Svenska Akademiens handlingar/Underrättelse

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Till Konungen
Svenska Akademiens handlingar ifrån år 1786. Första delen

Underrättelse
Handlingar rörande Svenska Akademiens instiftelse  →


[ ix ]

UNDERRÄTTELSE.

Sedan Svenska Akademiens tryckta Handlingar redan voro till en betydlig del utgångna, trodde Akademien sig så mycket mer böra vara betänkt på en ny upplaga, som det ortografiska arbete, hvarmed hon var sysselsatt, lofvade henne att kunna med ny fördel för språket företaga den. Detta beslut fattadt, inställdes tryckningen af det som ännu icke var utgifvit. För att spara de läsandes kostnad, valdes ett mindre format, såsom beqvämare, och äfven vanligast. Att likväl icke belasta med en ny utgift dem, som redan ägde Akademiens förut tryckta Handlingar, vidtogs den utväg, att afdela alltsammans i två Tomföljder, innefattande, den ena det redan tryckta, och den andra det sedan tillkomna. Skillnaden i formatet, hvilken ej saknar exempel bland periodiska arbeten, ansåg Akademien icke blifva hinderlig för dem som, utan att vilja förskaffa sig hela den nya upplagan, blott önska att fortsätta den äldre. De begge Tomföljderne komma på det sätt att åtskiljas, att den af de äldre och förut tryckta Skrifter kallas: Svenska Akademiens Handlingar ifrån år 1786, och den som [ x ]innefattar det nya: Svenska Akademiens Handlingar från år 1796. De särskilta delar af hvardera, erhålla sin nummer efter den ordning, hvari de utgifvas.

Akademien är sinnad att, så länge tillgången på redan tryckta Handlingar sådant medgifver, alltid på en gång utgifva tvenne delar, en af hvardera Tomföljden. Den som börjar de nyare, innehåller Akademiens tankar om svenska Stafsättet, och har sitt eget företal. Om den närvarande behöfver, i Akademiens tanke, intet annat sägas, än de underrättelser som nu blifvit lemnade.

Ibland de Skrifter den innehåller, finnes likväl en, som utom sitt eget värde, får ett ökadt af den hand, som dermed prydt Akademiens Handlingar och svenska Vitterheten. Att Konung Gustaf den Tredje författat Äreminnet öfver Torstenson, är redan af allmänheten kändt. Akademien äger nu den tillfredsställelsen, att lemna, tillika med sin bekräftelse deraf, äfven en särskilt och omständlig upplysning rörande den mest sällsynta och mest smickrande händelse som hennes och någon Akademis häfder hittills förvarat.

Så långt det varit för Akademien möjligt, har hon sökt att redan ifrån början af [ xi ]denna nya upplaga, gifva åt stafsättet stadga och enlighet. Utgifvandet af tvenne Tomer på en gång, den längd af tid tryckningen upptager, och nödvändigheten att så tidigt som kunnat ske, begynna den, har likväl icke tillåtit henne att, i detta bemödande, intill fullkomlighet lyckas. Det är svårt, om ej omöjligt, att innan sista fulländningen af ett arbete, sådant som det ortografiska, hvarmed hon varit sysselsatt, förutse alla de större och mindre frågor, hvartill omfattningen af ett helt språk beständigt föranleder. Denna omständighet torde få tjena till ursäkt, om det stafsätt Akademien omsider fastställt, och som hädanefter kommer att följas, icke ännu kunnat i denna första del iakttagas med yttersta noggranhet.