Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 084
§. 84. Om Quartz-ämnen i synnerhet.
Sanden är til största delen Quartz; det tager jag an för medgifvit. Är sanden Hafvets Crystallisation, så är ock Quartzen det, så vida små Quartz är ock Quartz. Är Quartzen Hafvets crystallisation, hvaraf alla Bärg, nämligen efter hypothesen, måste komma; Huru skal han då kunna göras til en blott Petra parasitica? Han finnes bara i springor, säger man. Men, månne det består med sanning? Jag vil icke beropa mig på hvad jag läst i Land- och Rese beskrifningar om Quartz- och Crystal-bärg: kan hända man mistagit sig om arten. Men jag har ock sjelf sett Quartz på ställen, som jag icke kunnat reducera til gångar: och kommer han icke öfveralt blannings-vis före med Feltspaten? Samma spat fyller ock ofta bärgs refvor, skulle altså, med samma skäl som Qvartzen, göras til petra parasitica. Men nu constituera jämväl desse bägge de fläste bärg hos oss: kan ske ock annorstädes. Vi hafve här altså två slags petræ parasiticæ, hvaraf månge, och kanske de mäste bärgen i verlden bestå. Det samma kan sägas om Hornbärg och Skimmer, nämligen, at de gå in uti compositionen af petra ordinaria, och stora Bärgshällar, eller Bärgsklintar bestå deraf.
Efter min lilla förfarenhet, så kan jag ännu icke döma annat, än at alla fyra desse ämnen äro Urqveds sten-arter. I Särna fjällen uti Österdalarna finnes en grynaktig Quartz, af anseende, som en quartz-sandsten; men vid nogare skärskådan, finner man kornen til sjelfva sit ämne hänga tilhopa, lika som de verkligen vore sammansmälte. Nu har jorden icke någonsin kändt en så stor hetta, som kunnat smälta en sandsten eller dess korn tilsammans: och derföre lärer man icke kunna hålla denna sten art, som likväl täcker en stor del af bemälte fjäll, för annat än originair från Skapelsen: och tyckes mig detta Rönet allena göra tilfyllest, at visa det Quartzen är et Urqueds-ämne, och icke så alstinges en petra parasitica. Jag påminner mig härvid, at lärde Män varit, som af Quartzens glaslikhet tagit sig anledning at speculera på, om icke vår jord gått igenom eld. Det kan ej eller nekas, at Quartz och flinta är et naturligt glas. Efter vitrification är eldens högsta effect, och flere omständigheter synas concurrera; så får sannerligen den meningen icke färre sannolikheter än Vattuminskningen på sin sida. Man tror, at Cristaller äro bevis på, at stenen varit uplöst i Vatten, och sedan satt sig, lika som man ser, at med salten tilgår. Men har man icke ju så många prof af Cristallisationer i elden, som i vatnet? Metaller, Svafvel, Sten &c. Och sannerligen, så framt icke Bibliska Historien gåfvo anledning til annat, så skulle vi lätteligen tycka oss med skäl kunna föra alla Sten-Cristallers ursprung til eldens verkan.