| 418 | Christi lydnad. | Propheten Esaia. | Cap. 50. |
deras fiskar illa lukta för wattunöds skull, och blifwa döde af törst. *4 Mos. 11: 23. Es. 59: 1. †2 Mos. 14: 21. **Jos. 3: 15, 16.
Hwarföre hafwen I så ofta låtit mig ropa förgäfwes, hwarföre wille ingen swara, då jag kallade? Jag är den mäktige hjelparen. Jag kan ännu hjelpa, jag, densamme som fordom för eder gjorde hafwets och Jordans botten till en torr mark. 2 Mos. 14: 21, 22. Jos. 3: 13. Denne allsmäktige hjelparen lefwer ännu, och nu kallar Han de affällga barnen i christenheten till bättring!
3. Jag kläder himmelen med mörker, och gör hans öfwertäckelse såsom en säck.
Egypten gjorde Herren mörker för Israels skulle, under Jesu lidande på korset kläddes himmelen i mörker, och mörker skall blifwa ett tecken till Hans tillkommelse. Sach. 14: 7. Dessa tecken böra lända oss till warning att icke motstå Honom, som en gång kastar de otrogna i det yttersta mörkret.
4. HERren, HERren hafwer gifwit mig en lärd tunga,* att jag wet tala mde den trötte i rätt tid;† Han wäcker mig hwar morgon: Han wäcker mig örat, att jag hörer såsom en lärjunge. *Matth. 7: 29. Marc. 1: 22. Luc. 4: 32. †Es. 52: 7.
Dessa ord talar Sonen om sin himmelske Fader, och de wisa fullbordandet af löftet i cap. 11: 2, 3. Efter den menskliga naturen war Sonen sin himmelske Fader lydig i allt, se Ps. 40: 7, 9. Han lyssnade oupphörligt såsom en lärjunge till Fadrens röst, se Joh. 8: 28, 47. Phil. 2: 8. Joh. 5: 19, 30, och lärde genom frestelser och lidanden öfwertepresterlig barmhertighet. Ebr. 4: 15, 16; cap. 5: 8, 9.
5. HERre, HERren hafwer öppnat mig örat,* och jag är icke ohörsam,† och går icke tillbaka. *Ps. 40: 7. Ebr. 10: 5. †Joh. 14: 31. Phil. 2: 8.
6. Jag höll min rygg till dem, som mig slogo, och mina kindben dem, som mig ryckte; mitt ansigte wände jag icke brot för försmädelse och spott.* *Matth. 26: 67; cap. 27: 30. Marc. 14: 65; cap. 15: 19.
Till den lydnad, som omtalas i v. 4, 5, hörde denna fullkomliga undergifwenhet, hwarmed wår Frälsare underkastade sig alla dessa lidanden, hwilka bokstafligen öfwergingo Honom. Han gick icke tillbaka, då lidandet och döden mötte Honom. O! detta outgrundliga djup af kärlek, af tålamod, af förbarmande!
7. Ty HERrem, HERren, hjelper mig, derföre kommer jag icke på skam: derföre hafwer jag hållit mitt ansigte fram såsom en flintsten; ty jag wet, att jag icke på skam kommer.
Såsom en flintsten! med sådant tålamod, som om Han icke haft någon känsla, uthärdade Christus alla kindpustar, all bespottelse och alla plågor!
8. Den är när, som mig rättfärdigar;* ho will träta med mig? Låt oss tillhopa gå; ho är den, som rätt hafwer emot mig? Han komme hit till mig. *Rom. 8: 33.
Wår Frälsare kunde säga till alla sina fiender: hwilken af eder straffar mig för synd? Joh. 8: 46. Att Gud rättfärdigar Honom betyder, att Gud har antagit Hans försoning och tillfyllestgörelse i menniskoslägtets ställe, att Han är nöjd med lösepenningen såsom fullkomlig; att Han derföre förlåter, rättfärdiggör och saliggör alla, som tro på Honom. Lagen har intet mer att fordra, samwetet får frid, satan måste tiga. Fröjda dig, du som tror på din Frälsare! Synden och satan hafwa nu ingen makt och rätt öfwer dig; ty de hafwa ingen rätt emot Christus, och Christus är din! se Joh. 14: 30. Ap.G. 2: 36. Rom. 1: 4. Joh. 8: 51.
9. Si, HERren, HERren hjelper mig: ho är den mig fördöma will? Si, de skola allesamman föråldras såsom ett kläde; mal skall uppäta dem.* *Ps. 102: 27. Es. 51: 8.
Så wisst som Fadren har hulpit och uppehållit Sonen i lidandet, och i döden, så uppehåller Han Hans trogna, som äro Hans lemmar. Ingen kan fördöma Christus, och derföre kan ingen gördöma dig, om du är i Christus. Alla, som stå Honom emot, skola föråldras, täras af samwetsqwal och för alltid utrotas ur Christi församling.
10. Ho är den ibland eder, som fruktar HERran, den Hans tjenares röst lyder? Den i mörkret wandrar, och honom skiner intet: han hoppes uppå HERrans namn, och förlåte sig uppå sin Gud.
Messias har förut framställt sin rättfärdighet såsom tillräcklig för alla, som wilja frälsas genom Honom. Här kallar Han nu alla, att tro och lyda Honom och wandra i Hans ljus; Han lofwar, att de kunna med frimodig förtröstan åkalla Herrans namn och warda salige, Rom. 10: 11, 13; i Honom få de ljus i allt mörker, tröst i all sorg, hjelp i all nöd!
11. Si, I alle, som upptänden en eld, wäpnade med låga, wandrer uti eder elds ljus, och i lågan, som I upptändt hafwen; detta wederfares eder af min hand; uti wärk skolen I ligga.
I v. 10 talar Messias till de botfärdiga, men i v. 11 till de obotfärdiga. De sednare wilja med sitt eget förnuft lysa sig till himmelen, de wilja wärma sig wid menskliga dikter och påfund eller så kallade snillefoster, eller föda själen med syndens och sinnlighetens orena eld; men derigenom draga de öfwer sig och liksasom
_422.jpg&oldid=345733){kind=link}