Berättelser ur svenska historien/Drottning Kristina/2-32

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Kristinas första resa till Sverge
Berättelser ur svenska historien : Drottning Kristina : andra afdelningen
av Anders Fryxell

Kristina åren 1661—1666
Kristinas andra resa till Sverge  →


[ 276 ]

TRETTIONDEANDRA KAPITLET.
KRISTINA ÅREN 1661—1666.

På utresan från Sverge stannade Kristina ett helt år i Hamburg. Hon uppgjorde der med juden Texeira följande öfverenskommelse. Han skulle åt drottningen regelbundet hvarje, månad erlägga 8000 riksdaler och derjemnte på hennes nederländska skulder betala räntan och någon del af kapitalet. Deremot egde han uppbära alla hennes inkomster från underhållsländerna. Det tyckes, som dessa då för tiden icke beräknats högre än till 107,000, i stället för de utlofvade 200,000 riksdaler.

Under vistandet i Hamburg sysselsatte sig Kristina med allehanda nöjen och med resor i nejden, äfven med vetenskapliga forskningar, i synnerhet med guldmakeriet. Derjemnte kunde hon ej afhållla sig från inblandning i europeiska statsangelägenheterna. Ett hennes förslag var att utverka understöd åt Venedig, som blifvit inveckladt i ett vådligt krig mot turkarna; ett annat, att skaffa katolikerna fri religionsöfning i Danmark och i Hamburg. För dessa ändamål affärdade hon bref och beskickningar till Europas förnämsta regenter. Hennes sändebud tyckas emellertid sjelfva hafva ansett sina uppdrag som ändamålslösa infall. De reste, roade sig och återkommo utan att hafva någonting vunnit. Regeringarna fästade vid de framställda förslagen föga eller ingen uppmärksamhet.

Från Hamburg reste Kristina öfver Erfurt till Rom, dit hon anlände den 10 Juni 1662. Här förde hon ett lysande hof, der man såg gräddan af stadens lärda eller förnämare umgängeskretsar och tillika alla utmärktare främlingar. Hon öppnade åter den vittra akademien och sysselsatte sig lifligt med åtskilliga dithörande ämnen, i synnerhet med stjernkunskapen, och det under den store Cassinis ledning. Det var också vid denna tiden, som [ 277 ]hon förehade skämtet med ordet Makalös. Hon slog nämligen en skådepenning, som visade fågeln fenix på dess bål och deröfver ordet Makelos med stora grekiska bokstäfver. Tanken lärer hafva varit uppfunnen af Olof Rudbeck och redan i Sverge använd, ehuru Europas myntkännare ännu icke fästat uppmärksamhet dervid. Nu framlade Kristina sin skådepenning och begärde tydning af dess bild och inskrift. De lärda herrarna ville ej blifva svarslösa, utan upphittade den ena djupsinniga och besynnerliga tolkningen efter den andra, till icke ringa förlustelse för Kristina och hennes förtrogna. Sluteligen yppade hon hemligheten, nämligen att ordet vore svenskt och betecknade både den, som var ogift, och den, som var ojemnförlig; i bada fallen en passande benämning så väl för fågeln fenix som för Kristina sjelf. Till yttermera visso lät hon på skådepenningens andra sida prägla sin egen bröstbild med omgifvande namn. Hon fann i denna föreställning så mycket behag, att ordet Makelos med grekiska bokstäfver blef ofta begagnadt som bomärke på hennes böcker och husgeråd.

Mellan hofven i Rom och Paris hade uppkommit en häftig ovänskap, hvarvid den svagare påfven fick sitta emellan. Kristina sökte till hans fördel medla hos Ludvig den fjortonde och var envis i detta sitt bemödande. Enda följden blef, att hon sluteligen sjelf fick tämligen torra och snäsande svar.

Dessa hennes åtgerder jemnte det i Sverge och Hamburg visade nitet för katolska läran hade emellertid försonat henne med påfven och förhållandet dem emellan var under dessa åren tämligen godt, så att den helige fadren till och med en gång hedrade henne med sitt personliga besök. Kristina fann sig högeligen smickrad och använde vid helsningen dessa skriftens ord. Hvadan sker mig detta, att min herre kommer till mig? Si jag är icke värdig, att du går in under mitt tak.