| 440 | Nya Testamentets församling. | Propheten Esaia. | Cap. 62, 63. |
10. Går, går genom porten; bereder folket wäg; görer wäg, görer wäg,* rödjer bort stenarna, reser ett banér upp emot folken. *Es. 57: 14.
Så ropa alla trogna ordets tjenare i Christi kyrka, men isynnerhet Guds utmärktaste redskap i de yttersta tiderna. Uppb. 14: 6, 8, 9, 13; cap. 18: 1, 2 o. s. w. Christi kyrkas banér är korset.
11. Si, HERren låter höra sig allt intill werldens ända: Säger dottren Zion: Si, din salighet kommer;* si Hans arbete, och Hans werk skall icke wara utan frukt.† *Zach. 9: 9. Matth. 21: 5. Joh. 12: 15. †Es. 40: 10.
Med banérets uppresande och ordets förkunnande inbjudas folken intill werldens ända att ingå i Christi kyrka, och i kyrkan sjelf förkunnas, att Herren är när!
12. Man skall kalla dem det heliga folket, HERrans förlossade: och dig skall man kalla den Besökta, och icke öfwergifna staden.
Då Christi kyrka blifwer det af Herran besökta och icke öfwergifna Zion, och detta erkännes bland jordens folk, så har ljusets rike wunnit seger. Se Dan. 7: 27. 2 Mos. 19: 6. Es. 35: 10.
63. Capitel.
Härlig kamp och seger.Ho är den, som ifrån Edom kommer, med färgade kläder tfrån Bozra? Den så beprydd är i sina kläder, och går i sin stora kraft? Jag är den, som rättfärdighet lärer, och är en mästare till att hjelpa.
Hwilken är den, som kommer med blodbestänkta kläder (sedan han öfwerwunnit fienderna)? I en sådan fråga utbrister här med fröjdefull förwåning Herrans återlösta, och den himmelske segerhjelten swarar dem, att Han är den, som lärer och gifwer rättfärdighet samt låter rättfärdighetens dom öfwergå sitt rikes fiender. Se cap. 45: 19.
2. Hwi är då din klädnad så röd, och dina kläder såsom en wintrampares?* *Uppb. 19: 13.
Den stora straffdomen öfwer de fiendtliga folken liknas wid en winpress. Se Uppb. 14: 19, 20. Det brukades fordom, liksom nu i Österlanden, att winsaften uttrampades ur windrufworna. Derwid blefwo kläderna bestänkta med drufsaft, och så skådar församlingen här liknelsewis sin Segerhjältes kläder bestänkta med de slagnas blod och frågar efter orsaken, och derpå swarar Han sjelf i de 4 följande verserna.
3. Jag trampar winpressen allena,* och ingen af folken är med mig: jag hafwer trampat dem i min wrede, och nedertrådat dem i min grymhet; deraf hafwer deras blod stänkt mina kläder, och jag hafwer besmittat alla mina kläder. *Uppb. 19: 15.
Jemför ock 1 Mos. 3: 15. Rom. 16: 20. Col. 2: 15. Alla Christi fiender, både de andeliga och lekamliga, djefwulen och onda menniskor, blifwa af den rättfärdige domaren straffade och liksom söndertrampade, i det de få sin dom och förlora sin kraft, såsom den, som stupat på slagfältet, då han förlorar sitt blod, förlorar kraft och lif. Men straffdomen, som här beskrifwes, syftar bokstafligen på kyrkans sista och argaste fiender bland menniskorna. Uppb. 14: 19, 20.
4. Ty jag hafwer tagit mig en hämndedag* före; året till att förlossa de mina är kommet. *Es. 34: 8; cap. 61: 2.
5. Ty jag såg mig om, och der war ingen hjelpare; och jag war i förskräckelse, och ingen uppehöll mig: utan min arm måste hjelpa mig, och min wrede uppehöll mig.* *Es. 59: 16.
6. Derföre hafwer jag förtrampat folken uti min wrede, och gjort dem druckna uti min grymhet, och stött deras seger till marken.
Folken äro alla de folk, som uppresa sig emot Christum. Af dessa folk tjenar Edoms folk här till förebild, och Edoms stad Bozra, som låg öster om Judalandet, och hwars namn betyder wingårdsstad, är en bild af hela den fiendtliga werldsmakten i alla tider, men isynnerhet i yttersta tiden. Uppb. 19: 15, 16. En gång har Christus burit menniskoslägtets synder och warit betäckt med wår orenhet, men en gång skola Hans rättfärdighets kläder synas bestänkta på annat sätt, nemligen då Han låter utgjuta de ogudaktigas blod, deras af ormen förgiftade lifssaft. Denna dom blifwer också för Honom en prydnad, v. 1, såsom då en hjelte prydes med segertecken. Denna rättfärdiga dom werkställer Han ensam. Hans härar deltaga icke deruti såsom werkställande redskap, utan såsom wittnen. Se 1 Cor. 6: 2.
7. HERrans barmhertighet will jag ihågkomma, och HERrans lof, i allt det HERren oss gjort hafwer, och det myckna goda med Israels hus, som Han dem gjort hafwer,* genom sin barmhertighet och stora mildhet. *Ps. 103: 1, 2.
Här börjar ett nytt tal, som tillhörer det nya förbundets tid, ett tal af omwända Israeliter efter den Judiska statens och templets förstöring. Det innehåller förkrossade hjertans betraktelse öfwer Guds rättfärdiga, förunderliga styrelse, det är klagan och bön, hwarpå Herren swarar i cap. 65.
8. Ty Han sade: De äro ju folk, barn som icke falska äro; derföre war Han deras Frälsare.
_444.jpg&oldid=345776){kind=link}