Jon i Gösthultsmon
| ← Prästen Bodenius |
|
Svampinjoner → |
| Ur Räggler å paschaser, boka numra ett 1895 (texten ur Bonniersutgåvan 1960). |
Når Jon ble vräckt frå stôga si,
för dä han int lätt bli
te stäle ve ve vinterti,
da spjärna Jon imot
å satte klacken i,
dä hjalp int lämper, dä hjalp int hot,
da tog di Jon i hans bakskinnbot
å sa: ohej, ohi!
sen hiva di Jon iffrå Gösthultsmon,
— ”ja kommer igän”, sa Jon.
Di drog i Jon, di slet i Jon,
di bôtta å sparka Jon
— ”ja går inte än,
ja kommer igän,
för stôga ä mi”, sa Jon.
Da tog di å bar’n iffrå Gösthultsmon,
— ”ja kommer igän”, sa Jon.
Men Jon han geck te brukspatron
å sa: ”herr brukspatron,
dä här kan väl allri bli rätt ändå,
att jag ska gå iffrå
mi ega stôge ve Gösthultsmon?”
”Vet hut och gå ut”, skrek brukspatron
— ”ja kommer igän”, sa Jon,
sen geck han i sjön — ve Gösthultsmon
flöt like i lann tå Gösthults-Jon,
”ja kommer igän”, sa Jon.