Beskrifning öfwer the i Öster-Göthland befintelige städer/Kapitel 2

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  I. Capitel. Om ÖsterGötland i gemen
Beskrifning öfwer the i Öster-Göthland befintelige städer, slott, sokne-kyrkor, soknar, säterier, öfwer-officersboställen, jernbruk och prestegårdar, med mera / utgifwen och til trycket befordrad af Carl Fredric Broocman
av Carl Fredric Broocman

II. Capitel. Om LINKÖPING.
III. Capitel. Om NORRKÖPING.  →


[ 60 ]

II. Capitel.

Om LINKÖPING.

I. LINKÖPING, en Upstad, under then 58 grad. 24 min. Polens högd, och 2 grad. 5 minut. Wäster om Upsala Meridian, bekläder thet 29. Rumet ibland Swea och Götha Rikes Städer, och har af urminnes tider warit ett Säte för ÖsterGöthlands Styres-Män, både uti thet andeliga och werdsliga Wäsendet. Thenne Stad finnes belägen nästan midt i Landet, på en ganska behagelig ort uti Hanekinds Härad, wid Floden Stång, som stryker förbi östra ändan af honom, delande ÖsterGötland uti Östan och Wästan Stång, och är i Historien ganska namnkunnig af thet Slag, som emellan Konung SIGISMUND och Hertig CARL, här bredo wid, på thet så kallade Ladugårds Gärdet sig tildrog, then 25 Sept. år 1598.

Ifrån thenne Staden räknas, Öster om honom, til Norrköping och Söderköping 4 mil, Wäster ut til Skeninge 2 och 3 fjerdedels och til Wadstena 4 mil. The fruchtbärande Åker-gärden, hwarmed thenne Staden, å alla sidor, är omgifwen, och hwilka något längre ifrån inneslutas med stora Ängar och gröna Skogs-lundar, gifwa honom en behagelig utsicht, hwarunder ock wisa sig, på thes Norra sida, ther Sjön Roxen, en fjerdedels mil härifrån har sitt läge, Wreta Kloster, Öfwerste-Bostället Kongsbro och Stiernarps Säteri, med en god del af Guldsbergs Härads Skogsbygd. Öster ut ligga i ögnasikte åtskilliga kyrkor, såsom Næsby, Rystad, Östra Harg, Wårdsberg och Swinstad, tillika med några Herre-Gods, Tuna, Idingsta, Næsby och ansenliga Bonde-Byar, hwaribland Tannefors Qwarn-By, ther ock [ 61 ]Dom-Kyrkans Pappers-Bruk är, äger både för sin storlek, och angenäma belägenhet, företrädet för många andra i Landet.

II. Thenna Stadens Namn, och hwarifrån thet måtte leda sitt ursprung, hag gifwit anledning til åtskilliga meningar, af hwilka man wil anföra följande; Någre gissa at Linköping har sitt namn af Lindeträd, hwaraf en myckenhet stådt på thet stället, hwarest Dom-Kyrkan sedermera är worden byggd och i Hedendomen warit en, til Afguda-tjenst, helgad Offer-Lund, hwilket ock har gifwit några, som af thenna Staden tagit sig namn, tilfälle at kalla sig Lindskiöld, Lindman, Lindberg &c. Andre åter mena, fast ogrundat, at Staden är nämnd efter thes första Anläggare, en gammal Höfdinge, eller Jord-Drott, thet är, Ägare och Domare, wid namn Lingur, hwilken bodt i Linghems By, uti Törnewalla Sokn, och blifwit begrafwen i then stora Ättehögen straxt wid gamla Stånge-Bro, fordom Stånge Backa kallad. En del bifalla Sal. Michael Wexioni Gyllenstolpes tanka [1], at Linköping fått namn af then myckna Linhandel, som ther på Marknader årligen drifwes. Men ehuru thet är troligit, at thenne ort, så wäl som andre Handels-Platser i wår Nord, blifwit af then therstädes idkade Handel kallad Köping, så kan likwäl ingen med wisshet intyga, at första stafwelsen af ordet Linköping är af Lin, hwilket ord i gamla tider föga warit brukeligit, emedan Lin af ÖstGötherna tå, så wäl som nu, kallades To, eller Tåger [2]. Thet må nu wara härmed, huru thet wil; så tyckes dock Sal. Johan STIERNHÖK [3] [ 62 ]träffat saken och sanningen aldranärmast, tå han påstår, at namnet Linköping är sammansatt af ordet Lionga, som fordom betydde en Tings- eller Rättegångs-Plats, hwarest, i hedna Tima och kan hända långt therefter, Lag och Rätt blifwit handhafd och skipad ibland ÖsterGötlands Allmoge. Och emedan wid sådana tilfällen, utan all twifwel, också Köping, eller Handel skedde, genom hwarjehanda Warors byte, som tå för tiden brukeligit war; altså synes troligit, at orten blef nämnder Lionga Köping; hwaraf Munkarna, som wid then Christna Religionens inkomst i Riket, all ting skrefwo på Latin, gjorde Lincopia, som i Swenskan sedermera blifwit behållit och nämnt Linköping. Af thetta Stads Namnets första uprinnelse är ännu hos Allmogen så mycket i behåll, at the säga Lyngköping i stället för Linköping. Utom thes finner man at thenne Staden på the äldste Grafstenar och uti gamla pergaments-Bref kallas Lyngcopia, hwarutaf ock MORÆUS förmodeligen fått anledning, at uti sitt Lexico Historico nämnda honom Lingacopiam. Thenna STIERNHÖKS tanka gillar ock LOCCENIUS uti sina Antiqv. Svio-Goth. Lib. 2. c. 3, hwarest han på ofwanberörde sätt förklarat ordet Lionga, och bestyrker altså then meningen, at Linköping har alt ifrån thes första anläggning, och kan hända långt förr, än ther blef Stad, hetat Liongaköping af then orsak at ÖstGötherne ther haft sitt allmämnna Domare-Säte, eller Rättegångs-Plats, samt tillika sin Marcknad, eller Handels-ort, och thet långt för theras omwändelse til then Christna läran.

III. Om Linköping icke straxt efter ODINS tid wid Christi födelse blifwit ett Drotta-Säte, en Rättegångs- och Handels-Ort, och fölgakteligen en [ 63 ]Köping, eller Stad[4], så kan man dock med säkerhet räkna thes ålder ifrån Christendomens stadga här i Landet, åtminstone ifrån then tiden tå Bikoparne började på thetta stället hafwa sitt Säte och Tilhåll; men om thet skedt i 9 Seculo under Konung BIÖRNS regering, eller uti 11:te Sec. i Konung INGES then yngres tid, kan icke förwisso sägas. Dock har man skäl at tro, thet Linköping är äldre, än alla andra Ståder i ÖsterGötland; ty ehuruwäl Köpingar, eller Marcknadsplatsar hafwa warit på åtskilliga ställen i Landet, så har dock Linköping warit then äldsta och förnämsta, at ther blifwit en Stad och ordenteligit Borgerskap inrättat förr, än annorstäders[5]. Men på hwad tid och af hwilken Konung Linköping aldraförst fått Stads-Rätt, är swårt at utlåta sig om. Någre mena dock, at thenne förmån blifiwt honom meddelt af Konung MAGNO LADULÅS wid slutet af 13 Sec., fast thet snarare kunnat ske af någon Påwe, eller Biskop, som thenna tiden ägde mera Magt och Myndighet än Konungen.

IV: Hwad form och grundritning thenne Staden i äldre tider haft, wet man wäl icke så noga, dock är ännu i Manna-minne, at wid sidsta branden år 1700 woro här mycket trånga och krokota Gator. Nu för tiden liknar thess Grund nästan en aflång Quadrat, ifrån Öster til Wäster, med tämmeligen räta och tilräckeligen breda Gator, af hwilka the förnämsta äro Slotts-gatan, Stor-gatan, Kyrkio-gatan, Hospitals-gatan, [ 64 ]Tanneforss-gatan, St. Korss-gatan, Å-gatan och Hunnebergs, eller som en del wilja, Humblebergs-gatan. Alla thessa Gator äro stensatta och med breda Gränder så afskurna, at så när hela Staden är delad uti quadrater, eller fyrsidiga och rätthörniga byggnings-tomter.

Stortorget, som är aldeles fyrkantigt, ligger ungefär midt i Staden omgifwit med wäl byggda Gårdar och Hus. Hwarje hörn af bemälte Torg öpnar sig med twänne Gator, som löpa snörrätt fram på alla Torgets fyra sidor. Något åfwanföre i Wäster, utmed thet nya Landshöfdingens Residence ligger ett annat litet Torg, uppå hwilket Bergslags- Boer, under påstående Marknad, gemenligen sig uppehålla, at föryttra sitt Jern och Smide, hwaraf thet ock nu kallas Jern-Torget. Ett litet stycke Nord-Wäst om Torget ligger Dom-Kyrkan, med Gymnasii och Scholæ-huset, samt ther Wästan före Slottet, Landsjhöfdinge-Residencet och Kongs-Trägården. Hart in til Kyrkan i Norr ses Biskops-Huset, och något nedanom, Nord-Ost ut, DomProbste-Gården. Söder ifrån Torget inneslutes Staden af Hospitalet, thes Hus och Tomter. Men Öster om samma Torg St. LARS Kyrkia, med sitt höga och prydeliga Torn. Utom thessa upräknade Allämnna Hus, äro ock wäl några privata Sten-Hus; men alla the öfriga äro af träd, många twå wåningar höga, i synnerhet omkring Torget och Stor-Gatan.

Tullportarna äro 4. Östra Tullen wid Nya Stångebro, Södra eller Tanneforss-Tullen, Wästra Tullen och Norra, eller Hunnebergs-Tullen. Med thessa Tullar äro ock trenne så kallade Bommar, hwarigenom man kan fara både til och ifrån Staden. Then förste ligger i Söder, och kallas [ 65 ]gamle Bommen, ifrån hwilken wägen löper til Djurgården, Smesta och så widare. Then andre i Norr hwarigenom wägen går til Byarna Tornby, Ullevi, Saeby och Sjön Roxen. then tredje i Nord-Ost och heter gamla Stångs Bommen.

The förste Hus och Gårdar hafwa i början blifwit bygde i Wästra delen af Staden, omkring Stor-Torget och Dom-Kyrkon. Ty gamla bref intyga, at hele then nu bebodded Tracten, som sträcker sig ifrån S:t LARS Kyrkio-gård, neder til Ån Stång, och kallas i Stadsens Handlingar Nybygget, har för 500 år sedan warit ett Kärr eller Moras, hwaröfwer man uppå en Spång kunnat gå til nyssnämnda Å. På samma tid war ej eller Östra och Wästra Tullport, utan Landswägen ifrån then delen af ÖsterGötland, som heter Kinden, lopp ifrå Slaka öfwer Djurgårds-ängen igenom Södra eller gamla Bommen in i Staden, och ut igen, icke genom Östra Tullporten wid Ladugårds-Backe, ther nya Bron nu är, utan genom gamla Stångs gatan, förbi Ladorna och Sältingen til Ån, ett godt stycke i Nord-Ost närmare åt Roxen, ther gamla Stånge-Bro warit, och hwarefter lemningar af Stenkaren och pålningen ännu i dag synas. Gick altså Storgatan tå snett genom Staden, ifrån Söd-Wäst til Nord-Ost, hwilket ögonskenligit är af the ställning, som gamla Stenhus och Tomter, alt ifrån then tiden, ännu behålla. Troligit är ock, at Linköping tå icke haft flera Tullportar än the twänne nyssnämnde: then ena wid Södra Bommen, och then andra åt gamla Stångs Gatan och Bron; skolandes then nu så kallad Jönköpings-Wägen lupit Staden förbi på Norra sidan, och ther förenat sig med Wreta-Wägen, och wid gamla Stångs Bro stött til then, som kommit ifrån Staden. Förthenskul är oförnekeligit, at Linköping til [ 66 ]Portar, Gator, Grändet och Gårdar äger nu för tiden en hel annan form och skick, än Han fordomdags hade. The spår och lemningar, som, efter några Capell, Canike och Præbende-Hus, här i negden, utom Staden, i sednare tider funnits, hafwa wäl gifwit en del lättroget folk anlednig, at inbilla sig och andra, at thenne Staden fordom warit långt större, än han nu är; men en förnuftig eftertanke lärer af thet, som ofwanföre taldt är, finna wederspelet och lätteligen kunna sluta, at han, åtminstone til sin längd, är wida wägnar förmerad och widlöftigare, än han någonsin tilförene warit.

The 4 Fierdingar eller Qwarter, hwaruti Staden är indelt, hafwa wissa namn och äro 1. S:t Pers Qwarter, kalladt af Dom-Kyrkion, hwilken åt Apostlarna Petro och Paulo fordom är helgad och inwigd. 2. S:t Lars Qwarter, som bär namn efter Lands-Kyrkan. 3. Tanneforss-Qwarteret, af Tanneforss Qwarne-By, som gräntsar hit in til, och 4. S:t Korss Qwarteret, af ett Capell, som haft samma namn, och fordom legat på thenna Tracten. Stadsens längd inom Östra och Wästra Tullporten utgjör 1784 alnar. Bredden midt öfwer är 780, och hela thes omkrets 6986 alnar.

V. Antalet af Stadsens Inwånare bestiger sig ungefär til 2000 Personer, både af Andeliga, Civila och Borgeliga Ståndet. The twänne första njuta Kronans Stat och indelta Löner til sitt underhåll. The sidsta, som utgjöra then mästa delen, söka sitt uppehälle genom Handel, Handwerk, och andra Näringsmedel, hwarigenom the hafwa en dagelig indrägt förmedelst ständig afsättning, så wäl åt the häromkring i myckenhet boende Herrskaper, som andra ifrån Landet inkommande Personer, hwilka på längre och [ 67 ]kortare tid sig här uppehålla för sina Wärf och Ansökningar skul, så hos Landshöfdinge-Ämbetet, som hos Dom-Capitlet. Thes förutan har Borgerskapet en årlig inkomst af then här wid Gymnasium och Scholan wistande Uungdomen. At förtiga thet the wanliga Prestemöten och Regements-möten med thetta Läns Cavallerie och Infanterie Regementer, som merendels årligen hållas, icke litet bidraga til Borgerskapets förkofring. Hit höra ock the åtskilliga Marknader, med hwilka Höga Öfwerheten tid efter annan benådat thenna Stadsens Borgerskap, at tilskynda theras Handel och Näringsfång thesto mera lif och rörelse. Thesse Marknader äro följande: 1. Trerttonde Dags Måndag. 2. Fastelags Måndag. 3. Tiällmo Marknad, then 9 Febr. wid 1756 års Riksdag bewiljad. 4. Midfaste Torsdag. 5. Wallborgs-Messa then 1 Maji. 6. Pers-Messa then 29 Junii, (Frimarknad). 7. Bertils-Messa then 24 Augusti i Kisa. 8. Michaelis-Messa then 11 Octob. 9. Brites-Messa then 7 Oct. i Åtwed. 10. Karins-Messa then 25 Nov. 11. Thomes-Messa then 21 Dec.

Här är ett Apotek, ett Boktryckeri, en Tobaks-Fabrique, en Ylle- och Linne-Fabrique, alle med enskildta förmåner och Privilegier försedde.

VI. Tilförene är omrördt, at någon af the Påwiske Biskopar torde hafwa gifwit thenne Staden Stads-Rätt, af hwilken mening Secret. Palmskiöld warit, tå han, uti sine Handskrefne Samlingar öfwer ÖsterGötland, sig således yttrar: Thet är troligit, at någon af the förste Biskopar gifwit Linköping wissa Privilegier, hwilka Successorerne sedan efter tidsens lägenhet och beskaffenhet förökt; men tå Biskoparnas myndighet blef förminskad, så äro twifwels utan, Stadsens första Privilegier förändrade. [ 68 ]The första Kongliga Privilegier för thenna Staden skal Konung GUSTAV ERICSSON utgifwit; men the äro mästedelen förkomna, utom ett Diplome dat. år 1546 then 12 Augusti [6] Thesutan anförer Göran Tegel, uti sin Historia om Konung GUSTAV 1. följande: A:o 1537 then 4. Febr. Uti Wadstena, unte och gaf Konung GUSTAV sine Undersåter, Borgare och Köpmän i Linköping och Wadstena frihet för all Tull af theras köpenska, som the brukade, ehwar som hälst the utseglade; dock icke andre, utan the ther woro faste blefne Borgare och the ther sjelfwe Gårdar och Grund i föreskrefne Linköping, eller Wadstena åtte [7]. Uppå thessa beopade sig Konung JOHAN III. uti sitt öpne bref, dat. Linköping then 1 Dec. 1571, hwarigenom han meddelte thenna Staden ansenliga och widlöftiga Privilegier, hwilka kunna läsas uti Sal. Hr. Rydings Disputation, om Linköping, ther the finnas ord ifrån ord införde. Thessa Privilegier förbättrade samme Konung the följande åren 1572 then 13 Dec. 1577 then 4 Junii. 1580 then 27 Junii. 1582 then 5 Febr. 1590 then 25 Julii och 1592 then 2 Martii. Thet är ock ingen twifwel, at icke the följande Swea och Götha Rikes Konungar hafwa, så ofta the therom blifwit i underdånighet ansökte, förklarat en nådig omsorg för Linköping, medelst stadfästelse och tilökning på åfwannämnde Privilegier. Thetta skedde af Konung GUSTAV ADOLPH år 1620 then 5 Apr. och åter kortt för thes utresa til Tyska Kriget år 1630 then 24 Maji. Af Kongliga Regeringen, under Drottning CHRISTINAS minorennité, år 1634 then 18 Augusti. Af Konung [ 69 ]CARL XII, genom nådig skrifwelse, dat. Malmö then 16 Junii 1700, och å nyo, then 31 Julii, samma år, ifrån Fältlägret wid Humlebæck,Sæland, uti hwilket bref Högsbemälte Konung befalte Landshöfdingen Lars Eldstierna draga all möjelig försorg therom, at Linköpings Stad, som samma år om Winteren, genom en bedröfwelig wådeld afbrunnit, skulle efter then af Kongl. Majestet gillade Planta eller Grundritning ordenteligen upbyggas, och noga tilse, at, i anseende til the gifne Frihets-År, ingens Hus måtte för rifning blifwa förskont. I meranämnde Rescript påböds ock, at Stadsens afbrände Rådhus, hwartil Collet bewiljades, skulle straxt, efter bemälte Plan, Söder utmed Torget anläggas.

VII. The Påwiske Linköpings Biskopar hade en lång tid, och kan hända ifrån början af Biskops-Sätet, haft sin Boning på thet stället Nord-Ost om Kyrkan, ther Dom-Probste-Gården, nu är belägen, och hwarest än är något qwar af the gamla Stenhusen. Ägde Gissning rum, så kunde man snart falla på then Tankan, at på samma ställe uti Hedendomen bodt en Fylkis- eller Härads-Konung, som här i negden bestyrt och regerat. Skäl til en sådan tanka kan man fatta theraf, at then så kallade Hunnebergs-Gatan tager wid Dom-Probste-Gården sin begynnelse, och tyckes hafwa fådt sitt namn af en sådan Magt ägande, som kallades i fordna tider Hun eller Chun, hwaraf omsider Kung kommit är [8]. I ställe för nyssnämnda Biskops-säte, anlade Biskop Henricus Tidemanni emellan år 1470 och 1500 för sig och sina Efterkommande thet nu warade Linlöpings-Slott, på [ 70 ]Sandbacken Wäster intil Dom-Kyrkiogården. Slottet bygdes både stort och högt med starka murar, hwalf, källare och portar, at en Biskop ther med säkerhet och Furstelig Prakt kunde residera. Men thet warade icke länge, innan thetta Biskops-Hus, i kraft af Westerås Recess 1529 til Kronan indrogs och för ett Konungsligit Hus ärkändes. Thetta Slott förbättrade Konung JOHAN sedermera i många stycken, så at the föliande Konungar kunde här bo, när the för Mönstringar, eller andra angelägna ärender, upphölls Sig i Linköping.

Thet, Slottet nemligen, består af twå wåningar förutan therundet warande Källare och andra Hwalf, af whilka sednare, somlige nyttjas til LandtRänteri och flere Cassa-Rum, samt the öfrige til Fånge-Torn för the gröfre delinquenter. The mindre brottslige förwaras i then under trappgången warande så kallade Waktmästare-Kammaren, och Arrestanter af någon condition hysas uti thertil apterade rum i första wåningen.

Utom Lagmans-Salen, ther årliga Lagmanstingen hållas, jemte Rådstufwu Rum och Landtmäteri-Contoir, äro nödige och tjenlige rum uptagne til Lands-Cancellie och Lands-Contoir, i synnerhet är sjelfwa Cancelliet eller Herrar Landshöfdingarnas Sessions-Rum, under nu warande Landshöfdinges tid så utwidgadt och omlagadt, at thet med skäl lärer kunna räknas ibland the wackraste Lands-Cancellier i Riket.

Ehuru man ej wet, at thetta Kongs-Hus på 260 år och ther utöfwer, sedan thet blef bygdt, af någon olycklig händelse lidit särdeles skada, så har likwäl åldern ock tiden så wida theruppå wisat sitt wälde, at thet war nästan taklöst och til större delen förfallit, när Baron Hr. Eric G. Ehrincrona år 1727 [ 71 ]Landshöfdinge-Dömet öfwer ÖsterGötland tilträdde. Wälbemälte Herre tog sig tå straxt före at häruppå anwända all möjelig reparation, så fort några medel ther til inflöto. Härigenom blef thetta Hus i tid räddadt ifrån thet ödesmål, som andre slike Kongs-Hus, antingen redan öfwergått, eller framdeles ofelbart förestår.

Nu emedan Slottet, för ofwan anförde skäl skul ej, kunde med beqwämlighet bebos af Provinciens Styres-Män, och then Träbyggning, som låg här bredowid öfwerst på Borg-Gården, och hwaruti Landshöfdingarna någon tid tilbaka bodt, war af ålder så skröppelig och odugelig, at hon til boning ej widare kunde nyttjas. Alt therföre åtog sig åfwannämnde Hr. Baron och Landshöfdinge, at i thes ställe och på samma rum, med Höga wederbörandes samtycke, och efter thertil anslagne medel af Publico, för Sig och sina Efterträdare anlägga ett nytt Residence-Hus af tegelsten twå wåningar högt, med wäl afdelta Rum i hwar wåning. Början härmed gjordes 1729 och sattes i fullkommeligit stånd til år 1732, tå meranämnde Hr. Baron och Landshöfdinge med sin förnäma Familie ther i Maji Månad inflyttade.

VIII. År 1733 lades Norr om Dom-Kyrkan, ther the fläste Evangeliske Biskopar hade bodt ibland skröpliga lemningar efter ett afbrändt Franciscaner-Kloster, grunden til ett nytt och med tilräckeliga och wäl afdelta Rum, inrättadt Biskops-Hus, som til 2 wåningars högd af Tegel upfördes och kom under tak 1734. Hwaruppå thet sedan med alt nödwändigt och prydeligit innanrede blef försedt och inrymt åt tå warande Biskop, sedermera Archie-Biskop i Upsala, Hr. Doct. Eric Benzelius.

IX. Uti Konung GUSTAV ERICSSONS Rescript [ 72 ]af år 1546, som tilförene anfördt är, nämnes wäl om Linköpings gamla Rådstuga, hwilken thet året genom wådeld blifwit förstördt, fast man icke just wet, hwar hon stådt, emedan Staden, sedan then tiden, är til sin grundritning och byggnings-form aldeles förändrad. Ofwannämnde Rescript tilstadde Magistraten at til sitt Domsäte nyttja thet Capell-Hus, som tå låg på Östra sidan af Torget, til thes the fingo råd at uplaga thet afbrända Rådhuset. Huru wida någon förbättring theruppå sedan gjordes, wet man icke, efter Staden år 1567 å nyo lades i aska. Thetta föranlät Konung JOHAN then III. at genom skrifwelse af then 1 Dec. 1571 öfwerlämna åt Borgerskapet förr berörde Hel. Andes Capell, at the skulle uplaga thet åt sig til Rådstuga, som ock werkeligen skedde. Af thetta Hus betjente Magistraten sig in til thes thet tillika med Staden afbrann then 30 Jan. 1700. Efter hwilken ödegång, i följe af Konung CARL then XII:tes faststälte Plan, ändring gjordes med Gator och Torg, tå thet sednare skulle blifwa fyrkantigt, hwartil nödwändigt fordrades at Rådstufwan, som stod på Torget, skulle borttagas och rummet jämnas. Af Högbemälte Konung blef ock befallning gifwen til tå warande Landshöfdingen här i Orten, at inrymma Magistraten ett Rum på Slottet til RådHus, och med all flit och drift befrämja then anbefalta Rådstugu-byggnad, som skulle upföras på Södra sidan utmed Torget. Thetta hälsosamma upsåt blef dock ifrån werkställigheten hindradt genom Landshöfdingens infallande död, Krigets långwarighet och Pestens wåldsamma inbrått, jemte flera tilstötande swårigheter, så at intil närwarande dag ingen Rådstufwa blifwit bygd, utan Magistraten har altsedan mäst nyttjat private Hus til sina sammankomster, som [ 73 ]likwäl nu hållas uti ett thertil uplagadt Rum på Kongs-Huset eller Slottet.

Magistraten beklädes nu för tiden af en Borgmästare, som med 6 Rådmän och en Notarius förer och handhafwer, jemte Justitien, äfwen Politien och Oeconomien. I äldre tider har här warit flere Borgmästare, och i nästförflutne Seculo twänne. Hwaraf man kan sluta at Borgmästare-Ämbetet warit så wäl här som flerestädes i Riket ambulatorium, i. e. at the, som i Rådet sutto til skiftes twänne om året förwaltat Borgmästare-sysslan.

Til magistratens aflöning äro, af Stadsens Jord [9] några tunnelands åker anslagne, hwarjemte Borgmästaren årligen njuter i penningar 100 Daler, hwar Rådman 50 Dal. och Notarien 40 Dal. Silf:mt, som dock icke är indelt lön, utan inflyter af Ståndpenningar, Bakugnspenningar, Burgeld, Källarefriheten och andre Sportelmedel.

X. Dom-Kyrkan, som ock är Stads-Kyrka, och för sin kostbara byggnad mycket namnkunnig, är ifrån grunden upförd af slät och wäl huggen Telgsten med 29 stödpelare utomkring. Fenstren äro 30 til antalet, ansenligen höga och stora, uti åtskillige figurer ofwantil uthuggne och ända igenom i många smärre fenster så fördelade, at om man noga öfwer alt wil räkna stiga the til tusende. Taket är spånadt: har twänne reslige Torn wid Östra ändan och ett midt uppå, som för thes ålder är til större delen nedtagit, [ 74 ]dock något theraf qwarlemnat för Slag-Uret, hwilket sedermera, sedan thet blifwit nytt gjordt, nu mera är flyttadt uti thet wid Kyrkans Wästra Gafwel af tegel upmurade wackra Torn, hwarest Ringklockorna äfwen hänga. Innantil består Taket af 27 hwalf-kupor, 9 öfwer hwarthera Gången, hwilka bäras och uppehållas af 20 stycken eller 10 par wäl gjorde Tegelstens-Pelare; warandes hwart par sins emellan så lika, som the woro stöpte i ett mått; men dock intetthera paret likt thet andra. Emot hwar Pelare äro wid murarna på bägge sidor andra mindre pelare, som understödja hwalfbågarna, och är altsammans både innan och utan Telgesten, med the Symmetrie och nätthet så afmätt och uthugget, at en Åskådare kan häföfwer stanna i förundran. Kyrkans längd inom murarna utgjör 163 och en half, bredden 46, och hwarje Pelares högd 19 alnar.

Beträffande thetta härliga Templets ålder kan man icke, för wigtiga skäl skul, gjöra ett med them, som af en, ej mycket öfwer 150 år gammal, stenskrift förförde, påstå at thetta Hus är, efter bemälte skrifts innehåll, grundadt uti Konung BÖRN the Tredjes tid, af en Biskop wid namn Herbert år 813. Hwaremot man håller billigt före, at Linköping ej förr, än uti Konung INGES then Äldres tid, emellan år 1080 och 1090 år utsedt och gjordt til Biskops-Säte, men icke halftredje hundrade år förrut. Thet är ock bewisligit at Herbrictus, eller, efter somligas utlåtelse, Herbertus war här then förste Biskop, hwilken icke fant för sig Dom-Kyrka byggd, ej eller tå war i thet stånd, at han af egna medel kunde henne upbygga; utan har förmodeligen åtnögt sig med ett Trä-Capell, eller then här i Staden belägna S:t Lars Kyrka, som med skäl hålles före warit Dom-Kyrka [ 75 ]200 år, medan nu warande Dom-Kyrka byggdes. Nu ehuruwäl Linköping blef utsedt och faststäldt til Biskops-Säte uti nyssnämnde Konung INGES tid, så kan man likwäl icke med någon sannolikhet säga, at thenna Dom-Kyrka blifwit grundad förr, än 40, eller 50 år therefter, och thet i Konung SVERKER then Äldres tid, som regerade Swea och Götha Riken ifrån år 1130 til 1151. Thenne SVERKER war en född ÖstGöthe, H:r Kol Kornubbes Son, swåra rik och mägtig, och ägde, hälst sedan han war blefwen Konung, både förmägenhet och myndighet, thet man näppeligen kan föreställa sig om en utländsk, fattig och kan ske förhatelig Munk, til at ifrån utrikes orter införskrifwa, underhålla och löna förfarna Stenhuggare, Bygge- och Mure- Mästare, samt upköpa och framskaffa ett så rikt förråd af materialier och Byggnings-Ämnen, som til thetta widlöftiga och kostsama Werk nödwändigt erfordrades.

The som äga insigt i Byggnings-konsten och med förstånd kunna döma om thett Husets Structur, måste widgå, at grundwalarna, efter then längd och bredd, som Huset nu hafwer, måtte i sjelfwa början wara lagde, och thet så djupt och fast neder i jorden, at theruppå nödwändigt blifwit anwände mänga år, otroligt arbete och kostnad. Uppå thessa anlagde grundwalar blef, under Konung SVERKERS regering, ej mera än medlersta Delen til murar, pelare och hwalf upförde och fullbordadt, så at Gudstjenst efter the tiders sätt och bruk kunde ther hållas. The öfriga Wästra och Östra Delarnas fullbordande lämnades til the följande Konungarnas omsorg och åtgjärd. Men som thesse woro framgint af In- och Utländska Krig sysselsatte, så stadnade Byggnaden af, och kom ej förr i gång, än under Konung [ 76 ]WALDEMARS och hans Broders Konung MAGNI LADULÅS tid, tå 40 alnar på Wästra ändan, som omrörde Stenskrift wittnar, til samma högd och likhet med the förra, upfördes och fullkomnades. Med then Östra Delen drogs thet ännu längre ut. Konung ERIC af Pomern och Konung CARL KNUTSSON lade wäl något handen härwid; men som Biskoparne thenna tiden woro endast sysselsatte med werldsliga ärender, och på alt sätt sökte at utbreda och befästa sin magt och myndighet, så blef thenna byggnad antingen platt försummad, eller föga befrämjad, in til thes Biskopen Henric Tidemansson, hwilken både med snille och drift styrde Stiftet ifrån år 1470 til 1500, tog sig före at fullborda thenna Östra Delen, och gjorde honom lika swarande emot then Wästra; dock med then åtskillnad, at här gjordes ej allenast ett präcktigt Hög-Chor med gång utomkring, utan ock trenne andre Chor, S:t Nilses, S:t Andreæ nu Biblioteks-Choret, och S:t Thomæ Chor, hwartthera försedt med skiljemurar, hwalf och pelare, som the än i dag för ögonen stå.

Thet bör ej förtigas, hwad högst beprislig wård och omsorg en och annan af wåra Swenska Konungar efter Reformations-tiden burit för thetta GUDS Hus. Under Konung GUSTAV then Förste miste thet fuller större delen af sin inkomst, förmögenhet och prydnad; ithy at på en gång togs therutur mer än 500 marker silfwer, at slå penningar af til Rikets tarf och förnödenhet, och then 18 Maji 1546 öfwergick thenna Kyrko en häftig wådeld, som förderfwade alt innanrede och försmälte thet sköna koppartak, hwarmed uti Biskopens Doct. Hans Brasks tid, taket och tornet blifwit öfwerdragne. Dock likwäl lämnade Högbemälte Konung åt Dom-Kyrkon i stället ej allenast så mycket af Krono-tionden i Stiftet, som [ 77 ]kunde behöfwas til thes wid magt hållande, utan ock genom öpet bref af år 1548 tillade henne ansenlig hjelp af Publico til uprättelse efter berörde brand. Han gaf ock i befallning genom skrifwelse, af then 19 Jan. 1552, til tå warande Biskopen Magister Claudius, at beställa ett Ornament fram för Altaret i Hög-Choret, och til then ändan införskrifwa en konstig Mästare, som thet tilreda kunde. Men alt hwad i hans tid, och the följande åren blef uplagat och förbättrat, thet lades åter i aska then 20 Nov. 1567 tå the Danske, eller, som någre förmåla, the Swenske sjelfwe, efter Konung ERICS befallning, satte eld på Staden, at icke then Danska Krigs-Magten, som, under Daniel Ranzows anförande, war i ÖsterGötland infallen, och ther grufweligen höll hus, måtte här taga sig Winter-Qwarter.

Efter ett slikt bedröfweligit ödesmål, hwarutur thetta Tempel med mtycken swårighet kunde resa sig, säges thet hafwa warit täckt med halm, som af några kringliggande Härader sammansköts. Huru odugeligit tak thetta war för ett så stort och widlöftigt Hus, kan nogsamt slutas af then bittra klagan, som Capitels-Männen här i Linköping skrifteligen affärdade til Konung JOHAN then III, hwaruti the med aldraömaste ord föredrogo, at theras Dom-Kyrka stod i fara at falla omkull, emedan Hwalfwen woro af flera års regn, snö och slagg, så fördärfwade och medtagne, at the alt ifrån Choret, neder til Wästra dörren befunnos remnade, och wägg-murarna å båda sidor började luta til fall och undergång. Härutaf bewektes Högbemälte Konung til förbarmande, och befalte genast, at Allmogen af 4 kringliggande Härader skulle på en wiss dag instämmas, at rena Domkyrko-Hwalfwen ifrån watn och orenlighet, samt [ 78 ]at hennes förbättring med all flit och alfware ofördröjeligen skulle företagas.

At thetta Arbete med så mycket större drift måtte fortsättas, försedde Konungen tå warande Kyrkans Föreståndare, Nils Jönsson, med ampel Fullmagt af then 20 April 1580, uti hwilken alle i Landet strängeligen befaltes at honom lyda och tilhanda gå uti alt thet han til Dom-Kyrkons uprättande och förfärdigande äskade och behöfde. Här uppå botade man aldraförst the förfallne Hwalfwen, och sedan murarne med starka jernband och ankare blifwit sammanbundne, upfördes thet nu warande ansenliga resewerket, som öfwer alt med bräder täcktes. Thenna byggnad warade intil Konung JOHANS död, och fortsattes widare i Konung SIGISMUNDI tid, tå Dom-Kyrkan år 1596 inreddes med Stolar och Bänkar, fast the woro mycket slätare och sämre, än the nu för tiden äro.

Konung GUSTAV ADOLPH lät ock påskina mycket Konglig åhåga och omsorg fö thtta Hus; I synnerhet blef under honom thet gamla stora Orgelwerket wid Wästra dören förfärdigat. Hwaruppå arbetades ifrån år 1619 intil år 1629, och hwartil Konungen förärade årligen en ansenlig Summa penningar.

Thet blefwe för widlöftigt och rummet wil ej tilåta at beskrifwa then stora prackt, kostbara Kyrkoskruder och Mässekäril; the 24 Altare med Præbender och mycket annat, som under Påwedömet gjorde thetta Tempel härligit och wida berömt; fast altsammans i Konung GUSTAV then Förstas tid genom ändring i Religion och flera gånger timade eldskador, tog en plötslig ända. Thet härliga innanreda och åtskilliga prydnader, hwarmed Dom-Kyrkan, sedan then tiden, efter hand blifwit försedd, bestående i [ 79 ]Altare [10], Prädikstol [11], Orgelwerk [12], Funt, Ljus-Kronor, Lectare [13], Fursteliga Personers, [ 80 ]Biskopars och Ridders-Mäns Grifter [14]. Wapn, Epitaphier [15], Sinnebilder [16], Bibliotheque [17], [ 81 ]Messeskrud, med hwad mera märkwerdigt är, lemnar man åt någon annan til särskild beskrifning, och wil allenast med få ord nämna, hwad utantil är wärdt at i agt taga.

Förutan thetta Templets hög-resta Torn, hwarom tilförene något nämndt är, förtjenar en Åskådares upmerksamhet, thes öfwer alt behageliga symmetrie och likformighet uti Pelare och annat; i synnerhet thes dråpeliga Mästerstycke, bestående i en krants öfwerst på muren under Takfoten, hwilken i sten är så konstigt utgrafwen och genombruten, at han liknar thet förträfligaste Filigrans-arbete. Med ej mindre förundran kan man betrackta then makalösa konst och arbete, som Stenhuggarne å daga lagt uppå the Bilder och Prydnader, som befinnas öfwer Kyrko-dörarna; ehuruwäl en stor del theraf genom åldren förfallit.

I ställe för then gamla klockstapeln, som stod [ 82 ]Söder om Kyrkan och war mycket förfallen och bristfällig, blef igenom härwarande Höga Wederbörandes sorgfällighet anstalt gjord til ett Torns upmurande wid Kyrkans wästra Gafwel, hwartil grunden lades 1747. Thetta Torn är, efter ett wakert och nytt byggningssätt, hwartil framledne Öfwer-Intendenten Herr Baron Hårleman gifwit Plan och utritning, upfördt med Tegelmur, i quadrat till 100 alnars högd, och har neder ifrån grunden, ett godt stycke upåt, å ömsa sidor, twänne ansenliga och lika höga Tilbyggningar, med wackra och nödiga rum innantil försedde. Söder om Tornet är Consistorium: på Norra sidon Sacristian [18], och ofwan uppå trenne rum apterade för Bibliothequet. Öfwer ingången på Wästra sidan af Tornet, hwarigenom man går in i Kyrkon, står i Marmor uthuggen följande Inscription:

Ex. Auctoritate. FREDERICI. Regis. Pii. Sacrorumque. Custodis.

Turris. Hæc. Campanas. Sustentatura. Cum. Conclavibus.

Contiguis. In. Ecclesiæ. Usum. Exstrui. Cœpta. M. D. CC. XLVII.

OstroGoth. Provinc. Gubernante. Lib. Bar. C. H. D. ALBEDIL.

Episc. Doct. And. Ol. RHYZELIO. Et. Præpos. Doct. Pet. FILENIO.

Opus. Inchoatum. Absolvi. sinat. Deus. O. M. [ 83 ]Något öfwer thenna inscription står en annan så lydande:

Sub. Augusto. Regis ADOLPHI. FRIDERICI. Imperio.

O-Gothiam. Gubernante. Gustavo Ad. Lagerfeldt.

Et. Dioecesin. Lincop. Episcopo. Sub. Qvo. Coeperat.

Vasta. Hæc. Turris. Campanariæ. Structura.

Consummata. Fuit. Anno. M. D. CC. LVIII.

Æternum. Summ. Regg. Architectorum. Monimentum.

Bar. Car. von. Hårleman. Et. Com. Car. Joh. Cronstedt.

A. Basi. Ad. Apicem. incessabili. Cura. Promovit. Infra. Nominatus. Archi-Præpositus.

Perennante. Oeconomo. Canuto. Walberg.

Med thenna Tornbyggnad war år 1755 så wida kommit, at Klockorna ther upsattes och ringdes med them första gången Allhelgona dag samma år. Thesse Klockor äro 4. 1. Stora Klockan, om några och 30 Sk:pund: guten i Linköping 1624; omguten therstädes 1667, hwilket misslyckades, hwarföre hon å nyo omgöts 1668. remnade åter år 1759, och måste nödwendigt omgjutas igen, emedan hon nu är aldeles obrukbar. 2. St. Lars-klockan som berättas fått thetta namnet theraf at S:t Lars Församling härstädes gifwit then til Dom-Kyrkan, at på thes ansenliga och stora Kyrkogård få Lägerställe åt sina döda, emedan ingen Graf på theras egen Kyrko-Gård kan snarare öpnas, än hon blifwer upfyld med watn. Thenna Klocka wäger 11 och ett halft Sk:pund: guten 1624, omguten år 1711 hwarom tå warande Biskopen, Doct. Haq. Spegels nedanskrefne Rim på Klockan bära witne:

När Konung CARL war wida känder,
När Pästen smittat Swerges Länder,

[ 84 ]

När all Europa förde Krig,
I Norköping man gjorde mig.

1711.
Haq. Sp.

På Klockan står widare:

Jag är af gammal blefwen ny,
Mitt ljud kan höras up i sky;
Men när som Folk til Kyrkio går
Och genom trona det förmår;
At bön och sång blir hörd hos Gud,
Tå är det bättre än mitt ljud.

3. Böne-Klockan, guten 1632, omguten 1698.

4. Präste-Klockan, guten 1578. Wid slutet af år 1757, blef berörde Torn tilfullo upmurat och täckt. Taket är ganska lågt och platt efter Italienska bruket. med kortt afsättning och luckor midt uppå. Aldraöfwerst är ett korss, som stöder sig på en koppar Glob af 2 alnars diameter. Portalen är beklädd med twänne slags Swensk Marmor.

Kyrko-Gården innesluter en stor rymd: har många ljufliga löfträn, i lika distance ifrån hwartannat satte, och öfwer alt med Ringmur omgifwen, undantagandes på the ställen, hwarest Slottsmuren, Gymnasii och Scholæ-Huset, med flera, stöta intil. På samma mur äro 7 Portar, större och mindre; af hwilka trenne stå i Norr, twänne i Söder, och the öfrige twänne i Öster. Wid lilla Östra Porten är ett Benhus af sten upmuradt, hwarest the dödas ben, som på Kyrkogården blifwa upgrafne, kunna wäl förwaras. Thetta hur har ett högt spån-tak med spira och förgyld knapp midt uppå. Inuti wisa sig åtskilliga finrika målningar, wersar och inscriptionen, hwilka kunna upmuntra the förbigående, at uti the dödas ben betrackta sin egen dödelighet och skröplighet. [ 85 ]Jnnan wi gå ifrån Dom-kyrkan, wil man ej obemält lemna, at Götha Rikes Wapn, som föreställer ett krönt Lejon öfwer tre strömar i blått felt, har Sal. Biskop Spegel år 1693, på något ställe i Kyrkan, hwarest thet blifwit förlagt, igenfunnit och wid en pelare, gent emot Södra Kyrko-dörren, therest thet än i dag kan ses, upsättja låtit. Thetta wapn har Michael Hebereus 100 år förut, tå han med the Chur-Phalziske Senningebuden war här i Swerige, aftagit och uti sin dagbok infört[19]. Man finner ock af ett gammalt Messenii Manuscript. at på en lång Trappa, som gick up til lilla Orgelwerket, när thet stod uti St. Nilsess Graf-Chor,[20] innan Assessoren Per Mattsson Stjernfelt flytte thet år 1620 til Södra dören, warit ingrafne följande språk, eller Emblemata, hwilka måtte annat betyda, än the efter orden lyda;

Göthar wunno Rom.
Sverige undsatte Lübeck.
Ära är at lära.
Lär flera tungomål.
Ondt mönt skadar Riket.
Öl legger Riket öde.
Öd Skadedjur.
Låt Lamb gå i frid.
Minsta Kalf om 24 Lod.
Sätt wigt på Klockor.
Cols Bro hafwer i hwalf.
Föd icke Skadedjur.

[ 86 ]

Frid närer, ofrid förtärer.
Wänjs icke kräseliga.
Lär Orternas dygder.
Wanan gjör Förleken.
Täck med Tegel.

XI. St. Lars, eller Bonde-Kyrkan, är then andra här i Staden, hwaruti then thertil hörande Landt-Församlingen har alt sedan the Catholiska tider hållit sin Guds-tjenst, och är nu Annexa til Dom-Kyrkan; har ock fordom warit Dom-Kyrka, innan then förra kom til byggnad och fullkomlighet. Thenne Sokn räknas til Hanekinds Härad, och beskrifwes Kyrkan ther på sitt tilbörliga ställe.[21] Wid St. Lars Kyrko-herberg, som är ett Stenhus, Nordwäst utom Kyrko-gården belägit, står på Norra sidan en gammal Runsten uprest, hwaruppå läses följande:

SANTAU. LAT. RISA. STAIN. DANSA. IFTIR.
FASTA. BUNTA. SIN. AUK. BRUD. SINA.
TVA. GUDMUNT. AUK. SIGBIURN.
[22]

i. e.

Santö lät resa thenne sten efter sin Man Faste, och sine twå bröder, Gudmund och Sigbiörn.

En dylik finnes ock utom Hunnebergs-Tullen, med thenna påskrifft:

GUDURN. AUK. SIKSTAIN. AUK GIRI.
DAIR. RISTU. STAIN. AFTIR. ULAF.
BRUDUR.
[23]

i. e.

Gudorm och Siksten och Gere upreste stenen efter broder Olof.

[ 87 ]XII. Förutan thesse ofwannämnde Kyrkor, hafwa här i Påwedömet warit åtskillige andre så kallade Helgade Hus, såsom Franciscaner och Bernhardiner Klostren, Helge-And Huset och fem andre Capell; om hwilka alla med nöje kan läsas uti Biskopens Doct. Rhyzelii Kloster-Beskrifning, Pag. 76 & seqq.

Then här warande Hospitals-Kyrkan, tillika med Hospitalet, har Konung JOHAN then Tredje inrättat uti the gamla Bernhardiniske Klosterhusen, hwaraf någre äro ännu qwar af sten, såsom Kyrkan och flere rum under samma tak. The fattige njuta här rikeligit underhåll af Kronan, och wårdas, under Höga Wederbörandes inseende, af en Sysslo-Man, som icke är Prest. J Kyrkan hålles ordentelig Gudstjenst, af en thertil förordnad Prestman, som af Kronan har indelt Stat och Län.

XIII. Gymnasium och Trivial-Scholan härstädes inrättade Konung GUSTAV ADOLPH år 1628, tå i följe af sielfwa Fundations-Brefwet, 6 lärde Män sattes til Lectores wid Gymnasium. Men Drottning CHRISTINA ökte antalet med then sjunde år 1649, efter then inrättning, som wid andra Gymnasier i Riket war redan fastställd. Högbemälte Drottning satte ock Lectorerne til hjelp twänne Adjuncti och twänne Administri, hwarefter Hon sedan år 1652 d. 24 Dec. tilslog Gymnasii och Scholæ-Betjenterne af Krono-tionden i Stiftet en wiss indelt Lönings-Stat, hwilken än i dag är oförryckt, undantagandes några ändringar, som theruti sedermera äro gjorde.

Uti Trivial-Scholan underwises Ungdomen af en Rector, Conrector, trenne Collegis eller Hörare, och en Arithmetico, eller Apologista. Cathedral-Scholan, som i Konung GUSTAV Ericcssons tid här [ 88 ]först inrättades, war försedd med 6 Docentes: 1. Rector, 2. Theologiæ Lector, 3. Conrector, 4. Collega Primus, eller Grammaticus, 5. Collega Secundus, eller Donaticus, 6. Collega Tertius, eller Alphabetarius.

Stenhuset, uti hwilket Gymnasium och Trivial-Scholan nu hålles, säges hafwa i Påwedömet warit ett Convictorium, eller Communitet, hwaruti Chorales och andre Capitels männernas Vicarier, som i theras ställe höllo Messor wid the många Altare i Dom-Kyrkan, haft sin Matsal, och blifwit på Dom-Kyrkans bekostnad wäl och anständigt spisade och underhållne. Thetta Stenhus blef, i Kon. GUSTAV ADOLPHS tid, tå Gymnasium här anlades, högre byggt och öfra wåningen afdeld i twänne Auditoria, eller Lärosalar, af hwilka then ene kallas Majus och then andre Minus Gymnasium. Emellan thessa är Förstufwan och en kammare, hwaruti Auction hålles på the Böker, som här warda författade. Uti nedra wåningen är Trivial-Scholan: har 5 afskilda Classer, eller rum, ett för Rector och Conrector, och kallas Scholæ-mästare Lexan. The trenne Collegæ och Apologisten hafwa hwar sin Class. År 1700, tå thetta Scholæ-Hus, then 30 Jan., tillika med Staden, afbrändes, befallte Konung CARL then Tolfte genom skrifwelse, dat. Malmö d. 11 Julii, at ett rum på kongliga Slottet måtte Scholæ-ungdomen inrymmas til at ther få fortsätta sina studier. Men som Salige Biskopen Doct. Haq. Spegel i underdånighet föredrog, at thetta kunde långt bewämare ske uti Dom-Kyrkon, så blef thet ock bewiljadt. Jmedlertid togs Byggnaden före med all magt och flit, at Huset året therpå blef aldeles färdigt. Härom har bemälte Biskop welat lemna åtminnelse öfwer twänne Trivial-Scholans dörar med [ 89 ]följande Stenskrifter. Öfwer ena dören til wänster läses:

A;o 1700. d. 30 jan. Horrendo. Incendio.
Una. Cum. Meliori. Urbis. Parte. Ita.
Labesactata. Est. Vetusta. Hæc. Domus.
Ut. Tristem. Minaretur. Ruinam.
Et. De. Ejus. Restaurantione. Multi.
Desperarent.

Öfwer then andra til höger står:

Sed. Auspiciis. Et. Munificienta. Gloriosisimi.
Regis. Nostri. CAROLI. XII:mi. Mox. Ab.
Extremo. Occasu. Vindicata. Atqve. In.
Formam. Hanc. Pristina. Meliorem. Et. Longe.
Splendidiorem. Restituta. Est. Octo. Mensibus.
Toto. Opere. Ad. Diem. Usque. 20 Aug. A:i.
MDCCI. Feliciter. Consummato. Vivat. Rex.
Vigeat. Pax. Floreant. Studia.

XIV. Stadens gamla Sigill föreställer ett Lejonhufwud, omkring hwilket i brädden läses thesse orden:

SIGILLUM CIVITATIS LINCOPENSIS

At Staden förer ett Lejonhufwud til wapn tro en del böra tilskrifwas thes första Stiftare, eller någon Biskop, emedan Petrus Thyrgilli, som lefde wid år 1350, tå then stora Pästen, Digerdöden kallad, gick nästan öfwer hela werlden, befinnes hafwa fördt ett Lejonhufwud uti sitt wapn. Andre åter hålla före, at Staden tagit sig til märke Hufwudet af Götha-Rikes Lejon, såsom bewis, at han warit äldst och förnämst ibland Götha Rikes Städer. Dock emedan Sigill-stickningen är något mörk och swår at begripa, kan wäl wara, at theruti af början är ingrafwit ett Menniskio-ansickte, antingen en Konungs, som Staden grundat, eller förmåner gifwit, eller ock något Helgons Ansichte, såsom S:t Petri, Laurentii, eller någon annans.

[ 90 ]XV. Utaf the öden och märkwerdigheter som gjort thenna Staden för efterwerlden stor och namnkunnig, wil man nu sluteligen efter årtalet, som the sig tildragit, the förnämsta anföra.

År 1148 om Sommaren hölt Påwens Eugenii III Legat, Cardinalen Nic. Albanensis, i Linköping ett Möte, hwaruti han wille förena Swear och Göthar, som fins emellan woro stridige angående Ärchi-Biskops-walet och Sätet här i Riket, hwilken twist ej förr afgjordes, än år 1162 på thet sätt, at Ärchi-Biskop skulle wäljas af Göthisk Slägt och Upsala i Swea Rike förblifwa thes säte.

År 1251 lät Konung BIRGER här i Domskyrkan Kröna sin Son WALDEMAR til Konung, af tå warande Biskop Lars i Linköping.

År 1388 uphitsade Konung ALBRECHT, sedan han sluppit utur sitt sjuåriga fängelse, Tyskarna emot the Swenska, tå the förre med mord och brand grufweligen framforo samt upbrände och förstörde, så wäl thenne, som flere Städer i Riket.

År 1416 blef Dom-Kyrkan af Ljungeld itänd, wid hwilket tilfälle en del af Staden upbrändes. Samma öde hade Linköping af wådeld år 1546 d. 5 April och d. 18 Maji. Item år 1567 d. 20 Nov. så wäl här, som på flera ställen i ÖsterGötland, och ändteligen af then sidsta branden, som år 1700 d. 30 Jan. genom wåda upkom, hwarigenom hela Staden lades i aska. Hit kan man ock föra then grufweliga Pestilentia, som åren 1291, 1350, 1602 och 1711 grasserad och gjorde Linköpings Stad på Jnwånare til större delen blottad och öde.

År 1544 hölt Konung GUSTAV I. Riksdag i Linköping, under hwilken i synnerhet arbetades på Swenska KrigsMacktens förökande och förbättring.

[ 91 ]År 1598 d 25 Sept. stod här emellan Konung SIGISMUND och Hertig CARL, sedermera Konung CARL IX. thet så kallade Stångebro Slag hwaruti then sednare behölt platsen; hwarom med nöje kan läsas then utförliga beskrifning, som Lectorn och Probsten M. Pet: Schenberg, rörande thetta ämne, genom trycket år 1733 utgifwit. Efter Slaget träffades uppå Linköpings Slott emellan thessa stridande Herrar en öfwerenskommelse och förlikning, hwaruppå Konung SIGISMUND begaf Sig, med thet öfriga av sin Krigsmackt, till Polen igen.

År 1600 kommo Riksens Höglåflige Ständer endräckteliga här tilsammans, tå The för wigtiga orsaker upsade Konung SIGISMUND all lydno och trohet; och i thes ställe utwalde Hertig CARL till Konung af Swerige. Wid samma Riksdag är ock märkeligit at RiksRåden Gustaf och Sten Baner, Eric Sparre, Turo Bielke Nilson och Jöran Posse ställdes för Rätta och sakfältes. The fyra första undergingo dödstraffet: men then sidste, som erkände sig wara bråttslig och bad om nåd, blef till lifwet förskont.

  1. Se thes Beskrifning om Swerige, Lib. 7. c. 25.
  2. Seret. Palmskölds Msc. p. 280.
  3. de Jure Svion. Vet, Lib. 1. c. 3.
  4. Messenii Specul. Reg. Svio Goth. c. 20, hwarest han så skrifwer: Man wil icke låta oförmält, at Städerna fordom icke hafwa annorledes warit kallade, än Köpingar.
  5. Palmskiölds Msc, p. 279.
  6. Hr. Rydings Disputation, om Linköping, p. 24.
  7. Pag. 92. Andra Delen.
  8. Hr. Cancellie-Rådet Olof von Dalins Swea Rikes Historia. P. l. p. 362 i noterna.
  9. Stadsens Jord utgjör in alles 578 Tunneland. Norr om Staden 382 tunnl. 25 kappl.; Hårdwals-Hö 137 och 7 ottondedels lass; Ko-beten 54. Söder om Staden 195 tunnl. 13 och ett halft kappl., och Hårdwalls-hö 40 och 7 ottondedels lass.
  10. Altartafla, som här finnes, kan öpnas och tilslutas; Föreställer i präcktig målning å ena sidan wår dyra Frälsares lidande, död och upståndelse, och å then andra några Martyrers pinande: Är målad af then mycket berömde Mästaren Johan Hemskerk i Holland: Hitskänkt af Konung JOHAN then Tredje, som köpte henne för 1200 tunnor Hwete af en Holländare, som war på wägen at öfwerföra henne til Novogrod i Ryssland, tit hon war betingad.
  11. Then gamal Prädikstolen borttogs 1745, tå en ny, uti träd konstigt utarbetad, i thes ställe upsattes. Här ser man på sidorna rundt omkring uti Bildthuggeri åtskilliga Historier: ofwan och under stora Bilder och wäl uthugget Löfwerk, som gjöra honom rätt ansenlig och prydelig. Målningen är nu ej annat, än hwit oljefärg, innan Kyrkan hinner til then förmögenhet, at hon kan låta förgylla honom.
  12. Then nu warande Orgelwerket gjordes helt nytt 1733 af Directeuren Joh. Cahman, som efter slutat contract med Hr. Landshöfdingen och Consistorio undfick therföre 15000 Dal. K:mt. Thes inwigning skedde offenteligen then 19 Augusti, som war Dom. XIII. p. Trin. samma år, af tå warande Dom-Probsten i Linköping, nu Biskop thersammastädes, Hr. Doct. And. Olai Rhyzelius.
  13. Lectaren upbyggdes 1727 öfwer stora Södra Kyrkodören midt emot Prädikstolen: äger en skön målning och är inuti med bänkar för bägge Könen wäl afdelad.
  14. Uti Hög-Choret ligga begrafne Konung GUSTAV then Förstas Son, Hr. Sten, uti en uphögd Graf för Altaret. Kon. SVERKER then andres Son. Hertig JOHAN med sin Förstinna, MARIA ELISABETH. PhaltsGrefwen Johan Casimirs Dotter. Näst til Hertig Johans Graf ligger Hr. Eric Jöransson Gyllenstierna, som föll i Slaget wid Axewall 1565. Item Fru Ebba Grip til Norrby, Kon. GUSTAV then Förstas Swägerska. Icke långt härifrån är Biskopens Terseri Graf, hwaröfwer wid en pelare är uprest ett präcktigt Epitaphium af hwit och swart Marmor. Biskop Kettil dog år 1465 i Påsken och är begrafwen på Södra sidon om Altaret. Om the öfrige, så wäl Ridders-Mäns, som Biskopars Lägerställen här i Dom-Kyrkan, kan läsas Hr. Petri Dahlmans Disputation om Linköpings Dom-Kyrka, utgifwen i Upsala, år 1732, then 21 Junii.
  15. Framledne Biskopars Epitaphier, som äro här at ses, finnas anförde uti Hr. Doctor och Biskopens Rhyzelii Biskops-Crönika P. II. p. 144 s.
  16. Doct. och Biskop Spegels många och finrika, här i Kyrkan anteknade, Emblemata, är aftryckte uti 1745 års Uplaga af GUDs Werk och Hwila.
  17. Kyrkans Bibliotheque har wäl tilförene här uti S:t Andreæ Chor haft sitt rum, hwarföre thet kallas Bibliotheks-Choret, och hafwa Böckerna ther warit i Skåp inneslutne inom lås och nyckel; men nu äro the flytte up i sine under thet nya Tornet inrättade Bibliotheks-rum. Thetta Bibliotheque har tagit sin början och tilwäxt genom then inrättning, som ifrån äldre til tilbakars blifwit wedertagen, at efter hwar och en Pastors i Stiftet skulle någon wacker och nyttig bok hit föräras. Tå Sal. Archi-Biskop Eric Benzelius, then yngre, war här i Linköping Biskop, gjordes utskott af the böcker, som woro dupletter och befunnos mindre nyttige, hwilka blefwo försålde och andra nyare och rarare i theras ställe inköpte. Hwaruppå sedan hela Boksamlingen sattes uti sitt ordenteliga skick och ordning. Nu har thenna samling wunnit en ganska ansenlig och märkelig tilökning af nyssnämnde Archi-Biskops rara och utwalda Bibliotheqve, hwilket Consistorium i Linköping år 1757 inlöste för 12000 Dal. kop. mynt. Hela thenna Boksamling är redan upflyttad i the nya Bibliotheks-Rummen, wid och uti Dom-kyrko-Tornet.
  18. Then gamla Sacristian, som war af Telgsten och stod utmed lilla Södra Kyrko-dören, blef wid Tornets anläggning nedtagen, och thes sten til grundwal therunder anwänd.
  19. Lib. 4. c. 33. pag. 634.
  20. Thetta Orgelwerk har i långliga tider ej warit brukat. Tå thet nya Orgelwerket gjordes således alla blypiporna til Chaman, som them omstöpte och anwände til sitt behof. Stomen och thet öfriga togs, för några år sedan, aldeles bortt.
  21. Se andra delen af thenna beskrifning pag. 289.
  22. Se M. Göransons Bautil under N. 852. p. 242.
  23. Samma pagina uti bemälte Göransons Bautil.