Gotlands konsthistoria/S. Drotten eller Trefaldighetskyrkan

[ 218 ]

S. Drotten eller Trefaldighetskyrkan.

Denna ruin, som ligger ungefär 200 steg i sydvest från den sistberörda och har någon likhet med densamma, består af ett treskeppigt långhus, ett fyrkantigt torn i vester samt ett fyrkantigt kor med ett halfrundt utsprång i öster. Långhuset, hvilket är nära qvadratiskt, har å södra sidomuren fått under den sednare medeltiden en aflångfyrkantig tillbyggnad. Hela ruinen består af huggen och tuktad kalksten.

Tornet har innehållit flere afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, som invändigt utgör i söder och norr 26.7, i vester och öster 18.2 och i murtjocklek 8.5, betäckes af ett rundbågigt korshvalf med raka föga uppåtgående kappor. En ingång på midten af vestra sidomuren är till det yttre tvåsprångig och rundbågig, till det inre snedsmygig och lågrakspetsig. Åt öster märkes en stor lågspetsig tornbåge. Ingången och tornbågen äro så igenmurade, att den förre fått tre gluggar och den sednare en dörr för att derinom ha magasin.

En rundbågig och rätvinklig ingång på midten af södra sidoskeppets vestra gafvelmur ingår till en trappa, hvilken sträcker sig genom tornets södra sidomur från öster till vester. En likadan ingång å midten af norra sidoskeppets vestra gafvelmur inför till en sådan trappa i tornets norra sidomur. Begge dessa trappor, som äro beqväma, ha stickbågiga tunnhvalf. En rundbågig ingång inleder vid södra liksom vid norra sidomurens vestra ända i andra afdelningen, hvilken betäckes med [ 219 ]ett bjelklag. På midten af andra afdelningens södra liksom vestra och norra sidomur finnes en stor rundbågig och tvåsprångig glugg med skarpa hörn och hålkälade kransar. En midtkolonn har i södra liksom i vestra gluggen uppburit tvenne små rundbågar på hålkälade kransar. Norra gluggen, som är lika stor med de öfriga, har aldrig haft någon midtkolonn eller några bågar, men väl kransar. Inre omfattningarne äro rätvinkliga och lågrakspetsiga. Andra afdelningen har åt öster en stor rätvinklig och rundbågig öppning mot midten af mellanskeppet. Denna båge är troligtvis beräknad för bärning af östra sidomuren och för inrättande af ett kapell derinnanför, hvadan två beqväma trappor såsom i S. Maria vestra torn ditleda. I andra afdelningens östra sidomur vid norra ändan finnes en genomgång, hvilken inledt till långhusets vind. Från denna ingång sträcker sig en trappa i norra sidomuren och sedan till midten af vestra, hvarifrån man inkommit på ett bjelklag, som legat på en inre indragning. En rätvinklig och stickbågig ingång har inledt till detta bjelklag. Denna tredje afdelning, hvilken har vida tunnare sidomurar, saknar deri trappor. Deröfver märkas spår efter bjelklag, hvaremellan man uppgått på stegar. Fjerde afdelningen har å södra liksom å vestra och norra sidomuren en glugg, som är ut- och invändigt rätvinklig och rundbågig. Tornet, hvilket håller ungefär 120.0 i murhöjd, har socklar, som utgöras af en större skråkant och en gröfre rundstaf derpå. Emellan första och andra afdelningen sträcka sig å södra, vestra och norra sidomuren halfrunda gesimsbågar, hvilka äro temligen små och grunda, och deröfver framstå vattenlister, som äro nedåt skråkantiga. [ 220 ]Tornmurarnas öfverkanter ha å alla sidor karnisade gesimser, hvaröfver en ansenlig spira troligtvis höjt sig.

Långhusets inre bredd i vester utgör 49.4 och i öster 49.5 samt i längd 51.0. Socklarne likna tornets. Fyra pelare, som stått på lika afstånd från hvarandra och från pilastrar å långhusets sido- samt kragstenar å dess gafvelmurar, ha uppburit nio korshvalf. De trenne skepp, hvilka tillkommit på sådant sätt, ha varit lika breda och höga. Af pelarna finnas inga lemningar. Pilastrarne å sidomurarna prydas med grofva halfkolonner framtill. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska, kapitälerne bägarlika och mycket förvittrade. Kragstenarne å vestra liksom å östra gafvelmuren äro stora, deremot märkas små sådana i hörnen. De stora kragstenarne utgöras af fina hålkälar och grofva rundstafvar, men de små tvärtom af grofva hålkälar och fina rundstafvar. Kapporna ha varit lågspetsiga och föga uppåtgående. Der förmärkas flere lemningar af rätvinkliga och lågspetsiga kantbågar; men intet spår skönjes efter korsbågar.

En stor ingång å södra sidomuren nära vestra ändan är igenmurad. Yttre omfattningen har haft breda poster och ett rakt dörrfält samt en kolonn emellan två murhörn å hvarje sida. Grundstenarne äro skråkantiga och baserne attiska med skyddsblad. Begge skaften och de inre murhörnen samt posterne saknas, men dörrfältet qvarsitter. Kapitälerne äro slätta och bägarlika. Kransarne ha hålkäl och rundstaf. På kapitälerna hvilar en grof rundstafvig rundbåge, som omgifves af en inre och en yttre skarpkantig sådan. Midt deremot å norra sidomuren finnes en ingång, hvars yttre omfattning är förstörd. Båda ingångarnas inre [ 221 ]omfattningar äro lindrigt snedsmygiga med lågrakspetsiga betäckningar.

Å södra liksom å norra sidoskeppets sidomur i midten af hvalfafdelningarna finnas tre temligen stora fönster, af hvilka det vestra liksom det mellersta åt söder är rundbågigt, men det östra spetsbågigt; hvaremot det vestra och östra åt norr är rundbågigt, men det mellersta spetsbågigt och alla äro ut- och invändigt snedsmygiga. De rundbågiga fönstren äro enkla och ursprungliga med höga bröstningar, men de spetsbågiga ha varit tredelade och blifvit i sednare medeltiden utvidgade, och de ha vida lägre bröstningar. I långhusets sydöstra hörn märkes ett rundbågigt och uti dess nordöstra ett rakbetäckt fönster. Begge dessa fönster, som äro små och snedsmygiga, ha troligtvis upplyst helgonaltaren. Nära sistnämnda hörn finnes å norra sidomuren en rundbågig ingång till en trappa, hvilken sträcker sig genom sidomuren åt öster och sedan åt söder till en raksluten ingång, som inledt till ett öfre rum ofvanpå en sakristia vid korets norra sidomur. Denna sakristia har haft tunnhvalf med vederlag i söder och norr.

Tillbyggnaden å långhusets södra sidomur håller i inre bredd från söder till norr 14.2 och i längd 38.0. Två spetsiga korshvalf betäcka tillbyggnaden, som framter en ohuggen skiljebåge, hvilken är 1.0 bred och hvilar på råa kragstenar i söder och norr. Den vestra hvalfafdelningen har å sidomuren haft en stor rundbågig ingång med ensprångig och rätvinklig omfattning utvändigt samt snedsmygig och lågrakspetsig invändigt. Öfver ingången finnes ett fönster, som till det yttre är rakspetsigt, men till det inre lågrakspetsigt. I den [ 222 ]vestra gafvelmuren ses en ovanligt stor men föga djup sittnich med lågrakspetsig betäckning. Ett spetsigt fönster öfver sittnichen visar lemningar af en midtpost, hvilken uppburit två spetsbågar och deremellan en enkel ring. Den östra hvalfafdelningen har å sidomuren ett spetsbågigt fönster, som ut- och invändigt har sneda smygar. Å den östra gafvelmuren finnes ett fönster, hvilket i ljuset är rakslutet, men till det yttre och inre snedsmygigt och lågrakspetsigt. Midt emot tillbyggnadens östra hvalfafdelning har en stor spetsig bågöppning blifvit uppbruten å södra sidoskeppets sidomur. Denna öppning är lika gammal som tillbyggnaden och numera igenmurad. Triumfbågen är ganska smal, men mycket hög och har halfcirkelformig betäckning. Spår förmärkas efter förvittrade dynstenar.

Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 25.3 och i motsatt riktning 24.6, betäckes med ett lågspetsigt korshvalf, hvars kappor äro raka och föga uppåtgående. Väggfasta hörnkolonner, hvilka uppbära samma korshvalf, ha attiska baser med skyddsblad och förvittrade kapitäler och kransar. Derifrån uppgå rundstafviga korsbågar; men kantbågar saknas. Kapporna ha till största delen nedfallit. Socklarne bestå af en skråkantig grundsten och derpå en attisk bas. Till koret finnes en ingång å södra sidomuren närmare vestra ändan. Breda, mycket skadade poster ha uppburit ett trebladigt dörrfält, hvilket qvarsitter. Derutanför ses å hvarje sida ett starkt murhörn och derpå en rundbåge. Hela omfattningen har rundstafviga hörn. Vidare framstå lemningar af en stark halfkolonn å hvarje sida och af en spetsbåge derpå. Ehuru halfkolonnerne äro till största delen bortbrutna och [ 223 ]qvarsittande stycken förvittrade; så märkes, att de varit ganska rikt sirade, och att derå uppstått ett spetsigt röste. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Å korets södra sidomur ha två mindre fönster med sneda smygar och halfrunda betäckningar stått nära hvarandra. Efter deras igenmurande har ett bredare och högre fönster, som saknar betäckning, tillkommit. Detta fönster är till det yttre och inre snedsmygigt och härrör från den sednare medeltiden. I norra sidomuren nära vestra ändan ses ett litet fyrkantigt väggskåp. Nära östra ändan af den berörda sidomuren finnes en rundbågig och skarpkantig ingång till en sakristia, hvilken är bortbruten, och hvilken haft, såsom vi nyss omnämnt, ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr och derpå ett öfre rum.

Utsprånget, hvars grundform liknar en styltad rundbåge, håller 21.4 i inre bredd, 14.4 i djup och dess betäckning består af ett halft hjelmhvalf, som till största delen nedrasat. Tribunbågen, hvilken varit ensprångig och skarpkantig, har äfven nästan helt och hållet nedfallit. Socklarne likna korets. Från socklarna uppstå fyra pilastrar, som i hörnen siras med rundstafvar och hålla 1.1.5 i bredd och 0.8 i tjocklek. Utsprånget upplyses af tre små fönster, hvilka alla är rundbågiga samt ut- och invändigt snedsmygiga och ha höga bröstningar. Ett fönster åt söder är dubbelt bredare och högre, men har hälften lägre bröstning än de nyssberörda. Detta fönster, som är till det yttre och inre snedsmygigt, har blifvit i sednare medeltiden uppbrutet. Betäckningen å samma fönster är förstörd. I utsprångets norra sidomur ses ett fyrkantigt väggskåp.

Långhusets östra gafvelröste qvarstår och derå ses [ 224 ]en högspetsig hjelpbåge något bredare än triumfbågen derunder. En rundbågig glugg å hvarje sida har upplyst och vädrat långhusets vind. Detta gafvelröste motsvaras af fördjupningar i tornets östra sidomur. Deraf visar sig, att långhuset haft ett både bredt och högt kroppåstak. Således måste, såsom vi förut nämnt, långhuset af S. Klemens haft ett enda kroppåstak. Å koret af S. Drotten har ett vanligt kroppåstak slutit sig till långhusets östra gafvelröste, och utsprångets betäckning måste enligt vanlig anordning varit halfkonisk.

Hela kyrkan visar sig ha varit väl uppförd till alla omfattningar af huggen, men för öfrigt af tuktad kalksten. Takhvalfven ha bestått af kalkflisor. I tillbyggnaden å långhusets södra sida märkes till dörr- och fönsteromfattningar huggen, men för öfrigt idel tuktad kalksten och i takhvalfven blott kalkflisor. Hela tillbyggnaden, som troligtvis haft ett lågt luttak, röjer ett vårdslöst arbete.

Tornet har ovanligt väl bibehållit sig. Orsaken härtill är förmodligen den, att tornet nästan helt och hållet består af tuktad kalksten, hvadan snikenheten ej ansett det löna mödan företaga en lika kostsam som farlig nedbrytning. Deremot tyckas långhusets takhvalf ha blifvit nedstörtade för att åtkomma de qvaderstycken, som funnits i pelarna, af hvilka intet återstår. Man har äfven bortfört ej obetydliga delar af långhusets och korets omgifningsmurar och framförallt tillgripit de slipade skaften och murhörnen i dörromfattningarna. Nu växa buskar och gräs på ruinen, som belamras med hvarjehanda bråte och obetydliga småhus. Kyrkan, hvars torn, långhus, kor och utsprång äro [ 225 ]samtidiga, röjer yngre rundbågsstil, och tyckes vid jemförelse med flere af Gotlands likartade helgedomar, om hvilkas byggnadsår man har säker kännedom, ha tillkommit omkring 1250. De spetsbågiga fönstren och den yttre omfattningen af korets ingång äro minst ett århundrade yngre än kyrkan. Tillbyggnaden å långhusets södra sidomur har naturligtvis tjenat till kapell, och den visar sig likaledes härröra från den sednare medeltiden.

Tornets ovanliga omfång och ännu ovanligare höjd göra ett mindre behagligt afbrott mot det föga ansenliga långhuset samt det lilla koret och utsprånget. När härtill lägges, att tornet kostat lika mycket som den öfriga byggnaden; så kan med mycket skäl frågas, hvarföre ett dylikt missförhållande tillkommit. Då klockor först skola 1289 inkommit på Gotland, så har tornet ej kunnat uppstå för inrymmande af sådana. Men om också klockor vid tornets uppförande varit derstädes i bruk, så ha desamma ofelbart varit, såsom lång tid derefter, ganska små. Tornet, hvilket är ungefär lika stort och högt som Helsingborgs kärna, måste i den första afdelningen tjenat till förplats och doprum och i den andra till kapell samt i de öfriga till försvarsverk. Väl saknas der mot vanligheten gallerier; men härvid bör erinras, att flere torn, hvilka obestridligen uppstått till försvar mot anfall, icke ha några sådana. För öfrigt tyckas de bomhål, som utvändigt märkas i sidomurarna under öfversta gluggarna, varit ämnade till gallerier af trä, från hvilka man kunnat afslå fiendtliga angrepp.

Vid tornets vestra sida äro två små trähus uppförda och midt deremellan framför vestra ingången på [ 226 ]få stegs afstånd höjer sig en stenmur. Den lilla platsen mellan trähusen och ingången samt muren är oåtkomlig och således i hög grad skräpig och osund, och denna afstängning har tillkommit för att skydda magasinets små gluggar i vestra ingången.