| Rikedomens fara. | Mattei Evangelium. | Kap. 19. | 79 |
18 Och Jesus sade: ”Du skall icke dräpa, du skall icke göra hor, du skall icke stjäla, du skall icke bära falskt wittnesbörd; 2 Mos. 20: 12 f. 5 Mos. 5: 16 f.
19 hedra din fader och din moder” och ”Du skall älska din nästa såsom dig sjelf”. Matt. 15: 4. Ef. 6: 2. 3 Mos. 19: 18. Matt. 22: 39. Rom. 13: 9. Gal. 5: 14. Jak. 2: 8.
Den unge mannen frågar, hwilka budord menas, ehuru Jesus talat om alla. Då nämner Jesus buden ur senare taflan, efter hwilka det är lättare att pröfwa sig än efter den förra taflans bud.
20 Då sade den unge mannen till honom: Allt detta har jag hållit från min ungdom. Hwad fattas mig ännu?
I detta swar wisar sig rätt ögonskenligt, huru ytligt han betraktade lagens innehåll, alldeles såsom många tro sig rättfärdigade derigenom, att de kunna säga: jag har icke mördat, icke stulit o. s. w.
21 Jesus sade till honom: Om du will wara fullkomlig, så gå bort och sälj det du har och gif åt de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen, och kom och följ mig. Matt. 6: 19 f. Luk. 12: 33.
Emedan den unge mannen frågat efter mer, så förelägges honom mer. Härigenom borde hans hjertas förwända art blifwa uppdagad. Det hängde ännu wid det jordiska. Hade han full mening med att weta hwad som fordras för att wara fullkomlig, så att intet mer skulle fattas honom för att ingå i lifwet, så förelägges honom här ett afgörande prof. Jesus erbjuder honom en plats bland sina närmaste lärjungar, att komma och följa honom, likasom de. Dertill kräfdes en sådan försakelse, som den här anwisas. Det är således ett försakelseprof, som icke fordras af alla och för alla tider. Men hwarje menniska, som will winna en ”skatt i himmelen”, har sitt försakelseprof att genomgå på jorden. Derpå bör han akta och ej anse någon uppoffring för stor. Den, som går in derpå, och kommer och följer Jesus, får då widare besked om wägen till lifwet, och lär känna Jesus såsom den gode, härigenom salighetens fulla kunskap winnes.
22 Men när den unge mannen hörde detta, gick han bedröfwad bort, ty han hade många egodelar.
Den arme ynglingen kunde icke skilja sig wid afgudarne, han som eljest efter lagen war en ärans man i yttre måtto och kunde säga: allt detta har jag hållit från min ungdom! Ack, huru många äro icke de, som förgås i samma afguderi som han!
23 Och Jesus sade till sina lärjungar: Sannerligen säger jag eder: För en rik är swårt att ingå i himmelriket. 1 Tim. 6: 9 f.
24 Och åter säger jag eder: det är lättare, att en kamel går genom ett nålsöga, än att en rik kommer in i Guds rike.
Detta är ett ännu i österlandet brukligt ordspråk. Nålsögat betecknar en trång dörr eller port. Rikedomens hinder är såsom en kamelpuckel, hwilken gör det för den jordiskt rike så swårt att ingå genom försakelsens trånga port, himmelrikets nålsöga.
25 När lärjungarne hörde detta, blefwo de mycket häpne och sade: Hwem kan då warda frälst?
26 Men Jesus såg på dem och sade till dem: För menniskor är detta omöjligt, men för Gud är allt möjligt. Jer. 32: 17. Sak. 8: 6. Luk. 1: 37.
Allt: således äfwen att förändra en rik menniskas hjerta, så att det warder löst från kärleken till de jordiska tingen.
27 Då swarade Petrus och sade till honom: Se, wi hafwa öfwergifwit allt och följt dig; hwad skola wi då få? Mark. 10: 28 f. Luk. 18: 28 f.
Se ... öfwergifwit allt, således icke dragit oss tillbaka såsom den rike ynglingen; hwad skola wi då få, hwilken är den skatt wi skola få, v. 21? Intet af egen förtjenst, allt af nåd.
28 Men Jesus sade till dem: Sannerligen säger jag eder, att I, som hafwen efterföljt mig, skolen i den nya födelsen, när Menniskosonen skall sitta på sin härlighets tron, sitta äfwen I på tolf troner och döma Israels tolf slägter. Luk. 22: 29 f.
I den nya födelsen, då, efter den yttersta domen, allting warder nytt. Då sker den fulla förklaringen af den nya födelse, som föregår i menniskans hjerta genom tron. — Något särskildt härligt framför andra trogna utlofwas åt de tolf apostlarna. Judas förspilde sin plats. Den intogs af en annan, så att löftet till de tolf ändå går i fullbordan.
29 Och hwar och en som har öfwergifwit hus eller bröder eller systrar eller fader eller moder eller hustru eller barn eller åkrar för mitt namns skull, han skall få hundrafaldt och ärfwa ewigt lif. 5 Mos. 33: 9. Job 42: 12.
Hundrafaldt, redan i detta lifwet, om icke i jordisk ersättning, så mycket mer i andeliga egodelar. En af kyrkofäderna säger härwid: ”I stället för anförwandter efter köttet, skola de få gemenskap och umgänge med Gud; i stället för åkrar, paradiset; i stället för hus af sten, det himmelska Jerusalem; i stället för föräldrar församlingens äldste; i stället för sin hustru, alla kristliga hustrur i helig, andelig (tros-) gemenskap” o. s. w.
30 Men många de första skola wara de sista och de sista de första. Matt. 20: 16. Mark. 10: 31.
_083.jpg&oldid=347383){kind=link}