Psalmodikon/De öfriga interwallerna i Doriska Tonarten.

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Läsning från Taflan.
Psalmodikon
av Johan Dillner

De öfriga interwallerna i Doriska Tonarten.
Om Sång i Stämmor.  →


[ 261 ]

De öfriga interwallerna i Doriska Tonarten.

121. Hwilken är tredje tonens afstånd från den andra i Doriska Tonarten? En liten secund.

122. Och den andra tonens afstånd från den tredje? En liten undersecund.

123. Hwilken är fjerde tonens afstånd från den andra i Dor. Ton.? Liten terz.

Anm. Genfrågan om afståndet nedåt, (se 122 frågan) upprepas här icke. Underwisaren göre den sjelf, på fri hand, för hwarje interwall, hwarefter swaret på genfrågan alltid blir detsamma, som på frågan, med tillägg af ordet under till interwallens namn [1]. Man underlåte icke genfrågan. [ 262 ]Författaren kan icke nog warna för frestelsen att i öfning af tonlärans form tro sig kunna för tidigt. Interwallerna äro tonspråkets declinationer och conjugationer.

124. Hwilket är femte tonens afstånd från den andra i D. T.? Ren quart.

125. Hwilket är sjette tonens afstånd från den andra i D. T.? Ren quint.

Anm. Man stannar wid quinten. En god psalm får icke öfwerstiga quinten. I några få, äfwen sköna melodier förekommer ett sextsprång och någon gång octaven; men dessa kunna särskilt läras. Wid sång af stämmor får man behof af sexters och octavens kännedom i Basen, hwarest de icke äro sällsynte. De kunna läras, när och der det behöfwes. Begynnaren fattar och sjunger lätt sexten om han öfwas att söka den genom quart eller terz; octaven är samma ljud, som primen.

126. Hwilket är fjerde tonens afstånd från den tredje i D. T.? Stor secund.

127. Hwilket är femte tonens afstånd från den tredje i D. T.? Stor terz.

128. Hwilket är sjette tonens afstånd från den tredje i D. T.? En öfwerstigande quart.

129. Hwilket är sjunde tonens afstånd från den tredje i D. T.? Ren quint.

130. Hwilket är femte tonens afstånd från den fjerde i D. T.? Stor secund.

131. Hwilket är sjette tonens afstånd från den fjerde i D. T.? Stor terz.

132. Hwilket är sjunde tonens afstånd från den fjerde i D. T.? Ren quart.

133. Hwilket är åttonde tonens afstånd från den fjerde i D. T.? Ren quint.

134. Hwilket är sjette tonens afstånd från den femte i D. T.? Stor secund.

135. Hwilket är sjunde tonens afstånd från den femte i D. T.? Liten terz.

136. Hwilket är åttonde tonens afstånd från den femte i D. T.? Ren quart.

137. Hwilket är i D. T. andra tonens afstånd, i högre octav, från den femte i lägre? Ren quint.

[ 263 ]Anm. För att göra alla tonförhållanden åskådliga, som under- eller öfwerstiga octaven, kan nedanstående tonnummer med krita ritas å taflan, jemte sina tecken, enligt tonarten, i spalter, såsom å skoltaflan:

5 6 7 8 1 2 3 4   5   6 7   8, 1   2 3   4
5 6 7 8 1 2 3 4   5   6 7   8, 1   2 3   4

Man kan äfwen nyttja skalan å skoltaflan, om man, för behofwet af högre octav, börjar wid 1 och föreställer sig denna tonnummer, såsom innehafwande samma rum som 8, samt, för behofwet af lägre octav, börjar wid 8 och föreställer sig denna tonnummer såsom innehafwande samma rum, som 1. Underwisaren utmärker med ett streck af pekkäppen, öfwer och under ziffrorna, öfwergången i lägre och högre octav. Förhållandet är detsamma alla octaver emellan.

138. Hwilket är sjunde tonens afstånd från den sjette i D. T.? Liten sekund.

139. Hwilket är åttonde tonens afstånd från sjette i D. T.? Liten terz

140. Hwilket är i D. T. andra tonens afstånd, i högre octav, från den sjette i lägre? Ren quart.

141. Hwilket är i D. T. tredje tonens afstånd, i högre octav, från den sjette i lägre? En förminskad quint.

142. Hwilket är åttonde tonens afstånd från den sjunde i D. T.? Stor secund.

143. Hwilket är i D. T. andra tonens afstånd, i högre octav, från den sjunde i lägre? Stor terz.

144. Hwilket är i D. T. tredje tonens afstånd, i högre octav, från den sjunde i lägre? Ren quart.

145. Hwilket är i D. T. fjerde tonens afstånd, i högre octav, från den sjunde i lägre? Ren quint.

På detta sätt genomgås, i frågor och genfrågor, kyrkotonarternas öfriga skalor, hwilket är öfwerflödigt att här utföra. Med denna öfning ware man ihärdig. Den är af alla den wigtigaste. Att åtskilja interwallerna och deras särskilta tonhöjd är lätt, om man blott erinrar sig de säkra kännetecken, som frågan 72 till och med 82 äro uppgifna, nemligen:

Liten secund har nästa rum;
Stor secund har ett mellanrum;
Liten terz har twå mellanrum;
Stor terz har tre mellanrum;
Ren quart har fyra mellanrum;

[ 264 ]Öfwerstigante quart har fem mellanrum, och är fjerde ziffran;

Förminskad quint har fem mellanrum, och är femte ziffran; Ren quint har sex mellanrum.

Det är färdigheten i denna kunskap, kännedomen af interwallerna, som är den nödigaste och fruktbaraste för sången, som mäst lättar den, och ger den grund och säkerhet. Det är härigenom, som man liksom wet hwad man sjunger, och, sedan örat och rösten blifwit med begreppet öfwade, lika lätt sjunger ur bok, som man läsande talar ur bok.

Sedan interwallerna äro fattade, göres deraf bruk för sången af psalmen, som nu genomläses innan den sjunges [2]. Härwid skall lärjungen se gagnet af den kunskap, som han med någon möda inhämtat; ty han finner den nu behöfwas, och de begrepp han deruti äger oupphörligt fordras och tjena honom under sången. Den grund och säkerhet, som denna öfning för till förståndet, och detta sedan till örat, tonsinnet och rösten, är af ett wärde, hwilket icke för högt kan uppskattas.

Man wäljer, till prof för werkställigheten, den första kortare psalm, som i boken förekommer, N:o 2.

Underwisaren säger: Uppnämn från företeckningen de föränderliga tonerna af den tonart, hwari denna psalm går? Swaras: Alla stora.

I. Hwilken är då tonarten? Sjette kyrkotonen, Jonisk. Underwisaren frågar widare, och lärjungarna swara:

II. 1 1? Enklang [3]. III. 1 +6? Liten underterz. IV. +6 +6? Enklang. V. +6 +7? Stor secund. VI. +7 5? Stor underterz. VII. 5 8? Ren quart. VIII. 8 1? Enklang.

[ 265 ]I. 1 +3? Stor terz. II. +3 4? Liten secund. III. 4 +2? Liten underterz. IV. +2 5? Ren quart. V. Enklang. VI. 5 x4? Liten undersecund. VII. x4 5? Liten secund.

Här förekomma twenne rader, som endast äro ett upprepande af de redan genomgångna.

Femte Raden:

I. Enklang. II. 5 +3? Liten underterz. III. +3 +6? Ren quart. IV. +6 5? Stor undersecund. V. 5 4? Stor undersecund. VI. 4 +3? Liten undersecund. VII. +3 +2? Stor undersecund.

I. +2 +3? Stor secund. II. +3 1? Stor underterz. III. 1 4? Ren quart. IV. 4 +3? Liten undersecund. V. +3 +2? Stor undersecund. VI. Enklang. VII. +2 1? Stor undersecund.

På detta sätt examineras hwarje psalm innan den sjunges, och bör detta ske förr än tetrachorderna, skalan och dess interwaller sjungas, på det att minnet af deras ljud icke sedan genom läsningen må förswagas och döfwas. Alla dessa fyra förberedande öfningar äro afgjorda på några minuter, sedan någon grad af färdighet är wunnen.

Uppnämnandet af psalmernas intervaller bör icke förbigås förr, än lärjungarna af wana, som blifiwt, natur, genast se tonstegen, hwari melodierna gå. Uppgifwes det förr, så kommer ungdomen att sjunga blindt, utan begrepp om mechanismen af sin sång, wet ej att reda sig när en ny psalm förekommer, och är i beständig fara att glömma den en gång redan inlärda melodien, eller förblanda den med andra. Det är, utan hjelp af begreppet, fast omöjligt att lära [?] psalmmelodier utantill, och med den säkerhet behålla dem i minnet – hwilket dock måste ske, om sången skall stiga [?] andagt [4] [ 266 ]att ej den ena skulle ofta confundera den andra, och derigenom sedan ofreda sjelfwa Gudstjensten. Här wisar sig nu uppenbart, att tonskriftens noggranna kännedom för kyrkosången är en helig angelägenhet, hwilken, i denna wår swaghet, angår icke mindre än helgden af Guds eget namn och ära. Förmå wi icke sjunga med sinne af psalmens inre mening, så må wi åtminstone sjunga med rediga begrepp om dess form, säkert och rent. Det förra gör andagt, det sednare correcthet. I correctheten kungör sig sångens ande, och wäcker andagten, hwaremot han, den förutan, wid en skrän utan sammanhang, förblir stum, och förgäfwes wäntas från himlen, till en i allmänhet ofrom menighet.



  1. På det att språket måtte öfwerallt behålla correcthet för denna öfning är binamnet förhöjd inbytt emot öfwerstigande. Man kan icke säga förhöjd underquart, men wäl öfwerstigande underquart.
  2. Man tröttne ej wid mångfalden af dessa små öfningar. De äro alla högst enkla och fordra wida mindre tid i werkställigheten, än det wid genomtänkandet förekommer en med tonläran obekant läsare. – Mången annan öfning, som förehafwes i wexelskolan, kan icke från en swagtänkt menighet utestänga faran för sjelfklokhetens retelser; öfningen i kyrkosången förer rätt fram till enfald och fromhet.
  3. Om melodiens början wore 3 eller 5, swarades: Tredje tonen, femte tonen o. s. w.
  4. Se första noten till sidan 226 i denna uppsats. Andagt är omöjlig utan frihet, och kan således icke stiga till full styrka förr, än den, som sjunger kan sjunga ur minnet. Författaren tillstyrker derföre, att man, äfwen sedan interwallerna äro till färdighet kända, dock låter psalmens nummer uppläsas, för att, genom begreppet, hjelpa minnet att fatta och behålla sången.