Byyrallor II/Tå väädin hengd po in stråmpsticko

←  Förord

Byyrallor II av A. J. Nygren Tå väädin hengd po in stråmpsticko

Tå vi va ti jessbäs  →

Tå väädin hengd po in stråmpsticko.

(Faar å handlarin risonäärar).

— Nå va ska ni handil i daa faar?

— Ä vaał fol int så viilyftot hä, jissa ja; slantan sitä såm di sku va fastbeka no fö tiidin, sä an ska ha skarp naagłar han såm ska fo lööstskrapa döm. Nej, ja tenkt åm ja sku fo mi fö tiiji penn smaałtobak.^[1]

— Jaa, ja jissa ä sku va na tåko. Hu mytji ryyssbłaad å smaałtobak ni ska no ha tugga åpp i väädin å hu mang bussar ni ska no a buri inni mysson^[2] sedan ni börja med ä! Sku no in vintäskrind föslåå?

— Vart sku in skrind kååm, tråo do? Sku do a samła ihåop bussan ja a gaai å buri rej i onjä spjeldamysson å raad döm til in raad, så räkt no fol radin in i Ryyssland. — Nej, no tenkä do ji mi fö knafft, rull taan in beta teel! I siistis in daa fee ja braa sårt; skååd ett no så do int jivä na anna slaag onjä gangon.

— Nå no haa ni, ja tråo ni träng int knöut^[3] po i dä. Ja siir hä ni gaar å bjeer in błeckkanno i handin; ja åppsalväära^[4] int hä föst. Ska ni ha sirappin åt tjärnjin elo ska ä va bara lampåljon?

— Jaa, ja tenkt ta na liiti åljo. A sku int vääł va rååd påå ti bränn na åljo anjä vintätiidin, tå ä ji så liiti o pengan å fötjenstan, men pärttona haar an int ti hands stendit, å kvinnfåłtji kann int va uutan eld tå di ska i föusi,^[5] å så vil an no let lamppon brinn nain stånd i stygon å; fast vääł sku tåki va åonöödot fö mang, fö tå ä vaał så mörkt så an int siir spått så kann an ga ligg.

— A i bara ni såm i gambäł å snaart ska döj, veit ni faar, såm tyckä po ti viisi; alt fåłk böri no fö tiidin skaff si lamppor å bränn åljon fö varenda kveld.

— Jaa, fåłtji vaar åoföståndoan po mang sett å viis jo lengä väädin staar; di bör int ha na håo å laag messi mä nainting.

— Ni tałar aldeilis hä såm int passa si ti na no, faar. A i reint uut synd ti taał så dä. Nej, tjööpin ni bara in nyy lamppo teel, så ni fåår juust i stygon. Freistin skååd po teidä såm hengär i taatji.

— Nää, int tråo ja ja bryy mi åm, Ondä vi haar i altfö braa; on haar i głaas enda åpp å int nain kåpp, såm kvinnfåłtji saa i siistis in daa — —

— Ja tråor ni böri taał så ä faldä po riim? —

— Di meint on haa int naon tåkondä kuupo, di kallar. Po riim, segä do? „Man skall prata med rim och reson“, mins ja in kaplaan i Vööro saa åt mi in gang. — — Nej, bjuud int uut åt mi na meir no, för int haa ja pengan ti alt onjä gangon. Va såm ja nöödoast sku bihööv, sku va in nyy mysso. On a vaari kłaar all^[6] onjä no sedan ä a böra vistas så mang härrar jär i byyin, å jo meir di kåmbär hiid, tess meir böri fåłtji sliit myssona. Ja mins öman^[7] int ä va na härrar int tränga han tjööp mysso på mang härrans åår.

— Va i väädin ha ni no rååka uut föri för härrar, såm a sliti såndä mysson för är?

— Nej, di haa mi ti jäär ä sjöłv, tå ja jemt å samt ska mått ryck å riiv i spjeldi,^[8] tå on ska ååv å påå, aldeilis no sedan ä vaart så dä mytji o tei såm a gaai i ondä siminarjon, å så ha no lantmetarar å prästar å evanjilistar å tåkodä fääłast så mytji, så. An sku raakt bihööv böri ga mä mysson i handin no, å int hav on po huvo na.

Ja höört prästin kłaga i såndast, han å, yvi ondä fååfengon å hööfääłin å meint ä sku bark skåogsveejin til i dä iilakryymi fö tei såm gaar a i fö viilyfto åå si i kleesdräktin, men ja tykt ett va an saa vila ä bjeer po kvinnfåltji ti mest, fast nåo tyckä ja an a kunna viis veejin åt mytji karar å, såm lååss va så fryysand i föötrin så di mått ga mä tvåå pa skåovar. Men ha an viisa bårt tei såm gaar ä slabbar mä teidä kłånsjidånsjan di kallar, ha an måtta föłg määd sjöłv å, för an nytja jo döm han å, tan leidinjin. Nå ä ji no entteliigen int na ti åndä påå hä in tjörkhärr vil ga mä fyyra föötär — skåovar, vil ja sej — men teijä

(Tjärngan rada ååv tiid neestan fron varenda gååł.)

mang siminaristan sku jöłpand braa reid si mä i pa rikti rååbarka barkaskåovar.^[9] —

— Ni i riktit illsinna po gambä dagan faar, höö ja. Vem trảo ni sku kunn va härr mä i pa barkaskåovar? Nej no ska ni ta å stjick nain o edär prikopiltar elo illfrantar^[10] ti siminarjon ä.

— Int ein eida. Åm di enn fłeir sku va, en di ji, fåå di lååv å ta gräfton po akslan allihåop. Do sii no fol hu pjaso^[11] di vaał tå di kåmbä taan dä. fron Nyykarbi. Di haar all sårtäs jåånor fö si såm åpptenkas kann. Di spetaakła jo enn i tenna daag yvi i dä pjaasriiji, såm anjä Wessas Gaabilas härrin haa fö si in gang i skåołstygon, föst gangon an kååm fron ondä siminarjon. An fee jo narra in heil håop mä fåłk ti kåm åsta lyyss po si. Å anjä våran läärar i no assint na betär, fast hu di brååkar åm an å segär an i så simpäł å låågdreiji, så an helsar po alt fåłk. Ja tyckär an kan int kall hä fö na låågdreijit, tå an ska mått ta åå si mysson för an.

— Hu jeeg ä riktit teel, hö ni, mä i dä pjaasriiji i skåołstygon, ni tałar åm? Ja mins int til ä als ja.

— Nå si an, stjicka jo uut båkaavłin,^[12] mins ja, åm hä an sku hald in samankåmst i skåołstygon. Å fåltji tenkt no, tå an a gaai å studäära så dä leng, hä an sku kunn uutlegg naon smuło o gussåoł. Ja mins tjärngan rada aåv tiid mä nessduukan å salmböökrin i handin neestan fron varenda gååł. Å tå di a samła si stygon full va ä så di vila böri tårk tååran rej po förhand, innan an a hinda sej eitt enda åoł.

„Ä i naa va andä vaart dukti, såm ji så ung å a sluuta draags mä onjä syndo väädin rej“, saa di å håosta å puusta å venta hä fökłaarinjin sku börjas.

Men tå an då entteliigen kååm inn å stelt si baak båołi mä in ståor tiidopääro^[13] po in stråmpsticko å int als tåo fram naon salmbåok, böra fåłtji skååd så öögona vila fall döm uur huvo. Ja måtta böri håkär å skratt tä ja sååt, fö makan ti gaałnskaap ha ja int siitt. Tå fåłtji venta ti fo böri sjung in salmo kååm an i stelli inslimbrand mä in pääro å böra fökłaar hä ä va väädin såm hengd po aksołin senn. Såmbä tenkt stiig åpp å ga heim ti baak, för ä såå jo uut såm an sku a vila jää narr o heila byyin. Men tå an no böra uutlegg å prädiik viilyftoan yvi ondä pääron å såå ałłvasam uut, måtta no fåłtji siti i still å lyyss po an.

Nåo huld an no påå visst in tiima å vend å vreid å trilla ondä pääron po stråmpstickon å huld i föfaaselit langt tałan. Stråmpstickon va in jäänaksoł

(Tå an böra viilyftoan prädiik yvi ondä pääron måtta no fåłtji siti i still å lyyss po an).

såm di a stuttji mitt jynåm väädin å ein enda va i Lappland. Å kring andä jäänaksołin trilla väädin åmanåkring såm in snurro, meint an.

Ti sluut tåo an fram in trinnpääro teel o sama slaag å saa hä va såołin. Å tå böra an trill väädin elo jåołin kring såołin, så ä vaart naa såm tå tjärngan pa siti å nyst. Å tå meint an hä po ti viisi jeeg ä teel hä vi haa neetär å dagar å såmarar å vintrar. Mä ti sama an huld påå så dä tenkt ja jyst stiig åpp å frååg ååv an åm an kunna fökłaar fövaa int ondä gambä sjuudäladon,^[14] ja haa, såm va så rutin så on va fäädi ti sekn ihäop, int ramła nedär tå väädin trissa påå å slengd å kasta si po ti viisi, an saa. Men ja tenkt, an vaał no fol fo taał uut föst.

Tå an a haldi påå in hałv tiima vaart tjärngan arg å linda in salmböökrin i nessduukan å jeeg heim. Va sku ti bryy si ii åm väädin va trinn elo fłaat, elo åm on liikna in råovo^[15] elo in pääro; di sku a vila höö na gussåoł ti. Å nåo kunna di jo bigriip hä int kan hä väädin snurr å påå såm han biskreiv ä, fö nainting sku jo int kunn halls i still tä. Å vadan sku andä tårtjilin^[16] a fååi väät hä int naon menstjo kann fo reida påå. Ti böri tenk an ska kunn fo na reidiheit åm tåkodä, ji så raakt åomöilit såm ti ta nedär in stjääno. Hä mått jo varåein bigriip. Å ti böri studäär uut ä mä trinnpäärona lää no fol all minst ga fö si. Men all tåkodä såm vaa ti härrsluntar vil di böri jykäł mä bara jåånona å pjaasriiji, så ä mått sääkärt va po ti viisi så ä snurrar å dansar döm i huvo naon smuło millanååt, ä täfö tråo di ä ska va väädin som snurrar. Så mått ä förhaa si fö döm.

— Jasså ni tråor hä ni, faar? Men åm ni sku a lääst va såm staar i natuulääron, sku ni int ha rååka po ti villoveegan, ni no tyks va påå. Tedan sku ni a fååi läär är, hä ä ji sant hä väädin snurrar. Fövaa sku hä va na åomöilit, tä väädin i trinn såm in pääro, säm sakt va, fast on siir uut såm on sku va fłaat?

— Jaa, do i no ein do å såm jään letä narr di, millanååt do sjöłv staar å narrar anna fåłk po kaffi å såkri. Aldri ha ja siitt naon gang enn, fast ja i sjuutti åår, hä väädin a håppa å dansa elo hengd po naon stråmpsticko, såm di no vil böri hav on ti jäär, å int kåmbä ja ti sii ä heldär, hä tråo no ja. Hä on i naa så näär trinn hä vil ja int va måot, tå ä fins fåłk såm a sigła kring on. Å till ti meir så bryy ja no mi assint ii va skaafna on haar.

— Å ä lööna no fol int si för är ti böri studäär na meir no po gambä dagan. Ni siir int na meir å int tråo ja ni kann lääs heldär, fö di tryckär neestan all böökär po latiin^[17] no fö tiidin, å ni pa jo sej po lääsförhöörin, hä int kann ni lääs latiin. Täfö båoda ni jyst ha påikan edär ti lääs naon smuło, så helst ti sku böri föstaa si påå hä väädin trillar, tå int ni ha hinda jäär ä sjöłv, fast ni rätt no ska fööras ti tjörkbackan. Bö ni int vaał svaag i beinin rej? Så dä lang veeg såm hiid sku ja int iiss gaa tå ja sku ha tvåå hestar i stalli såm ni.

— Int tråo ja di fäär föö mi ti tjörkbackan så fåort enno. Int i ja så beinsvaag såm do tråor. Ja haar märrin miin så rokot skåodd å no, fö näävarand, å fåłan nens ja int tjöö määd, fö ja ska hav an til in baanalöipar^[18] enn, ska do fo sii. Tå jir int ä väärt to kåmbä mä tenn rutt. Ja haar an åo intjöört enn, så an i vääł dååłi ti löip, men ja a siitt åm ja sleppär an ti ta i sträck,^[19] sku di fo kååm fast lanssöninjin å prästin, så sku di mått ga i tappning.

— Lanssöninjin å prästin lää va dååłi tå ä bjee ti ta i sträck, ha ja höört, så jir int fåłan eran betär, vaar int ä ti nain baanalöipar.

— Do i braa ti bruuk munnin denn, din rackar, höö ja, men do ska no nainting fundäär påå, tå do staa jär å vriidä struutan åm dagan. Nej no mått ja knall ååv heim ti baak.

---

1. Rulltobak.
2. Det är sed att förvara tuggbussar i mössan.
3. Knota.
4. Observerade.
5. Fähuset.
6. Utsliten.
7. Under tiden.
8. Skärmen.
9. Hos allmogen brukliga hvardagsskodon.
10. Okynniga pojkar.
11. Löjliga.
12. Budkafveln.
13. Tidigpotatis.
14. Sjudarlada.
15. Rofva.
16. Ordet torde härleda sig från namnet Torkel — Torkel Knutssons tid.
17. Med antiqua stil.
18. Kapplöpningshäst.
19. Galopp.