Blanckamäreta/Epilog
| ← Sjätte akten |
|
Medverkande → |
Epilogus.
Edle Herrar, och wälachtade män /
Wälborne Fruger / och hwar vnger
Edle Jungfruer / matroner och Pijger / (swen /
Senast i speelet iagh nu framstijger /
Edher alle tackar store och små /
Som wårt speel med gunst hafua seedt vppå /
Thet edher alla är skeett til ähra:
Höge Personer här aff må lähra /
Såsom och andre i nidrige kall /
När the som bäst stå, achte sigh för fall:
Hwilket the kunne vnwijka för wist /
Elska the rätwijsan för vthan list:
Onde rådgiffuare icke höra /
Aff them sigh icke låtha förföra:
Bröder och förwanter på bästa sätt
Elske / bijthandes all ting medh them rätt:
Och ey them förijage från lään och land /
Så går them alt lyckeligan i handh:
Ther hoos och sigh altijdh wäl betänkia /
Land och Härader icke bort skänckia:
Vthan the gräntzer medh rätrådig macht
Förswara / som förfäderne ha lagdt:
Gudz ordh förfächta / och för thet strijdha /
Intet wrångt moot Gudh / och rätten lijda:
När Gudh förmanar Konungar til boot /
Til bättring skole the wara snar på foot:
Ey oskylligt skada til lijff och lem /
Myckit mindre wara sin barn så slem:
Breff och segell / och rätwijse förbundh
Hålla / så går them wäl i alla stundh:
Vndersåtherna äre them och godh /
Beredde medh them wåga lijff och blodh:
Men the som skole Förstar rådh giffua /
Och på theras wärff dagligan drijffua /
Ingijffue sina Herrar the anslagh
Som ähre rätwijs / och gudh til behagh:
Slå icke then nödstältes saak om kull
För haat / affuundh / eller och gåffuor skull:
Beliuge ingen om godz / lijff och ähre /
Och ey andras ägodeelar begäre.
För dy the kunne aldrijgh förmoda
Sådant kommer theras barn til goda:
Achte sigh grannerligh för Brunckes fääl /
Olyckan effterföllier them på hääl / (seedh /
Hwilken haffuer hafft / och haffuer ähn then
Hon slår Knagehalsar aff stolen nedh.
Sådant skolen i aff wårt speel lära /
För lärdomar medh edher hembära:
Ty för then skul hålles sådana speel /
Att man blijffuer warnat för andras feel:
Och vthi lijka ährende och kall
Händer gemenligan thet samma fall /
Om en wil icke vnwijka then root /
Moot hwilken then andre stötte sin foot:
Doch skal ingen ha then opinion /
Wij mena in specie någons Persoon:
Hwarföre hålles Comœdier rätt /
När the framställes på thetta sätt /
Aff inlänske Historier på gammalt wijs /
Hwilka i alle landh winna sitt prijs:
Och här hoos oss aff förståndige män
Sitt beröm haffua hafft / och haffua än:
Ty ach tas ey then oförståndighe deel /
Som sådan leek kallar narra speel:
Intet tingh finnes i wårlden så gott
Som ey lijder aff oförståndet spått:
Hwem kan och i wärlden alt så lagha /
Thet alla meniskior skal behaga?
En part lasta som saaken ey förstå /
Andra förtryta man kan giöra så:
Någre til sådant beweekes aff wreda /
Ingen kan sigh från förtaal vnleda.
Men iagh må bekänna / thet är wår tröst /
Wij achtom ey the affuundz balgars röst /
Förmodom wisserligan oss i dagh
Haffua leeckt rätsinnigt folk til behagh /
Medh hwilkoms gunst wij läte oss nöya /
Och wele them ey länger här dröya /
Sedhan wij haffue them låtet förstå
Hwarföre wij nu sådant speel begå:
Nämbligen effter wår Præceptor kiär
Medh andre Rijchzsaaker betungat är:
Såsom och tröttes medh thet arbeet stort /
Hwilket han hooss vngdomen haffuer giort /
Then öffuat i konster / dygdh och ära /
Fast månge Personer witne bära /
Them han har lärdt här / och i andre landh /
Och önske än wara vnder hans handh:
Men effter han sådant ey länger kan giöra /
För the orsaaker iagh lät ehr höra /
Oss och wäre förwanter til behagh
Haffuer han hållet thetta speel i dagh /
Oss til Valete / och tusenn godh natt /
Hwilke han har wäl på fötterna satt /
Och önsker fast effter sitt gambla wijss /
The alle vpwäxe gudz nampn til prijss /
Sitt Fäderneslandh til myckin ähra /
Til hugnat theras föräldrar kiära /
Så och förwanter / och wänner alle /
I theras hand wil han them befalle.
För hwilken önskning / och store arbeet /
Och all wälgerningh han har oss beteedt /
Tackom wij honom aff hiärta och modh /
Äre tacksamme så länge wårt blodh
Är warmt i wårt bröst: Så har han förtiänt
För thet han oss har til myckit gott wäändt:
Ty önskom wij honom lycko all stundh /
Så och edher alle aff hiärtans grundh:
Thetta wille iagh ehr lätha förstå /
Vthi fredh må nu hwar hem til sitt gå.