Byyrallor II/Tå vi va ti jessbäs

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Tå väädin hengd po in stråmpsticko
Byyrallor II
av A. J. Nygren

Tå vi va ti jessbäs
Huleiss tjärnjin båota karin senn fö syypasi  →


[ 18 ]

Tå vi va ti jessbås.

(Bråtaris måor slaprar å påå å biräättar ä fö meeg å na aar).

Hö ni, menstjor, jir ä na veeg elo enda teel i va döm segär,[1] hä Hesi Baat å Kraka Janni vaart hiissa po tjörktaatji i såndast? Åm så ji, vaał vi no fol båda ti jessbås[2] no snaart. Ni fåå no fol hald pääli ni, såm i ung; ja fö menn deil bö no vaał fö gambäł ti päälhaldar.

Jessbås ja. Endå tå ja tenkär ett så nåo ha ja hinda va po mang tåki i väädin. Men ti all väłkast ja mins ja a vari mää påå, va tå anjä Braka Eerk vä Skatabackan, di kallar, å Kassas Ann Liis jift si.

Ton gangon bihööva di int bikłaag si yvi hä di a fååi fö liiti fłeetor å starkvaror, tei såm a vari hööfääło å staai å jöömd si i dörarååin, öman anna fåłk a kalasäära. Jaa, ni skådar råołit, men ä i riktit sant, ja a siitt hä tei såm vil hald si väłkast po jessbådin, staa di å jöömä si i råånan. Å så pa di ha tåki illevand åm vem såm ä a räkt teel ååt, å vem int, tå ä a vari nai jessbåd, men ondä gangon ja tałar åm höört ja int hä na tåko kååm po fråågan. [ 19 ]

Men int va hä heldär jyst präsiiss fö tan deilin ja a haldi ä i minni, uutan för ä va ti råołiast ja a vari määd åm, tykt ja. Sessin ti båołi å ta är vassen kaffikäpp, fast ä i mest kåoka po käoni, så ska ja öman ni drickär taał åm för är va ja mins. Å ja juuvvär int na, fö ja nytjar så liiti o saninjin, så on räckä så vääł teel, så, såm förriga fłickon saa.

Si andä Braka Eerk va in tåkindä såm böra spring ä frii bitti. An va no fol knappast tårr baak öörona tå an böra fääłas å błååk po Laggas Fiias låfti. Men in lang ränjil va an, fast an va bara in aderton, nitton åår. A fłickspöötji hon vist int betä fö si en slefft in an hon, varin gang an kååm böögand. Hä sku int on a jåort. Fő tärijynåm kååm on si i na sembä skåovar en on a vari förr ii. Men ä sku sääkärt va in lääpeng för on, tå on va så hööfääło å håplo,[3] såm on va. On vaart jo all stans haldi för i fłågjuur. Sku on a jåort räätt, sku on a kasta in vatustjuuło[4] baaket Eerk, för an va int na anna en fullkłappa o iilakheit tå enn.

Ha Braka Eerk havi snaijo[5] sam na anna fåłk, sku an jo a måtta ta Fiia, tå an visst hur ä sku gaa, men an övigaav on han jiinast, å i hä jåoł an no fol ett va an haa veti teel tå enn, säm sakt va. Var å ein veit no hu Fiia haar ä no. Men an vaart jo sedan såm anna fåłk Eerk å, tå an vaart gambłan.

Nei hö ni menstjor, ni sitä bara å drickä tårr kaffi, sii ja; ja tenkt ni sku dåpp å laa ii är teidä fłeetona å, täfö sett ja fran döm. Ni ska jäär hä no å int va pjaso. —

[ 20 ]

Men tå kann ja int mins hur andä Brakarin kååm si ti böri frii ett Kassas Ann Liis. Di fundäära vääł hä nain sku int vil hav an sedan an övigaav ein bruud, men Ann Liis hon tykt sääkärt an sku mått dååg liika braa såm nain annin. Å syymon va hä, fåłtji tränga int leng brååk å taał åm döm, fören ä hööddist hä di a taiji uut lyysninjin.

Å tå di böra stell ti jessbådi visst no faa våran å måo våron hä vi sku vaał båda. Ja va fłicko ja tå enn å åojift, fast ja no fol va måot in tjyvosjuu åår, — å int tenkt ja no hä ja nanstin sku vaał jift heldär, tå ja a hinda så langt, men an veit int na po förhand hur åorijäälit undilit sâm kan stjee i väädin. Visst tenkt ja naon gang hä Hannasin å ja sku mått kåm ås i laag, fö vi va jyssäm så po eitt uutet alt, men int så ja no leit po ä na faali mytji. Å int jeeg ä jo så heldär. Tå an vaał så gambäł såm jaag å a jynåmgaai eitt å anna i väädin, tyckä ja fö menn deil hä an int träng stjöms ti taał åm tåkidä na meir, å täfö segä ja ä å.

Tå måo våron fee väädär ii hä vi sku vaał båda ti jessbådi, haa on faa våran ti skaff heim i kvartä starkvaror, å så havi jyst strakst föruut tjööft na liiti prisiveerand ov in dråpagubb[6] å i dä błanda vi i starkvarona, så vi sku ha ti veet tungon ii åt bådarin, tå an sku fääłas. Å tå an kååm båda an meeg ti päälhaldar, å hä kunna ja int tråo ja sku vaał. Ja fee brinnandis brååttåm ja strakst ti böri skåo åpp svartkłäninjin menn, å ja laga an så braa, så an sku dååg po i jessbååd enn i tenna daag. [ 21 ]

Tå jessbåsdaain entteliigen kååm, spend faa våran i röödin å stjuussa ås ti jessbåsgååłin. Föfaaselit mytji fåłk va båda. Bjärkan va nedästöitt i jåołin alt fullt, å vedä liidätaatji haa di fastlaga in åorijäälit lang fłaggstang.

Tjärngan sprang å fyska påå å röört i gryngröitsgryytona mä stakan, såm va mest så ståor såm sörprööraran. Ja tråor all tjärngar fron tan deilin o byyin tä jessbädi va, kåoka gryngröitin å laga teel. Karan ti sååt i liidär ä lador å skała päärona å jeila strömgan elo sprang å baar ihåop båoł å seet å träätalldrikar å triitinnagaffilar — fö si tå jessbådi sku va na liiti väłkan en vaanlit på va, kunna di int staa å vess bara simpäł träästickona ti jit määd.

Tå ja kååm inn huld di jyst pää å sluuta kłeedasi i stygon. Fransalakanin haa di hengd po veggar å taak å åvanpo lakanin haa di riitningan ti å, såm vaanlit pa va. Åm ni skådar ti dä po veddjin sii ni sama särt; ä ji „Kärleksträdet“ å „Den nya männerkvarnen“. Di vaałt tjööft fö tiji penn styttji ov in finsko såm fääłast å såld riitningan ä ruutakłeenin.

Tå ja ståo å skåda dä po va di a kłeedd, kååm trii tjärngar innspringand å leit åm si, så ja vaałt riktit haj. Di sku mått laag maatin i stygokamarin åt prästin å kłåckarin å skåołmestarin å int visst di hur i väädin di sku laag ä, fö si ä måtta jo va na liiti fiinan en för anna fåłk. Ja måtta jyst böri jöłp tjärngstackaran ja, fö ja a vari määd naon gang förut å passa åpp prästan vä lääsförhör. Sku tjärngan a fååi rååd si sjöłv, så sku di a laga maatin åt härran i så föskrättjilit ståora steinfaat, så di sku a vaałi rädd, men ja visst no hä all härrar jitär åorijäälit liiti, så ja saa åm di sku öis i na småå påslinsfaat [ 22 ]sku ä räck vääł teel. Ja pärra å spetaakła na liiti mä kåckan baaket, mins ja, å frååga åm di int visst hä härran int pa ha na beltisreimar kring si, så di kann int fo jit liika mytji såm tei såm kneppä belti ett va di a jiti, åm di int ska sprick.

Tå fåłtji a biida in stånd kååm di då tjöörand mä prästin. Ja ståo jyst i fåston tå an kååm. Jyssåm an a hinda ga inn kååm brogåmmin, Braka Eerk, å sprang åppet skulltrappona,[7] för Ann Liis va po skullan å kłeedd åm si å tão kruunon po huvo, å tå råopa an åt on, åm on sku vil kåm nedä tå, elo åm an sku stell si dä framanfö prästin ömsand.

Ann Liis höört jiinast hä Eerk tala i nesan, fö si an a vari å veett leppan fłeira gangor, tå skååłan måtta gaa bärgandis tykäłt,[8] åm fältji sku årk bii[9] po prästin.

— Ta di åm nesan, tåotji, råopa on, annos teks ja jo int kåm nedär, åm do tałar så dä.

Eerk måtta lyyd han jiinast å tå on då entteliigen kååm nedär, Ann Liis, så głitrandis grann on va å di jeeg inn i stygon börjast viigninjin. Ja ståo jyst å bitrakta Eerk öman prästin lääst, fö ja såå an va bärgandis skakło i kneenin. Men tå an sku böri svaar prästin po fråågona, tå kunna ja int hald mi na lengä fron ti draa po munnin. Best såm ä va, tå an sku sej baaket, saa an:

„Jag, Erik Braka, tager dig, Adda Lisa Kass, du till bid äkta baka att älska dig i död och lust.“

Fåltji tröösta int skratt fast hu jään di sku a vila, fö prästin błenkt[10] så förhääda åkring si. Men tå brogåmmin jyst i ti sama sku ta fram rinjin å int [ 23 ]hitta an, stelt si Hannas Eson[11] fram, såm int jyst va na sembä ti tjins[12] kneenin en brogåmmin, å håkras[13] teel å meint:

„Do va in saajil, Eerk, va do staar å gräävä di i byksseckan!“

Endå tå vaart ä i föfaaselit fnitras. Men prästin spend öögona så stint i Hannas Eson, så ja ha int siitt an a skåda så stint naon gang förr. Ja feeg höör baaket an fee si in snubbo Eson, tå an va ti prästgååłin po i äärand.

Ja tenkt vääł ä sku ga po tåok mä heila viigninjin, men ti sluut hitta an då rinjin i liivstyckfickon,[14] Eerk, å sedan jeeg ä jo såm ä sku gaa. Vi va seks styttjin såm huld pääli. Hannas Eson va mitt måot meeg. Di mått visst ha määra nainting mä hä di stelt åås mittanfö varaar, å ä pa jo va vaanlit hä tei såm staa måot varaar kan kåm si ti vaał brofåłk,[15] men så jeeg int ä ton gangon.

Sedan viigninjin va sluut å di a jiti allihåop å sjunji fron båołi å sambła in nagä slantar po fati fö ti fati, tjöört di heim prästin ti baak. Strakst baaket jeeg di då uut po gååłin alt fåłk å böra stell si ti ga i bruudradin. Påikan a vari ett hestan ti å kłeedd uut döm mä tapeetästeck[16] å fransalakan, å ti sku riid främst i radin. Hannas Eson haa in spłiit nyy röötröijo po si å haa i eldandis röött ståppateck po in rööd märr, så an lyyst all mest han.

Baaket tei såm reid jeeg spelmennin. Ä va tvåå

såm spela po fiåołan. Å ti va så braa ti spääl, så tå [ 24 ]

(Främst reid Hannas Eson å ha i eldandis röött ståppateck på in rööd märr).

[ 25 ]di spela Bjöönebårgarin va ä neestan såm ein sku a spela an. Baaket töm masäära Stega Herman å puusta po in munjiigo, så an va så rööd åm tjinnbeinin, såm in licko, såm int ha liti naon kåppatjärng grasää messi. Ja jee jyst baaket tvåå påikar å lyyddist påå döm tå di tała åm spelmennin. Ein tykt hä an aldri sku a kunna höör na vakran musiik. Men tan annin, ä va Pjuułaris Mittjil hä, såm tå rej a hinda va in liitin tuuro po ryysbackan, saa hä jessbåsmusiitjin va bara na liiti gnellas måot åm di sku a fååi höör błååsaran fron kaseerin.

Men best såm bruudradin kååm mittanfö Laggas Fiias heimgååłin, tä Braka Eerk föst sprang å friia, vaart ä i föfaaselit kattsmaał.[17]

Fiia kååm uutspringand mä in påikdivil po armin å i ståort spjeld, såm on a rivi uu muurin, i aaron handin. In heil haop aar haa on messi såm haa kaffibrännaran å tåkodä. Heila håopin böra tråmb å grasäär mä spjeldi å brännaran, så ä ståo i tåki juud, så ja ha int höört makan.

Endå tå vaart Braka Eerk så skamłi, så an visst int åm an sku skååd po mååłni åppåt stjyyin elo po pääronkååłan[18] po aaron siidon jässgååłin. Bruudin såå råołi uut hon å, å råska po huvo åt Laggas Fiia, så ä skrambła i skraaväłmessinjin, såm on haa i kruunon.

Men mä ti sama böra tei såm reid stjuut mä rivållan å piståołan, så ä vaart i tåki braak, så tråmbasi po spjeldi hööddist int na meir. Ja mins ja saa daain baaket hä nåo bihööva di braak na liiti, tå ä va Braka Eerk såm haa jessbådi. [ 26 ]

Sedan radin kååm fram ti bruudis heimgååłin, stelt si brofåłtji baak båołi, såm vaanlit pa va, å varåein jeeg fram å gaav po bruufati. Di bjöud starkvarona åt fåłtji uur tåki grann begarar, så ja tykt di va neestan fö fiin ti syyp uur.

Ein o påikan såm reid tenkt kåm inn i stygon mä hest å alt — såm di jo po mang stell pa jäär — men an måtta vend åm i fåston tå di saa åt an.

[ILLUSTRATION SAKNAS]

(Varin gang ja dansa mä brogåmmin, dansa Hannas Eson mä bruudin).

In stånd baaket jee jo radin ti jessbåsgååłin tibaak, men int hööddist hä tråmbasi po spjeldi na tå, int.

Tå ä böra liid måot kveldin vaart fåłtji liivłian å liivłian. Å dansin mä brofåłtji han jee fö fullt heila ettmiddain. Ja mins ja haa Hann as Eson ti ga åsta veksil åt mi bärgandis mang femtipennar å tjyvofempennar å fö tei dansa ja mä brogåmmin bara så röitjin sveiva fron spiisin. Å varin gang ja dansa mä brogåmmin, dansa Eson mä bruudin.

Strakst fören vi böra määr ås ti ga heim böra Pjuułaris Mittjil å Hannas Eson sjung å kaap. Endå [ 27 ]ja fögłöömär int hä, fö di haa no så vakärt mååł båå tvåå, å så kunna di så mytji vakä viisor å.

Ja mins Pjuułaris Mittjil sjang:

„Kom ungdomshop, kom stanna
Och lyss till mina ord.“[19]

Å strakst baaket sjang Hannas Eson:

„Räfsan är på ängen,
Lilla vännen min.“ —

Ä leit så vakärt fö döm båå tvåå, så ja ståo å lyyddist, fast di huld påå braa leng. Men sedan så saa ja åt faa våran an sku spenn ii ti baak, så sku vi faar heim, fö ja vila int va tää na lengär, tå di vila böri slååss å rijäär naon smuło.

Så jeeg ä teel po ti jessbådi.

Ä lååtä na liiti undilit tå ja jemt å samt tałar åm andä Hannas Eson, tå ja ska taał åm jessbådi. Men si an va no täär han å, å råołi va an heila daain, å så kann ni no föstaa o hä ja saa i jånst hä vi haa na småått ås imillan, fö si — jaa ja iis int stjöms ti sej ä no na meir — an bruuka spring å frii till mi tan tiidin naon gang, andä tårtjilin. Å åm såmaran tå ja bruuka ga mä drick åt kałvan ti kałvhagan, å tå ja bruuka staa nain stånd å skååd po teidä småå kałvhåbbilan, så bend ä neestan varin kveld hä Hannas Eson kååm leidand mä hestin å sku föör an po beiti, å tå steedd an altti tå an såå mi, å kunna staa å spetaakäł memmi i tiimtaał fö varin kveld i enjistiidin å i stjööłtidin. [ 28 ]

Ja-ah, han såm rannsaakar in menstjo ti järta å njuurar han kan sej fövaa int Hannas Eson å ja kååm ås i laag, för int nain kan a kumi betä saams i ungdåomsåårin en han å ja. Fö ja mins rej tå vi va vallbaggar[20] tjöört vi kåonan i laag varin daa, å tå måłkarin[21] kååm å haa brååttåm åm kveldan, sprang Eson å måka föusi åt mi öman ja måłka. Å sedan alt va fäädit bruuka vi kåok kłimpan[22] i laag baak in ståo stein vä strandliidin.

Men ä hendär å stjeer mytji, såm an aldri kann tenk si. Ja a vääł höört seijas hä tå Eson in gang va nårrett mä i nåsslass, läätt an in nårrbyggtjärng skååd i kåortin för i nåsskåok, å tå ha on sakt an sku vaał jift mä in fräkno menstjo. Å så jeeg ä å.

Braka Eerk å Ann Liis kååm braa sams i börjani. Men va sku no teiras fönöisamheit mä varaar räck na lengär en för anna fåłk heldär, så nåo ha ja jo siitt döm mang gangor i grääl mä varaar no sedan.

Ja håksa jyst påå hur ä va i siistis in daa, tå ja sååt där. Eerk kåäm innspringand å saa an a havi lååna in tjärro uur aaron stygon å tjöört mä fåłan, så an a böra stjein, å tå ha Eerk bruti armin senn å tjöört såndä tjärraison. Tå Ann Liis fee höör hä, lååssa on vaar arg å saa:

„Do sku ha di fö do grasäärar å tjöör såndär aadras tjärror!“

Eerk, såm bistjärma si yvi hä an a bruti armin, vaart så arg, så sku an a årka, så sku an sääkärt ha lugga on elo sylta on po tjeftan. Men an råopa åt on:

„Va fenin segä do, ståpp huvo?“ [ 29 ]

Ja måtta jyst föråndä mi yvi henn, tå on int als bryydd si ii, hä an a bruti armin, uutan bara bitjymra si yvi tjärron. — — —

Men veit ni tå an tenkär ett va hä a gaai mang åår rej, sedani dä sama jessbådi deiras va. Endå ä i naa va tiidin gaar! Tå va ja enno fłicko å sprang po dansan å åppsitona, å no ji ja rätt no in skrapło tjärng. Hå håå, ja jaa! Tiidin gaar så an kann int så sej ä. —

Nej no mått ja stell åpp in värmgryyto åt kåonan, ä böri rätt no vaał föustiidin sii ja, tå ja skådar po kłåckon. Å sluuta ja int pjaldär å påå no, kåmbär an hiid han såm letä tryck böökrin o va tjärngan tałar. —

Ätschi, ätschi! Jistos vellsini mi! Ja njöus jo po ä, å tå mått ä va sant.




  1. Ett talesätt; betyder ungefär: ligger det någon sanning i hvad som säges o. s. v.
  2. Bröllops.
  3. Lätt på foten.
  4. En stäfva vatten.
  5. Förstånd; från ryskan lånadt ord som allmänt begagnas.
  6. Det händer stundom att ben- och lumpsamlare färdas omkring med mediciner, idkande byteshandel.
  7. Vindstrapporna.
  8. Tätt och ofta.
  9. Bida.
  10. Blängde.
  11. En variant af Isak.
  12. I och för sig betyder ordet gunga.
  13. Skrattande.
  14. Västfickan.
  15. Brudfolk.
  16. Ett slags täcke.
  17. Oväsen.
  18. Potatisblasten.
  19. En af afl. folksskolläraren I. E. Wik diktad visa som blifvit en folksång.
  20. Vallhjon.
  21. Mjölkroddaren.
  22. En rätt, bestående af mjölk och vanligtvis runda degbollar.