En Warnande Röst.

Efter Engelskan.

STOCKHOLM,

tryckt hos Samuel Rumstedt, 1840.

Exemplaret, häftadt, kostar 1 sk. Banco.

[ 3 ]Älskade Läsare! Den Skrift, som nu lemnas i dina händer, rör ämnen af största wigt och angelägenhet; ty den åsyftar din tröst i detta lifwet, din salighet i det tillkommande. Du har en själ, det wet du, som är förnuftig, tänker och dömer öfwer allt hwad du företager dig: du wet, att denna själen till sin natur är skiljaktig från kroppen, att den, äfwen sedan din kropp till stoft är förmultnad, skall fortfara att wara till, antingen i ett lyckligt eller olyckligt tillstånd. Omkring dig ser du menniskorna, den ena efter den andra, unga och gamla, dö bort och undangömmas i grafwen, och du wäntar, att ordningen innan kort äfwen skall komma till dig. Inom få dagar äro dina omwexlingar i detta lifwet slutade; du skall stadna der, hwarest du ewigt förblifwer. Är det då icke angeläget, att du gör dig sjelf denna fråga: Har jag någon säker grund för mitt hopp, att få ingå i himmelens saliga boningar, när jag dör; eller har jag icke större orsak, att frukta, det en förtörnad Gud ifrån sitt ansigte skall bortwisa mig till afgrundens aldrig upphörande plågor? Lefwer och dör du i synd, så blir det sednare din lott. Lemna då din uppmärksamhet åt följande wälmenta erindringar:

1. Lefwer du i synd, så är ditt tillstånd i högsta måtto farligt. Du ogillar den menniskas oförsigtighet, som dristigt nalkas branten af ett brådjup; men den afgrund, dit din wäg leder, är oändeligen mer fasanswärd. Du kallar den dåre, som för ett ögonblicks nöje blottställer sig [ 4 ]för ett långwarigt elände; men du är mycket mindre förnuftig, som, för dina syndiga dårskaper, utsätter dig för Guds straff i ewigheten.

Hör denna röst, som ropar till dig: Utan en blifwer född på nytt, kan han icke se Guds rike. Joh. 3: 3. Denna röst är af din Frälsare sjelf, som en gång skall blifwa din Domare; och om du icke före din bortgång ur tiden blifwit delaktig af den nya Födelsen, hade det warit dig bättre, att du ej warit född till werlden. Du skall då höra den domen: Binder honom händer och fötter och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall wara gråt och tandagnislan. Matth. 22: 13. Ett ämne, som angår alla menniskors ewiga wälfärd, kan med skäl kallas det angelägnaste af alla. Wid ditt åkerbruk, i din werkstad, wid dina husliga göromål, bör det sysselsätta dina tankar. Lyckligt, om dessa tankar få leda dig till saligheten i Jesu Christo! Men will du slå ifrån dig sådana föreställningar, emedan de synas wäcka något bekymmer; will du, under ljufliga drömmar om lycksalighet, gå widare fort på förtappelsens wäg, så war förwissad, att detta förtjusande bländwerk ej har länge bestånd. Snart skall döden draga täckelset från dina ögon, och då skall du, som i din lefnad roat dig åt berättelser om djefwul och helwetet, få erfara, om Guds wrede öfwer synden betyder intet.

Dessa blad torde falla i någras händer, som missbruka Guds Namn, swärja och påkalla förbannelse öfwer sig sjelfwa och andra. De hafwa aldrig eftersinnat, hwad fördömmelse har att innebära, ty då skulle de ej tillåta sina tungor att gäckas dermed. Herrans beslut är fast; Han skall icke låta den blifwa ostraffad, som Hans Namn missbrukar. Mörkrets andar, som du så flitigt anropat, [ 5 ]skola blifwa ditt sällskap, och den förbannelse, som du så ofta påkallat, skall i fullt mått komma öfwer dig.

Många ohelga Sabbathen. Allmänna Gudstjensten förkunnas, och dagen förnötes på krogen, i lättja, i nöjen, i werldsliga göromål, i besök och emottagande af besök. Är det så man bör hålla hwilodagen helig? Gud bestämde sjunde delen af tiden till sin dyrkan, det will säga, till din egen själs största angelägenhet. Om du röfwat ifrån Gud hwad Honom med rätta tillkommer, om du wårdslösat den wigtigaste omsorgen; hwad bör du wänta dig på redowisningsdagen, då du skall träda fram för den Allsmägtige och Rättfärdige Domarens ansigte?

Gud har i 7:de Budet befallt: Du skall icke stjäla. I menniskans syndfulla natur ligger en häftig kärlek till sig sjelf, ett starkt begär till jordiska egodelar och förmåner. Hjertat upptändes lätt af åtrå att med wåld eller list, uppenbarligen eller hemligt, på ett finare eller gröfre sätt, genom slughet och förslagenhet, stundom under sken af rätt och billighet, tillegna sig och göra till sitt, hwad som är andras. Man kallar dem grofwa tjufwar, som bryta sönder lås, dörrar, skåp, kistor, för att borttaga andras gods, och borgerliga lagar straffa dem. Men det är ock, i Guds ögon, stöld, om man i handel och wandel beswiker någon; om waror, penningar, mått och mål äro sämre och ringare än de borde; om man skinnar och utsuger sin nödställda nästa; om man tager mutor; om man är bedräglig emot Fädernesland och Öfwerhet; om man undansnillar skatt och utskylder. Tänk efter, om du icke kännt denna tjufwaakt i ditt hjerta. Bed Gud om nåd att kunna dämpa dessa syndiga begär i sin början, bed om ett hjerta, som gerna älskar och tjenar sin nästa. Ty inga orättfärdiga, [ 6 ]eller tjufwar, eller girige skola ärfwa Guds rike. 1 Cor. 6: 9, 10.

Dryckenskap är en allmän synd. Ofta ursäktar man starka dryckers missbruk så länge, till dess man blifwer en drinkare. Gud gifwer oss wisserligen mycket till kroppens nödtorftiga föda, ja Han unnar oss ock, bara wi wisste nyttja det med tacksamhet, mången wälsmakande rätt, mången styrkande och upplifwande dryck. Ej sällan njuter menniskan detta goda, utan wördnad för Den, som gifwit henne det, utan mått och sparsamhet, utan åtanka på den hungrige och törstige. Jag talar nu ej om dem, som, lika med swinen, wältra sig i gyttjan; som, under makars och barns nödrop, tillbringa sina dagar på krogar och källare; jag talar till dig, som i öfwerflödet söker ro och nöje; som förslöser det ädlaste, tiden, bland lustiga bröder; till dig, som i din kammare med starka drycker will qwäfwa ditt bekymmer. Betänk, hwad du gör, Fråga Guds Ord och ditt samwete, om du gör rätt. Anropa Gud om nåd, att underkufwa dina syndiga böjelser. Fly de ställen och sällskap, som förleda dig. Gud will gifwa dig styrka och rådighet, att fördraga de ogudaktigas åtlöje. Detta betyder mindre, än den stora Domarens wrede, på Hans uppenbarelses dag.

Ack! huru stort är deras antal, som lefwa i ungdomens lustar, i otukt och horeri! Känner du då icke, huru wederstygglig denna last är för Gud? att du inför Guds domstol skall swara för de onda tankar, ord och gerningar, hwaruti du förlustat dig? Dessa synder förhärda hjertat, döfwa samwetets röst och störta dig i förderfwet. Gud säger om sådane: De skola hafwa sin del i den sjön, som brinner af eld och swafwel.

[ 7 ] Någon af dem, som läsa detta, torde säga: ”Gud ske lof! jag är icke ibland dessa beskrefna syndare. Jag är icke så förderfwad och elak. Jag lefwer i frid och enighet med alla menniskor; jag gör alla rätt; jag går flitigt i kyrkan och till Nattwarden; om någon derföre kan hoppas, att komma i himmelen, så är det wisst jag.”

Min Läsare! det kan wara sannt, att du ej begått några brott, att du iakttager åtskilliga yttre pligter emot Gud och nästan; men med allt detta kan ditt hjerta wara kallt för Jesum och Hans Lära. Phariseen, om hwilken Herren berättar, att han gick upp i templet, talade ock mycket om hwad han gjort och icke gjort, men blef ändå förkastad. Det gifwes menniskor, som hafwa sken till gudaktighet, men försaka dess kraft. Om ock din lefnad för menniskor kan wara oklanderlig, så hör du dock ej till Jesu sanna bekännare, så länge den Heliga Anda icke fått upptäcka för dig syndaeländet, som ej mindre bor i ditt, än i andra menniskors hjertan, och så länge du icke blifwit angelägen, att söka förlåtelse och salighet hos Jesum. Det gifwas säkra kännetecken, hwilka utmärka den menniskan, som af hjertat och öfwer allt fruktar och älskar Gud, ifrån den, som mer älskar sig sjelf, werlden och de ting i werlden äro. Öfwerwäg då, liksom inför Herrans ansigte, följande beskrifningar:

Den fruktar och älskar icke Gud, som söker sin högsta lycka i jordiska ting. Här är dess förnämsta skatt, och der skatten är, der är ock hjertat. Om egendomarne gifwa rik afkastning, om handeln har framgång, om anseende och myndighet upphöja honom öfwer fattiga grannar, då har han wunnit den lycka han eftersträfwade, och, med den rika dåren, som omtalas i Biblen, säger han: ”Min själ, du har [ 8 ]samlat mycket godt för många år; gif dig nu god ro, ät, drick och war glad.” Du, som läser detta, låt samwetet tala; gör du äfwen så? hänger ditt hjerta fast wid jorden? Är det så, antag då såsom en röst från himmelen denna erinran: du är ännu oomwänd, du är fiende till Gud; ty den som älskar mer werlden än Gud, den är Hans fiende. Deremot den som rätt fruktar och älskar Gud, den är upplyst om det fåfängliga, om det otillräckliga och tomma uti jordiska ting. Han wet, att dessa ej kunna göra honom lycklig, och derföre, när werldens barn så ifrigt fika efter dem, säger han: ”Herre! upplyft öfwer mig ditt ansigtes ljus; du fröjdar mitt hjerta, ändock de andra mycket win och korn hafwa.” Ps. 4: 7, 8. Intet kan tillfridsställa honom utan Guds nåd, intet uppfyller hans själ med större glädje, än sötman af Guds kärlek. Fattigdom och förakt, när Gud är med honom, är honom angenämare, än werldens rikedomar, om han skulle sakna Gud.

En ogudaktig älskar icke, wördar icke, dyrkar icke Gud. De ogudaktige försumma ofta den allmänna gudstjensten, och om de biwista den, sker det blott af wana, och de äro glade, när den är förbi. Om Söndagen springa de efter nöjen, ja de glömma ej sina werldsliga angelägenheter, och det oaktadt är den dagen för dem den längsta af alla i weckan; man hör dem ofta då klaga: det är så tråkigt och ledsamt. På enskilda andaktsöfningar, antingen i sällskap med sitt hushåll eller för sig sjelfwa, sätta de intet wärde. De älska synd och werld, och kunna således icke hafwa förnöjelse af ett stilla umgänge med Gud. Men den gudfruktige kan icke annat än högakta Herrans tempel, det rum, hwarest Hans lof och ära utsprides, hwarest Evangelium till menniskornas frälsning förkunnas. Med glädje emottager han [ 9 ]denna kallelse: Låt oss gå upp i Herrans hus! Han går dit med hunger och törst efter lifsens bröd och watten, och de stunder, han der tillbragt, räknar han för de lyckligaste i sin lefnad. Han kan icke lefwa, utan att i den tysta kammaren utgjuta sitt hjerta för Gud, och ej sällan derwid känner han en försmak af himmelens glädje och kastar en blick på den ewiga härligheten.

En ogudaktig eftersinnar ej, att hans barn hafwa odödliga själar. Om de endast äro friska och raska, om de göra lycka i werlden, om han kan skaffa dem föda och kläder samt arf, då tror han sig uträttat allt fullkomligt wäl. Hwad deras själ angår, derom bekymrar han sig alldeles icke. De uppwäxa i syndiga wanor, i okunnighet om Gud och sin Frälsare. Oaktadt Evangelii klara ljus, som sprider sig omkring dem, äro de i djupt mörker, och nästan lika okunnige om Evangelii sanningar, som en hedning. Så förhåller det sig med många hus. De föräldrar, som ej bekymra sig om sina barns andeliga och ewiga bästa, kan man med skäl kalla ogudaktiga.

Åter den som fruktar Gud, anser barnens tillstånd i ewigheten wara ett hufwudsakligt föremål för sin omtanka. Han söker gifwa dem ett djupt intryck om det medfödda förderfwet, om deras ondskefulla hjerta, om deras fel och brister, och följakteligen om nödwändigheten af Guds nåd i Christo Jesu, uppenbarad genom Evangelii predikan. Han önskar mer, att hans barn må blifwa sanna Christna, dygdiga och förnuftiga menniskor, än utmärkte genom lysande egenskaper, genom rikedom och anseende. Hans trogna råd till dem blifwer: ”Söker förnämligast efter Guds rike.”

Läsare! om du kännes wid den målning, jag gifwit på en ogudaktig; om ditt samwete säger dig: ja, just så tänker, [ 10 ]så gör jag, då är du i stor fara; då står du wid brädden af den bottenlösa afgrunden; då är det blott några steg emellan dig och döden, emellan dig och den ewiga elden. Fly då, fly nu den tillkommande wreden! Domaren är för dörren. Utan ånger och sann omwändelse till Gud genom Christum skall det heta: gack ifrån mig till pinorummet!

2. Lefwer du i synd, är du främmande för Gud och din Frälsare, så känner du alldeles icke den sanna lycksaligheten.

Omöjligt är det, att på syndens wäg hafwa frid och lycksalighet. ”De ogudaktige hafwa ingen frid, säger wår Gud.” Är icke sanningen af dessa ord bestyrkt genom din egen bedröfliga erfarenhet? Har du aldrig kännt samwetets qwalfulla förebråelser? Har aldrig aningen wisat en skymt af det ewiga elände, hwari du störtar dig? Förstår du icke hwad som menas med en gnagande matk, som aldrig dör, med en brännande eld, som aldrig utslocknar? Förmodligen bemödar du dig, att utur ditt sinne slå bort alla tankar på döden och domen. Förmodligen söker du, i lustiga sällskaper, i fåfänga nöjen, eller igenom din arbetsåhåga, att döfwa samwetets röst. Men hwarföre gör du det? Är det icke af den orsak, att du fruktar för samwetets wittnesbörd? Dock oaktadt allt ditt bemödande att nedtysta det, skall den stunden, förr eller senare, komma, då dess förskräckande röst skall genomtränga ditt förhärdade hjerta. Hwad blir det då af den lycksalighet, som du lofwade dig på syndens wäg?

Redan har din egen erfarenhet öfwertygat dig, att på syndens wäg ingen werklig lycka står att winna; försök då, hwart Evangelii wäg leder, och du skall snart erfara sanningen af dessa ord: ”Stor frid hafwa de, som din lag älska.” Exempel gifwas nog derpå, att de, som förtröstat [ 11 ]på Herran, hafwa under lifwets flerahanda omwexlingar, ja i sjukdom och nöd, kännt hwad den sanna lycksaligheten innefattar. Jag will blott anföra en enda händelse, som tilldrog sig om sommaren 1799.

Elisabeth Purkis war född af beskedliga men fattiga föräldrar. Det behagade Herren, att låta henne snart erfara bekymmer och nöd, i det hon föll i en långsamt tärande sjukdom, som slöt hennes lefnad, innan hon fyllt 20 år. Föräldrarne woro icke i stånd att förse henne med det nödtorftiga till hennes uppehälle, utan det skedde genom socknens bistånd och enskiltas understöd. Fattigdomen och plågorna af hennes sjukdom företedde derföre omkring henne bara elände; men detta oaktadt war allt glädje inom henne. Trösten af Christi Evangelium war stärkande, utsigten till den ewiga saligheten uppmuntrande, och hon sade tidt och ofta, att hon icke wille utbyta sin belägenhet mot den rikaste menniskas på jorden, som lefwer ogudaktig. Biblen och Psalmboken utgjorde hennes sällskap; de tröstade henne under sjukdomen, under själabekymmer, dagar och nätter. Slutligen fick hon segrande ingå i sin Herres glädje.

Du, som söker glädje i synden, i werlden! Säg: hwillar din lycksalighet på en säker grundwal? Låt öfwertyga dig, att du icke kan blifwa lycklig, utan att känna, frukta och lyda den enda sanna Guden.

3. Så länge du lefwer i synd, är du en fiende till den store majestätiske Guden.

Man eller qwinna, barn eller åldrig, hög eller låg, rik eller fattig, af hwad stånd, wilkor eller ålder du må wara, om icke Gud är din bäste Wän, så är werlden ett fängelse för dig; du måste, lik missdådaren, wänta på wredens dag. Du är i sjelfwa werket Guds fiende, du är upprorisk emot [ 12 ]Honom, som wisat dig så mycket godt, alltsedan du blef född. Dina gerningar wittna emot dig, ty de betyga: ”Jag will icke, att Han skall regera öfwer mig.”

Att wara Guds fiende, att wara Honom olydig, det är wäl det fasligaste tillstånd en menniska kan falla uti. Du fruktar ej för djefwulens ondska, du will undwika fiendskap med menniskor; men du bryr dig ej om den emot synden nitälskande Guden. Omöjligen kan du undwika Hans starka arm, när Han kallar dig fram på räkenskapsdagen. Du skall finna, att ”det är gräseligit, falla uti lefwandes Guds händer.” En gång skall du komma ihog denna warnande rösten, och du skall beklaga, att du med döft öra afhörde de råd, som nu gifwas dig.

4. Döden, domen och ewigheten skola innan kort öfwerraska dig.

Döden går dig till mötes med skyndsamma steg. Då han kommer, hwad har du öfrigt annat, än en swår räkenskap, en smärtande hugkomst af alla dina syndiga nöjen, af all din orättwisa winst, för hwilken du sålt din själ och din salighet? Ja, du måste ställas för Christi domstol. För Honom måste du aflägga en sträng räkenskap för din förwaltning, för din tid, för din kropps och själs lyckliga egenskaper, för dina förmåner framför andra i werlden, och hwarföre du har anwändt allt detta för dina nöjen, för din egen nytta, och icke till Hans ära. Han skall säga: Satte Jag dig i werlden endast på det du skulle hopsamla rikedomar, med förgätande af din odödliga själ? Stiftade Jag Sabbathen, att den skulle af dig ohelgas, och har Jag gifwit dig Salighetens Ord, att det af dig skulle föraktas? Har Jag låtit förkunna min lag och mina bud, att de skulle wanwårdas och öfwerträdas? Utsände Jag [ 13 ]icke mina trogna tjenare, att i mitt Namn erbjuda de största syndare nåd, förlåtelse och delaktighet i Jesu försoningsdöd? Oaktadt allt detta war ju ditt hjerta lika känslolöst emot mina wälgerningar, och du wandrade fort på dina egna onda wägar! När den majestätiske Domaren ställer till dig sådana frågor, hwad swar will du då gifwa Honom? Öfwertygad om din brottslighet, förwirrad af fruktan för ett rättmätigt straff, skall du wäl kunna framföra ett enda ord? Helt wisst skall ditt trottsande mod sjunka, när du får höra denna försträckliga dom öfwer dig afkunnas: ”Gack bort ifrån mig, du förbannade, i ewinnerlig eld, som för djefwulen och hans änglar tillredd är.” Ewighet, ett ord, som har så mycket att innebära! som förtjenar att med eftertanka begrundas! Då den tunna slöjan, din kropp, är aflagd, skola dessa ewiga och andeliga ting i sin förwånande storhet wisa sig. Imedlertid om Gud får nu gifwa ditt hjerta ett djupt intryck deraf, skola dessa tankar ofta hejda dig, under ditt närwarande dåraktiga lopp i synden.

5. Så eländigt ditt närwarande tillstånd är, och måste wara, så erbjuder Christi Evangelium ett medel till din frälsning.

Det gifwes en stor salighet, beredd af en stor Frälsare, och fullbordad på ett stort sätt. Denna salighet är öppen för alla, som med willigt hjerta emottaga den. Tänk icke, att genom eget bemödande göra dig wärdig denna salighet, eller att göra dig ren, innan du går till Honom. Lika så wäl kunde man bedja den sjuke göra sig sjelf frisk, innan läkarens hjelp sökes.

Ack, att du wille gifwa akt på denna hugneliga tidning med ett hjerta, lågande af kärlek till den Guden, [ 14 ]som så älskade en förlorad werld, att ”Han utgaf sin enda Son, på det att hwar och en, som tror på Honom, icke skall förgås, utan få ewinnerligt lif.” Han gaf Honom i döden, på det du skulle lefwa; Han lät Honom dömmas, på det du icke skulle fördömmas af Guds lag, som du öfwerträdt. Huru gudlöst du ock hittills lefwat, huru djup smärtan öfwer dina synder nu må wara, så erbjudes i Evangelio en fri och full tillgift åt dig, så framt du will komma till Gud genom Jesum Christum. Denna lära, om tillgift äfwen för de största syndare, är af den kraft, att den förmår drinkaren att blifwa nykter; den otuktige att blifwa kysk; den swekfulle att blifwa redlig, och dem, som länge stått under mörkrets wälde, att blifwa Guds husfolk.

Besinna derföre, huru Nådens Gud sjelf nedlåter sig, att högeligen bedja dig betänka, hwad din frid tillhörer, innan dagar och år taga en ände; besinna, att den ömsinte Förlossaren, som gaf sitt lif till syndares frälsning, tilltalar dem i dessa nådiga ordalag: ”Kommer till mig, I alle, som arbeten och ären betungade, ty jag will wederqwicka eder;” och att Han, till din uppmuntran, ännu lägger detta dertill: ”den till mig kommer, honom kastar jag icke ut;” att, ehuru länge du gjort Guds nåd motstånd, så är det likwäl i Hans hjerta rum för dig. Nu upphöjd på sin härlighetsthron, skådar Han ännu i dag med medlidsamhet på dig; ännu gifwer Han akt, huru du läser eller hörer dessa rader. I detta ögonblick wet Han, med hwad uppmärksamhet du gör detta, hwad werkan dessa erindringar hafwa på ditt hjerta. Huru är det? Will du ej antaga Honom till din Herre och Saliggörare; will du försumma den nåd, som är dig ännu förwarad? [ 15 ]Besinna dig. Omöjligen kan du få del af nådens skatter, om du i nådatiden icke aktar en så stor salighet.

Wet, att din omwändelse och frälsning innerligen gläder hwar och en werkeligen god menniska. Af kärlek till menniskosjälars räddning från det ewiga förderfwet, hafwa några låtit trycka denna lilla Skrift, och då dessa känna sig lycklige i åtnjutande af Guds nåd och barmhertighet, så önska de ock, att du måtte få deltaga i samma lycksalighet.

De weta, att uti deras Faders hus är bröd nog, och öfwernog, samt att deras Faders hjerta brister af förbarmande emot dig. De weta, att du icke kan blifwa lycklig, innan du, lik den förlorade sonen, som förslöste sitt goda, wänder om till din himmelske Fader. De finna sin sällhet ökad genom befrämjandet af din.

Gif akt på de stora förmåner, hwilka tillhöra dem, som, med Maria, af uppriktigt hjerta, hafwa utwalt det ena nödwändiga. De äro i besittning af den goda delen, som ej skall blifwa dem fråntagen. Guds löften skola uppfyllas på dem. I detta lifwet åtnjuta de många Guds wälsignelser till kropp och själ, och denna werldens wedermöda måste tjena dem till det bästa. Lif och död, de ting som äro och de, som komma skola, alltsammans styres af Guds hand till deras nytta. De glädja sig af Guds Andas försäkran, att de äro härlighetens arfwingar. Deras ögon se efter det ewiga Konungariket, som de skola besitta. Förmår icke allt detta uppwäcka en allwarlig åstundan hos dig, att ock blifwa delaktig af denna lycksalighet? Bed då, ack! bed då Gud, för Christi skull, uppmjuka ditt hårda hjerta, omskapa din förderfwade natur, böja din halsstarriga wilja, samt göra dig till en ny menniska, den efter Gud skapad är, i helighet och rättfärdighet.

[ 16 ] Slutligen ännu en ömsint påminnelse: Med den Gudomliga nådens kraft motstå ditt eget hjertas elaka böjelser, dina onda sällskapsbröders förförelser. Tillslut dina öron för deras lockande röst; fly deras umgänge. ”Öfwergifwer det galna wäsendet, så fån I lefwa, och går på förståndsens wäg. Och hafwer ingen delaktighet med de onyttiga mörksens werk; utan straffer dem häldre. Ty till sådant är döden ändalykten. Derföre går ut ifrå dem, och skiljens ifrå dem, säger Herren, och kommer intet wid det orent är, och så skall jag undfå eder; och wara edar Fader, och I skolen wara mine söner och döttrar, säger allswåldige Herren. Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig. Blif from, och håll dig rätt; ty slikom skall det på sidstone wäl gå. Men de öfwerträdare skola tillsammans förgås, och de ogudaktige på sidstone utrotade warda. Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer. Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på wägenom; ty hans wrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de, som trösta på honom.” (Ordsp. 9: 6. Eph. 5: 11. Rom. 6: 21. 2 Cor. 6: 17, 18. Ordsp. 14: 39. Ps. 37: 37, 38. 50: 22. 2: 12.)