste det hemma med makan Lisen: "Genast från första anslaget och till det sista hade vi klart för oss, att här hade en ny och stor diktare uppenbarat sig. Den aftonen blev en av dessa högtidsstunder, som en förläggare aldrig förgäter men som, ack så sällan, förunnas honom!".

När boken publicerades i april 1888 väckte den en enorm uppmärksamhet. Den innebar ett brott med den dittills förhärskande naturalismen och istället för social misär och enformigt industriarbete skrev Heidenstam om njutningslystnad och romantik. Recensenterna hyllade debutanten: Georg Nordensvan skrev om debuten som "den mest lyckade, som de senaste åren förekommit.". Författaren Geijerstam skrev: "Detta debutarbete är i själfva verket af så märklig art, att det med ens gifver författaren en plats bland Sverges förnämsta författare."

Väster om Döda Havet fick jag härbärge i ett ökenkloster. När jag tidigt i dagningen såg ut från burspråket över den livlösa öknen, kom jag att tänka på – människan!

Icke är hon elak. Hon är snarare en stackare, som rör sig med stora ord, men som ingen kan lita på. Ju mer jag funderade, desto mer upphettad blev jag. Slutligen reste jag mig och utbrast högt: ”Hur är det möjligt att icke förakta människan, hur är det möjligt?”

I detsamma närmade sig en ung jude, vars tofflor smällde mot den tomma klostergårdens stenläggning. Han hade enligt bruket en rund filthatt och en svart hårlock vid vardera tinningen. I ena handen höll han Josephus' Judarnas Historia, i den andra en tänd hornlykta. Men lappade voro kaftanens ärmar, tofflorna slitna. Redan på avstånd började han vinka mig, men avböjande skakade jag på huvudet.

Läs mer • Fler verk av Verner von Heidenstam • Fler lästips

Nya texter

30 maj Spåkvinnor och trollkarlar av Carl Forsstrand
6 maj Kontinentalsystemet av Eli Heckscher
20 april Den siste chevalieren av Alexandre Dumas d. ä.
14 april Svensk musikhistoria av Tobias Norlind
17 mars Ringaren i Notre-Dame av Victor Hugo
25 februari Quentin Durward av Walter Scott
18 januari Ekonomi och historia av Eli Heckscher
12 januari Olles skidfärd av Elsa Beskow
9 januari De gula husen av Hjalmar Lundgren
28 december Italine : Lyriska skaldeförsök av Johannes Alfthan

Fler nya sidor

Utvald illustration

— — "Hufvudet vändt halft bakåt för att speja efter vågen." — —
Illustration av Otto Sinding ur kapitlet Kajaken och kajakredskapen i Eskimålif av Fridtjof Nansen