| Den himmelska boningen. | Till Korintierna. | Kap. 4, 5. | 469 |
11 Ty wi, som lefwa, öfwerlemnas alltid åt döden för Jesu skull, på det att ock Jesu lif må uppenbaras i wårt dödliga kött. Ps. 44: 23. Matt. 5: 11. Rom. 8: 36. 2 Kor. 15: 31, 49. Kol. 3: 4.
12 Således är nu döden werksam i oss, men lifwet i eder.
Således är nu döden werksam i oss, men lifwet i eder, för hwilka till godo wi lida och underkasta oss alla wedermödor, på det lifwets magt må wara werksam i eder både till kropp och själ.
13 Men emedan wi hafwa samma trons Ande, så — enligt hwad som är skrifwet: ”Jag trodde, derföre talade jag” — tro ock wi, derföre tala wi ock, Ps. 116: 10.
14 wetande, att den som uppwäckte Herren Jesus, han skall ock genom Jesus uppwäcka oss och framställa oss tillika med eder. Rom. 8: 11. 2 Kor. 6: 14.
Aposteln wäntar ingen lön här i lifwet, utan tror och wäntar sin blifwande uppwäckelse, då han skall wara förlossad från hwarje död; och då blir lönen så mycket större, som han skall framställas jemte dem, för hwilkas frälsning han inga lidanden aktat. En nådelön wäntar den, genom hwilkens tjenst någon själ blifwit frälst.
15 Ty allt stor för eder skull, på det att nåden, som öfwerflödat, må för de mångas tacksägelsers skull rikligen lända till Guds pris. 2 Kor. 1: 6, 11. 2 Tim. 2: 10.
Ty allt, nemligen hwad wi lida och werka, det sker för eder skull, på det att nåden, som öfwerflödat på oss och eder må för de mångas tacksägelsers skull rikligen lända eller öfwerflöda till Guds pris. Till ju flera nåden sträcker sig, desto större och widsträcktare blir tacksägelsen, och ju större tacksägelsen, desto större Guds förhärligande.
16 Derföre förtröttas wi icke, utan om ock wår utwertes menniska förgås, så förnyas dock den inwertes dag efter dag. Es. 3: 16.
17 Ty wår bedröfwelse, som är kort och lätt, bereder åt oss på öfwerswinneligt sätt i öfwerswinneligt mått en ewig fullwigt af härlighet, Ps. 30: 6. Matt. 5: 12. Rom. 8: 18. 2 Tess. 1: 7.
Ty det hastigt öfwergående lätta i wår bedröfwelse eller trängsel bereder at oss till öfwermått i öfwermått eller öfwerswinnelighet en ewig fullwigt eller tyngd af härlighet: så att ehwad lidande wi nu hafwa att bära, är det att betrakta såsom hastigt öfwergående och lätt, när det jemföres med den härlighet, wi hafwa att förwänta och ewigt skola bära. Märk det ordet: bereder åt oss eller föder i oss! Lidandet, korset, bedröfwelsen har således ett högt och härligt ändamål. Det skall medwerka till att åstadkomma den inre förklaringen och befrämja den slutliga härliggörelsen i så hög grad som möjligt. Se Kol. 1: 24. Ebr. kap. 12. Rom. 8: 17.
18 åt oss, som icke se efter de ting, som synas, utan efter dem som icke synas; ty de ting, som synas, äro timliga, men de som icke synas äro ewiga. Rom. 8: 24.
5 Kapitlet.
Längtan efter den himmelska boningen. Ny skapelse i Kristus. Försoningens embete.Ty wi weta, att om wårt jordiska tälthus nebbrytes, hafwa wi en byggnad af Gud, ett hus icke gjordt med händer, ewigt, i himmelen. 2 Kor. 4: 7. Ebr. 11: 10. 2 Petr. 1: 13 f.
Aposteln hade i det föregående talat om den härlighet, som för de trogna följer på och werkas af bedröfwelsen på jorden. Detta härlighetens mål ät wisst. Ty wi weta, att om wårt jordiska tälthyddohus nedbrytes, hafwa wi en byggnad af Gud, ett hus icke gjordt med händer, ewigt, i himlarna. Den jordiska kroppen förliknas wid ett restält, i motsats till den förklarade kroppen såsom den ewärdliga fasta boningen. Guds tjenares kroppshydda är wisst en Guds boning, 2 Kor. 6: 19, likasom Israeliternas flyttbara tabernakel så war; men den är dock förgänglig, och när den derföre nedbrytes eller upplöses, så hafwa de en byggnad af Gud, ett hus, icke med menniskohänder gjordt, i motsats till tabernaklet, och derföre icke heller förgängligt, utan ewigt, i himlarna; jemför Joh. 14: 2.
2 Också sucka wi i detta, längtande att öfwerflöda oss med war boning från himmelen, Rom. 8: 23. Fil. 3: 21.
3 om wi annars skola befinnas klädde och icke nakne.
Närmaste: Ty äfwen i detta (restält, den jordiska kroppen) sucka wi, längtande att warda öfwerklädda med wår boning af himmelen o. s. w. Den himmelska öfwerklädnaden (v. 3) är den himmelska kropp, som de trogna erhålla. Men denna öfwerklädnad förutsätter en härlig underklädnad, så att öfwerklädnaden winnes, om wi annars besinnas klädde, nemligen iklädde rättfärdighetens klädnad (Es. 61: 10) och icke nakne, såsom de äro, hwilka befinnas blottade på trons rättfärdighet och således äfwen på härligheten och saligheten. Derföre förmanar aposteln: Ikläden eder Herren Jesus Kristus, Rom. 13: 14. Äro wi iklädde honom, så att hans rättfärdighet och hans förklarade menniskonatur omgifwer, genomtränger, uppfyller och lifwar wår inre menniska, så bereder Guds Ande deraf den himmelska öfwerklädnaden, en förklarad kropp, som redan här i den förgängliga hyddan grundlägges. Se Upp. 6: 11.
4 Ty wi, som äro i tältet, sucka och
_473.jpg&oldid=348166){kind=link}