Byyrallor II/Po teaatrin i Nyystaan
| ← Huleiss tjärnjin båota karin senn fö syypasi |
|
Ståojuuvvarin → |
Po teaatrin i Nyystan.
(Astu faar tałar åm ä.[1])
Ja va ti staan i tiisdast mä i pääronlass, å så haa ja tiliikamääd na bistyyr mä in härasöning, fö ja haar in tingssaak såm ska föri no vä tinji, men ja feeg int rååk an fören seint po kveldin. In bondmenstjo kann no aldri bigriip vann tåkodä härrar haldä til ä, isynnerheit tå ä liidä ti neetrin, å nåo freista ja löip å skååd, åm ja sku hitt an, men int lyckast hä fast ja sprang fraka stjuussin.[2] Ti sluut måtta ja ta kvartär i fatistaan.[3]
Men så veit di no int ga ligg naon gang teidä stassbåovan, uutan ji åpp halva nattin, ä int teksa ja böri draags mä na liggas ja fören anna fåłk, så ja böra no siti å brask åm eitt å anna där i kvartäsgååłin, å best ä va biräätta di ä sku va in tåkindä teaatär, elo va saajilin di kalla ä, sama kveld po i dä Brannkåårshuusi, in beta fron ryysstjörtjon. Di haa jo uutstelt meijäriismöri där i fjåoł såm ja va å skåda påå.
Tå ja no int haa na anna ti bistyyr tenkt ja: ja ska no ga skååd åtminstoni uutanföri, hur ä no siir uut där.
Tå ja kååm ti bråovin där kååm fåłtji bå gaa-and å tjöörand mä iisvåsikan i ståora håopar, å all tråppa di ååv inn. Best ä va kååm ein såm tjend mi — int haa ja så nåoga reida påå va an ji fö slaa andä; men an määra si jyst ti ga inn, å böra sej åt mi fövaa ja ståo uutanföri. Ja saa no åt an hä ja visst an sku int slipp in för assint[4] å int vila ja no jyst bitaał na fö pjaasriiji heldär, såm ja no jissa ä sku va — för härrskapin vill no så jään draags mä tåko — tå an int träng bitaał na fö gussåoł, såm an fåår höör varin sånndaa i tjörtjon.
Men hu vi no böra tałas vedär åm i dä, å tå ja fee höör an sku fo sii altihåop så braa an vila för in mark, å tå ä no lyyst så förhääda juust där, tenkt ja: faan månin ii, ja fee no så braa bitaałt fö päärona, så sama kann ä no va. Å tå fååłd ja inn mä an.
Ja a lääst po tiidninjin hä di sku a ripräära åpp i dä huusi fraka smułon sedan smöri va där, fast ä va förhääda fint dä tå rej. Men no va ä neestan ti fiinast ja siitt. Hä fee ja sii tå ja kååm åpp po lektrin.
Teaatrin ha int börja na tå enn, så i dä ståort fålåtani[5] dä mitt fram va nedäslefft. Hä va så vakärt råosa å błåoma, ti fålåtani, så nåo va hä mytji grannan en ti vakrast sengfålåtanin i fłicklåftin i Vööro. Strakst dä nedranföri sååt no visst i dusin błååsarar å fiåołspelarar & tråmbarar, å di föört in tåkin föfaaseli musiik, så ä va neestan såm ä sku a gaai mitt jynåm ein ståndåm. Endå andä gubbin såm ståo jyssåm po in stellning, tykt ja, å vend ryddjin teel, an haa tan snöud ii si. Jyssäm an ståo å int veta o nainting, rykt ä teel ii an å an kasta åpp arman, ä mä ti sama dundra di teel mä all sårtäs instrument så ä skaar i öörona, å all spelarar fååłd präsiiss ett va han skaka arman.
Best ä va ja sååt ä skåda kring mi å höört po musiitjin dråo di åpp fålåtani, fö ta sku teaatrin börjas. Innanför i dä fålåtani haa di uutmååła in håop mä byggningar så förhääda präsiiss, såm alt sku a vari levandis, fast ja no måtta föstaa hä ä va bara mååła. Strakst baaket kååm di fram tå in heil håop mä fåłk, karar och kvinnor, så uutförbaiska vakärt kłeedd, såmbäł ti na sårtäs såldaatar mä langa jiväär. Kvinnfåłtji di haa stacko strimppatjåohlan,[6] såm räkt döm in beta nedran ån kneenin å va randa mä all sårtäs färgor å uutstyyrt po all fasåonar. Int veit ja åm ä va na övädeilar elo viitbłuussar, va ä heitär, såm flickona i våran byy pa nyti ståndåm, såm ein deil haa ti błuussar, men såmbåł va netjin po arman.
Heila håopin o teidä böra spring åm varaar, fram å tibaak, å all sjang di så åorijäälit å fååłd ett speli. Ståndåm sjang di all po ein gang å freista han såm sku va väłkast, men kvinnfåłtji måtta jo va sembär tå karan håila teel så mytji di årka.
Ståndåm skapa di till si, tan ein värr en tan annin, så ä va i åorijäälit kattsmaał.[7] Ja frååga ov andä såm sååt breivä mi va ä haa ti bityyd elo va ä va fö fåłk, å tå saa han hä di va fron Häłsingfåss å i dä grasäärasi deiras kallast Karmin. Teidä viisona di sjang ha ja aldri höört förr, å int kunna ja höör åołin tå ja va så langt fråån. Ja höört no int als va ein o karan saa tå an sjang; ja tykt an płåtra na uutlenskt, å hä va ä å, fö ja fee höör baaket hä ä va in tyysk.
Ja fundäära skarft fövaa di kalla rijäärasi sett ti Karmin, men tå ja lyyddist in stånd höört ja ä va ein o kvinnfåłtji sett di kalla po ti viisi. Ja jissar on sku no fol lååss va såm na sårts huvoträä, sa Vööbåovin, fö ti aar ti liit elo riit si åppet, så di täföri a hitta påå ti jiv on i så åopasslit namn.
Millanååt huld di åm hałsin å pussa varaar, kvinnona å karan, men ståndåm ååtär va di åokåntant.[8] Ondä Karmin tyktist teidä karan ha na brååk å fysk åm, fö fłeira styttjin åå döm sku a vila hald ååv on. Ä va jo in heil tråpp aar fłickor å, å ja tykt di va liik grann, men int vila hä karaspöötjin jyst bryy si åm töm så mytji såm åm ondä Karmin.
Tå di a haldi påå å entäära å sjunji in lang stånd å a vari uut millan å kleedd åm si, kååm andä tyystjin å in annin i tviist. Andä annin va in förhääda feit påmbil, så ja tyckär an sku a kunna slå ihääł tyystjin, fast, int va han så liitin han heldär. Di vaart åosaams åm ondä Karmin, men int vila ti ji si vartjin deil.
Tå di a staai å tråssa uut varaar å skuri tendrin in stånd, kasta di åå si kleenin båå tvåå å rykt fram så åorijäälit langa kniivar, så an a kunna riktit vääł stryyk döm mitt jynåm in menstjo. All ti aar a trilla ååv uut tå, så di va ömsand in teidä hååd slagsbultan. Jyssåm di a rivi fram kniivan fekta di meddöm po alt sett å viis å sprang ihåop taag po taag, å tåo faartin, men fö varin gang stritta di tibaak såm tuppan. Ä va präsiiss såm di sku int a tröösta napp taag i varaar.
Ja vaart na liiti haj, ja, å tenkt ti tåotjin sku böri stick liivi uu varaar po ałłvari, fö så såå ä uut, så ä va näär ja sku a kasta mi nedär fron lektrin å sprunji ihåop meddöm, men tå ja såå hä injin rööddist o tei såm va dä nedär, så tenkt ja antinjin fövilla di öögona elo så spetaakłas di bara.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här. |
Ja hinda nettåpp tenk i dä fören tei såm va täär ilaa mä teidä ränjilan sprang millan. Tvåå styttjin kååm fram mä vassen rivåll å stack andä feit undi nesan å sjang — fö di sjang heila kveldin i stelli fö ti taal — åt an hä åm an int sku stick bårt kniivin, sku ti va ti sama såm sku kryyn åm an mä vassin kuuło i skallan.
Fast an va så piin arg måtta an ji si, men an sjang åt döm, fast di höött åpp mä rivållan siin, hä döm sku bara akt si.
Tå di ti sist felt nedä fålåtani för aaron gangon å dråo åpp ä tibaak va on ömsand ondä Karmin. Strakst baaket kååm tyystjin innspringand å tåo mitt åm on å va så saajiliss yntjili å böra spring å kring on å skapa till si naa såm tå in uutsvelt vil ha si na maat. Men on vila int jyst bryy si ståort åm an, uutan sku a vari fönöigd ti slipp an. Men int jeeg han bårt fast on viisa uut an å int slefft han uut henn heldär. An vaart gaałnan å gaałnan tå on skaka po huvo fast hur ill tell an va — för ä va no fol
|
|
En eller flera illustrationer borde infogas här. |
(An ströik kniivin on måot brysti.)
na friias po fråågan — så ti sluut reiv an kull on å ströik andä lang kniivfenilin on måot brysti så on lemna ligg.
Endå ä va riktit så ja vila fłyyg åpp tä ja sååt, för ä va jo präsiiss såm i dä spetaakłasi sku a barka åt ondryymi. Di kååm innspringand mä ti sama all ti aar tå tyystjin ståo po kneenin å bitrakta kvinnon tär on låå. Tå sku ja a vila sii va ä vaart teel po sist byyti, men di rulla nedä fålåtani tå, å fåłtji såm a skåda påå böra slåå ihåop hendrin fö brinn tjära liivi; di föråndra no fol si liika mytji såm jaag ti å å tykt hä di rijäära såm na vildar.
Tå di rulla åpp in gang teel ståo bara in pa styttjin där innanföri. Ein o töm va ondä Karmin, men int feila hon nainting. Ä syndist int helst hä błuussin hennas va na såndäskuri. Å tå rulla di nedä ti baak å fåłtji jeo tedan.
Endå i dä va ti all sjuuförhäädast spetaaklasi ja enn a siitt i miin dagar, å ä såå no så saajilis ałłvasamt å nessviist uut ståndåm så ä va reint uut så an böra vent ä sku vaał brååttåm.