| Tio Guds bud. | 5 Mose Bok. | Cap. 5. | 339 |
främlingen, som inom dina portar är; på det att din tjenare och tjenarinna måga hafwa ro, såwäl som du. *1 Mos. 2: 2. Hes. 20: 12. Ebr. 4: 4.
15. Förty du skall ihågkomma, att du war ock en träl uti Egypti land, och HERren din Gud förde dig derut med mäktig hand och uträckt arm: derföre hafwer HERren din Gud budit dig, att du skall hålla Sabbathsdagen.
I 2 Mos. 20: 11 anföres Herrans hwilande af sina werk på sjunde dagen såsom grund till Sabbathens firande, men här anföres folkets utförande utur Egypten äfwen såsom en grund att helga Sabbathen. Sabbathen är ett förbundstecken; genom Sabbathens helgande aflägges den bekännelsen, att man will tillhöra Herran och stå fast i Hans förbund. Utförandet ur Egypten war likasom en ny skapelse eller ny födelse för Israels folk, och genom denna förlossning blefwo de Hans folk, som frälsat dem. Så är det igenom den nya födelsen och förlossningen ur syndens fångenskap, som menniskan i ett rätt nådeförbund förenad med Gud, och i detta nya lif skall själen hafwa sin umgängelse i himmelen och att sin fröjd, ro och wederqwickelse i Gud. Denna Sabbathsro i Gud är Sabbathens betydelse och ändamål. Sådan Sabbathsro kan själen icke åtnjuta, så länge hon är fången i syndens träldom, utan hon måste först förlossas.
16. Du skall hedra din fader din moder,* såsom HERren din Gud dig budit hafwer; på det att du må länge lefwa, och att dig må wäl gå uti det land, som HERren din Gud dig gifwa skall. *2 Mos. 20: 12. Syr. 3: 9. Matth. 15: 4. Marc. 7: 10. Eph. 6: 2.
17. Du skall icke dräpa.* *2 Mos. 20: 13. Matth. 5: 21. Rom. 13: 9.
18. Du skall icke göra hor.* *2 Mos. 20: 14. Matth. 5: 27. Luc. 18: 20.
19. Du skall icke stjäla.* *2 Mos. 20: 15.
20. Du skall icke bära falskt wittnesbörd emot din nästa.
21. Du skall icke hafwa lust till din nästas hustru.
Du skall icke begära* din nästas hus, åker, tjenare, tjenarinna, oxe, åsna, eller hwad som helst honom tillhörer. *Rom. 7: 7.
Ordet åker tillägges här till 2 Mos. 20: 17. Hafwa lust är att med lust hysa ett syndigt begär och detta är redan werksynd. Begära är arfsyndens begär i dess innersta rot. I det femte budet menas hufwudsakligen det sista af syndens tre grunddrag, det högfärdiga lefwernet, då menniskan på något sätt upphäfwer sig emot sin nästa, i förakt, wrede, hat, afund, bitterhet, hårdhet m. m. I det sjette budet framstår förnämligast folkets begärelse och i det sjunde ögonens begärelse, 1 Joh. 2: 16; således har syndens träd tre stora grenar, begäret att emot Guds ordning herrska, njuta, ega, och i de tre sista buden sättes yxan till sjelfwa rötterna af dessa tre grundsynder.
22. Dessa äro de ord, som HERren talade till all eder menighet uppå berget utur elden och molnet töcknet med stor röst; och lade der intet till; och skref dem på twå stentaflor och fick mig dem.
De tio buden talade Herren sjelf med hög röst. Det öfriga af lagen kungjorde Han för Mose allena, och Mose kungjorde det för folket.
23. När I hörden rösten utur mörkret, och berget brinna i eld, gingen I fram till mig, alle öfwerstar i edra slägter och edra äldste;
24. Och saden: Si, HERren wår Gud hafwer låtit oss se sin härlighet och sitt majestät, och wi hafwa hört Hans röst utur elden: I dag hafwa wi sett, att Gud talade med menniskor, och de blefwo wid lif.* *2 Mos. 19: 19. 5 Mos. 4: 33.
25. Och nu, hwi skola wi dö, så att den stora elden förtärer oss? Om wi oftare höra HERrans wår Guds röst, så måste wi dö.
26. Förty hwad är allt kött, att det höra må lefwande Guds röst tala utur elden, såsom wi, och kan lefwa?* *Dom. 13: 22.
Kött betyder här, såwälsom på många andra ställen, menniskor, och detta ord står för att beteckna menniskans swaghet och dödlighet samt förgängligheten af allt lekamligt.
27. Gack du fram, och hör allt det HERren wår Gud säger; och säg oss det. Allt det HERren wår Gud med dig talar, det wilja wi höra och göra.
28. Då HERren hörde rösten af edra ord, som I taladen med mig, sade HERren till mig: Jag hafwer hört detta folks ord, som de med dig talat hafwa: det är allt godt, som de sagt hafwa.
29. Ack! det de ett sådant hjerta hade till att frukta mig och till att hålla alla mina bud i deras lifsdagar; på det att dem måtte gå wäl, och deras barn ewinnerligen.* *Ps. 81: 14.
Här talar den ewiga brinnande kärleken, och dessa ord låta oss blicka djupt in i Guds fadershjerta. Gud will och önskar innerligen, att menniskan måtte tro och Hans lyda ord, på det hon måtte blifwa lycklig ewinnerligen. Han wille, att det måtte gå dem wäl och deras barn. Ingen
_349.jpg&oldid=343120){kind=link}