Linné i utlandet: vistelsen på slottet Hartekamp i Holland, besök i England och Frankrike. Det nya systemet och dess triumf
II.
Linné i utlandet: vistelsen på slottet Hartekamp i
Holland, besök i England och Frankrike. Det nya systemet
och dess triumf.
Den resande, som på 1870:talet inträder i den vackra biblioteksbygnaden i Amsterdams zoologiska trädgård, mötes i boksalen af ett porträtt i kroppsstorlek, föreställande en ung man i besynnerlig klädedrägt: kring lifvet en gördel, hvari på lapparnes manér hänga knif, nålar, snusdosa och andra smärre förnödenheter; halsen är blottad, på hufvudet sitter en rund hatt, lapphandskar fullända kostymen och i högra handen håller den af lifliga bruna ögon upplysta gestalten en blommande växt, invändigt röd och utvändigt hvit - Linnæa.
Nordens Venezia, Zuidersees drottning, det rika Amsterdam, har mycket att vara stolt öfver, liksom i allmänhet fallet är med hela det lilla landet, der allt med undantag af luften, molnen och stjernorna, är historiskt. Det lilla folket af fiskare och köpmän bevarade sin frihet gent emot en Filip II. Det blef med tiden vetenskapens adopterade fädernesland, Europas börs och verldshandelns stortorg. Det sträckte sin makt öfver Java, Sumatra, Hindostan, Ceylon, Nya Holland, Japan, Brasilien, Guyana, Goda hoppsudden, Vestindien och Newyork. Men bland de bleknade minnena från den politiska storhetens dagar glänser ännu hågkomsten af de vetenskapliga heroer, som här fostrats eller gästat. Ej länge sedan firade Spinozas fädernesland en jubelfest, det rustar sig nu ock att högtidlighålla erinringarna om den unge svenske botanist, som för nära halftannat sekel sedan i dessa trakter lade grunden till sitt verldsrykte. Bland Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/29 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/30 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/31 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/32 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/33 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/34 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/35 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/36 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/37 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/38 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/39 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/40 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/41 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/42 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/43 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/44 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/45 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/46 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/47 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/48 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/49 Sida:Carl von Linnés lefnadsminnen tecknade af honom sjelf.djvu/50 som fick komma in att kyssa sin store informators hand, med ett bedröfligt vale, då den svaga gubben hade ännu så mycket krafter, att han förde Linnæi hand till sin mun och kyste den tillbaka, sägande: »Jag har lefvat min tid och mina år, samt gjort hvad jag förmått och kunnat. Gud bevare dig, för hvil ken allt detta återstår. Det verlden af mig äskat, har hon fått, men hon äskar långt mera ändå af dig, Farväl min kära Linnæus.» Tårarna tilläto ej mera, och då Linnæus var hemkommen i qvarteret, sände han honom ett präktigt exemplar af sin kemi.
Således förnöttes lefnaden i Leiden till våren, då Linnæus får spörja hemifrån, att en hans vän sökte vinna hans käresta hos hans svärfader. Då skyndar Linnæus på resan, men fastnar i en svår frossa, för hvilken han likväl blifver kurerad af van Svieten, men fastnar i recidiv med kolera som brutit honom om halsen, derest icke dr van Svieten haft så mycken möda ospard. Ändtligen blef Linnæus frisk, och den förtörnade Clifford kommer då in att se Linnæus, beder honom följa sig på en natt till sin trädgård, föreställer honom äfventyret att resa så matt som han nu vore, tillbjuder honom sitt förra sälla vivre, med hästar på stall och att promenera då honom behagade, samt en dukat hvar dag han hos honom ville vistas. Linnæus blef qvar några veckor och åtnjöt allt detta goda, dock såg han aldrig sin helsodag, förrän han valedicerat Holland och kommit in i Brabant, då hans kropp blef liksom förnyad af luften.
Så snart Linnæus kommit till Paris, blef han levererad af den gamle professor Anton de Jussieu, hvilken var dagligen sysselsatt med praxis medica, till dennes broder, demonstrator plantarum, Bernhard de Jussieu. Här blef Linnæi göromål att genomgå den vackra trädgården, att se herbarier samt d’Isnards samling af böcker i botaniken. Bernhard de Jussieu anstälde resor åt Fontainebleau och Bourgogne endast för att visa Linnæus de vackraste växter, som finnas omkring Paris, i följe med La Serre, då Linnæus hade fri resa, och Bernhard de Jussieu tjenade honom dagligen. Den 14 Juni anhöll Linnæus hos då varande præses Du Fay att pro hospite få bese vetenskapsakademien, då han efter sessionen blef antydd att något dröja, och derpå fick veta att akademien antagit honom till korrespondent[1]. Du Fay föreslog om icke Linnæus hade lust att blifva fransman, derest akademien toge honom till membrum med årlig pension, men högre hog drog honom till sitt fädernesland.
Sedan Linnæus sett slottet Versailles, landet omkring Paris, biblioteken, museum, herbarier och Reaumurs samlingar, under hvilken tid han hos Jussieu'erna hade mest dagligen fritt vivre, tänkte han på hemresan. Ty Linnæi göromål var ej att lära franska seder och utländska språk, eftersom han höll före, att tiden på intet sätt dyrare köpes, än då man reser utomlands endast för språkens skull. Visst var det, att Linnæi tid icke tillstadde honom exkolera språken; men så var ock att märka, det hans geni var så alldeles intet för språk, att han hvarken lärde engelska, eller fransyska, eller tyska, eller lapska, ja, icke en gång holländska, fast han hela 3 åren vistades i Holland; icke desto mindre kom han allestädes fram väl och lyckligen. Sedan Linnæus således sett det märkvärdigaste i Paris, far han till Rouen, och seglar derifrån med en strykande vind och storm till Kattegat, der vinden straxt vänder sig åt Sundet, och Linnæus landstiger vid Helsingborg, hvarifrån han reser att besöka sin ålderstigne fader i Stenbrohult, och efter några dagars hvila begifver sig till Falun, der han finner sin käresta vänta hans hemkomst. Linnæus får nu formell förlofning, hvarpå han reser till Stockholm, att der söka sin vidare fortyn.
- ↑ 1762 skrifver Linné i sin dagbok med berättigad stolthet: »Franska vetenskapsakademien har frihet kalla 8 utländska ledamöter. Efter den frånfallne store astronomen Bradley invoteras den 8 December arkiater Linné. Denna heder räknas bland de lärde för den största och har aldrig tillförene händt någon svensk».