...
Ovita fæ, n. oskäligt fäkreatur. SM.*
Ovita gærning, f. (af oviti) en oförnuftig varelse (människas l. djurs) gärning. SM.*
Ovitandis, adj. indecl. (af vita, veta) ovetande. hanum o., SM.* St.*
Oviti, m. oförnuftig varelse. U.*
Ovitter, adj. (af vita, tillvita) ej tilltalad l. anklagad. G.*
...
Oxa byrþi, se Öxa byrþ.
Oxi, uxi (gen. pl. yxna, G.), m. 1) oxe. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Sk.* ME.* tamber, otamber o., U.* yxna oyker, se Öker. Jfr. Legho oxe, Yxna Kaup. 2) tjur l. oxe. G.* faster u., G.*
Oy, oyker &c., se Ö &c.
Oþal, oþol (dat. odælli, acc. pl. oþla), n. = oþoliorþ. VG.* ÖG.* Jfr. Alda oþal.
Oþolbonde (athælbonde, adelbonde), m. 1) odalbonde, jordegare. Sk.* 2) bofast borgare i stad. Sk. IV. 5.
Oþulbrut, oþalbrut, n. eg. brott mot eganderätt; 1) åverkan, ingrepp i annans eganderätt till jord l. vatten; dock har icke all åverkan å jord l. vatten blifvit så benämnd, utan endast vissa svårare fall, för hvilka skulle bötas 3 marker. ÖG.* 2) böter som erlades af den, som i sin besittning qvarhöll och brukade jord, hvilken han borde till en annan utgifva. SM.*
Oþolby (odelby, adelby), m. bolby, gammal by. Chr.* )( afgærþa by, ME.* Chr.*
