Resa i Sibirien/Kapitel 9
| ← Kapitel 8 |
|
Kapitel 10 → |
IX.
Återfärd till Jekatharinenburg. — Ermans återkomst. — Ryskt imbad. — Polismästar Nitschajeff. — Stensliperi i Jekatharinenburg.
Sedan wi ätit middag i Newiansk satte wi oss i wagnarna och åkte hela natten för att till följande dagen hinna fram till Jekatharinenburg. Jag hade haft en högst obehaglig natt, och beslöt att detta skulle wara sista gången, som jag på ryskt wis skulle åka hela natten, så framt ej nödwändigheten gjorde det till en pligt. Framför allt är den följande dagen, hwilken man tror sig hafwa wunnit genom en dylik nattfärd, likafullt förlorad, då man går som en skugga med hufwudwärk och dåsighet. Man har dertill genomlefwat en pinsamt lång natt, i stället för att man, efter att hafwa sofwit om natten, kunde följande morgonen munter begifwa sig på färd och i fullt wälbefinnande nå målet på aftonen, med fulla krafter till att utföra sitt dagswerke.
Dagen derpå kom Erman åter, halfdöd af sömnlöshet, nattköld och wagnskakning. Förlusten af hans observationsbok, den tröttande ilresan, ensamheten i den obeqwäma wagnen, saknaden af den handräckning han hade i wårt sällskap, som för en dylik hjelplös menniska är dubbelt kännbar, hade haft en wälgörande werkan på honom. Han hade blifwit wänligare och fogligare, och kände det så tryggt att åter wara bland bekanta menniskor i ett warmt rum. Dessutom hade Solomirsky, för hwilken han hyste en wiss wördnad, under resan hållit honom inom höflighetens skrankor och på ett så lämpligt sätt låtit honom känna sin brist på humanitet, att Due och jag i detta hänseende lofwade oss de bästa frukter af denna resa.
Under mitt wistande i Jekatharinenburg lät jag en afton öfwertala mig att gå i ett ryskt imbad i samma hus, der wi hade wår bostad. Hwarje rysk familj har i sitt hus twå för densamma oundgängliga beqwämligheter: en badstuga och en iskällare. Imbadet behagade mig särdeles, och oaktadt dylika ångbad finnas att tillgå i flera större städer i Europa, will jag dock här gifwa en skildring af dem. Badhuset är ett litet trähus, som wanligen ligger något afsides, och består af en liten förstuga med en bänk, der man afkläder sig, och det egentliga badrummet, hwari finnes en stor murad ugn. Uppå en jernrist i denna ligga en mängd stora stenar och under densamma underhålles en eld, till dess stenarna blifwa glödheta. I detsamma som den badande nu inträder, slår en uppassare, som likaledes är afklädd, watten på de glödande stenarna, hwilket ögonblickligt förwandlas till imma af kokande wattens hetta, hwilken uppfyller hela badstugan, och hwarwid de hetaste ångorna stiga upp mot det låga taket. Wid ena wäggen står en upphöjning med 4 eller 5 trappsteg af en menniskas längd, på ett högre eller lägre af hwilka den badande kan lägga sig, allt efter som han will utsätta sig för en högre eller lägre wärmegrad. Finner man inandningen af den heta imman för beswärlig, framsättes ett kärl med kallt watten, hwarmed man wäter ansigtet och sålunda någorlunda afkyler den munnen omgifwande wattenångan. Baduppassaren tager derpå en stor tagelsudd, som bestrykes med rysk såpa, och gnider dermed den badandes hela kropp. Derpå tar han en knippa björkqwistar med det torra löfwet ännu qwarsittande, håller den högt upp i den hetaste imman och bestryker eller piskar dermed den badandes kropp, i synnerhet ryggen, uppifrån ända nedåt. Man erfar härwid en känsla, nästan som om eldgnistor widrörde kroppen. Denna hudretning i förening med de warma wattenångorna, bringa kroppen i en sådan utdunstning, att swetten liksom lackar utåt kroppen. När detta har warat en stund, stiger den badande ned på golfwet, hwarpå uppassaren, af twå kar, af hwilka det ena innehåller warmt, det andra kallt watten, gör i en balja en blandning af ungefär kroppens wanliga wärma, och störtar detta öfwer den badandes hufwud. Denna ljumma wattenström, som rinner öfwer hela kroppen och afkyler dess öfwersta del, men wärmer den mindre heta nedandelen, åstadkommer den behagligaste känsla. Denna öfwersköljning upprepas ett par gånger och för hwar gång med litet kallare watten. Trägolfwet är genomborradt med hål, för att skaffa wattnet aflopp. Den simpla ryssen springer om wintern direkte från badstugan och wältrar sig i snön och går derpå åter in i imman. Efter dessa öfwersköljningar torkar man sig och kläder på sig i förstugan, hwarpå man begifwer sig hem till sitt. Hudutdunstningen warar ännu ett par timmar, hwarföre man ej kan gå ut i kalla luften förrän flere timmar efter badet, så framt man ej will utsätta sig för wådan af farliga sjukdomar. Wanligtwis ske dessa bad om aftonen, så att man kort derefter kan gå till sängs. På detta sätt kan man drifwa all rheumatism ur kroppen, hwilket jag sjelf erfor, och befann mig särdeles wäl deraf. I städer utom Ryssland, der dylika badinrättningar ligga afsides, och den badande derföre har en lång wäg hem, kan en oförsigtighet härwid lätt hafwa farliga följder.
I Jekatharinenburg fanns ett stensliperi, som det intresserade mig att se. Här förarbetades de wackraste konstsaker af simpla ryska bönder med långt skägg och klädda i fårskinspelsar, och det war märkligt att se de enkla metoder, hwarpå äfwen de mest inwecklade former åstadkommos. Jag lät här slipa åt mig en sigillring af en wacker bergkristall, hwari mitt namn graverades, omgifwet af en aflångt rundad perlrand, i fullkomlig likhet med det messingssigill, som jag medförde på resan.
Den 1:a Oktober efter frukosten hos Solomirsky togo wi ett wänskapligt afsked från denne älskwärde man, alldenstund han reste mot wester till Moskwa och wi österut till Tobolsk.
| ← Kapitel 8 | Upp till början av sidan. | Kapitel 10 → |